TEGUCIGALPA / 2019-07-08 / Gabriel
Quiroz greps av skräck när kulorna perforerade den tunna plåten i hans bil i
lördags. I baksätet blödde tre av hans passagerare, bland dem hans 11-åriga
obeskrivligt söta dotter Stefani Yolany López. Hon hade dödats omedelbart av
skottet som ändade hennes liv från vad invånarna i staden menar var skott från
arméenheten Fusina (La Fuerza de
Seguridad Interinstitucional Nacional).
Quiroz
hade deltagit i flera politiska kurser hos ”La
Organizacion Politica los Necios”, den revolutionära delen av det stora vänsterpartiet
Libre, och deltog aktivt i protesterna mot den USA-stödda högerregimen i
Honduras´ fjärde största stad, Choluteca, nära gränsen till Nicaragua och El
Salvador.
–
Gabriel hade deltagit 4-5 gånger i kurser i politisk formation, berättar en av
de ledande kadrerna i Los Necios, en strömning inom Libre som baserar sin
politiska aktivitet i en kombination av teori och praktik, mellan
marxism/leninism och den konkreta klasskampen i de fattiga bostadsområdena i
landets städer och den honduranska landsbygdens utarmade miljonmassor.
”Göra slut på
tyrannin”
Stefani
var blott elva år, alldeles i starten av sitt liv när hon sköts ihjäl i vad
Cholutecainvånarna påstår vara enheter ur arméns Fusinastyrkor, specialstyrkor
som sätts in för att slå ned de folkliga protesterna i Honduras som för varje
vecka blir allt våldsammare.
–
Hur mycket oskyldigt blod ska den kriminelle diktatorn Juan Orlando Hernandez spilla
innan Honduras´ folk reser sig en gång för alla och gör slut på tyrannin som
utsöndras från alla delar av statsapparaten, kontrollerad av en mördare, säger
Roman Castro i en Whatsappkommentar från Choluteca.
Lepra, TBC och blödande
dengue
I
regionen runt Choluteca härskar den extrema fattigdomen och dess konsekvenser i
form av lepra och tuberkulos i vad som kallas för ”Torkans Korridor”.
Temperaturen pendlar mellan 35-45 grader året runt. Och medan presidenten tar
ut en extraskatt på fyra procent på alla finansiella transaktioner som går till
nyinrättade militaristiska grupperingar som Fusina, gör Världshälsoorganisationen
WHO ett ramaskri för Honduras redovisar de högsta antalet drabbade av
denguefebern i världen.
Medan
Brasilien redovisar ett dödstal för dengue på 0,03 per 100.000 invånare,
uppvisar Honduras ett dödstal som uppgår till hela 0,3. Nicaragua, detta
förtalade land redovisar de lägsta siffrorna i Centralamerika vad gäller den
blödande dödliga denguesmittan för Nicaragua har den bästa och billigaste sjukvården
i Centralamerika. I Honduras, säger WHO i ett uttalande från 19 juni, står vi
inför en epidemi. Fram tills förra veckan hade 79 honduraner dött i dengue
medan närmare 16.000 är drabbade.
Mot privatiseringen och nicaraguansk
hjälp
Därför
var Gabriel Quiroz ute på gatorna varje
vecka tillsammans med sina vänner i Choluteca för att förhindra att den usla
allmänna hälsovården och utbildningen ska privatiseras. Därför mördades hans
dotter av skottet som var avsett för Gabriel, säger kamraterna i
Motståndsfronten i Choluteca och resten av Honduras som gråter med familjen och
Stefanis skolkamrater som i dag följde henne till den sista vilan i en akt som
får den mest hårdhudade att brista i gråt.
Quintin Soriano är liberal borgmästare i Choluteca och uppgav dagen
innan mordet på elvaåriga Stefani att han kommer be Nicaraguas president om
medicinsk och sjukhushjälp. Orsaken är att den USA-stödda honduranska
regeringen inte bryr sig om vad som händer i denna del av Honduras, sa
borgmästaren.
– Det är pinsamt att vi måste vädja om stöd hos ett annat land
där hälsovården och medicinerna är mycket billigare. Men hur som helst har vi
ansökt om att få träffa president Daniel Ortega för att sondera på vilket sätt
han kan hjälpa denna kommun, sa Soriano, som tillhör det liberala partiet i
Honduras.
fredag 5 juli 2019
Honduras: Nyckelvittne i mordet på Bertha Caceres mördad
Santiago Omar Hernández Carbajal i sitt program «La Galaxia de Santi», som var skoningslöst mot korruption och företag.
Honduras: Den
78:e mördade journalisten sedan 2001 begravdes i dag
AV DICK EMANUELSSON
TEGUCIGALPA / Den honduranske kollegan SANTIAGO
OMAR HERNÁNDEZ CARBAJAL sköts igår ihjäl i staden Puerto Cortes i norra
Honduras. Han blev det 78:e offret som den honduranska journalistkåren har begravt
sedan 2001. Efter den militära statskuppen den 28 juni 2009 intensifierades
mordvågen och hoten mot journalisterna och de som ifrågasätter den USA-stödda
politiska maktapparaten i den lilla centralamerikanska nationen är alla utsatta
för risken att elimineras.
Hernandez ledde programmet
«La Galaxia de Santi», och enligt
polisen ska journalisten ha mördats för den information och inslag han
publicerade i sin kanal, hävdar Marlon Miranda, den honduranska polisens
pressekreterare i norra Honduras.
Enligt Miranda fanns
det varken självcensur eller andra hinder för att publiken själva kunde uppge
sina egna anklagelser mot korrumperade politiker eller företagsledare. Detta
kan vara det bakomliggande motivet, anser polisen.
Och det är den
gängse motivbilden till varför journalister mördas i Honduras. I december 2018 slogs
offret ned av just personer som pekats ut i programmet.
Men Hernandez var
också en del av HBT-gruppen i norra Honduras men polisen anser inte att det
faktumet ligger bakom mordet. I Honduras har över 150 personer i denna grupp
mördats sedan militärkuppen i en omfattning som saknar motstycke i världen.
– Jag ville att
han skulle söka ett annat arbete, jag var rädd för att det skulla hända honom
något. Han hade fiender men han var inte orolig. Jag trodde aldrig att denna tragedi skulle inträffa, sa hans förkrossade
mor.
VÄGRADES SKYDD
Den 27 mars i år
mördades journalisten GABRIEL HERNÁNDEZ när
han attackerades av okända som sköt ihjäl vår kollega i staden Nacaome, åtta
mil söder om huvudstaden Tegucigalpa. Han hade ansökt om beskydd av det
USAID-finansierade statliga organet för skydd för journalister men vägrats,
trots en hotbild som få i detta land där reportrar är permanent utsatta för hot
kan uppvisa.
Enligt Kommittén för Yttrandefrihet, C-Libre (Comité por la Libre Expresión) är 90 procent av alla mord mot
journalister ouppklarade och det existerar inga undersökningar från polis eller
åklagarämbete varför straffriheten i Honduras i det närmaste är total.
Med mordet på
Hernandez Carvajal igår har summan
av mördade journalister i Honduras nått 78 personer, enligt den av kongressen
utsedda och kritiserade kommittén för de mänskliga rättigheterna i Honduras, Conadeh.
I dag begravdes kollegan.
--------------
Espionaje
de prensa internacional
Caso
Honduras y Colombia
Tegucigalpa, Honduras
Por Reporteros de
Investigación
“El objetivo sale a trotar cerca del
conjunto residencial en Mirandela, Calle 188…El objetivo pasó los controles de
registro, se dirigió a la sala de espera número nueve en donde inmediatamente
llamaron a abordar el vuelo con destino a San José de Costa Rica donde realizó
conexión a Tegucigalpa (Honduras), se mantuvo el control mientras realizaba el
ingreso al avión, allí personal propia (Sic) procedió a realizar labor de
inteligencia dentro del avión momento el cuál se aprovechó para realizar la operación
de sabotaje”.
Esa descripción hace referencia al periodista
sueco, Dick Emanuelsson, según
consta en un expediente obtenido por él mismo. La vigilancia fue hecha por el
Departamento Administrativo de Seguridad, DAS y el grupo ilegal G3 de Colombia,
según el periodista sueco.
Den mördade Berta Caceres´ grav. "Vi måste vakna, vi måste väcka mänskligheten, det finns inte längre tid"! FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.
Honduras:
Nyckelvittne i mordet på Bertha Caceres mördad
Av
Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA
/ 2019-07-05 / Olvin Gustavo García var den professionella mördaren som i
slutet av december 2015 skulle släcka livet på den älskade indianledaren och revolutionären
Bertha Caceres. Garcia var ett nyckelvittne i den kommande rättegången mot
kraftverkskonsortiet Desas verkställande direktör, David Castillo, en
CIA-utbildad militär och den man som utpekas som den som gav uppdraget till
Garcia att mörda den främsta motståndaren mot kraftverksbygget i Rio Blanco, i norra
Honduras. Igår mördades Garcia.
I ett pressmeddelande som organisationen Copinh
(Consejo Cívico de Organizaciones
Populares e Indígenas de Honduras) publicerade för bara en timma sedan uppger
Copinh att Olvin Gustavo García mördades igår, den 4 juli i samhället San
Bartolo, i länet Intibucá, nära gränsen mot El Salvador.
Den 14-årige Alan Garcia, sårad av skotten från armépatrullen som mördade hans far, Tomas Garcia, en av ledarna tillsammans med Berta i Copinh.
”Med mordet på Olvin García Mejía begravs ett
nyckelvittne och de verkliga planerna som företaget DESA hade för att mörda Berta
Caceres”, säger Copinh i sitt uttalande som Berta var ordförande för.
Enligt Copinh hade García Mejía kontrakterats
flera gånger för att mörda Berta och andra ledare för lenkaindianernas
organisation. I samtal med konsortiets
miljöansvarige, Sergio Rodríguez, uppgav David Castillo att Garcia är “vår
bästa säkerhet för kraftverksbygget”. Rodríguez var en av de sju som i december
dömdes som medskyldig till mordet på Berta Caceres.
Enligt utredningen av mordet ska Olvin García
redan den 27 december 2015 fått uppgiften att mörda Caceres men planen gick om
intet efter att Garcia ertappats av polisen med vapeninnehav. David Castillo
och andra inflytelserika pressade myndigheterna att släppa Garcia som efter
bara fyra dagar i arresten frigavs.
Den 2 mars 2016 verkställdes planerna på
mordet på Berta Caceres. I rättegången som följde befanns sju personer som
skyldiga för att ha utfört mordet. Fyra av dem med förflutet eller med
anställning inom den honduranska armén och dessmilitära underrättelsetjänst. Men
vem beordrade mordet?
David Castillo, vd för kraftverkskonsortiet är den som pekas ut som den som beordrade mordet på Berta Caceres.
Utexaminerad
på USA:s Militärakademi
Enligt Copinh och en stor del av den
politiska oppositionen pekades David Castillo ut som en bricka i mordet i
egenskap av verkställande direktör.
I slutet av december 2013 intervjuade vi
Berta som då hade gått under jorden efter att åklagarämbetet hade utfärdat en arresteringsorder
mot henne. Vi frågade henne vem som stod bakom företaget Desa? Bertha presenterade
en oligarkfamilj med investeringar inom bankvärlden och nu också inom den så
kallade “förnyelsebara energisektorn”.
– David Castillo, den man som presenterar sig
som styrelseordförande i Desa är utexaminerad på USA:s Militärakademi i West
Point (School of the Americas, där alla som arbetar på CIA har fortbildats).
Han är utbildad i och rådgivare till Honduras väpnade styrkor i militär
underrättelsetjänst. Det är den länken, den militära, vi ser i alla dessa
megaprojekt som gruv- och kraftverksbyggen i Honduras efter militärkuppen (28 juni
2009).
Sa Berta.
Kraftverkskonsortiets säkerhetschef, med sina underordnade i ryggen intervjuas av skrivaren vid kraftverkskonsortiet Desa i Rio Blanco. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.
Berta Caceres var den kanske mest mordhotade
i Honduras. Denna lista presenterade den spanske
domaren Baltazar Garzón.
Armélöjtnant och säkerhetschef
Vi reste till nordvästra
Honduras och lenkaindianernas vagga och konfronterade DOUGLAS BUSTILLO, en före detta
armélöjtnant som utsågs av Castillo som säkerhetschef för kraftverkskonsortiet.
Han anklagades av Berta och Copinh för att leja grupper av mördare och
kidnappare. När vi filmade och fotograferade honom gjorde han samma sak med
oss.
– Nej,
indianerna är inga gerillakrigare, sa han när vi konfronterade hans anklagelser
om att Copinh hade inlett en gerillarörelse i denna region i Honduras.
Företaget (Desa) säger att de har papper på att det har köpt mark av
indianerna. Vi är satta till att se till att egendomen inte utsätts för skada
eller intrång, sa den före detta armélöjtnanten.
En månad efter mordet på Berta greps han och
sju andra som i december 2018 dömdes för mordet på Berta.
Motivet för att Castillo inte ställdes inför
rätta samtidigt som de sju andra vet bara den honduranska skamfilade
rättsapparaten som betraktas som ett verktyg i händerna på den lika skamfilade presidenten,
Juan Orlando Hernandez.
Men Castillo ska ställas inför rätta inom
snart men i den rättegången kommer ett nyckelvittne att utebli, Olvin Gustavo García, mördad igår, den
4 juli.
Video/intervju med Berta Caceres som vid tillfället hade gått under jorden:
Den mördade före detta borgmästaren i Tegucigalpa, Roberto Acosta.
En dags våldsamma
händelser i HONDURAS, bortglömd stat och förpassad till mediernas
historiska dammiga arkiv
Huvudstaden Tegucigalpas före detta borgmästare sköts ihjäl
idag
ROBERTO ACOSTA, borgmästare
i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa mellan 1994-1998 sköts ihjäl i dag av
lönnmördare på motorcykel på öppen gata när han färdades i sin bil i centrala
Tegucigalpa. Acostas kropp tog emot sex kulor.
Acosta, som var medlem i samma liberala
parti som den störtade (28 juni 2009) president Manuel Zelaya halade sin
partifana på halv stång vid partihögkvarteret. Men den erkände omtyckte
politikern hade dragit sig tillbaka från politiken sedan flera år.
Tjugosju miskitoindianer drunknade. Men var fanns de 300 marinsoldaterna från USA som skulle ”hjälpa”?
Den 21 juni landade 300 marinsoldater eller ”Gröna Baskrar”, som
de kallades under sina värsta år då de massakrerade vietnameser i hundratals,
på USA:s största flygbas i Centralamerika, Soto Cano i centrala Honduras.
De togs emot av en lyrisk president JUAN ORLANDO HERNANDEZ som sa
att han är orolig för Honduras befinner sig i centrum för ”klimatförändringens
konsekvenser”. Och de 300 marinsoldaterna ska Gudbevars bidra till att mildra Moder
Jords hämnd mot den kapitalistiska konsumenthysterins värsta avarter. Att
hälften av honduranerna lever i extrem fattigdom, misär med mindre än två
dollar att konsumera för, nämnde han inte inför amiral CRAIG FALLER, chef för
USA:s SOUTHCOM, det södra militärkommandot.
USA:s största flygbas i Honduras, Soto Cano eller Palmerola, med den längsta landningsbanan i Centralamerika. Som gjort för invasioner av länder i regionen, som Kuba, Venezuela eller Nicaragua.
Igår, den 3 juli, samtidigt som grogglasen höjdes på
USA-ambassaden som firade (en dag för tidigt) USA:s nationaldag med inbjudna
gäster från det högsta honduranska borgerskapets damer och herrar, topparna
inom katolska och evangeliska kyrkan och så klart den Fjärde Statsmaktens
språkrör inom medierna så drunknade 27 miskitoindianer i Karibien när den båt
de färdades i slog runt.
Men ingen kom till undsättning, trots att regionen är en av de
mest militariserade av både honduranska arméförband, antinarkotikapolis och ett
stort antal DEA-agenter som i gränsområdet till Nicaragua påstår sig bekämpa de
colombianska och mexikanska narkotikakarteller som i Honduras har en motorväg
för sin transport under sin färd norrut.
Kapsejsande som försöker överleva vid vraket. Tjugosju personer har bekräftats döda medan nio är försvunna. Resten av de 92 passagerarna, alla dykare från Mosquitia är räddade.
Höjda champagneglas på USA-ambassaden samtidigt som 27 kroppar lades upp på stranden i Mosquitia och började ruttna i den heta karibiska solen. På bilden USA-ambassadens Heidi Fulton, överstelöjtnant i USA-militärens reserv och t.f. ambassadör i väntan på att Trump ska utse en ny. President Juan Orlando Hernandez med fru, Ana Garcia Carias, barnbarn till den förre kuppmilitären general Carias och innehavare av en lyxvilla i Miami samt James Fulton, make till Heidi.
USA-massakrerade gravida miskitokvinnor
Det var i denna region som en Black&Hawkhelikopter i DEA:s ägo
med M60-gevär massakrerade 4 miskitoindianer och sårade svårt sju andra som
färdades i en farkost på floden Rio Patuca den 5 maj 2012. Jag konfronterade
USA-ambassadens ansvarige på temat och hävdade, efter att ha intervjuat en
polis på åklagarämbetets antinarkotikaenhet att bara USA-agenterna har rätt att öppna eld från helikoptrarna.
Diplomaten förnekade att USA-agenterna var de ansvariga. Men i
september 2017 publicerade New York Times den videofilm som spelats in under
DEA-agenternas massaker med infraröda kameror och som spelades upp i ett för
Pentagon genant förhör i USA-kongressen.
Ingen av dessa gigantiska flygande farkoster kom till de
drunknande miskitoindianernas hjälp igår medan ambassadens folk frotterade sig
med den honduranska eliten och dess generaler som inte heller kom till
undsättning till detta totalt bortglömda folk.
Juana Jackson, 28, var gravid i 6:e månaden när hon massakrerades av DEA-agenter som sköt från en helikopter Black&Hawk i gryningen den 11 maj 2012.
Clara Wood Rivas, mor till Hasked Brooks Wood, som bara var 14 år när han sköts ihjäl av DEA-agenterna.
Kubas hälsovårdsbrigad i Mosquitia
Det hör till saken att president Juan Orlando Hernandez för två
månader sa ”Tack och Hejdå” till den kubanska Hälsovårdsbrigaden. Sedan 1998
har den räddat livet på tiotusentals honduraner och inte tagit en enda peso i
betalt, älskade av de fattigaste honduranerna.
Hälsovårdsbrigaden anlände till Honduras efter den fruktansvärda
orkanen Mitch som tog 40.000 centralamerikanska liv. Fidel Castro sa, att
”brigaden ska vara kvar tills den har räddat livet på lika många som offren för
Mitch”.
FÖRSTÖRELSEN VID ORKANEN MITCH, 1998.
En kubansk läkare tar emot en patient i staden Lima, vid den honduranska karibiska kusten.
I november 2008 gjorde jag ett reportage just vid den plats som de
27 miskitoindianerna drunknade igår. Då reste sig ett litet sjukhus byggt av
utexaminerade garifunaläkare (svart folk, ”Black Caribs” som fördrevs från
Nigeria och senare San Vicenteöarna i Karibien under det 18:e seklet). Dessa
hade utexaminerats på den Latinamerikanska Medicinska Högskolan i Havanna, ELAM
och tillsammans med kubanska läkare från hälsovårdsbrigaden som utplacerats i
Iriona, vid den karibiska kusten i Honduras, byggde de ett tvåvånings sjukhus
där civilbefolkningen tog aktiv del.
Fidel och Kuba skänkte en stor del av utrustningen men även en
fackförening i Kalifornien bidrog. Efter flera års drift, där den honduranska
staten bara betalade en av läkarnas löner, lades sjukhuset ned i stället för
att staten anslog pengar för att skapa grunden för den mänskliga rätten till en
basal sjukvård.
De två garifunaläkarna, Luther Harry Castillo och Cheni Doloso i november 2008, utexaminerade i Havanna framför sin stolthet, ett litet sjukhus med interna sängar för patienterna i denna del av Mosquitia som aldrig tidigare har haft den mänskliga rättigheten. I dag är det nedlagt, den honduranska regeringen ville inte anslå mer pengar än för en läkare.
Nicaragua och liken som ruttnar i honduranska Mosquitia
I Mosquitia och dess centrum Puerto Lempira, har invånarna
elektricitet bara under ett par timmar per dag. På andra sidan gränsen, i
Nicaragua, råder det motsatta förhållandet trots att topografin är nästan
identisk. I Nicaragua täcker nu elnätet 96 procent av landets territorium. I
huvudstaden Tegucigalpa har hundratusentals fattiga invånare inte ens rinnande
vatten eller avlopp. I Honduras har fram tills igår 79 människor dött i
blödande dengue medan 15.800 är smittade av dengue/myggan.
I honduranska Mosquitia ruttnar nu liken som skulle transporteras
till huvudstaden för i Mosquitia finns det inga rättsläkare eller infrastruktur
som kan utföra den lagskyldiga obduktionen. Tegucigalpa, som bara kan nås via
flyg kostar 8000 Lempiras, 323 dollar eller 3015 svenska kronor i ett land där
minimilönen uppgår till samma summa.
I Mosquitia kan inga svåra olycksfall eller sjukdomar behandlas
och med den extrema fattigdomen och den totala bristen på arbete dör folk för
det finns inga pengar att flyga till Tegucigalpa för vidare behandling. Under
två månader har läkare, sjuksköterskor och lärare, uppbackade av ett helt folk,
kämpat och dött på gatorna för att resterna av den allmänna sjukvården och
utbildningen INTE ska privatiseras, vilket IMF krävt för att betala ut ett lån
på 311 miljoner dollar.
I Nicaragua kan nu huvudstadsbon ta bilen/bussen från Managua och
på åtta (8) timmar är han i Bluefields, på atlantkusten efter att
vänsterregeringen för en månad sedan invigde den nya vägen. Sak samma till
norra Nicaragua och dess motsats till Mosquitia.
Nicaragua är bara inte ett underbart turistland, det satsar och investerar i social och ekonomisk utveckling för sina medborgare. 96 procent av landet är nu täckt med elektricitet vilket är nästan en fördubbling sedan vänsterregeringen tog över i januari 2007. Satsningen sker framför allt inom sol och vind och andra alternativa energikällor.
Elnät och internet på Nicaraguas atlantkust
På atlantkustens mest avlägsna byar har elnätet byggts ut
dramatiskt under de elva åren av sandiniststyre. Där det inte finns ett direkt
elnät, har regeringen upprättat både solpaneler som internetanslutningar för
den mest avlägsna indianby.
Men i Nicaragua dimper det inte ner några ”Gröna Baskrar” eller
DEA-agenter som massakrerar civilbefolkningen. Nicaragua är det enda landet i
Centralamerika där kokainkartellerna inte lyckats upprätta ett ”brohuvud”,
trots att de försökt att köpa både politiker som hela samhällen med sina
miljarder dollar. Ett bevis på att befolkningen hellre vill ha en bra gratis
och allmän sjukvård och utbildning bekräftades den 22 mars då sandinisterna
vann alla utom en kommun i borgmästarvalet på atlantkusten.
I Honduras däremot, är president Hernandez orolig för framtiden.
Hans bror greps i Miami i september 2018 och anklagas av åklagaren för att vara
en bricka i den honduranska Chirizoskartellen, en lokal filial till de
colombianska och mexikanska kartellerna som tankar sina plan i just honduranska
Mosquitia.
Där landade Tony ”Montana” Hernandez´ helikopter som flög 600 kilo
kokain från Costa Rica. ”Montana” riskerar att få tre livstidsstraff och
honduranerna säger att de bara väntar på att liknande anklagelser mot storebror
ska komma snart.
Läkare, lärare, studenter, sjuksköterskor och folket i gemen gick den 30 maj i år ut i hundratusentals i en kamp för att slå tillbaka försöken att privatisera sjukvård och utbildning. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON
En vanlig syn i Tegucigalpa, hus utan fönster, bara galler för att hålla tjuvar ute och vattendrag under i ett land där denguen under de senaste månaderna har skördat 79 liv och 15.800 personer är sjuka i hög feber av myggan som sprider viruset.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON
Borgmästare i Honduras som vill
ha nicaraguanskt medicinsk hjälp
Quintin
Soriano, borgmästare i Honduras´ fjärde största stad Choluteca, uppgav i dag
att han kommer be Nicaraguas president om medicinsk och sjukhushjälp för den
honduranska staten och regeringen bryr sig inte om vad som händer i denna del
av Honduras, sa borgmästaren.
I
södra Honduras återfinns den så kallade “Torra korridoren”, där temperaturerna
uppgår till 35-45 grader, året runt. Här drabbas människorna i sin extrema fattigdom
av lepra och tuberkulos.
–
Det är pinsamt att vi måste vädja om stöd hos ett annat land där hälsovården
och medicinerna är mycket billigare. Men hur som helst har vi ansökt om att få
träffa president Daniel Ortega för att sondera på vilket sätt han kan hjälpa
denna kommun, sa Soriano, som tillhör det liberala partiet i Honduras.
Den militära statskuppen i Honduras ägde rum den 28 juni 2009. Den
har för övrigt inga svenska medier, inte ens den svenska vänsterns
veckotidningsalster uppmärksammat trots att statskuppen var inledningen på den
juridiska kontrarevolution i Latinamerika som skulle komma att drabba Lula,
Dilma och Paraguays president Fernando Lugo och Argentinas Christina Fernandez
de Kirchner. Men sedan 2009 har inte ett enda sjukhus byggts i Honduras, trots
att befolkningen vuxit med över en miljon människor.
Men hos ”Tvillingen” Nicaragua, med en miljon färre invånare men
med lika stort territorium har 16 nya sjukhus och ett helt nytt nät av fasta
och mobila kliniker byggts under sandinistregeringens tolv år vid makten. Nu
ska landets största sjukhus byggas i Nicaraguas andra stad, Leon, cirka 15 mil
från leprans och tuberkulosens Cholutecaregion.
Men JOHN BOLTON, Trumps folkmordsrådgivare hävdar att Nicaragua
tillhör ”TYRANNINS TROJKA” där de gör sällskap med Kuba och Venezuela.
Kan man tänka sig!
Ett av 30 offer för repressionen mot honduranerna som protesterade mot valfusket.
”Trettio politiska mord men Honduras´
regering bryr sig inte”
Rubriken ovan är den grävande
journalistorganisationen Cespads. När presidentvalets slutsammanräkning tre
dagar efter att de sista vallokalerna hade stängts den 26 november 2017, gick
valet inte i den sittande högerpresidentens favör. Men då, på onsdagskvällen
den 29 november hängde sig plötsligt dataservern hos Valtribunalen.
Den stod still i 36 timmar medan
teknikerna formaterade (SIC!) serverns hårddisk och raderade alla inrapporterade
valresultat. 36 timmar senare, när röstsammanräkningen återupptogs, hade den
sittande presidenten gått om oppositionskandidatens fem procents övervikt och
ledde nu ”tack vare böndernas röster” med 1,7 procent. Och det blev
”övervikten” och en ny presidentperiod för Juan Orlando Hernandez.
RESULTATET ORSAKADE ETT smärre uppror som pågick i två månader. OAS som är lika snabba som ”Lucky
Luke”, han som drar snabbare än sin skugga, när det gäller rekommendationer och
krav och hot mot Venezuela, Kuba och Nicaragua höll i en månad på att vela fram
och tillbaka men OAS-delegations ledamöter och tekniker reste till slut
tillbaka till sina respektive hemländer. Dessförinnan hade de uppmanat Honduras
att införa reformer inom det korrumperade valsystemet. Men den sittande makten vägrar
röra ett finger, för valsystemet är garanten för det institutionaliserade
valfusket.
I kölvattnet mördades 22 protesterande
honduraner av arméstyrkor medan åtta mördades av andra repressiva polisiära organ.
VIDEO: Armépatrull skjuter skarpt efter vi avslutat en intervju:
Cespad konstaterar i en omfattande
utredning att bara två av dessa 30-tal mord på honduraner har utretts medan
övriga mord förblir, som 98 procent av mord i Honduras, i glömska.
Vad som händer om liknande händelser
uppstår i de tidigare tre nämnda länderna vet vi. Folkmordskvintetten i Vita
Huset (Trump, Pence, Pompeo, Bolton och Abrams) är snabba med att hota med
sanktioner och militära interventioner som om de vore uppdaterade prototyper av
John Wayne.
