söndag 29 september 2019

Honduras: Journalist utsattes för ett kidnappningsförsök efter anklagelser mot militären

För två år sedan kidnappades hennes dotter under 24 timmar. Den 26 september 2019 utsattes hon själv för ett kidnappningsförsök och att tysta den stridbara journalisten Sandra Maribel Sánchez. FOTO: DICK Emanuelsson.




Honduras: Journalist utsattes för ett kidnappningsförsök efter anklagelser mot militären

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019/09/28 / I Honduras har 79 journalister dödats sedan 2001. Nittiotvå (92) procent av dessa brott är ostraffade, enligt kommissionären för mänskliga rättigheter. Antalet mord accelererade i takt med militariseringen av det honduranska samhället efter militärkuppen i juni 2009. I torsdags utsattes vår kollega Sandra Maribel Sánchez för ett kidnappningsförsök och hon kunde ha blivit Offer Nr. 80. Lyckligtvis misslyckades kidnappningen tack var ankomsten av en bil. Den beväpnade gärningsmannen flydde.

– Jag hade precis anlänt till hemmet och böjde mig ner för att plocka upp min dator i en ryggsäck. Då kände jag något hårt mot mitt huvud och jag vände mig om. En man pekade med en pistol 9mm, säger hon och tillägger:

– Mannen beordrade mig att ta plats i bilen igen. Det är klart att han inte var ute efter min bil eftersom ingen stjäl en sådan gammal bil från 1990-talet. I stället ser jag [försöket till kidnappningen] till de många anklagelser jag som journalist har gjort under de senaste veckorna direkt mot medlemmar av Säkerhetsministeriet och de Väpnade Styrkorna.

Misstänkt militär

Sandra Maribel Sanchez arbetar på Radio Progreso och håller i det omtyckta debattprogrammet “Más Que Dos” (mer än en). Hon säger att den förmodade kidnapparen inte hade för avsikt att stjäla datorn. I stället tryckte han pistolen mot hennes huvud med ordern att sätta sig i bilen. Just då dök en stor bil upp som verkade vilja parkera bredvid Sandra Maribels bil vilket fick gärningsmannen att reagera och fly från platsen på en motorcykel.

– Det var en man med en kroppsbyggnad som visar att han var vältränad. Men även hans språkbruk gav mig en bild av en militär, uppgav Sandra inför kollegor på den fullsatta presskonferensen i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i fredags.

Militära styrkor den 28 juni 2009 då president Manuel Zelaya störtades från sin post av den USA-stödda militära statskuppen. FOTO: DICK Emanuelsson.

Dottern kidnappades

Det är inte första gången som Sandra Maribel fallit offer för vad oppositionen anser vara en statlig terrorism med paramilitära dödsskvadroner till förfogande. Det handlar om en omutlig och principfast kollega som arbetar med journalistikens principer. Under 1990-talet var hon också utsatt för en förföljelse och mordhot.

För två år sedan kidnappades hennes dotter när hon anlände till Honduras från utlandet där hon lever och arbetar. Dottern hölls kidnappad under 24 timmar. Aktionen var en allvarlig varning mot Sandra Maribel om att inta en låg profil i sitt arbete.

Det en varning om att de mörka krafterna i den institutionella terrorismen i Honduras inte vilar. För kidnappningsförsöket den här gången var riktat mot en kollega som inte har tvekat att peka ut kuppgeneraler samt den korrumperade politikerklassen som har förvandlat den centralamerikanska nationen till kontinentens näst fattigaste stat. Det är dessa teman som Sandra Maribel har uppmärksammat i sitt program i Radio Progreso och som orsakar kraftiga reaktioner av de utpekade.

Radio Progreso är ett av medier i Honduras som har stått emot terror från kuppledare och ekonomiska mäktiga grupper, både inom som utom Honduras som har försökt att tysta alla kritiska medier. Det är ingen statshemlighet att den politiska makten har många journalister på sina avlöningslistor, som är mer politiska megafoner för makten än journalister i medborgarnas tjänst.

Heidi Fulton, avgående t.f. ambassadör i Tegucigalpa för USA är också överstelöjtnant, utbildad i den militära underrättelsetjänsten i USA. På bilden, tio år efter statskuppen, som i hemlighet backades upp av USA:s UD markerade tio år av USA-kontroll av den centralamerikanska nationen. Det är denna stat som via USAID är ansvarig för "skydd" för Honduras journalister. På den högra sidan av Fulton den nuvarande presidenten Juan Orlando Hernandez, JOH.

 
USAID finansierar ”skydd”

Sandra Maribel är en kollega som trots terrorn inte ger upp, trots att hon nu även utsätts för de mest bestialiska sätt för att permanent tysta henne via en kidnappning och eventuell avrättning.

– Jag går inte att i exil, säger hon utan att tveka inför sina honduranska kolleger. Jag kommer att fortsätta att göra en kritisk granskande journalistik. Jag tänker heller inte ansluta mig till Kommittén till Skydd för journalister och miljöaktivister, säger hon bestämt, trots att min chef uppmanar mig till att göra det!

Den sistnämnda organisationen finansieras och organiseras av CIA:s civil fasad, USAID. Denna anställer tjänstemännen som skickas till journalistens hem för att efter en mall ställa en rad frågor som känns som ett polisförhör och som pågår under nästan en hel dag.

Frågor rör sig om allt från vem han tror det är som trakasserar eller hotar honom. USAID:s utsände sätter ihop en ”profil” på journalisten på alla hans rutiner; 

  • Där han bor,
  • hur han lever,
  • hur många anhöriga i familjen som finns i hemmet,
  • hur vägen ser ut och om det kan tänkas finnas några faror för eventuella bakhåll och överfall när journalisten ska ut på jobb eller när han kommer hem,
  • om det finns alternativa vägar när han lämnar och återvänder till huset,
  • vilka de journalistiska teman han främst arbetar med,
  • vem som är arbetsgivaren,
  • vilka hans framtidsplaner är
  • vilka journalistiska teman han tänkt att ta upp,
  • om han behöver poliseskort i händelse av reportage i bostadsområden som kontrolleras av de psykopatiska Marasgängen eller andra farliga platser,
  • hur huset är byggt,
  • vilken är dess ”akilleshäl” där en pistolero kan döda kollegan, etc.



"NEJ TILL DÖDSSKVADRONER"! säger demonstranterna. Foto: Dick Emanuelsson.



Journalisten kallas sedan till ett förhör med deltagare från hela statsapparaten; från polisen, Säkerhetsministeriet, åklagarämbetet, advokater anställda av USAID, inrikesministeriet som i sin tur är ansvarig för den hemliga politiska polisen som i sin tur betraktas som helt underordnad USA-ambassaden i Honduras. Det handlar alltså om organ som av människorrättsorganisationer ses som direkta verktyg i den statliga terrorismen i Honduras, ett land där straffriheten är bedövande.


Det är ett helt gratis och komplett arbete som CIA slipper att göra under komplicerade förhållanden där journalistens hus och dörrar öppnas med förevändningen att åtnjuta ”skydd”. Om journalisten vill avbryta denna tjänst från USAID eller om Organet för Skydd till Journalister inte längre anser att journalisten behöver till exempel bevakningskameror vid sitt hus, vägrar Organet att radera all den personliga information som den har dokumenterat och gjort vid det första förhöret. USAID-organet har därmed registrerat journalistens professionella och vardagsliv och detta dokument finns kvar i deras arkiv och datorer.

Journalistskyddet, menar många honduranska kollegor är ungefär som att bekämpa kokabuskar i Colombia eller kampen mot knarkkartellerna som har en korridor på honduranskt territorium; Ju fler DEA-agenter i Colombia och Honduras respektive ”skydd” för honduranska journalister, desto fler mord inträffar på kollegorna och desto mer kokain passerar från Colombia och genom den centralamerikanska nationen.

Därför är ifrågasätts detta ”skydd” av de honduranska kollegorna om att acceptera ”skydd” från USAID/CIA. Fakta talar för sig självt, säger kritikerna.


Video Presskonferens med Sandra Maribel Sánchez:

Läs mer:

 

fredag 6 september 2019

En mördad reporter och tre journalister utsatta för attentat i Honduras senaste veckan

Video: Mordet på journalisten Joel Aguilar på Kanal 6:


söndag 7 juli 2019
Honduras: Den 78:e mördade journalisten sedan 2001 begravdes i dag


fredag 29 mars 2019
HONDURAS OCH FÄNGSLANDET av en journalist som avslöjade korruptionen


fredag 11 januari 2019
Honduras: Den regeringskritiske journalisten och chefen för Radio Globo-TV i Honduras David Romero fängslas i tio år och åtta månader



fredag 6 september 2019

En mördad reporter och tre journalister utsatta för attentat i Honduras senaste veckan

Video: Mordet på journalisten Joel Aguilar på Kanal 6:




En mördad reporter och tre journalister utsatta för attentat i Honduras senaste veckan

TEGUCIGALPA / 2019-09-06 / I morse (fredag 6 september) anlände två okända indvider till Marlon Zelayas hem och antände hans motorcykel och slog sönder fönster och strålkastare på hans bil. Enligt månadsmagasinet El Libertador, som talade med Zelaya har attentatet att göra med hans teveprogram i Kanal 49 som tar emot anklagelser om korruption i Honduras´ västra regioner kring länet Copan. Det var andra gången han utsatts för ett attentat.

För en vecka sedan mördades journalisten Joel Aguilar från Kanal 6 när han besökte barberaren och två pistoleros kallblodigt mördade honom.

Under den senaste veckan har två andra journalister utsatts för mordförsök.

Rädslan sprider sig bland Honduras´ journalister efter mordet på Joel Aguilar, som mördades kallblodigt när han väntade på sin tur att bli klippt hos kvartersfrisören.

Den 1 september i länet Santa Barbara mordhotades journalisten Miguel Troches via telefon. Strax därefter antändes även hans bil.

Enligt Kommittén för Yttrandefrihet i Honduras, C-Libre, har 78 journalister mördats under det senaste decenniet, som tangerar året för den USA-stödda militärkuppen. Nittio procent av dessa mord har förblivit ouppklarade.

Dick Emanuelsson



måndag 8 juli 2019

Honduras: USA-stödda arméenheten ”Fusina sköt ihjäl 11-åriga Stefani”

Stefani Yolany López, 11, dödades av skottet från arméenheten Fusina.




USA-stödda arméenheten ”Fusina sköt ihjäl 11-åriga Stefani”

Av Dick Emanuelsson


TEGUCIGALPA / 2019-07-08 / Gabriel Quiroz greps av skräck när kulorna perforerade den tunna plåten i hans bil i lördags. I baksätet blödde tre av hans passagerare, bland dem hans 11-åriga obeskrivligt söta dotter Stefani Yolany López. Hon hade dödats omedelbart av skottet som ändade hennes liv från vad invånarna i staden menar var skott från arméenheten Fusina (La Fuerza de Seguridad Interinstitucional Nacional).

Quiroz hade deltagit i flera politiska kurser hos ”La Organizacion Politica los Necios”, den revolutionära delen av det stora vänsterpartiet Libre, och deltog aktivt i protesterna mot den USA-stödda högerregimen i Honduras´ fjärde största stad, Choluteca, nära gränsen till Nicaragua och El Salvador.

– Gabriel hade deltagit 4-5 gånger i kurser i politisk formation, berättar en av de ledande kadrerna i Los Necios, en strömning inom Libre som baserar sin politiska aktivitet i en kombination av teori och praktik, mellan marxism/leninism och den konkreta klasskampen i de fattiga bostadsområdena i landets städer och den honduranska landsbygdens utarmade miljonmassor.



”Göra slut på tyrannin”

Stefani var blott elva år, alldeles i starten av sitt liv när hon sköts ihjäl i vad Cholutecainvånarna påstår vara enheter ur arméns Fusinastyrkor, specialstyrkor som sätts in för att slå ned de folkliga protesterna i Honduras som för varje vecka blir allt våldsammare.

– Hur mycket oskyldigt blod ska den kriminelle diktatorn Juan Orlando Hernandez spilla innan Honduras´ folk reser sig en gång för alla och gör slut på tyrannin som utsöndras från alla delar av statsapparaten, kontrollerad av en mördare, säger Roman Castro i en Whatsappkommentar från Choluteca.

Lepra, TBC och blödande dengue

I regionen runt Choluteca härskar den extrema fattigdomen och dess konsekvenser i form av lepra och tuberkulos i vad som kallas för ”Torkans Korridor”. Temperaturen pendlar mellan 35-45 grader året runt. Och medan presidenten tar ut en extraskatt på fyra procent på alla finansiella transaktioner som går till nyinrättade militaristiska grupperingar som Fusina, gör Världshälsoorganisationen WHO ett ramaskri för Honduras redovisar de högsta antalet drabbade av denguefebern i världen.

Medan Brasilien redovisar ett dödstal för dengue på 0,03 per 100.000 invånare, uppvisar Honduras ett dödstal som uppgår till hela 0,3. Nicaragua, detta förtalade land redovisar de lägsta siffrorna i Centralamerika vad gäller den blödande dödliga denguesmittan för Nicaragua har den bästa och billigaste sjukvården i Centralamerika. I Honduras, säger WHO i ett uttalande från 19 juni, står vi inför en epidemi. Fram tills förra veckan hade 79 honduraner dött i dengue medan närmare 16.000 är drabbade.



Mot privatiseringen och nicaraguansk hjälp

Därför var Gabriel Quiroz ute på gatorna varje vecka tillsammans med sina vänner i Choluteca för att förhindra att den usla allmänna hälsovården och utbildningen ska privatiseras. Därför mördades hans dotter av skottet som var avsett för Gabriel, säger kamraterna i Motståndsfronten i Choluteca och resten av Honduras som gråter med familjen och Stefanis skolkamrater som i dag följde henne till den sista vilan i en akt som får den mest hårdhudade att brista i gråt.

Quintin Soriano är liberal borgmästare i Choluteca och uppgav dagen innan mordet på elvaåriga Stefani att han kommer be Nicaraguas president om medicinsk och sjukhushjälp. Orsaken är att den USA-stödda honduranska regeringen inte bryr sig om vad som händer i denna del av Honduras, sa borgmästaren.

– Det är pinsamt att vi måste vädja om stöd hos ett annat land där hälsovården och medicinerna är mycket billigare. Men hur som helst har vi ansökt om att få träffa president Daniel Ortega för att sondera på vilket sätt han kan hjälpa denna kommun, sa Soriano, som tillhör det liberala partiet i Honduras.




fredag 5 juli 2019

Honduras: Nyckelvittne i mordet på Bertha Caceres mördad

söndag 7 juli 2019

Honduras: Den 78:e mördade journalisten sedan 2001 begravdes i dag

Santiago Omar Hernández Carbajal i sitt program «La Galaxia de Santi», som var skoningslöst mot korruption och företag.




Honduras: Den 78:e mördade journalisten sedan 2001 begravdes i dag

AV DICK EMANUELSSON


TEGUCIGALPA / Den honduranske kollegan SANTIAGO OMAR HERNÁNDEZ CARBAJAL sköts igår ihjäl i staden Puerto Cortes i norra Honduras. Han blev det 78:e offret som den honduranska journalistkåren har begravt sedan 2001. Efter den militära statskuppen den 28 juni 2009 intensifierades mordvågen och hoten mot journalisterna och de som ifrågasätter den USA-stödda politiska maktapparaten i den lilla centralamerikanska nationen är alla utsatta för risken att elimineras.

Hernandez ledde programmet «La Galaxia de Santi», och enligt polisen ska journalisten ha mördats för den information och inslag han publicerade i sin kanal, hävdar Marlon Miranda, den honduranska polisens pressekreterare i norra Honduras.

Enligt Miranda fanns det varken självcensur eller andra hinder för att publiken själva kunde uppge sina egna anklagelser mot korrumperade politiker eller företagsledare. Detta kan vara det bakomliggande motivet, anser polisen.

Och det är den gängse motivbilden till varför journalister mördas i Honduras. I december 2018 slogs offret ned av just personer som pekats ut i programmet.

Men Hernandez var också en del av HBT-gruppen i norra Honduras men polisen anser inte att det faktumet ligger bakom mordet. I Honduras har över 150 personer i denna grupp mördats sedan militärkuppen i en omfattning som saknar motstycke i världen.

– Jag ville att han skulle söka ett annat arbete, jag var rädd för att det skulla hända honom något. Han hade fiender men han var inte orolig. Jag trodde aldrig att denna tragedi skulle inträffa, sa hans förkrossade mor.

VÄGRADES SKYDD

Den 27 mars i år mördades journalisten GABRIEL HERNÁNDEZ när han attackerades av okända som sköt ihjäl vår kollega i staden Nacaome, åtta mil söder om huvudstaden Tegucigalpa. Han hade ansökt om beskydd av det USAID-finansierade statliga organet för skydd för journalister men vägrats, trots en hotbild som få i detta land där reportrar är permanent utsatta för hot kan uppvisa.

Enligt Kommittén för Yttrandefrihet, C-Libre (Comité por la Libre Expresión) är 90 procent av alla mord mot journalister ouppklarade och det existerar inga undersökningar från polis eller åklagarämbete varför straffriheten i Honduras i det närmaste är total.

Med mordet på Hernandez Carvajal igår har summan av mördade journalister i Honduras nått 78 personer, enligt den av kongressen utsedda och kritiserade kommittén för de mänskliga rättigheterna i Honduras, Conadeh. I dag begravdes kollegan.
--------------
Espionaje de prensa internacional
Caso Honduras y Colombia
Tegucigalpa, Honduras
Por Reporteros de Investigación

“El objetivo sale a trotar cerca del conjunto residencial en Mirandela, Calle 188…El objetivo pasó los controles de registro, se dirigió a la sala de espera número nueve en donde inmediatamente llamaron a abordar el vuelo con destino a San José de Costa Rica donde realizó conexión a Tegucigalpa (Honduras), se mantuvo el control mientras realizaba el ingreso al avión, allí personal propia (Sic) procedió a realizar labor de inteligencia dentro del avión momento el cuál se aprovechó para realizar la operación de sabotaje”.

Esa descripción hace referencia al periodista sueco, Dick Emanuelsson, según consta en un expediente obtenido por él mismo. La vigilancia fue hecha por el Departamento Administrativo de Seguridad, DAS y el grupo ilegal G3 de Colombia, según el periodista sueco.

LEE TODO EL REPORTAJE:

Los 476 folios escaneados de reportes de la inteligencia colombiana sobre el trabajo periodístico del reportero Dick Emanuelsson en Colombia:



fredag 5 juli 2019

Honduras: Nyckelvittne i mordet på Bertha Caceres mördad

Den mördade Berta Caceres´ grav. "Vi måste vakna, vi måste väcka mänskligheten, det finns inte längre tid"! FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.




Honduras: Nyckelvittne i mordet på Bertha Caceres mördad

Av Dick Emanuelsson


TEGUCIGALPA / 2019-07-05 / Olvin Gustavo García var den professionella mördaren som i slutet av december 2015 skulle släcka livet på den älskade indianledaren och revolutionären Bertha Caceres. Garcia var ett nyckelvittne i den kommande rättegången mot kraftverkskonsortiet Desas verkställande direktör, David Castillo, en CIA-utbildad militär och den man som utpekas som den som gav uppdraget till Garcia att mörda den främsta motståndaren mot kraftverksbygget i Rio Blanco, i norra Honduras. Igår mördades Garcia.

I ett pressmeddelande som organisationen Copinh (Consejo Cívico de Organizaciones Populares e Indígenas de Honduras) publicerade för bara en timma sedan uppger Copinh att Olvin Gustavo García mördades igår, den 4 juli i samhället San Bartolo, i länet Intibucá, nära gränsen mot El Salvador.

Den 14-årige Alan Garcia, sårad av skotten från armépatrullen som mördade hans far, Tomas Garcia, en av ledarna tillsammans med Berta i Copinh.


”Med mordet på Olvin García Mejía begravs ett nyckelvittne och de verkliga planerna som företaget DESA hade för att mörda Berta Caceres”, säger Copinh i sitt uttalande som Berta var ordförande för.

Enligt Copinh hade García Mejía kontrakterats flera gånger för att mörda Berta och andra ledare för lenkaindianernas organisation.  I samtal med konsortiets miljöansvarige, Sergio Rodríguez, uppgav David Castillo att Garcia är “vår bästa säkerhet för kraftverksbygget”. Rodríguez var en av de sju som i december dömdes som medskyldig till mordet på Berta Caceres.

Enligt utredningen av mordet ska Olvin García redan den 27 december 2015 fått uppgiften att mörda Caceres men planen gick om intet efter att Garcia ertappats av polisen med vapeninnehav. David Castillo och andra inflytelserika pressade myndigheterna att släppa Garcia som efter bara fyra dagar i arresten frigavs.

Den 2 mars 2016 verkställdes planerna på mordet på Berta Caceres. I rättegången som följde befanns sju personer som skyldiga för att ha utfört mordet. Fyra av dem med förflutet eller med anställning inom den honduranska armén och dessmilitära underrättelsetjänst. Men vem beordrade mordet?

David Castillo, vd för kraftverkskonsortiet är den som pekas ut som den som beordrade mordet på Berta Caceres.


Utexaminerad på USA:s Militärakademi

Enligt Copinh och en stor del av den politiska oppositionen pekades David Castillo ut som en bricka i mordet i egenskap av verkställande direktör.

I slutet av december 2013 intervjuade vi Berta som då hade gått under jorden efter att åklagarämbetet hade utfärdat en arresteringsorder mot henne. Vi frågade henne vem som stod bakom företaget Desa? Bertha presenterade en oligarkfamilj med investeringar inom bankvärlden och nu också inom den så kallade “förnyelsebara energisektorn”.

– David Castillo, den man som presenterar sig som styrelseordförande i Desa är utexaminerad på USA:s Militärakademi i West Point (School of the Americas, där alla som arbetar på CIA har fortbildats). Han är utbildad i och rådgivare till Honduras väpnade styrkor i militär underrättelsetjänst. Det är den länken, den militära, vi ser i alla dessa megaprojekt som gruv- och kraftverksbyggen i Honduras efter militärkuppen (28 juni 2009).

Sa Berta.


Kraftverkskonsortiets säkerhetschef, med sina underordnade i ryggen intervjuas av skrivaren vid kraftverkskonsortiet Desa i Rio Blanco. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.
Berta Caceres var den kanske mest mordhotade

i Honduras. Denna lista presenterade den spanske
domaren Baltazar Garzón.

 Armélöjtnant och säkerhetschef

Vi reste till nordvästra Honduras och lenkaindianernas vagga och konfronterade DOUGLAS BUSTILLO, en före detta armélöjtnant som utsågs av Castillo som säkerhetschef för kraftverkskonsortiet. Han anklagades av Berta och Copinh för att leja grupper av mördare och kidnappare. När vi filmade och fotograferade honom gjorde han samma sak med oss.

– Nej, indianerna är inga gerillakrigare, sa han när vi konfronterade hans anklagelser om att Copinh hade inlett en gerillarörelse i denna region i Honduras. Företaget (Desa) säger att de har papper på att det har köpt mark av indianerna. Vi är satta till att se till att egendomen inte utsätts för skada eller intrång, sa den före detta armélöjtnanten.

En månad efter mordet på Berta greps han och sju andra som i december 2018 dömdes för mordet på Berta.

Motivet för att Castillo inte ställdes inför rätta samtidigt som de sju andra vet bara den honduranska skamfilade rättsapparaten som betraktas som ett verktyg i händerna på den lika skamfilade presidenten, Juan Orlando Hernandez.

Men Castillo ska ställas inför rätta inom snart men i den rättegången kommer ett nyckelvittne att utebli, Olvin Gustavo García, mördad igår, den 4 juli.


Video/intervju med Berta Caceres som vid tillfället hade gått under jorden:
https://youtu.be/Yiu_G9gdQ4g


torsdag 4 juli 2019

En dags våldsamma händelser i HONDURAS, bortglömt och förpassat till mediernas historiska dammiga arkiv

Den mördade före detta borgmästaren i Tegucigalpa, Roberto Acosta.




En dags våldsamma händelser i HONDURAS, bortglömd stat och förpassad till mediernas historiska dammiga arkiv


Huvudstaden Tegucigalpas före
detta borgmästare sköts ihjäl idag

ROBERTO ACOSTA, borgmästare i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa mellan 1994-1998 sköts ihjäl i dag av lönnmördare på motorcykel på öppen gata när han färdades i sin bil i centrala Tegucigalpa. Acostas kropp tog emot sex kulor.

Acosta, som var medlem i samma liberala parti som den störtade (28 juni 2009) president Manuel Zelaya halade sin partifana på halv stång vid partihögkvarteret. Men den erkände omtyckte politikern hade dragit sig tillbaka från politiken sedan flera år.



Tjugosju miskitoindianer drunknade. Men var fanns de 300 marinsoldaterna från USA som skulle ”hjälpa”?

Den 21 juni landade 300 marinsoldater eller ”Gröna Baskrar”, som de kallades under sina värsta år då de massakrerade vietnameser i hundratals, på USA:s största flygbas i Centralamerika, Soto Cano i centrala Honduras.

De togs emot av en lyrisk president JUAN ORLANDO HERNANDEZ som sa att han är orolig för Honduras befinner sig i centrum för ”klimatförändringens konsekvenser”. Och de 300 marinsoldaterna ska Gudbevars bidra till att mildra Moder Jords hämnd mot den kapitalistiska konsumenthysterins värsta avarter. Att hälften av honduranerna lever i extrem fattigdom, misär med mindre än två dollar att konsumera för, nämnde han inte inför amiral CRAIG FALLER, chef för USA:s SOUTHCOM, det södra militärkommandot.

USA:s största flygbas i Honduras, Soto Cano eller Palmerola, med den längsta landningsbanan i Centralamerika. Som gjort för invasioner av länder i regionen, som Kuba, Venezuela eller Nicaragua.


Igår, den 3 juli, samtidigt som grogglasen höjdes på USA-ambassaden som firade (en dag för tidigt) USA:s nationaldag med inbjudna gäster från det högsta honduranska borgerskapets damer och herrar, topparna inom katolska och evangeliska kyrkan och så klart den Fjärde Statsmaktens språkrör inom medierna så drunknade 27 miskitoindianer i Karibien när den båt de färdades i slog runt.

Men ingen kom till undsättning, trots att regionen är en av de mest militariserade av både honduranska arméförband, antinarkotikapolis och ett stort antal DEA-agenter som i gränsområdet till Nicaragua påstår sig bekämpa de colombianska och mexikanska narkotikakarteller som i Honduras har en motorväg för sin transport under sin färd norrut.

Kapsejsande som försöker överleva vid vraket. Tjugosju personer har bekräftats döda medan nio är försvunna. Resten av de 92 passagerarna, alla dykare från Mosquitia är räddade.
Höjda champagneglas på USA-ambassaden samtidigt som 27 kroppar lades upp på stranden i Mosquitia och började ruttna i den heta karibiska solen. På bilden USA-ambassadens Heidi Fulton, överstelöjtnant i USA-militärens reserv och t.f. ambassadör i väntan på att Trump ska utse en ny. President Juan Orlando Hernandez med fru, Ana Garcia Carias, barnbarn till den förre kuppmilitären general Carias och innehavare av en lyxvilla i Miami samt James Fulton, make till Heidi.


USA-massakrerade gravida miskitokvinnor

Det var i denna region som en Black&Hawkhelikopter i DEA:s ägo med M60-gevär massakrerade 4 miskitoindianer och sårade svårt sju andra som färdades i en farkost på floden Rio Patuca den 5 maj 2012. Jag konfronterade USA-ambassadens ansvarige på temat och hävdade, efter att ha intervjuat en polis på åklagarämbetets antinarkotikaenhet att bara USA-agenterna har rätt att öppna eld från helikoptrarna.

Diplomaten förnekade att USA-agenterna var de ansvariga. Men i september 2017 publicerade New York Times den videofilm som spelats in under DEA-agenternas massaker med infraröda kameror och som spelades upp i ett för Pentagon genant förhör i USA-kongressen.

Ingen av dessa gigantiska flygande farkoster kom till de drunknande miskitoindianernas hjälp igår medan ambassadens folk frotterade sig med den honduranska eliten och dess generaler som inte heller kom till undsättning till detta totalt bortglömda folk.

Juana Jackson, 28, var gravid i 6:e månaden när hon massakrerades av DEA-agenter som sköt från en helikopter Black&Hawk i gryningen den 11 maj 2012.
Clara Wood Rivas, mor till Hasked Brooks Wood, som bara var 14 år när han sköts ihjäl av DEA-agenterna.



Kubas hälsovårdsbrigad i Mosquitia

Det hör till saken att president Juan Orlando Hernandez för två månader sa ”Tack och Hejdå” till den kubanska Hälsovårdsbrigaden. Sedan 1998 har den räddat livet på tiotusentals honduraner och inte tagit en enda peso i betalt, älskade av de fattigaste honduranerna.

Hälsovårdsbrigaden anlände till Honduras efter den fruktansvärda orkanen Mitch som tog 40.000 centralamerikanska liv. Fidel Castro sa, att ”brigaden ska vara kvar tills den har räddat livet på lika många som offren för Mitch”.

FÖRSTÖRELSEN VID ORKANEN MITCH, 1998.

En kubansk läkare tar emot en patient i staden Lima, vid den honduranska karibiska kusten.

I november 2008 gjorde jag ett reportage just vid den plats som de 27 miskitoindianerna drunknade igår. Då reste sig ett litet sjukhus byggt av utexaminerade garifunaläkare (svart folk, ”Black Caribs” som fördrevs från Nigeria och senare San Vicenteöarna i Karibien under det 18:e seklet). Dessa hade utexaminerats på den Latinamerikanska Medicinska Högskolan i Havanna, ELAM och tillsammans med kubanska läkare från hälsovårdsbrigaden som utplacerats i Iriona, vid den karibiska kusten i Honduras, byggde de ett tvåvånings sjukhus där civilbefolkningen tog aktiv del.

Fidel och Kuba skänkte en stor del av utrustningen men även en fackförening i Kalifornien bidrog. Efter flera års drift, där den honduranska staten bara betalade en av läkarnas löner, lades sjukhuset ned i stället för att staten anslog pengar för att skapa grunden för den mänskliga rätten till en basal sjukvård.

De två garifunaläkarna, Luther Harry Castillo och Cheni Doloso i november 2008, utexaminerade i Havanna framför sin stolthet, ett litet sjukhus med interna sängar för patienterna i denna del av Mosquitia som aldrig tidigare har haft den mänskliga rättigheten. I dag är det nedlagt, den honduranska regeringen ville inte anslå mer pengar än för en läkare.


Nicaragua och liken som
ruttnar i honduranska Mosquitia

I Mosquitia och dess centrum Puerto Lempira, har invånarna elektricitet bara under ett par timmar per dag. På andra sidan gränsen, i Nicaragua, råder det motsatta förhållandet trots att topografin är nästan identisk. I Nicaragua täcker nu elnätet 96 procent av landets territorium. I huvudstaden Tegucigalpa har hundratusentals fattiga invånare inte ens rinnande vatten eller avlopp. I Honduras har fram tills igår 79 människor dött i blödande dengue medan 15.800 är smittade av dengue/myggan.

I honduranska Mosquitia ruttnar nu liken som skulle transporteras till huvudstaden för i Mosquitia finns det inga rättsläkare eller infrastruktur som kan utföra den lagskyldiga obduktionen. Tegucigalpa, som bara kan nås via flyg kostar 8000 Lempiras, 323 dollar eller 3015 svenska kronor i ett land där minimilönen uppgår till samma summa.

I Mosquitia kan inga svåra olycksfall eller sjukdomar behandlas och med den extrema fattigdomen och den totala bristen på arbete dör folk för det finns inga pengar att flyga till Tegucigalpa för vidare behandling. Under två månader har läkare, sjuksköterskor och lärare, uppbackade av ett helt folk, kämpat och dött på gatorna för att resterna av den allmänna sjukvården och utbildningen INTE ska privatiseras, vilket IMF krävt för att betala ut ett lån på 311 miljoner dollar.

I Nicaragua kan nu huvudstadsbon ta bilen/bussen från Managua och på åtta (8) timmar är han i Bluefields, på atlantkusten efter att vänsterregeringen för en månad sedan invigde den nya vägen. Sak samma till norra Nicaragua och dess motsats till Mosquitia.

Nicaragua är bara inte ett underbart turistland, det satsar och investerar i social och ekonomisk utveckling för sina medborgare. 96 procent av landet är nu täckt med elektricitet vilket är nästan en fördubbling sedan vänsterregeringen tog över i januari 2007. Satsningen sker framför allt inom sol och vind och andra alternativa energikällor.


Elnät och internet på Nicaraguas atlantkust

På atlantkustens mest avlägsna byar har elnätet byggts ut dramatiskt under de elva åren av sandiniststyre. Där det inte finns ett direkt elnät, har regeringen upprättat både solpaneler som internetanslutningar för den mest avlägsna indianby.

Men i Nicaragua dimper det inte ner några ”Gröna Baskrar” eller DEA-agenter som massakrerar civilbefolkningen. Nicaragua är det enda landet i Centralamerika där kokainkartellerna inte lyckats upprätta ett ”brohuvud”, trots att de försökt att köpa både politiker som hela samhällen med sina miljarder dollar. Ett bevis på att befolkningen hellre vill ha en bra gratis och allmän sjukvård och utbildning bekräftades den 22 mars då sandinisterna vann alla utom en kommun i borgmästarvalet på atlantkusten.

I Honduras däremot, är president Hernandez orolig för framtiden. Hans bror greps i Miami i september 2018 och anklagas av åklagaren för att vara en bricka i den honduranska Chirizoskartellen, en lokal filial till de colombianska och mexikanska kartellerna som tankar sina plan i just honduranska Mosquitia.

Där landade Tony ”Montana” Hernandez´ helikopter som flög 600 kilo kokain från Costa Rica. ”Montana” riskerar att få tre livstidsstraff och honduranerna säger att de bara väntar på att liknande anklagelser mot storebror ska komma snart.

Läkare, lärare, studenter, sjuksköterskor och folket i gemen gick den 30 maj i år ut i hundratusentals i en kamp för att slå tillbaka försöken att privatisera sjukvård och utbildning. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON

En vanlig syn i Tegucigalpa, hus utan fönster, bara galler för att hålla tjuvar ute och vattendrag under i ett land där denguen under de senaste månaderna har skördat 79 liv och 15.800 personer är sjuka i hög feber av myggan som sprider viruset.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON


Borgmästare i Honduras som vill
ha nicaraguanskt medicinsk hjälp

Quintin Soriano, borgmästare i Honduras´ fjärde största stad Choluteca, uppgav i dag att han kommer be Nicaraguas president om medicinsk och sjukhushjälp för den honduranska staten och regeringen bryr sig inte om vad som händer i denna del av Honduras, sa borgmästaren.

I södra Honduras återfinns den så kallade “Torra korridoren”, där temperaturerna uppgår till 35-45 grader, året runt. Här drabbas människorna i sin extrema fattigdom av lepra och tuberkulos.

– Det är pinsamt att vi måste vädja om stöd hos ett annat land där hälsovården och medicinerna är mycket billigare. Men hur som helst har vi ansökt om att få träffa president Daniel Ortega för att sondera på vilket sätt han kan hjälpa denna kommun, sa Soriano, som tillhör det liberala partiet i Honduras.


Borgmästare Quintin Soriano
Video: Borgmästare Quintin Soriano


Den militära statskuppen i Honduras ägde rum den 28 juni 2009. Den har för övrigt inga svenska medier, inte ens den svenska vänsterns veckotidningsalster uppmärksammat trots att statskuppen var inledningen på den juridiska kontrarevolution i Latinamerika som skulle komma att drabba Lula, Dilma och Paraguays president Fernando Lugo och Argentinas Christina Fernandez de Kirchner. Men sedan 2009 har inte ett enda sjukhus byggts i Honduras, trots att befolkningen vuxit med över en miljon människor.

Men hos ”Tvillingen” Nicaragua, med en miljon färre invånare men med lika stort territorium har 16 nya sjukhus och ett helt nytt nät av fasta och mobila kliniker byggts under sandinistregeringens tolv år vid makten. Nu ska landets största sjukhus byggas i Nicaraguas andra stad, Leon, cirka 15 mil från leprans och tuberkulosens Cholutecaregion.

Men JOHN BOLTON, Trumps folkmordsrådgivare hävdar att Nicaragua tillhör ”TYRANNINS TROJKA” där de gör sällskap med Kuba och Venezuela.

Kan man tänka sig!



Ett av 30 offer för repressionen mot honduranerna
som protesterade mot valfusket.


”Trettio politiska mord men
Honduras´ regering bryr sig inte”

Rubriken ovan är den grävande journalistorganisationen Cespads. När presidentvalets slutsammanräkning tre dagar efter att de sista vallokalerna hade stängts den 26 november 2017, gick valet inte i den sittande högerpresidentens favör. Men då, på onsdagskvällen den 29 november hängde sig plötsligt dataservern hos Valtribunalen.

Den stod still i 36 timmar medan teknikerna formaterade (SIC!) serverns hårddisk och raderade alla inrapporterade valresultat. 36 timmar senare, när röstsammanräkningen återupptogs, hade den sittande presidenten gått om oppositionskandidatens fem procents övervikt och ledde nu ”tack vare böndernas röster” med 1,7 procent. Och det blev ”övervikten” och en ny presidentperiod för Juan Orlando Hernandez.

RESULTATET ORSAKADE ETT smärre uppror som pågick i två månader. OAS som är lika snabba som ”Lucky Luke”, han som drar snabbare än sin skugga, när det gäller rekommendationer och krav och hot mot Venezuela, Kuba och Nicaragua höll i en månad på att vela fram och tillbaka men OAS-delegations ledamöter och tekniker reste till slut tillbaka till sina respektive hemländer. Dessförinnan hade de uppmanat Honduras att införa reformer inom det korrumperade valsystemet. Men den sittande makten vägrar röra ett finger, för valsystemet är garanten för det institutionaliserade valfusket.

I kölvattnet mördades 22 protesterande honduraner av arméstyrkor medan åtta mördades av andra repressiva polisiära organ.


VIDEO: Armépatrull skjuter skarpt efter vi avslutat en intervju:

Cespad konstaterar i en omfattande utredning att bara två av dessa 30-tal mord på honduraner har utretts medan övriga mord förblir, som 98 procent av mord i Honduras, i glömska.

Vad som händer om liknande händelser uppstår i de tidigare tre nämnda länderna vet vi. Folkmordskvintetten i Vita Huset (Trump, Pence, Pompeo, Bolton och Abrams) är snabba med att hota med sanktioner och militära interventioner som om de vore uppdaterade prototyper av John Wayne.