Honduras:
Journalist utsattes för ett kidnappningsförsök efter anklagelser mot militären
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2019/09/28 / I Honduras
har 79 journalister dödats sedan 2001. Nittiotvå (92) procent av dessa brott är
ostraffade, enligt kommissionären för mänskliga rättigheter. Antalet mord
accelererade i takt med militariseringen av det honduranska samhället efter militärkuppen
i juni 2009. I torsdags utsattes vår kollega Sandra Maribel Sánchez för ett
kidnappningsförsök och hon kunde ha blivit Offer Nr. 80. Lyckligtvis
misslyckades kidnappningen tack var ankomsten av en bil. Den beväpnade gärningsmannen
flydde.
– Jag hade precis anlänt till hemmet
och böjde mig ner för att plocka upp min dator i en ryggsäck. Då kände jag
något hårt mot mitt huvud och jag vände mig om. En man pekade med en
pistol 9mm, säger hon och tillägger:
– Mannen
beordrade mig att ta plats i bilen igen. Det är klart att
han inte var ute efter min bil eftersom ingen stjäl en sådan gammal bil från
1990-talet. I stället ser jag [försöket till kidnappningen] till de många anklagelser
jag som journalist har gjort under de senaste veckorna direkt mot medlemmar av Säkerhetsministeriet
och de Väpnade Styrkorna.
Misstänkt
militär
Sandra
Maribel Sanchez arbetar på Radio Progreso och håller i det
omtyckta debattprogrammet “Más Que Dos” (mer än en). Hon säger att den
förmodade kidnapparen inte hade för avsikt att stjäla datorn. I stället tryckte
han pistolen mot hennes huvud med ordern att sätta sig i bilen. Just då dök en
stor bil upp som verkade vilja parkera bredvid Sandra Maribels bil vilket fick
gärningsmannen att reagera och fly från platsen på en motorcykel.
– Det var en man med en kroppsbyggnad som
visar att han var vältränad. Men även hans språkbruk gav mig en bild av en
militär, uppgav Sandra inför kollegor på den fullsatta presskonferensen i
Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i fredags.
Militära styrkor den 28 juni 2009 då president Manuel Zelaya störtades från sin post av den USA-stödda militära statskuppen. FOTO: DICK Emanuelsson. |
|
Dottern kidnappades
Det är inte första gången som Sandra
Maribel fallit offer för vad oppositionen anser vara en statlig terrorism
med paramilitära dödsskvadroner till förfogande. Det handlar om en omutlig och
principfast kollega som arbetar med journalistikens principer. Under 1990-talet
var hon också utsatt för en förföljelse och mordhot.
För två år sedan kidnappades hennes dotter
när hon anlände till Honduras från utlandet där hon lever och arbetar. Dottern
hölls kidnappad under 24 timmar. Aktionen var en allvarlig varning
mot Sandra Maribel om att inta en låg profil i sitt arbete.
Det en varning om att de mörka
krafterna i den institutionella terrorismen i Honduras inte vilar. För kidnappningsförsöket
den här gången var riktat mot en kollega som inte har tvekat att peka ut
kuppgeneraler samt den korrumperade politikerklassen som har förvandlat den
centralamerikanska nationen till kontinentens näst fattigaste stat. Det är
dessa teman som Sandra Maribel har uppmärksammat i sitt program i Radio
Progreso och som orsakar kraftiga reaktioner av de utpekade.
Radio Progreso är ett av medier i Honduras
som har stått emot terror från kuppledare och ekonomiska mäktiga grupper, både
inom som utom Honduras som har försökt att tysta alla kritiska medier. Det är
ingen statshemlighet att den politiska makten har många journalister på sina
avlöningslistor, som är mer politiska megafoner för makten än journalister i
medborgarnas tjänst.
|
USAID
finansierar ”skydd”
Sandra Maribel är en kollega som trots
terrorn inte ger upp, trots att hon nu även utsätts för de mest bestialiska
sätt för att permanent tysta henne via en kidnappning och eventuell avrättning.
– Jag går inte att i exil, säger hon
utan att tveka inför sina honduranska kolleger. Jag kommer att fortsätta att
göra en kritisk granskande journalistik. Jag tänker heller inte ansluta mig
till Kommittén till Skydd för journalister och miljöaktivister, säger hon
bestämt, trots att min chef uppmanar mig till att göra det!
Den sistnämnda organisationen
finansieras och organiseras av CIA:s civil fasad, USAID. Denna anställer tjänstemännen
som skickas till journalistens hem för att efter en mall ställa en rad frågor
som känns som ett polisförhör och som pågår under nästan en hel dag.
Frågor rör sig om allt från vem han
tror det är som trakasserar eller hotar honom. USAID:s utsände sätter ihop en ”profil”
på journalisten på alla hans rutiner;
- Där han bor,
- hur han lever,
- hur många anhöriga i familjen som finns i hemmet,
- hur vägen ser ut och om det kan tänkas finnas några faror för eventuella bakhåll och överfall när journalisten ska ut på jobb eller när han kommer hem,
- om det finns alternativa vägar när han lämnar och återvänder till huset,
- vilka de journalistiska teman han främst arbetar med,
- vem som är arbetsgivaren,
- vilka hans framtidsplaner är
- vilka journalistiska teman han tänkt att ta upp,
- om han behöver poliseskort i händelse av reportage i bostadsområden som kontrolleras av de psykopatiska Marasgängen eller andra farliga platser,
- hur huset är byggt,
- vilken är dess ”akilleshäl” där en pistolero kan döda kollegan, etc.
"NEJ TILL DÖDSSKVADRONER"! säger demonstranterna. Foto: Dick Emanuelsson. |
Journalisten kallas sedan till ett
förhör med deltagare från hela statsapparaten; från polisen, Säkerhetsministeriet,
åklagarämbetet, advokater anställda av USAID, inrikesministeriet som i sin tur
är ansvarig för den hemliga politiska polisen som i sin tur betraktas som helt
underordnad USA-ambassaden i Honduras. Det handlar alltså om organ som av
människorrättsorganisationer ses som direkta verktyg i den statliga terrorismen
i Honduras, ett land där straffriheten är bedövande.
Det
är ett helt gratis och komplett arbete som CIA slipper att göra under
komplicerade förhållanden där journalistens hus och dörrar öppnas med
förevändningen att åtnjuta ”skydd”. Om journalisten vill avbryta
denna tjänst från USAID eller om Organet för Skydd till Journalister inte
längre anser att journalisten behöver till exempel bevakningskameror vid sitt
hus, vägrar Organet att radera all den personliga information som den har dokumenterat
och gjort vid det första förhöret. USAID-organet har därmed registrerat
journalistens professionella och vardagsliv och detta dokument finns kvar i
deras arkiv och datorer.
Journalistskyddet, menar många
honduranska kollegor är ungefär som att bekämpa kokabuskar i Colombia eller
kampen mot knarkkartellerna som har en korridor på honduranskt territorium; Ju
fler DEA-agenter i Colombia och Honduras respektive ”skydd” för honduranska journalister,
desto fler mord inträffar på kollegorna och desto mer kokain passerar från Colombia
och genom den centralamerikanska nationen.
Därför är ifrågasätts detta ”skydd” av
de honduranska kollegorna om att acceptera ”skydd” från USAID/CIA. Fakta
talar för sig självt, säger kritikerna.
Video Presskonferens med Sandra
Maribel Sánchez:
Läs mer:
fredag 6
september 2019
En mördad reporter och tre journalister utsatta för attentat i
Honduras senaste veckan
Video:
Mordet på journalisten Joel Aguilar på Kanal 6:
söndag 7 juli 2019
fredag 29 mars 2019
fredag 11 januari 2019
Honduras: Den regeringskritiske
journalisten och chefen för Radio Globo-TV i Honduras David Romero fängslas i
tio år och åtta månader
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar