Val i Honduras: En vänster med segervittring

 

XIOMARA CASTRO de ZELAYA, favorittippad presidentkandidat framträder i den lilla kommunen San Luis i länet Santa Barbara med 25,000 invånare. Överallt där vänsterns kandidat har dragit fram har hon samlat tusentals människor. Den senaste opinionsundersökningen, gjord av det mexikanska ansedda opinionsföretaget TResearch ger Xiomara 42,9 procent medan högerns kandidat Tito Asfura får 28,2 procent.

Val i Honduras: En vänster med segervittring

En kortare version finns i Proletären:
https://proletaren.se/artikel/segervittring-vanstern-i-honduras

Av Dick Emanuelsson, Tegucigalpa

På söndag den 28 november går Honduras folk till val för att välja president och kongress, landets parlament. Den centralamerikanska nationen och högerregeringen Juan Orlando Hernandez, eller ”JOH”, som han kallas genomgår en av landets djupaste ekonomiska och sociala kriser, där våldet, narkotikasmugglingen och korruptionen är en ”cancer” som penetrerat hela samhällskroppen.

Hur hade rubrikerna i de svenska eller utländska medierna lytt:

• Om det på Kuba hade mördats 72,000 personer åren 2004-2018?
  
  
• Om det under 2019 mördades 4077 kubaner, 11,1 personer per dag?
  
  
• Om 247 090 människor i Kuba mellan 2004 och 2018 blev internflyktingar i
  eget land på grund av våldet?
  
  
• Om 153 försvarare av naturresurserna på Kuba dödats?
  
  
• Om 301 femicidio-mord registrerats på Kuba under perioden 1 januari-15 november 2021 ?
  
  
• Om 390 HBTI-personer mördats de senaste 12 åren, 17 hittills i år 2021?
  
  
  

Men ovanstående uppräkning av barbariet är inte Kuba, för då hade ön till 100 procent redan varit invaderat av ”Grannen i Norr”. Nej, det är dagens Honduras, som upplåter tre militärbaser till USA och med det verkar ”Grannen i Norr” låta sig nöjas. Inga ”extra sessioner i OAS”, som är vanligt när det handlar om grannlandet Nicaragua eller Venezuela. Bara några ”rekommendationer om ett hederligt val” på söndag.

"Karavanerna" av honduraner, salvadoraner eller guatemalaner från den så kallade "Norra Triangeln" pågår hela tiden. Den påtvingade ekonomiska modellen från USA har gjort länderna än fattigare. Honduras var tidigare "Centralamerikas kornbod". I dag importerar det majs, ris eller bönor, baslivsmedel i Centralamerika.

Krisen har bokstavligen kastat ut hundratusentals honduraner i exoduskaravaner mot ”Norr”, inte för att de har några drömmar om ett ”American Paradise”. Det handlar snarare om att överleva i ett land där rubrikerna i medierna är dagliga massakrer och mord. Enbart under de senaste tio månaderna har 68 kandidater eller politiker mördats. Från USA eller dess lydorgan OAS och Luis Almagro hörs inte ett knäpp i protest. För Honduras är inte Nicaragua där inte en enda politiker mördades under valkampanjen som kulminerade den 7 november.

För USA är Honduras den geostrategiskt viktigaste nationen, i centrum av ”Amerikas Midja” med den längsta landningsbanan på sin militära flygbas, Soto Cano. Därför är valet av president och parlament i Honduras av högsta prioritet för Pentagon.

– På honduranskt territorium har vi USSOTHCOM, det Militära Sydkommandot som tidigare var på panamanskt territorium. När USA förflyttade det förvandlade de Honduras till en plattform för aggressioner och som än en gång hotar den regionala freden som de gjorde under 1980-talet.

Det säger Sergio Rivera, medlem och grundare av partiet Libre när vi träffar honom och fem andra kamrater i `Partikollektivet Luis Alonso Morel´, en legendarisk ledare inom det dåtida kommunistpartiet i Honduras.

Palmera (Soto Cano), USA:s militärbas med den längsta landningsbanan i Centralamerika, som gjord för militära invasioner i Karibien och Sydamerika.

Indignerade och patriotiska honduraner som på flygbasens kilometerlånga mur har skrivit:
¡"FUERA YANKEES"! Ut med USA från Honduras!

DET BREDA VÄNSTERALTERNATIVET Libre har segervittring och presidentkandidaten Xiomara Castro de Zelaya har ett försprång i opinionsundersökningarna med 10-20 procent, mot regeringspartiets, högerns och USA:s Tito Asfura.

Novembersolen hettar när vi går uppför det branta berget i Villavieja, en av tre strategiska utfarter från huvudstaden Tegucigalpa. Nere på den Panamerikanska vägen som leder mot gränsen till grannlandet Nicaragua, stod vi och intervjuade några av Libres medlemmar i januari 2018 då hela Honduras hade rest sig och ockuperat vägarna under två månader i protest mot det flagranta valfusket. Plötsligt dök en armépatrull och började avlossa sina automatkarbiner i luften och i gatan. Och i mitten av den Panamerikanska vägen stod Proletärens utsända och fumlade med att byta till ett större objektiv.

(Se video när armén öppnar eld): https://youtu.be/O0Y5NcJNkkk

Nu är det ett mer och mycket bättre organiserat partikollektiv. Överhuvudtaget har partiet Libre fått en enorm skjuts kvantitativt som kvalitativt i valet 2021, överallt där Xiomara Castro drar fram kommer tusentals honduraner i alla åldrar ut för att delta i massmöten som bara har setts under den legendariska generalstrejken 1954.

Partikollektivet "Luis Alonso Morel", uppkallat efter en legendarisk arbetarledare från det historiska kommunistpartiet, PCH. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.

Yeryn Fernández

Det understryker Yeryn Fernández, en av solen bränd reslig ledare i kollektivet:

– Kollektivet organiserades redan 2009, tolv år av kamp och motstånd. Som du kan se, här i vårt område saknas det mest elementära av mänskliga rättigheter. Behoven är skriande, säger han och pekar mot bergen där husen reflekterar misären och den extrema fattigdomen som breder ut sig i bostadsområdena Villanueva och Villavieja.

– Under årens lopp har vi fortsatt att förstärka den politiska och organisatoriska strukturen, trots repressionen från diktaturen med en dröm, att skapa bättre levnadsförhållanden för våra grannar och vårt folk. Diktaturen har med alla medel försökt krossa oss. Men med ett enormt stöd från människorna har vi stått ut och är organiserade och är nu starkare än någonsin tidigare.

På valdagen förfogar partikollektivet över 300 kamrater som satts på fortbildningsbänken och drillats i reglerna för hur hela valprocessen ska gå till, allt för att undvika högerns slipade valfuskare.

 

Daniel Hernández

Det är ingen tillfällighet att detta och andra liknande partikollektiv organiserades från 2009, säger Daniel Hernández:

– Kollektivet skapades som ett svar på den militära statskuppen den 28 juni 2009, men då som ett kollektiv bakom den Nationella Motståndsfronten, `La Resistencia´. 2012 skapade Motståndsfronten den politiska grenen, partiet LIBRE, Libertad y Refundación. Partiet var och är en historisk nödvändighet för att göra slut på diktaturen. För högern har skapat en fattigdom i Honduras som uppgår till över 73 procent. Människorna står inte ut längre! Se dig runtomkring här, där människorna fortfarande gör sina naturbehov i latriner, bara några kilometer från presidentpalatset i huvudstaden!

I latriner som på bilden gör människorna sina naturbehov. I pressklippet berättas om att en bebis påträffas i latrinen i bostadsområdet Villanueva, bara några kilometer från presidentpalatset.

Vilka konkreta uppgifter har då Libre i detta område? frågar vi Sergio Rivera, en ärrad veteran i den politiska kampen från 1980-talet då hans bror Roger försvann i händerna på dödsskvadronen ”Bataljon 3-16”. Sergio var också ordförande för Honduras´ lärarförbund Copemh under en period:

Sergio Rivera

– Först och främst handlar våra politiska uppgifter här om att skapa medvetenhet bland människorna om att vi behöver en förändring, inte bara byte av en president, ett parti utan av en modell. För det är `modellen´ som kväver vårt folk. Den verklighet som omger oss här är den modell som sjuttiotre procent av den honduranska befolkningen lever under. I Honduras har vi en priviligierad klass, oligarkin som utgör en procent (1 %) av befolkningen men som roffar åt sig alla rikedomar. Den generar ingen utveckling därför att människan betyder inget för den. De är inte intresserade av att det existerar en utbildning, att det finns sjukvård eller arbete. Att få våra grannar och det honduranska folket att begripa detta är det grundläggande för oss. Därför skapade vi också en partiskola som döptes till ”Luis Morel” och i dag förbereder vi oss för ett viktigt slag den 28 november 2021, som är valet.

 

Rivera understryker att dessa partikollektiv som arbetar för att Libre ska ta makten, gör det utan några som helst resurser mer än vad som kommer från ett redan utarmat folk, till skillnad mot vad Rivera karaktäriserar som ”narko-diktaturen”, som förfogar över enorma ekonomiska medel som de använder när de ”bussar” fattiga till sina manifestationer.

– Det nya och avgörande för dessa partikollektiv är att de inte bara har nått en högre politisk medvetandegrad, utan också en högre och mycket bättre organisatorisk struktur än tidigare. Och denna gång, om oligarkin inte frivilligt överlämnar makten, om den en tredje gång genomför ett valfusk som 2013 och 2017, så är den folkliga oppositionen inte bara organiserad i valet utan också för att kämpa om den uppnådda makten i valurnorna.

– Om valen inte tjänar till att byta regering, tvingar de folket att tillämpa andra kampstrategier, att skapa andra element som inte är valprocesser. Dessvärre är det oligarkin, inte vi, som tvingar folket att besvara valfusket med vad det har i händerna.

Partikollektivet i de proletära fattiga bostadsområdena Villavieja och Villanueva är uppkallat efter en av de högsta ledarna för det dåtida kommunistpartiet, Luis Alonso Morel, en av ledarna för bryggeriarbetarnas fackförbund Stibys. På bilden talar han inför ett massmöte den 11 augusti 2009, sex veckor efter den militära statskuppen och myntade de i Honduras bevingade orden; "NU ELLER ALDRIG"! FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Dagen efter att det tredje största partiet, Partido Salvador de Honduras´ presidentkandidat SALVADOR NASRALLA uppgav att han träder tillbaka som kandidat till förmån för Xiomara Castro, dök en kaskad av stora valplakat upp över hela Honduras samt video- och audiotrailers i alla teve- och radiokanaler i Honduras. Förenandet av dessa två partier samt det lilla socialdemokratiska partiet PINU skakade om, såväl regeringspartiet Partido Nacional som det decimerade liberala partiet PL och USA-ambassaden. Nasralla blir nu kandidat till vicepresidentposten.

Den Röda Tråden i regeringspartiets valbudskap är inte politiska förslag utan en honduransk variant av det svenska ”Kosackvalet 1928”. Eller med andra ord: ANTIKOMMUNISM OCH HAT som får kalla krigets 1950-tal att blekna:

”Kommunism är FATTIGDOM”.

”Kommunism är VÅLD”.

”Kommunism är ABORT”.

”Kommunism är HUNGER”.

”Kommunism är MISÄR”.

”XIOMARA - ÄR KOMMUNISM”!

 

Den antikommunistiska häxjakten i Honduras (ovan) från högern mot Xiomara, identisk med Jorge Kast, den fascistiska högerns presidentkandidat i Chile som hävdar att en röst på den socialdemokratiske kandidaten Gabriel Boric är en "röst på kommunismen"!

`Formen´ ovan är tagna från den sovjetiske poeten Karachentsev Petr Yakovlevich som 1941, samma år som hans land överfölls av den tyska fascismen med Adolf Hitler i spetsen, skrev:

”FASCISM ÄR HUNGER,

FASCISM ÄR TERROR,

FASCISM ÄR KRIG”!

Connie Suarez, 32, avfärdar den politiska häxjakten:

– Vad kan ”kommunismen” ta från mig när jag inte varken har arbete, mark eller hus. De som är rädda är de som känner att de kommer att förlora regeringsmakten. Därför uppmanar och stimulerar de till våld. Varifrån kommer pengarna för alla dessa annonser och trailers i medierna som de sänder var 5:e minut?

– Vad de gör just nu är att försöka inympa rädsla i folket om ”kommunismen”. Men vad är ”kommunism”? Det kommer från gemenskap och vad denna gemenskap gör är att skapa en union, förenande. De räds för att förlora makten för att de inte längre ska kunna bestjäla folket.

Connie säger att Libre har fått en massanslutning av tusentals nya ungdomar som nu är aktiva över hela landet. Det går inte att söva ungdomen längre i dag med alla de till buds stående medel som den politiska motståndaren förfogar över.

– Ungdomen spelar en helt avgörande roll i denna kamp. Vi, Libre, representerar ungdomen som behöver rätten till utbildning, att få dem att förstå att kommunismen tvärtom är ett framtida mål och inte den förvrängda syn som högern försöker förmedla på den.

Vad vet denna familj i det  av den extrema fattigdomen präglade bostadsområdet Villanueva om "kommunismen"? Vad den däremot känner till inpå kroppen är hungern och våldet. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

En mor med sitt barn och till höger en far- eller mormoder som ber om en slant för att överleva. De finns vid alla trafikljus eller folksamlingar. Den extrema fattigdomen är hjärtskärande. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Andres Martinez är lärare och fackföreningsledare inom lärarförbundet. Han var en av många honduraner som med livet som insats gick över gränsen till El Salvador i början av 1980-talet och deltog med olika uppgifter i det salvadoranska folket mångfasetterade kamp mot den USA-stödda militärdiktaturen under ledning av FMLN-gerillan. Han säger att situationen för lärarkåren och miljoner skolelever är katastrofal.

– De tolv åren sedan militärkuppen har varit katastrofala efter att regimen har övergett utbildningen. Lärare och föräldrar uppmanas att delta i finansieringen av den allmänna utbildningen och stora delar av fastigheterna och interiören var förstörda INNAN pandemin.

– I stället har utbildningsbudgeten reducerats och överförts till de väpnade styrkorna och polisen. Det har inte skapats en enda ny lärarplats under dessa tolv år trots att elevunderlaget har ökat dramatiskt men också `deserteringen´ av tusentals barn och unga. Men det har inte bara ägt rum en fysisk förstörelse. Högerregimen har metodiskt och konsekvent och med alla medel försökt krossa lärarnas fackliga organisationer. Målet med det har varit att utbildningen skulle privatiseras.

Den halvmilitära polisen har slagit ned lärarprotesterna efter militärkuppen. Flera lärare mördades efter statskuppen 2009. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Den 31 mars i år dömdes presidentens bror, Tony Hernandez, tidigare parlamentsledamot 2014 för samma regeringsparti, till livstids fängelse och ytterligare 30 år som en strategisk pjäs i narkotikahandeln från Colombia. Kokainet går via en korridor i Centralamerika, Nicaragua undantaget, till Mexiko-USA. Flera andra narkotikahandlare från Honduras har överlämnat sig till USA:s myndigheter för att undgås mördas i Honduras eftersom de vet vilka i det politiska och militära etablissemanget är de som har tjänat miljoner dollar på handeln. Till och med Honduras´ förre polischef, Juan Carlos ”El Tigre” Bonilla såg inget annat råd än att överlämna sig till USA och på så sätt undvika ett livstidsstraff.

Sergio Rivera:

– Polis och militär är Knarkdiktaturens `väktare´ och föremål för processerna i USA. För Honduras är en ”Narko-Stat”, ledd av Narkotika-Capos där militärer, poliser och aktuella politiska ledare är delaktiga.

– Det är den verklighet vi vill förändra och befria oss ifrån. Men också befria oss från korruptionen av den Modell som påtvingats oss som lämnar utbildning och sjukvård i sticket. Vi måste befria oss från den Modell som tvingar hundratusentals honduraner att vandra mot gränsen till USA, understryker Sergio Rivera.

"La Bestia", transporttåget i Mexiko där det varje år dör massor av migranter som hamnar mellan tågsätena.

Wendy Jimenez

Och vandrat mot gränsen gjorde Wendy Jimenez för sex år sedan, ett nytt fenomen som heter ”feminisering av migrationen”. Hon har tre barn, 8, 11 och 26 år, den äldste har två barn och de lever med den ensamstående Wendy. Ingen har arbete.

– Jag kom till Mexiko och hade med mig mina två minsta som då var 2 och 6 år. När vi gick över gränsen till Guatemala-Mexiko hamnade jag i en chockstämning av förvandlingen av att ha lämnat mitt land och min äldste son, en situation som var svår att ta sig ur. Många rekommenderade oss i Mexiko att ”tala inte för dialekten avslöjar att du inte är mexikanska”.

Men när hon skulle ta sig upp på taket till ”La Bestia”, det famösa transporttåget som går från staden Arriaga, i den norra delen av delstaten Chiapas till delstaterna Tamaulipas, Sonora eller Baja California vid gränsen mot USA greps Wendy med sina två barn av `La Migra´, migrationspolisen.

– Vi satt inspärrade i en vecka och vi deporterades tillbaka till Honduras.

För en mor i dagens Honduras med uppskattningsvis 25,000-50,000 så kallade `Maras´, psykopatiska kriminella som är väl organiserade som en del av den organiserade brottsligheten, är framtiden en mardröm i ett bostadsområde som Villanueva. Vi hade tänkt att göra reportaget där, men avråddes av kamraterna på grund av faran att bli både rånade som mördade.

– Jo, det är en ständig mardröm att ens barn och ungdomar ska rekryteras till `La Mara´, framför allt min äldste son. Här finns många av dessa grupper med olika namn. Vi bodde tidigare i ett sådant område, men även här i Villavieja finns det Maras.

En `Maras´. De beräknas ha tiotusentals organiserade i "Den Norra Triangelns" länder, med tung beväpning.

Hon menar att regeringspolitiken bara satsar på en ”militär lösning” på våldet och kriminaliteten genom att skapa en helt ny halvmilitär gruppering kallad PMOP bestående av 10.000 enheter, beväpnade med AKA-47 som vid protesterna mot valfusket 2017-2018 sköt ihjäl 38 protesterande honduraner. Men bara för en vecka sedan avslöjades sex personer från just den polisenhet som ska bekämpa ´La Mara´ för att operera på samma sätt, narkotika, stölder och mord.

– Både min son och jag är utan arbete och jag är ensamstående. Därför anslöt jag mig till Motståndsfronten efter statskuppen 2009 och senare till Libre för att där slåss för en bättre framtid. För jag ser det som ett stort behov att komma ur det ”hål” folket har begravts i”. De försöker blidka och passivisera folket med ”Solidariska matkassar”, men verkligheten pressar sig på varje honduran.

 

Sedan mitten av mars 2020-augusti 2020 befann sig folket instängda i sina hem. Det var utegångsförbud i tron att pandemin skulle kunna bekämpas så. Efter en månad kunde folk under 60 år göra sina inköp av livsmedel under åtta timmar en gång i veckan, om de fortfarande hade pengar kvar. Men hur överlevde 73 procent av människorna i Honduras som är fattiga?

– Man blev frustrerad och fortsätter bli frustrerad. Jag hade en frisörsalong men tvingades stänga. Ingen ville klippa håret under pandemin för risken att bli smittad. Regeringspartiet skickar ut bussar till alla fattigområden där de plockar upp alla som är beredda att delta på partiets manifestationer i utbyte mot 50 lempiras (2 dollar) och en matkasse. Så har de traditionellt köpt en röst i valet och det gör de nu också, 2021.

Under vad oppositionen anser vara kuppartade former antog majoriteten i kongressen, nationalister-liberaler, ett beslut om att införa ”ekonomiska specialzoner” där Honduras´ författning kommer på undantag, enligt Libre.

– `Las Cedes´ (specialzonerna) är ett flagrant fosterlandsförräderi. Regimen har inte ens sålt mark, de har överlämnat den gratis. Det är brott som inte preskriberas. Många av de som begått brott kan komma att bosätta sig där för där råder inte honduranska lagar säger Andres.

En armélastbil har satts i brand av rasande demonstranter från oppositionen efter valet den 26 november 2017 då till och med det USA-styrda OAS hade tveksamheter om det ägt rum ett valfusk eller inte. Efter att State Departement gav sitt erkännande av Juan Orlando Hernandez gav också OAS sitt godkännande från sin "observatörsdelegation" som leddes av den bolivianska kuppledaren 2019, Jorge Quiroga.

Totalt har landets Valtribunal (Consejo Nacional Electoral, CNE) iordningställt fem tusen valdistrikt med totalt 16,000 valurnor&bord som de politiska partierna som godkänts av CNE har representanter. För Libre och regeringspartiet är det en smal sak, värre för småpartierna som oftast säljer sin plats vid urnan till någon från regeringspartiet för 200 dollar. Då kan regeringspartiet med sin majoritet vid valurnan manipulera både röstsedlar som valprotokollet.

I partikollektivets områden Villavieja och Villanueva är man mer förberedd än vid något tidigare val för att undvika högerns mygel.

Yeryn Fernández:

– Vi har satt ungefär 300 kamrater på ”skolbänken” som drillats i reglerna och formerna för valproceduren. I de bägge bostadsområdena finns de fem valdistrikt med ett 15-tal valurnor i varje distrikt. Allt arbete är oavlönat och frivilligt.

 

Sergio Rivera tar upp ytterligare ett tema som är helt avgörande för valets utgång

– Det är helt uppenbart att oligarkin öser ut pengar i detta ögonblick för att ”Narko-diktaturen” ska fortsätta. De väpnade styrkorna har gått ut och hotat befolkningen innan och efter valet för att ha ”kontroll över befolkningen”. Det har gått ut memorandum till höga arméofficerare om att vara beredda på att släppa lös alla former av repression i händelse av att valsegern stjäls än en gång.

– Kom ihåg att bakom Nationalistpartiet och Narko-Diktaturen står USA. I verkligheten är det USA som sätter dagordningen och bestämmer vem som ska utses till president i Honduras. Under valsammanräkningen i november 2017 hängde sig valservern 654 gånger och dess hårddisk formaterades om med alla valresultat raderade som följd. Innan ”pausen” på 36 timmars hade vår kandidat en ledning med fem procent men efter ”pausen” hade han förlorat detta försprång. I stället ledde den sittande Juan Orlando Hernandez med 1,2 procent. I det läget sammankallade USA:s t.f. ambassadör, Heidi Fulton, en överstelöjtnant i USA:s militära reserv en presskonferens på Valtribunalen där hon inför medierna uppgav att USA ansåg att Hernandez hade vunnit och var president i Honduras. Och det blev också CNN:s och andra mediers rapport.

– Nu möts vi av nyheten om att USA har utsett en ny ambassadör i Honduras som tidigare var ambassadör i Nicaragua, Laura Dogu. Hon är Pentagons Kvinna för där var hon tidigare ”rådgivare”. Hon var även ambassadör under det våldsamma försöket att störta sandinistregeringen i Nicaragua april-juli 2018. Därför har Nicaragua skapat nya lagar för att försvara landets nationella suveränitet.

Heidi Fulton, till höger är överste-löjtnant i USA:s militära reserv och var t.f. ambassadör vid valet i november 2017 då hon helt sonika utlyste en presskonferens på Valtribunalens centrala kontor där valsammanräkningen fortfarande pågick och förklarade att USA hade erkänt Juan Orlando Hernandez som president i Honduras.
Hur hade rubrikerna lytt i Sverige eller utlandet om Kubas eller Venezuelas ambassadör  i Tegucigalpa hade gjort likadant, men erkänt vänsterns kandidat? En tyst David Watson, ordförande för Honduras´ "autonoma" Valtribunal åser Fultons framträdande, en spegelbild av det historiska underordnandet till USA.

Laura Farnsworth Dogu, USA:s ambassadör i Nicaragua under månaderna då den USA-finansierade högeroppositionen med våld försökte störta den folkvalda sandinistregeringen Daniel Ortega. Nu har hon utsetts till USA:s ambassadör i Honduras två veckor INNAN valet. Hon har sedan 2019 varit politisk rådgivare i utrikespolitiska frågor för den högste militäre dignitären i USA:s armé, James C. McConville. I Honduras förfogar han över Centralamerikas längsta landningsbana på militärbasen Soto Cano.

Han menar att temat om ”kommunismen” har poppat upp för att USA är starkt oroade över en vänsterseger i Honduras!

– Propagandan talar om att ”Honduras får inte bli ett nytt Venezuela eller Kuba”! Men all statistik från FN om `mänsklig utveckling´ visar ett Honduras med en lägre nivå i utbildning, sjukvård än både Kuba och Venezuela.

– Men USA har tidigare genomfört intensiva antikommunistiska kampanjer med förevändningen att invadera länder som försvarar sin rätt till självbestämmande. Från Honduras´ territorium attackerade och attackerar de Kuba, Venezuela och Nicaragua. Honduras var en ”Plattform” för invasionen av Guatemala 1954 när president Jacobo Arbenz störtades. Eller när USA:s plan under 1980-talet från lyfte från Centralamerikas största flygbas, under USA:s kontroll, Palmerola då de gjorde attacker mot Nicaragua och El Salvador.

– På honduranskt territorium har vi USSOTHCOM, det Militära Sydkommandot som tidigare var beläget på panamanskt territorium. När USA förflyttade det förvandlade de Honduras till en plattform för aggressioner och som än en gång hotar den regionala freden.

USSOTHCOM:s `tillväxt´ på flygbasen Soto Cano, eller Palmerola som honduranerna säger i staden Comayagua har uttryckts i byggnationer för 25 miljoner dollar, eller ytterligare förläggningar för 700 nya elitsoldater från USA:s Gröna Baskrar. När som helst kan de sättas in över hela den sydamerikanska kontinenten och Karibien.

– Det är därför USA inte vill att det äger rum förändringar i Honduras och att folket reser sig. Just nu spenderar de och narkotikahandlarna miljoner dollar för att Libre ska förhindras att komma till makten. Men trots det, har vi beslutat oss för att folket ska gripa makten, att folket i dag är i stånd att göra det, vilket opinionsundersökningarna bekräftar. Låt folket kan ta emot matpåsar och en sedel, men bakom gardinen vid valurnan lägger de sin röst på Xiomara Castro de Zelaya!

– Regimen har privatiserat praktiskt taget allt och nu återstår att sälja ut territoriet för 4 dollar per kvadratmeter! Andra länder går i krig för att försvara territoriet. I Honduras säljs den egna suveräniteten ut. Därför är vi indignerade och har beslutat att sätta stopp för denna diktatur!

Dick Emanuelsson, Tegucigalpa

Se och lyssna på intervjun med partikollektivet i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa:
https://youtu.be/ICDY3Xw0H10