 |
| Monserrate 32, mor till 9-åriga Jade upplevde förnedringen och tortyren under flera dagar när deras asylansökning försvårades på alla sätt. På bilden en faksimil av inledningen på reportaget och intervjun med Monserrate som publicerades i Proletären tidigare i somras, 2018. I bakgrunden en av platserna där flyktingarna lever koncentrerade i burar i väntan på besked. |
USA:s migrationspolitik: Monserrate och
9-åriga dottern Jade torterades under 48 timmar i ”frysboxen”
”Den mannen är en despot”
Av Dick Emanuelsson
Donald
Trump drog efter massiva nationella och internationella protester tillbaka
beslutet att separera barn till migranter som grips vid gränsen mot Mexiko den
20 juni. Men dagen efter meddelade Pentagons språkrör överstelöjtnant Jamie
Davis, att Vita Huset har bett Pentagon att förbereda för att ta emot 20.000
separerade immigrantbarn som ska inhysas på militära anläggningar fram tills 31
december 2018.
I måndags uppgav försvarsminister Jim
Mattis president Donald Trump har valt ut en armé- och en flygbas i Texas om
ska inhysa de gripna immigranterna. Det blir till slut USA-kongressen som
kommer ta ställning till det adekvata i att inhysa barn på militärbaser, barn
som många gånger har flytt från våldsamma förhållanden i Centralamerika och
Mexiko.
En av dem är Monserrate Murillo Salinas,
32, mor till 9-åriga Jade. Hon drabbades de första åren av en lindrig variant
av Guillain-Barré-Strohls syndrom, (GBS). Redan i mitten av 2014 tog hon sig
genom Guatemala och kom till den mexikanska huvudstaden. Där uppehöll hon sig i
två månader i väntan på att hitta en så kallad coyote, en vägvisare vid Rio
Grandefloden, vid gränsen mot USA. Men ett telefonsamtal från hennes syster i
Honduras gjorde att hon återvände.
– Jag fick beskedet om att min mor hade
mördats.
Hennes mor var den legendariska ledaren
för Honduras organiserade bönder i norra Honduras, Margarita Murillo. Dagen
efter mordet skulle hon och hennes grannar ha en träff med
Jordreformsinstitutet i Honduras där jorden de hade kämpat för skulle
legaliseras. Men på kvällen kom mördaren och med fem skott i huvudet och
bröstet släckte han livet för Margarita som också var ledare för den
honduranska Motståndsrörelsen, la Resistencia, och det nybildade vänsterpartiet
Libre, Libertad y Refundacion.
Monserrate
berättar om de
konstanta mordhot som Margarita och familjen hade utsatts för ända sedan den
militära statskuppen den 28 juni 2009. Margarita, Monserrate och hennes syskon
var mycket aktiva i kampen mot kuppmännen och de USA-stödda regeringar som
följde i spåren åren efter. Hoten blev för starka och därför hade Monserrate
och hennes två bröder lämnat Honduras efter att de gripits och mordhotats av
militären.
– Det var hemskt trist men jag är inte
den som sätter mig ner och gråter utan efter begravningen av min mor började
jag planeringen av det nya försöket att ta mig till USA, som miljoner andra
centralamerikaner. Vi hade en politisk, och inte en ekonomisk bakgrund för att
begära asyl.
 |
| Margareta Murillo bondeledare och en av grundarna till den honduranska motståndsrörelsen La Resistencia samt vänsterpartiet Libertad y Refundacion, Libre, mördades av de fascistiska krafter som stod bakom statskuppen 2009 och som är motståndare till en jordreform i Honduras. På bilden intervjuas hon av svenske reportern Dick Emanuelsson. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
I
slutet av 2015 började
hon strapatserna. Till skillnad mot de flesta valde hon att resa dagsturer med
vanliga interregionala bussar i både Guatemala som Mexiko. Många mister livet
när de tar sig upp på taket på ”La Bestia”, Besten, ett långt tågsätt som går
från södra till norra Mexiko där många har mist livet när de uttröttade rasar ner
mellan tågvagnarna eller från taket på vagnarna och skärs i strimlor. Eller
kvinnor som våldtas och rånas av psykopatiska så kallade ”mareros”.
Sju gånger gick hon fram till kanten av
gränsfloden, denna gång Rio Bravo vid staden Nuevo Laredo. Men hon vågade inte.
– Vår coyote, vägvisaren, sa att han
tog oss över floden för 2.000 dollar men han underströk att han inte tänkte
rädda någon om personen gick ner i ett hål eller drogs med i flodströmmen.
Varje grupp utgjordes av tio personer.
– Den åttonde gången sa en kvinna i
området att ”kom inte hit mer för de har börjat att skugga dig tillbaka där du
bor för att kontrollera om du är från polisen”. ”Men jag vågar mig inte över”,
svarade jag och då sa hon att ”varför inte gå över gränsbron som vilken mexikan
som helst och där, på USA-sidan, begär du asyl. Men du kan inte ta med dig mer
än dina papper och de kläder du går i”.
 |
| Monserrate med sin dotter Jade. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON |
Och
så blev det.
Monserrate återvände och dagen efter gick hon till gränsbron som leder över
till Texas. Den mexikanska gränspolisen som trodde hon var mexikanska sa
bryskt: ”du ska betala fem pesos (ca 5 sv/kr)”!
– Visst sa jag och betalade och gick
över till den amerikanska sidan, lättad. Men där blev det en lång kö för alla
mexikaner med passersedel eller visum och jag hade inget av det, säger
Monserrate som nu skrattar vid minnet av den mardröm som skulle börja.
När USA:s gränspolis började förhöret
med henne sa de att hon måste vända tillbaka, men hon vägrade och sa att hon
hade rätt att begära politisk asyl. Då hade hon stått under den stekheta solen
i fem timmar med den då sexåriga dottern.
Vid 3-tiden på natten, i migrationens
kontor, kom en kvinna som kunde spanska och förhörde Monserrate. Efter att hon
visat pressklipp med mera från mordet på Margareta Murillo gick gränspolisen
med på att flytta henne till vad som kallas för ”Kylskåpet”.
– Det är en tortyr som är obeskrivlig.
Du tas ifrån alla dina varma kläder och skor och sätts i ett litet rum med tio
andra personer i en temperatur som är programmerad till 13-15 grader. Och där
du ska sova på det iskalla golvet. De tar ingen som helst hänsyn till att du
har små barn, Jade skrek av kölden och förstod ingenting. Du ber dem till slut att
få skriva under pappren som säger att du har behandlats väl och vill bli
deporterad tillbaka till hemlandet. Jag omfamnade stackars Jade med hela min
kropp för att hon inte skulle få lunginflammation.
Monserrate
och Jade stod ut, de vägrade,
medvetna om att i Honduras skulle de röna samma öde som Margarita sin
mor&mormor, att ge upp inför USA-myndigheternas utpressning.
Efter två dygn kom migrationspolisen de
vid tolvtiden på natten för att registrera, ta fingeravtryck, med mera. Efter
den processen fördes mor och dotter bort till en institution som
USA-Migrationen kallar för ”Casa de Hogar” ett slags tillfälligt hem för
migranterna.
– Men det är allt utom ett hem utan ett
fängelse! dundrar Monserrate.
– Där placeras du under uppsikt. Där
har du åtminstone, mat, en säng men det är ändå ett fängelse för du kan inte
kommunicera med någon, du har bara rätt att ringa ett samtal om du har en
släkting i USA. Har du en mobil så beslagtar de den.
Efter en vecka på den anläggningen
ringde gränsmyndigheterna till Monserates bror som uppmanades skicka pengar för
att hon och Jade skulle kunna resa till New York, där brodern finns. Han hade
kommit ur migrationsfängelset där han hade placerats i väntan på att hans
ansökan om att inleda en asylprocess skulle accepteras en månad innan. I över
ett år hade han suttit där. Så kom Monserrate och Jade till slut till New York
där några honduranska solidariska vänner gav dem ett tak över huvudet några
månader innan de tre hittade ett litet kyffe där de tre nu lever och som de
betalar hutlösa 2.000 dollar för.
Ett
helt nytt liv har
inletts utan rätt att arbeta och där Jade behöver en specialskola, på grund av
sin sjukdom, som kostar stora pengar. Men som Monserrate sa, hon sätter sig
inte ner och gråter utan började leta efter en skola och jobb för att kunna
betala den skamlösa men ”normala” hyran i staden. Och det blev, som så många
andra immigranter har hon ett städjobb på natten för att betala hyra, Jades
skola och mat för dagen.
Vad säger hon om president Donald
Trumps första beslut att separera barnen från föräldrarna vid gränsen och
placera dem i burliknande konstruktioner, något som nästan har jämställts med
de tyska nazisternas fångläger?
– Det här var nästan legio tidigare.
Det är sant att barnen inte separerades från föräldrarna. Men den omänskliga
behandlingen pågick. Den här mannen är en despot och beslutet han tog är
omänskligt och har satt ett ärr i dessa barn. Han (Trump) drog tillbaka
beslutet men det är inte mycket som förändras. För Obama är den president som
har deporterat mest migranter av alla presidenter, hela tre miljoner människor
under sina två perioder.
Hon säger att den vanlige
USA-medborgaren har skakats av Trumps beslut att separera barnen från modern
eller fadern.
FAKTA:
·
36 745 centralamerikanska familjer greps av
USA:s gränspolis vid gränsfloden Rio Grande 1 januari-31 maj, 2018.
·
Av dessa var 20 675 honduranska familjer medan
6 530 var minderåriga som kom ensamma när de greps.
·
Under tidsperioden 1 oktober 2017-31 maj 2018 greps 58
581 familjer av vilka 35% var honduraner. Övriga var salvadoraner, guatemalaner
eller mexikaner. Varje dag greps 98 honduranska familjer.
·
Under samma tid greps 32 178 minderåriga utan något
vuxet sällskap varav 20 procent var honduraner. Det betyder att varje dag greps 30 minderåriga honduraner.
Källa:
Förenta staternas tull- och gränsbevakning, United States Customs and Border
Protection, CBP, Department of Homeland Security.
