Honduras regering fördömer USA:s interventionspolitik!

 

Ovan: ROBERTO MICHELETTI, kuppmakaren 2009 på uppdrag av HILLARY CLINTON, USA:s utrikesminister det året där general Romeo Vazquez och de väpnade styrkorna verkställde USA:s militärkupp i Honduras.
Nedan: den t.f. USA-ambassadören, Heidi Fulton, en överste-löjtnant i USA-reserven erkände på Uppdrag av State Department Juan Orlando Hernandez som vald president vid det skandalösa valfusket i november 2017. Honduras lamslogs under två månader av protester där 38 människor massakrerades. I dag sitter Juan Orlando fängslad i USA som en simpel Narco-Capo. USA visste men han var "deras man" i Honduras.

Honduras regering fördömer USA:s interventionspolitik!

”En permanent manipulation och en interventionistisk politik”

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2022-07-20 / I ett sällsynt och överraskande hårt uttalande från den honduranska regeringen Xiomara Castro, fördömer den USA-regeringen permanenta interventionspolitik, i tron att allt utanför landets gränser är dess ”bakgård”.

Bara en timma efter att State Departement (USA:s UD) hade publicerat den famösa ”Engel-listan” kom svaret från Honduras regering. Det måste ha känts som en hink med iskallt vatten efter ryggen på USA-ambassadören i Tegucigalpa Laura F. Dogu och Antony Blinken, i Washington.

”Listan” är inget anat än en samling uppgifter som USA-ambassadens underrättelseavdelning, läs den egna spionpolisen i Honduras har insamlat över 15 honduraner, flera av dem ledande medlemmar i Libre och uppgifter så långt tillbaka som för 15-20 år sedan.

 

MEN AVSIKTEN MED ATT publicera den ”mixade” listan med folk från Libre, liberaler och nationalister, de två andra partierna är att hålla den nya progressiva regeringen Xiomara Castro under en permanent press för att kunna manövrera lättare och få USA:s intressen i och utanför Honduras, det mest geostrategiska landet på den amerikanska kontinenten, ”Mitt i Amerikas Midja”.

På den andra sidan spelar dess öppna politiska representanter inom arbetsgivarföreningen samt den politiska högern och dess massmedier den andra rollen, att ständigt publicera hel- eller halvlögner.

Honduras är ännu ett offer för USAID:s & CIA:s intriger och konspirationer där Mexiko, Bolivia, Kuba, Nicaragua eller Venezuela utgör den hedervärda listan över självständiga och oberoende nationer och folk som Vita Huset tar sig den märkliga rätten att utdela domar över. Med vilken moralisk eller juridisk rätt? Vilken internationell konvention baserar sig State Departement på?

USA spelar på två strängar, med andra ord. Å ena sidan säger den sig vilja arbeta gemensamt med den nya regeringen och bidra till landets utveckling”. Om några dagar reser Bidens utsända till Bogota, Colombia med samma motto; ”. . . arbeta gemensamt med den nya regeringen Gustavo Petro”. Men i nästa ögonblick sätter Vita Huset dolken i ryggen på en regering som bara har sex månader i presidentpalatset genom att utfärda denna lista.

 

DEN NYA KVINNLIGA USA-ambassadören i Tegucigalpa, Lura F. Dogu, ambassadör och konspiratör under det våldsamma försöket att med vapen störta Sandinistregeringen Daniel Ortega april-juli 2018 i Nicaragua, har dessutom retat upp det vanliga partifolket i Libre. Under 13 år fightades de på gator, torg och i bostadsområdena mot den högerextrema repressiva diktaturen Juan Orlando Hernandez.

USA försåg såväl militären som polismakten med nya vapen och materiel som sattes in mot Motståndsfronten medan Honduras´ folk knappt har ett mål om dagen att mätta magen med i ett av Latinamerikas fattigaste länder.

USA-ambassaden uttalade ALDRIG någon kritik mot denna repression eller stöd till folket utan gav sitt stöd under två val som Libre vann till den man som i dag står anklagad av och i USA för att vara en spindel i en kokakartell.

LAURA F. DOGU, USA-ambassadören, då i Nicaragua, nu förflyttad till Tegucigalpa och den nya progressiva regeringen Xiomara Castro & Libre som kritikerna hävdar kommer göra som hon gjorde i Nicaragua, destabilisera regeringen Castro.

I DECEMBER 2017, NÅGRA veckor efter valet gav den tillförordnade ambassadören Heidi Fulton, en överstelöjtnant i USA:s armé, sitt och State Departements erkännande över valfusket i samma lokaler som den honduranska Valtribunalen huserar. Föreställ dig om den kubanske ambassadören i Tegucigalpa hade dykt upp och påstått att ett flagran valfusk hade ägt rum?!

Reaktionen från Honduras´ folk blev en explosion av protester som lamslog landet under två månader, med barrikader och vägspärrar över landets alla vägar, och där de av USA beväpnade PMOP (Policía Militar de Orden Público), den militariserade terror-polisen-militären kallades ut. Och med de vapen USA hade försett dessa maskerade enheter med, massakrerades folket som begravde 38 av sina bästa söner och döttrar.

Den militariserade terrorpolisen PMOP anländer till stadsdelen Villanueva i huvudstaden Tegucigalpa för att slå ned och bryta upp barrikaderna på den Panamerikanska huvudvägen, en protest mot valfusket som godkändes av State Departement.

VIDEO: REPRESSION I JANUARI 2018

NÄR HONDURAS´ FOLK MASSAKRERADES

DET VAR FOLKLIGA PROTESTER mot ett flagrant valfusk som till och med ”USA:s Ministerium för Koloniala Angelägenheter”, OAS, erkände inte hade gått rätt till, ett valfusk med en valserver på Tribunalen som ”hängde sig” 654 gånger, en hårddisk på servern som på den tredje dagen av valsammanräkningen raderade alla valresultat och formaterades om. Och när Valtribunalen satte igång valsammanräkningen efter 36 timmar, ledde USA-ambassadens kandidat, den sittande presidenten Juan Orlando Hernandez med 1,2 procent, efter att ha legat under med fem ointagliga procent innan ”pausen” på 36 timmar då 61 procent av rösterna hade räknats. Men USA erkände Juan Orlando och påstod att valet hade gått rätt till.

Att samme Hernandez bara några dagar efter att han överlämnade presidentpalatset den 27 januari 2022 begärdes utlämnad till USA där han nu sitter fängslad, anklagad för samma narkotikabrott som sin bror, Tony ”Montana” Hernandez, som förra året dömdes till livstid plus 30 års fängelse som en del av en kokakartell, visar den politiska bipolariteten i State Departement. Varken Tony eller Juan Orlando hade satts upp på den famösa ”Engel-Listan”.

Något av livets ironi, men som bekräftar den 6:e USA-presidenten John Quincy Adams ord: ”USA har inga vänner, bara permanenta intressen”.

Men nu får de äta upp sina bevingade och förnedrande uttryck om att ”Honduras är dess bananrepublik och bakgård” där ”det är billigare att köpa en kongressledamot än en mulåsna”, som han sa, United Fruits ägare om Honduras för ett sekel tillbaka. Den tiden är nu förbi, och det vet nu Antony Blinken och Laura F. Dogu!

DET BLÅSER NYA VINDAR i Latinamerika, det visar valresultaten, de senaste i Mexiko, Honduras, Chile och Colombia, pålitliga USA-vasaller. De är av anhängare av att internationella relationer baseras på ömsesidig respekt, inte att en imperialistisk stormakt som USA ska sätta sig på kontinentens eller världens stater med en självpåtagen märklig och än mindre moralisk rätt.

Nicaragua har sedan Sandinos dagar slagit fast denna princip och med vapen i hand kastat ut USA-Marinen och störtat dess lokala lakejer, som Somozadiktaturen som Franklin Roosevelt karaktäriserade med orden: ”Han är en `son of a Bitch´ men han är VÅR `son of a Bitch´.”

Eller som Daniel Ortega, president i Nicaragua sammanfattade USA:s intervention i landet under ett sekel i sitt tal för två dagar sedan, den 19 juli, då Nicaraguas folk firade 43-årsdagen av Revolutionens seger den 19 juli 1979:

”Vilken slags dialog kan man ha med Djävulen?”

 

KLARLÄGGANDE AV HONDURAS´ REGERING:

Republikens regering vill uttrycka sitt kategoriska förkastande av Engel-listan, nyligen publicerad av USA:s utrikesdepartement, eftersom det är ett politiskt motiverat och interventionistiskt dokument. Honduras är en suverän nation och kommer att fortsätta att försvara principen om No Intervention och folkens självbestämmanderätt.

Karaktären och avsikten med denna lista betecknar en permanent manipulation och en interventionistisk politik, som många gånger tidigare ignorerat de skäl som den åberopar nu. Under den förra regeringen (Juan Orlando Hernandez), när publiceringarna denna Engel-Lista, inkluderade de aldrig personligheter som Honduras diktator, den före detta president Juan Orlando Hernández, som (USA) uppenbarligen beskyddade. Men bara några timmar efter att han avslutat sin mandatperiod, började USA med att anklaga honom för att vara en narkotikahandlare och begärde att han skulle utlämnas.

Honduras regering är fast besluten att återställa rättsstatsprincipen som likviderades från och med den 28 juni 2009 efter statskuppen, som den Interamerikanska Kommissionen för de Mänskliga Rättigheterna (IACHR) erkände som ett internationellt brott.

Därför avvisar vi kategoriskt handlingarna och intetsägandet i denna publikation, som otvetydigt utgör ett försök att validera det brottet (den militära statskuppen) och ignorerar en narkodiktatur som påtvingades oss, som obevekligt förtrycker och förföljer de kamrater som orättvist nämns på denna lista, som än i dag fortsätter att betala ett högt pris för att försvara vår demokrati.

Vi kommer att fortsätta att upprätthålla vår politik för demokratisk öppenhet, inom ramen för ömsesidig respekt och obegränsad efterlevnad av internationell rätt.

Tegucigalpa, M.D.C. 20 juli 2022

 

Honduras-USA: Om ”skitstövlar” och dödsskvadroner

Honduras-USA: Om ”skitstövlar” och dödsskvadroner

 

AV DICK EMANUELSSON

 

TEGUCIGALPA / 2021-12-14 / I vanliga fall i ”normala val” i Centralamerika, undantag Nicaragua efter Revolutionen 1979, brukar det vara de liberala högerpresidenterna som oroade brukar snegla norrut medan den lokala pressens ledarskribenter drar sina egna slutsatser om ”varför det inte kommer en inbjudan till Vita Huset, eller åtminstone en tjänsteman, må vara på låg nivå från State Department men ändå. . . . så förnedrande kan vi väl ändå inte behandlas, så lojala vi historiskt sett alltid har varit med USA i alla internationella organ”!?

 

 

”VÅR SKITSTÖVEL”

 

Men. . . som han sa Franklin Roosevelts utrikesminister om Somoza, USAs diktator i Nicaragua: ”Han är en skitstövel men han är ju vår skitstövel”.

 

Honduras' Valtribunal har sagt att den inte kommer tillkännager något slutgiltigt valresultat förrän 100 procent av rösterna var räknats i presidentvalet där nu 98,7 procent har räknats. Vänsterns Xiomara Castro har 1,7 miljoner röster, det högsta tal i Honduras' parlamentariska historia, helt ointagligt.

 

Och redan efter valet gratulerades hon av AMBASSADEN.

En demonstration framför USA-ambassaden i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa mot ett oväntat besök  2008 av den förre USA-ambassadören JOHN NEGROPONTE.
FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

DÖDSSKVADRONERNAS AMBASSADÖR

 

Under den första hälften av 1980-talet (1981-1984) styrdes den av den mytomspunne krigshöken John Dimitri Negroponte, sedermera ansvarig för USAs 27 underrättelsetjänster på den amerikanska kontinenten med Kommandocentralen på den f.d. holländska kolonin, ön Curaçao, några kilometer framför USAs främsta politiska ”skottmål” 2021, Venezuela.

 

Under Negropontes fyra år som ambassadör i Honduras ökade landets militära budget från ynka knappt fyra miljoner dollar till över 70. Honduras militariserades på alla nivåer. En dödsskvadron skulle skapas med ”de bästa från armé och polis” togs ut, och skickades 1981 till en hemlig flygbas i South Carolina för de cirka 200 nya ”agenterna”. Där trimmades de av CIA och argentinska militärer, proffs i ”Smutsigt krig”, med erfarenhet från den fysiska utrotningen av 30,000 unga argentinare i USAs 'OPERACION CÓNDOR'.

 

Den honduranska 'kontingenten' stod klar efter sex månaders träning i bland annat CIAs Tortyrmanual och döptes till ”BATALJON 3-16”.

TVÅHUNDRA OFFER

 

I Honduras inledde den omedelbart sitt arbete under tyst gillande av USAs ambassadör Negroponte. '3-16' opererade och gjorde sina nattliga gripanden, torterade och avrättade cirka 200 av den honduranska vänsterns främsta ledare.

 

Målet för CIA var att förhindra bildandet av en gerilla likt den i Nicaragua, El Salvador och Guatemala.

 

Bekännelserna från en av '3-16' löjtnanter är hårresande och identiska med de fasansfulla vittnesmålen från Argentina, Uruguay eller Chile, det senaste landet där en av Pinochets vapendragare vill ta över diktatorns och USAs fascistiska mantel på söndag.

 

1984 ansåg State Department att Negroponte hade gjort sin 'MISION CUMPLIDA' och återkallades till USA för nya 'Misiones' i andra delar av världen.

Marco Tulio Regalado Hernández, f.d. löjtnant i den honduranska armén och en av de militärer som ingick i dödsskvadronen `Bataljon 3-16´. Han greps 2016 för ett mord han begick mot den unge vänsterledaren Herminio Deras (längst upp till vänster) den 29 januari 1983 vid en militärspärr under befäl av denne arméofficer. FOTO: CRITERIO.HN

 

'OPERACION JAKARTA'

 

Negropontes folkmordskollegor i CIA hade tidigare avslutat sitt folkmord i Indonesien där de via militären FYSISKT hade LIKVIDERAT över en miljon medlemmar i det tredje största kommunistpartiet i världen, PCI, ett parti som verkade inom den borgerliga demokratins representativa demokrati, som inte är den verkliga folkdemokratin där folket är den verkliga huvudaktören.

 

Blodbadet i Indonesien döptes av CIA till ”Operación Jakarta” [1].

 

'OPERACION JAKARTA' i CHILE

 

När den chilenska fascismen inledde sin offensiv mot den älskade vänsterpresidenten SALVADOR ALLENDE vaknade människorna i Santiago de Chile en morgon med svarta bokstäver på husväggarna där 'målarna' aviserade om ett kommande ”Operación Jakarta”.

 

Blodbadet inleddes den 11 september 1973 med general Augusto Pinochets militära statskupp med tyst gillande av Henry Kissinger, president Richard Nixons högra hand och uppdragsgivare till USA-ambassadören i Chile.

 

Det är USAs syn på demokrati i Indonesien, Chile och Honduras. De som står i vägen . . .

Över en miljon indonesier, medlemmar i det indonesiska kommunistpartiet slaktades som djur som en konsekvens av CIA:s manipulation och skådeprocesser i landet.

 

NY GIGANTISK AMBASSAD OCH MILITÄRBAS

 

På gatan Boulevard Los Próceres i Honduras' huvudstad Tegucigalpa byggs en av USAs största ambassader i världen. Och huvudstadsborna frågar sig med förvåning i ansiktet ”vadan detta intresse för en nation med 9,5 miljoner invånare och 112,000 kvadratkilometers yta”?

 

Under den avgående USA-lojala högerregeringen Juan Orlando Hernández' ministär har USAs största militära- och flygbas i Latinamerika, Soto Cano, eller som honduranerna kallar för Palmerola byggts ut med plats för ytterligare 700 från USAs Gröna Baskrar. Kostnaden 24 miljoner dollar. Men från basen kan USAs flygvapen nå vartenda land i Sydamerika och Karibien med sina bombplan.

Arméhelikoptrar från USA:s militära Sydkommando på militärbasen i Soto Cano (Palmerola).

 

FRANCISCO MORAZAN:s ANTIKOLONIALA KRIG

 

Platsen ligger i en bördig dal som ägdes av befrielsehjälten Francisco Morazans rika hustru som sålde marken för att finansiera makens och de centralamerikanska folkens väpnade kamp mot den spanska kolonialismen. ”Investeringen” gav resultat men det dröjde ett antal år innan den ockuperades av den bas som USA använde mot befrielsekämparna i grannländerna under 1980-talet. Negroponte var Spindeln i USAs krig via ombud mot Nicaragua och FMLN-gerillan i El Salvador.

 

Men idag är det fredsgester och rekommendationer om att ”arbeta gemensamt mellan bägge länderna”.

 

Och ännu mer förvånade är honduranerna efter Xiomaras förkrossande valseger den 28 november över alla gratulationerna till denna ”revolutionära socialist”, både via Ambassaden, Twitter från Antony Blinken och tvådagarsbesöket (12-13 december) av ”USA:s 2:e sekreterare för civil säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter”, Uzra Zeya. Denna klädde sig i bästa galaklänning för det gemensamma fotot framför pressen tillsammans med Xiomara som hyllades av denna USA-representant.

 Uzra Zeya, USA:s 2:e sekreterare för civil säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter poserar tillsammans med Xiomara Castro inför pressen.

 

CIA PÅ PLATS VIA USAID

 

I USA-delegationen återfanns även Mark Feierstein, biträdande chef för Latinamerika och Karibien för USAID, CIAs ”biståndsorgan”, som ”idag öppet gör vad CIA gjorde under det dolda”, som han sa, en av grundarna för NED, ett av flera underorgan till USAID, samma operationer som genomfördes i Honduras under John Negropontes tid som ambassadör i landet.

 

Det är inte första gången Feierstein besöker Honduras. Den 16 november 2011, bara drygt två år efter den militära statskuppen anlände denne leende USAID-representant till Honduras. Men varför, om USAID är ett ”biståndsorgan” anlände han då som nu som en ”skugga” till chefen för USA:s Militära Sydkommando, Douglas Fraser? Under mötet med den sittande presidenten Porfirio Lobo lovade USA:s utsända fyra nya stridsplan till Honduras flygvapen, det flygvapen som under gryningen den 28 juni 2009 flög på låg höjd över huvudstaden för att skrämma Honduras befolkning.

Mark Feierstein och Douglas Fraser (infälld bild). Faksmil från Proceso Digital.

Nu är samma Feierstein återigen på besök i Honduras, denna gång i sällskap med en av State Departements högsta chefer för USA:s säkerhetspolitik.

 

Därför finns det inget gott att vänta av USA:s plötsliga vänlighet och falska ”grattis” till Xiomara. Jänkarna tror att de kan dupera och manipulera Xiomara.

 

Men än en gång gör Imperialisterna i Norr en felkalkyl.

 

[1] Indonesia desde las tres guerras blancas de terror hasta la Resistencia Popular

https://youtu.be/IZo6Vw97Wrs

 

 

 

Honduras: Ny dokumentär om den fysiska utrotningen av journalister i det centralamerikanska landet där 50 journalister har mördats sedan militärkuppen 2009

Journalisten FELIX MOLINA var nära att mördas den 3 maj 2016 när han besköts av en utsänd mördare när den taxi han färdades i stoppade för rött ljus. Felix ansvarade för den honduranska motståndsrörelsens radioprogram varje kväll under de tre åren efter militärkuppen 2009. Som koordinatör byggde han senare upp de sociala rörelsernas nätverk av radiostationer i Honduras. Därmed utmanade han den VERKLIGA MAKTEN i landet.

Honduras: Ny dokumentär om den fysiska utrotningen av journalister i det centralamerikanska landet där 50 journalister har mördats sedan militärkuppen 2009

 

Av Dick Emanuelsson

 

”GRÄVARREPORTRAR” eller `Reporteros de Investigación´ som gruppen heter på spanska bildades av honduranska journalister som vill göra något mer än referat för en dagstidning, radio eller tevekanal.

 

WENDY FUNES heter kollegan som tog initiativet och som igår, den 8 december 2020 premiärvisade följande korta dokumentär (18 minuter) på en av Tegucigalpas biografer.

 

Wendy stötte vi på i oktober 2011 då hon hade valts till facklig ordförande för 30 journalister och fotografer på tevekanalen ”Canal 10” i Honduras. Ägaren Rodrigo Wong Arévalo, omdöpt till ”Chino Cochino”, den Smutsige Kinesen, apropå hans kinesiska påbrå av den då aktiva Motståndsrörelsen ”La Resistencia” sparkade sju i styrelsen för de 30 anslutna medlemmarna i fackklubben.

 

Nyheten om den nyfödda Journalistklubben på Canal 10 överraskade alla kollegor det året. Honduras var då i inledningen till ett land som under de tio år sedan statskuppen har militariserats på alla nivåer. År 2010 begravde vi tio kollegor och kamrater som hade mördats av ”okända krafter”. Deras journalistik låg inte i paritet med riktlinjerna av den militära statskuppen, verkställd och i tysthet stödd av USA och dess utrikesminister Hillary Clinton.

 

Wendy Funes i mitten, omgiven av två av sina kamrater i klubbstyrelsen som avskedades efter att 30 anställda på "Canal 10" hade bildat en journalistklubb. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

I STÄLLET FÖR ATT GE reportrar och kamera- och fotografer skydd utsattes de för spe och spott av den fascistoida regim som hade valts bara några månader efter statskuppen, uppbackad av USA-ambassaden. Motståndsrörelsen hade uppmanat till bojkott av valet som genomfördes samtidigt som fascistjuntan kontrollerade makten via ett undantagstillstånd.

 

Tänk på det nu när samma krafter med USA, EU och Lima-Kartellen i spetsen INTE erkänner valet i Venezuela och i stället, i klar motsättning till den venezuelanska författningen, anser att valet inte kan erkännas trots att de tio främsta oppositionspartierna deltog och 1500 internationella observatörer från 34 länder deltog och övervakade valet.

 

I stället anser de tre nämnda mäktiga aktörerna att marionetten Juan Guaidó, vars mandat som parlamentsledamot upphör den 6 januari 2021, ska ges fortsatt stöd som en fiktiv ”interimspresident” på obestämd tid, det vill säga så länge USA inte har en regering som är i dess politiska tycke, en händelse som inte har sin motsvarighet under modern tid.

 

 

OCH I HONDURAS OCH PÅ Canal 10 gick det som det går i ett land under USA:s stövelklack; Wendy och de sju i klubbstyrelsen som hade valts av sina kamrater fick sparken av ”den Smutsige Kinesen” Wong, trots den nya fackklubben hade registrerats hos Arbetsmarknadsministeriet, enligt lagens bokstav. Men ministeriets korrumperade tjänstemän och politiker är mer allierade till arbetsgivarsidan hos medierna än ett försvar till de anställda. Från ministeriet utgick informationen omedelbart till Wong som inledde sin motoperation.

 

– Det är ett faktum att vi inte ges någon rätt att organisera oss i en fackförening, trots att författningen ger oss den rätten. Wong har avskedat oss. Han har sagt till oss att det är en administrativ omstrukturering. I lagen om anställningsskydd anges att vi måste meddela arbetsgivaren när vi tänker bilda en fackförening för att ges stöd och rätt av staten. Trots detta skydd har vi fått uppsägningsbeseskedet den 14 oktober. Men vi skickade in anmälan om att vi ville registreras som en facklig organisation redan den 11 oktober, sa Wendy den där dagen för nio år sedan då vi stod framför Wongs redaktionshus som han pompöst kallade ”Torre de Libertad”, Frihetstornet men av Motståndsrörelsen också omdöpt till ”Ondskans Torn”!

 

 

FÖR WONG TILLHÖRDE och tillhör de mest rabiata antikommunisterna i Honduras. Från Canal 10 bokstavligen spydde och spyr han ut okvädningsord mot den då störtade liberale presidenten Manuel Zelaya, för att inte tala om Nicaraguas Daniel Ortega, Venezuelas Hugo Chavez och Kubas Fidel Castro som alla anklagades för att stå bakom en ”gerilla i Honduras” som aldrig någon hade sett, än mindre hade hört avlossa ett enda skott. Till och med den libanesiska Hizbollaharmén påstod ”Den Smutsige Kinesen” ha hört skulle utgöra ett väpnat motstånd uppe vid den karibiska kusten där Hizbollah påstods ha gerillaläger bland bananplantagerna.

 

ETT axplock av mördade journalister i Honduras sedan den militära statskuppen 28 juni 2009, uppbackad av Hillary Clinton och den inhemska borgarklassen.

Militär statskupp 28 juni 2009, uppbackad av Hillary Clinton och USA. I bakgrunden det ockuperade presidentpalatset. FOTO: DICK EMANUELSSON.

SEDAN 2002 HAR ÖVER 80 journalister mördats i Honduras, närmare ett 50-tal sedan Clintons och generalernas militärkupp den 28 juni 2009. Cirka 45 kollegor har tvingats i exil efter mordhot eller misslyckade mordattentat mot reportrarna.

 

Bakgrunden till den minst sagt dramatiska situationen, som Svenska Journalistförbundet aldrig har uppmärksammat, i stället fullt upptagen med de internationella kampanjer som utgår från USAID, CIA:s civila ”biståndsorgan” mot Kuba, Nicaragua eller Venezuela är att det finns seriösa journalister som Wendy som inte säljer sig för att medieägaren står för en politisk linje som hen vill påtvinga reportern.

 

Detta är också bakgrunden till varför Wendy och ett tiotal av hennes kollegor bildade ”Reporteros de Investigación”, Grävarreportrar. På premiärkvällen för visningen av deras dokumentär hade ett 50-tal kollegor dykt upp.

 

I dokumentären har även Miriam och jag gett vårt bidrag som när vi intervjuade Wendy och den avskedade klubbstyrelsen 2011. Men även ett par andra avsnitt under konfrontationerna med den militariserade kravallpolisen.

 

 

KAMRATERNA OCH KOLLEGORNA i Honduras är värda allt stöd, i synnerhet de som granskar den korrumperade och livsfarliga makten bestående av det politiska etablissemanget, narkotikakartellerna som ofta har kopplingar till de förstnämnda men även till den makt som i Honduras har det ”Sista Ordet”, USA-ambassaden. Den verksamheten är inte helt riskfri, vilket de 50 mördade kollegorna sedan militärkuppen är en bekräftelse på.

 

Video: Tips, använd översättningsappen till engelska, svenska eller annat språk:

https://youtu.be/lT8i8JflOTo

 

................

ESPAÑOL: Leer más del reportaje que hicimos 2011:

http://dickema24.blogspot.com/2011/10/honduras-magnate-mediatico-y-golpista.html

...............

 

 

Honduras: Journalist utsattes för ett kidnappningsförsök efter anklagelser mot militären

För två år sedan kidnappades hennes dotter under 24 timmar. Den 26 september 2019 utsattes hon själv för ett kidnappningsförsök och att tysta den stridbara journalisten Sandra Maribel Sánchez. FOTO: DICK Emanuelsson.

Honduras: Journalist utsattes för ett kidnappningsförsök efter anklagelser mot militären

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019/09/28 / I Honduras har 79 journalister dödats sedan 2001. Nittiotvå (92) procent av dessa brott är ostraffade, enligt kommissionären för mänskliga rättigheter. Antalet mord accelererade i takt med militariseringen av det honduranska samhället efter militärkuppen i juni 2009. I torsdags utsattes vår kollega Sandra Maribel Sánchez för ett kidnappningsförsök och hon kunde ha blivit Offer Nr. 80. Lyckligtvis misslyckades kidnappningen tack var ankomsten av en bil. Den beväpnade gärningsmannen flydde.

– Jag hade precis anlänt till hemmet och böjde mig ner för att plocka upp min dator i en ryggsäck. Då kände jag något hårt mot mitt huvud och jag vände mig om. En man pekade med en pistol 9mm, säger hon och tillägger:

– Mannen beordrade mig att ta plats i bilen igen. Det är klart att han inte var ute efter min bil eftersom ingen stjäl en sådan gammal bil från 1990-talet. I stället ser jag [försöket till kidnappningen] till de många anklagelser jag som journalist har gjort under de senaste veckorna direkt mot medlemmar av Säkerhetsministeriet och de Väpnade Styrkorna.

Misstänkt militär

Sandra Maribel Sanchez arbetar på Radio Progreso och håller i det omtyckta debattprogrammet “Más Que Dos” (mer än en). Hon säger att den förmodade kidnapparen inte hade för avsikt att stjäla datorn. I stället tryckte han pistolen mot hennes huvud med ordern att sätta sig i bilen. Just då dök en stor bil upp som verkade vilja parkera bredvid Sandra Maribels bil vilket fick gärningsmannen att reagera och fly från platsen på en motorcykel.

– Det var en man med en kroppsbyggnad som visar att han var vältränad. Men även hans språkbruk gav mig en bild av en militär, uppgav Sandra inför kollegor på den fullsatta presskonferensen i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i fredags.

Militära styrkor den 28 juni 2009 då president Manuel Zelaya störtades från sin post av den USA-stödda militära statskuppen. FOTO: DICK Emanuelsson.

Dottern kidnappades

Det är inte första gången som Sandra Maribel fallit offer för vad oppositionen anser vara en statlig terrorism med paramilitära dödsskvadroner till förfogande. Det handlar om en omutlig och principfast kollega som arbetar med journalistikens principer. Under 1990-talet var hon också utsatt för en förföljelse och mordhot.

För två år sedan kidnappades hennes dotter när hon anlände till Honduras från utlandet där hon lever och arbetar. Dottern hölls kidnappad under 24 timmar. Aktionen var en allvarlig varning mot Sandra Maribel om att inta en låg profil i sitt arbete.

Det en varning om att de mörka krafterna i den institutionella terrorismen i Honduras inte vilar. För kidnappningsförsöket den här gången var riktat mot en kollega som inte har tvekat att peka ut kuppgeneraler samt den korrumperade politikerklassen som har förvandlat den centralamerikanska nationen till kontinentens näst fattigaste stat. Det är dessa teman som Sandra Maribel har uppmärksammat i sitt program i Radio Progreso och som orsakar kraftiga reaktioner av de utpekade.

Radio Progreso är ett av medier i Honduras som har stått emot terror från kuppledare och ekonomiska mäktiga grupper, både inom som utom Honduras som har försökt att tysta alla kritiska medier. Det är ingen statshemlighet att den politiska makten har många journalister på sina avlöningslistor, som är mer politiska megafoner för makten än journalister i medborgarnas tjänst.

Heidi Fulton, avgående t.f. ambassadör i Tegucigalpa för USA är också överstelöjtnant, utbildad i den militära underrättelsetjänsten i USA. På bilden, tio år efter statskuppen, som i hemlighet backades upp av USA:s UD markerade tio år av USA-kontroll av den centralamerikanska nationen. Det är denna stat som via USAID är ansvarig för "skydd" för Honduras journalister. På den högra sidan av Fulton den nuvarande presidenten Juan Orlando Hernandez, JOH.

 

USAID finansierar ”skydd”

Sandra Maribel är en kollega som trots terrorn inte ger upp, trots att hon nu även utsätts för de mest bestialiska sätt för att permanent tysta henne via en kidnappning och eventuell avrättning.

– Jag går inte att i exil, säger hon utan att tveka inför sina honduranska kolleger. Jag kommer att fortsätta att göra en kritisk granskande journalistik. Jag tänker heller inte ansluta mig till Kommittén till Skydd för journalister och miljöaktivister, säger hon bestämt, trots att min chef uppmanar mig till att göra det!

Den sistnämnda organisationen finansieras och organiseras av CIA:s civil fasad, USAID. Denna anställer tjänstemännen som skickas till journalistens hem för att efter en mall ställa en rad frågor som känns som ett polisförhör och som pågår under nästan en hel dag.

Frågor rör sig om allt från vem han tror det är som trakasserar eller hotar honom. USAID:s utsände sätter ihop en ”profil” på journalisten på alla hans rutiner; 

• Där han bor,
• hur han lever,
• hur många anhöriga i familjen som finns i hemmet,
• hur vägen ser ut och om det kan tänkas finnas några faror för eventuella bakhåll och överfall när journalisten ska ut på jobb eller när han kommer hem,
• om det finns alternativa vägar när han lämnar och återvänder till huset,
• vilka de journalistiska teman han främst arbetar med,
• vem som är arbetsgivaren,
• vilka hans framtidsplaner är
• vilka journalistiska teman han tänkt att ta upp,
• om han behöver poliseskort i händelse av reportage i bostadsområden som kontrolleras av de psykopatiska Marasgängen eller andra farliga platser,
• hur huset är byggt,
• vilken är dess ”akilleshäl” där en pistolero kan döda kollegan, etc.

"NEJ TILL DÖDSSKVADRONER"! säger demonstranterna. Foto: Dick Emanuelsson.

Journalisten kallas sedan till ett förhör med deltagare från hela statsapparaten; från polisen, Säkerhetsministeriet, åklagarämbetet, advokater anställda av USAID, inrikesministeriet som i sin tur är ansvarig för den hemliga politiska polisen som i sin tur betraktas som helt underordnad USA-ambassaden i Honduras. Det handlar alltså om organ som av människorrättsorganisationer ses som direkta verktyg i den statliga terrorismen i Honduras, ett land där straffriheten är bedövande.

Det är ett helt gratis och komplett arbete som CIA slipper att göra under komplicerade förhållanden där journalistens hus och dörrar öppnas med förevändningen att åtnjuta ”skydd”. Om journalisten vill avbryta denna tjänst från USAID eller om Organet för Skydd till Journalister inte längre anser att journalisten behöver till exempel bevakningskameror vid sitt hus, vägrar Organet att radera all den personliga information som den har dokumenterat och gjort vid det första förhöret. USAID-organet har därmed registrerat journalistens professionella och vardagsliv och detta dokument finns kvar i deras arkiv och datorer.

Journalistskyddet, menar många honduranska kollegor är ungefär som att bekämpa kokabuskar i Colombia eller kampen mot knarkkartellerna som har en korridor på honduranskt territorium; Ju fler DEA-agenter i Colombia och Honduras respektive ”skydd” för honduranska journalister, desto fler mord inträffar på kollegorna och desto mer kokain passerar från Colombia och genom den centralamerikanska nationen.

Därför är ifrågasätts detta ”skydd” av de honduranska kollegorna om att acceptera ”skydd” från USAID/CIA. Fakta talar för sig självt, säger kritikerna.

Video Presskonferens med Sandra Maribel Sánchez:

https://youtu.be/7Dacg9jNUKU

Läs mer:

 

fredag 6 september 2019

En mördad reporter och tre journalister utsatta för attentat i Honduras senaste veckan

Video: Mordet på journalisten Joel Aguilar på Kanal 6:

https://hondurasdick.blogspot.com/2019/09/en-mordad-reporter-och-tre-journalister.html

söndag 7 juli 2019

Honduras: Den 78:e mördade journalisten sedan 2001 begravdes i dag

https://hondurasdick.blogspot.com/2019/07/honduras-den-78e-mordade-journalisten.html

fredag 29 mars 2019

HONDURAS OCH FÄNGSLANDET av en journalist som avslöjade korruptionen

https://hondurasdick.blogspot.com/2019/03/honduras-och-fangslandet-av-en.html

fredag 11 januari 2019

Honduras: Den regeringskritiske journalisten och chefen för Radio Globo-TV i Honduras David Romero fängslas i tio år och åtta månader

https://hondurasdick.blogspot.com/2019/01/honduras-den-regeringskritiske.html