PROTESTERNA I HONDURAS: USA-ambassadens ingång i lågor efter pressmeddelande i morse

Ingången till den vanligtvis välbevakade USA-ambassaden i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i dag, fredag den 31 maj 2019, i lågor. I april 1988 brändes USA:s konsulat och tre människor dödades av ambassadens krypskyttar. Hatet mot USA:s användning av honduranskt territorium i sitt krig mot sandinistregeringen i Nicaragua och USA:s stöd till diktaturen i El Salvador mot vänstergerillan FMLN samt dess permanenta inblandning av Honduras´ inre angelägenheter fick droppen att rinna över bägaren. Flera av de inblandade så som vänsterledaren Roger Gonzalez "försvann" senare, ett av 200 offer för den statsterrorism som USA instruerade och tränade via honduranska militärer och poliser. Dödsskvadronen "Bataljon 3-16" var ett sådant illustrativt exempel.

PROTESTERNA I HONDURAS:

USA-ambassadens ingång i lågor efter pressmeddelande i morse

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIUGALPA / 2019-05-31 / Vid lunchtid i dag fredag 31 maj, andra dagen av generalstrejk och protester med vägblockeringar på ett 30-tal platser i den centralamerikanska nationen, placerade ett antal maskerade män helt lugnt 6-7 bildäck vid den tillfälligt (Sic!) obevakade ingången till USA:s ambassad i huvudstaden Tegucigalpa och tände på. På taket rörde sig ambassadens krypskyttar sig oroligt men hade förmodligen problem att se något för den täta röken som steg mot dem.

Under hela eftermiddagen har det spekulerats om det är en grupp infiltratörer från den honduranska regimen eller en autentisk vrede mot USA:s politik mot Honduras som föranlett attacken. Den rubriceras som mordbrand och är ett allvarligt brott eftersom det riktades mot en diplomatisk legation som regleras enligt Wienkonventionen.

Att USA bryr sig minimalt om internationella regler och konventioner bekräftades efter att Trump tillät hans självutnämnde ”interimspresident” i Venezuela, Juan Guaidó, att ta över, helt i strid mot Wienkonventionen, Venezuelas ambassad i Washington. I FN är det president Nicolas Maduros regering som är den legitime medlemmen och har plats och där mer än 150 stater har diplomatiska förbindelser med Venezuelas regering, inte med Nickedockan Guaidó.

I dag har den andra dagen av generalstrejk mötts med en repression utav sällan skådat slag och i huvudstaden har regelrätta slag genomförts mellan demonstranter som, när de attackerats med tårgas har besvarat repressionen med det till buds enda vapnen, stenar. Det är uppenbart att regimen förlorar allt mer kontroll över situationen i landet som till stora delar är paralyserat på grund av vägblockaderna.

Anhöriga i Kommittén för de Försvunna under 1980-talet, då den starke mannen i Honduras var USA-ambassadören John Dimitri Negroponte protestererar framför USA-ambassaden i Tegucigalpa då Negroponte kom på ett besök för några år sedan. FOTO: DICK EMANUELSSON.

USA-ambassadens pressmeddelande

Det är denna situation som fick en oroad USA-ambassad att i morse publicera ett pressmeddelande som möttes med en autentisk vrede, en kommuniké som förlöjligades i de sociala nätverken. Det är mycket svårt att hitta någon som ser med sympati på den direkta permanenta inblandningen från USA:s sida i Honduras där de ser på honduranerna som om de inte vore vuxna självständigt tänkande människor.

Honduranerna har gott minne och minns när den t.f. USA-ambassadören, överstelöjtnanten och reservisten i USA:s marinkårsstyrkor, HEIDI FULTON sammankallade pressen i Valtribunalens högkvarter och förklarade att State Departement ansåg att valet den 26 november 2017 hade gått rätt till och att ”USA:s man i Honduras”, Juan Orlando Hernandez är president för de kommande fyra åren.

Det var den 30 november 2017 då valsammanräkningen från valet den 26 november hade avbrutits och valservern stod still i 36 timmar medan hårddisken formaterades och all information från valsammanräkningen raderades. Vid avbrottet ledde oppositionens presidentkandidat med ointagliga fem procent efter att 61 procent av rösterna hade räknats. Efter att valservern hade ”reparerats” kom de första siffrorna som visade att den sittande presidenten ledde med 1,5 procent efter att ”rösterna från landsbygden” hade räknats.

Oppositionen anklagade både Valtribunalen som USA-ambassaden som delaktiga i vad de ansåg vara ett ”flagrant valfusk”. Och protesterna blev våldsamma och arméns säkerhetsstyrkor sköt ihjäl 22 människor under de två månader protesterna pågick.

USA-ambassadens kameror "neutraliserades" innan ingången antändes.

”Vi står inte ut längre”!

I USA-ambassadens pressmeddelande [1] denna fredagsmorgon understryker Heidi Fulton:

”Som vän och allierade till Honduras´ folk och regering gör USA:s ambassad en uppmaning till alla honduraner att avstå från våldsaktioner. Vi understryker nödvändigheten av att lösa sina meningsskiljaktigheter under fredliga former och med respekt för den allmänna ordningen”.

Hur tolka detta första stycke i uttalandet?

För det första markerar USA-ambassaden att den fortfarande har förtroende för regeringen JOH och ser den som sin allierade. Det är ett viktigt uttalande för regimen eftersom motsatsen skulle innebära att regimen faller som ett korthus. Det totala beroende till USA är historiskt sett ett faktum, med undantag för regeringen Manuel Zelaya som också kom att störtas under överinseende av Hillary Clinton, den 28 juni 2009.

För det andra är USA-ambassaden mycket oroad över att protesterna mot regimen och dess lagdekret om att privatisera utbildning och sjukvård har antagit proportioner som har överraskat den förkrossande majoriteten av medier och politisk elit, i och utanför Honduras. Men, som honduranerna själva säger; ”Vi står inte ut längre, det finns varken arbete eller social säkerhet, folk hungrar och terrorn från ordningsmakt och organiserad brottslighet går över alla bräddar”. Det spelar ingen roll hur många uppfordrande pressmeddelanden USA-ambassaden publicerar, honduranens förakt mot Grannen i Norr ökar för varje pressmeddelande.

En militariserad polisapparat som anklagas av oppositionen för att attackera utan den minsta provokation. Den peppargas som används är oerhört farlig för människans lungor och luftvägsystem eftersom det fräter sönder kroppens organ.

Kontrollerar rättsapparaten

”Framgången för landet är avhängigt i hur man lyckas utveckla demokratin via samtal baserade på ömsesidig respekt. Även om skillnaderna i uppfattningar kan tyckas vara stora, kan Honduras´ regering, civilsamhället (tala om ett slitet uttryck för det innefattar alla utom de uniformerade!!), den privata företagssektorn och Honduras´ folk lyckas via en konsensusdialog som gynnar alla”.

“BULLSHIT”! SAMMANFATTAR DEN honduranska oppositionen USA-ambassadens försök att behandla honduranerna som skolbarn via dessa rekommendationer. USA-ambassadens har gett sitt erkännande till den man som anklagas för att via administrativa beslut ha tagit kontroll över och har placerat sitt folk i Högsta Domstolen, Författningsdomstolen, Åklagarämbetet, att via Kongressen genomfört kuppartade beslut där oppositionens ledamöter inte ens kallats.

En skattereform har genomförts där alla finansiella ärenden eller bankuttag pungslås med fyra procent som är en ”säkerhetsskatt” för militarisering av samhället. Dessa pengar redovisas inte. Det vill säga, det finns ingen demokratisk kontroll över dessa miljonsummor. Inte ens parlamentsledamöterna vet hur mycket av denna skatt som går in i den budget som finansierar presidentens egna beslut.

En despotisk regim

Regimen betraktas av historiker och sociologer som den mest odemokratiska och despotiska regim som Honduras, med undantag för ett par av de militärjuntor som styrt efter respektive militärkupp, har haft sedan självständigheten från den spanska kolonialmakten.

Honduranska, centralamerikanska immigranter på "La Bestia", det mexikanska tåget som varje dag har hundratals om inte tusentals flyktingar undan hunger och terror. Trump säger att de kommer från "rövhålsländer" och de är "tjuvar och slödder".

USA-ambassadens förslag om ”konsensusdialog” med regimen bemöts därför av honduranerna med ett gapskratt, totalt verklighetsfrämmande, anser de.

”Alla vill vi se en lovande framtid för detta land. Nu har ögonblicket infunnit sig att tänka på välstånd för alla barn och ungdomar, att arbeta gemensamt för att förverkliga denna lovande demokratiska och förenade framtid som alla honduraner förtjänar”.

Detta stycke anses direkt patetiskt och är kanske det som mest retat och gjort honduranerna ursinniga. Honduras är det näst fattiga landet på den amerikanska kontinenten. Enligt det ekonomiska FN-organet Cepal är 46 procent av honduranerna extremt fattiga och 68 procent lever i fattigdom.

Ni kanske minns vad Donald Trump, USA-ambassadens arbetsgivare, sa under den tredje veckan 2018? Trump sa att han betraktade Honduras, El Salvador och Haiti som ”rövhålsländer” varifrån immigrantskaravaner ”med tjuvar, knarklangare och våldtäktsmän kommer”.

Det är den man som är ytterst ansvarig för en immigrationspolitik som lett till att sex barn från Guatemala och Honduras under de senaste månaderna har dött i de läger som står under kontroll av USA:s immigrationsmyndigheter. Men USA-ambassadens pressmeddelande uttrycker såååååå stark oro för Honduras ”alla barn och ungdomar”.

Om det är reella protesterande honduraner som antände ingången till USA-ambassaden vid middagstid i dag, fredag, det vet vi ännu inte. Men att aktionen applåderades är ingen hemlighet.

Noter:

[1] USA-ambassadens pressmeddelande

https://hn.usembassy.gov/es/declaracion-de-la-embajada-de-los-estados-unidos-en-honduras/

President Juan Orlando Hernandez är den ende, vid sidan av Brasiliens Bolsonaro som har flyttat sin ambassad till Jerusalem, applåpderad av Trump och Netanyahu. På bilden en stor patrullbåt för 50 miljoner dollar som Honduras har köpt av Israel samt drönare och stridsflyg till ett värde av 209 miljoner dollar. Samtidigt skickar Läkarkollegiet i Honduras ut "S.O.S." om att det inte ens finns bedövningsmedel på de allmänna sjukhusen för att opererar patienterna.

28 juni 2009: Militär statskupp i Honduras

ARMÉENHETER som hade ockuperat presidentpalatset observerar hur de är omringade. FOTO: DICK EMANUELSSON.

28 juni 2009: Militär statskupp i Honduras

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-05-24 / Om en månad är det tio år sedan vi stod där klockan 06.30 på morgonen och såg hur det honduranska flygvapnets tre F5-stridsplan flög på låg höjd över huvudstaden Tegucigalpa för att markera den nya dagen. Statskuppen var ett faktum. I spetsen för denna stod kongressens liberale ordförande Roberto Micheletti och general Romeo Vazquez. Och innan elektriciteten bröts i hela landet hördes uppmaningen från tevekanalen Telesur om att bege sig till presidentpalatset för att försvara den konstitutionelle presidenten Manuel Zelaya Rosales.

Luther Harry Castillo och reportern Dick
Emanuelsson. FOTO: MIRIAM E.H.

Det var LUTHER HARRY CASTILLO, den svarte garifunasläkaren, utexaminerad året innan på ELAM, den Latinamerikanska Medicinska Högskolan i Havanna, som gjorde uppmaningen i Telesur. En timma senare stod det 100.000 honduraner som omringade presidentpalatset som var ockuperat av pansarvagnar, infanterisoldater och militärhelikoptrar, ”Made in USA”! Men president Manuel Zelaya hade redan kidnappats i sitt hem av 100 militärer ur arméns specialstyrkor som genomborrade porten med sina AK-gevär.

EN PANSARVAGN MED kanonen riktad mot de obeväpnade tusentals honduranerna. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Presidenten i bara pyjamas fördes till flygplatsen Toncontin där han tvingades in i ett militärplan som lyfte och 15 minuter senare landade på USA:s största flygbas i Centralamerika, Soto Cano, eller Palmerola, som honduranerna säger. Planet stod med täckta fönster under 15 minuter på landningsbanan där de honduranska militärerna samtalade med de ansvariga ur USA:s Sydkommando. Bara de närvarande vet vad som utspelades under dessa minuter. Därefter lyfte planet igen, men fortsatte inte norrut utan vände och flög söderut, mot Costa Rica och den USA-vänlige presidenten Oscar Arias som tog emot den störtade president Zelayas som bokstavligen sparkades ned från planet på landningsbanan i San José de Costa Rica.

En av flera militärhelikoptrar beredda att skjuta med sina KSP, kulsprutegevär Punto 60 cirkulerade över de tiotusentals honduranerna som omringade presidentpalatset den 28-29 juni, 2009. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Folk strömmade till presidentpalatset från hela Honduras. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

DÄR STOD VI, MIRIAM OCH JAG, samt flera journalister från Nicaragua. Bland dem Arlen Hernandez på Radio Ya. Vi återsåg henne nästan tio år senare, nu i år i Managua där vi intervjuade henne och direktören för Radio Ya, Denis Schwartz efter att den nicaraguanska högeroppositionen hade bränt ner radiostationen där 21 människor var nära att mördas av den ”fredliga” oppositionen den 30 maj 2018.

I en kort introduktion till de tio år efter den USA-stödda militärkuppen i Honduras finns det ett antal teman som står i förgrunden:

·         USA-AMBASSADEN och COLOMBIA kom att ta över och utstakade den ”Politiska Linjen” i landet, som den bananrepublik USA anser Honduras ska vara sedan ett drygt sekel. United Fruits Co:s hondurabaserade direktör ansåg för hundra år sedan att det var ”billigare att köpa en kongressman än en åsna”.

·         LANDET MILITARISERADES och korrumperades gradvis och de uniformerade i alla nivåer och vapengrenar sattes under fortbildning av i huvudsak colombianska motsvarigheter som spred sig inom armén, polisen, den militära underrättelsetjänsten och säkerhetspolisen.

JOURNALISTER som bär en symbolisk likkista fram till presidentpalatset för att visa hur den honduranska staten inte skyddar de som ska ifrågasätta makten. Fyrtio journalister har begravts sedan juni 2009.

·         Trots denna outtalade ”PLAN HONDURAS” har drogtrafiken ökat dramatiskt. ”Ju fler DEA-agenter i Honduras, desto mer droger”, säger honduranerna och instämmer med colombianerna: ”DEA är världens största knarkkartell”! De två presidenterna som tog efter militärkuppen, Porfirio Lobo Sosa, den 27 januari 2010-2013 och Juan Orlando Hernandez, JOH, 2014-, har båda utpekats som delar av flera olika karteller. Lobos son Fabio dömdes i september förra året till 25 års fängelse i USA för denna ”trafik”. Medan JOH:s bror Antonio Hernandez står inför rätta i USA, anklagad av åklagaren för drogtrafik och handel med vapen. Får åklagaren igenom sina anklagelsepunkter kan ”Tony Montana”, som han elakt kallas för av sina landsmän, få tre livstidsstraff.

·         TERROR: Efter militärkuppen och som resultatet av en militarisering och investering på de uniformerade, har grundläggande samhällsområden som utbildning och hälsovård fått stå tillbaka. Fyra av fem arbete är inom den informella sektorn. Tusentals har avskedats från de statliga eller allmänna företagen som privatiserats eller fragmentiserats. Det har gjort att ungdomar har små chanser till både utbildning och att komma in på arbetsmarknaden. ”Utvägen” är antingen att bege sig norrut med några av de immigrantkaravaner som betraktas som ”EXODUS” från Honduras. Andra blir lätta byten för de psykopatiska ”MARAS-gängen”, som mördar, kidnappar eller pungslår små butiksägare i de fattiga områdena på sin sista sekin, annars mördas de. Mordstatistiken slår alla rekord även om siffrorna de senaste tre åren har sjunkit marginellt. Men städerna San Pedro Sula och Tegucigalpa betraktades som världens farligaste i länder utan en krigskonflikt 2014.

JOURNALISTkollegan Felix Molina, ansvarig under tre år för Motståndsfrontens dagliga radioprogram utsattes för ett mordförsök 2 maj 2016 vid ett stoppljus. Han var permanent mordhotad sedan militärkuppen och efter attentatet tvingades han, liksom dussintals honduranska journalister, gå i exil.

·         MORDEN PÅ JOURNALISTER I HONDURAS är de högsta i världen i länder utanför en krigskonflikt. Sedan militärkuppen 2009 har cirka 40 journalister mördats, en helt otrolig makaber siffra om vi tänker på att landet, som är en fjärdedel av Sveriges yta har en lika stor befolkning. I Colombia var denne skrivare tvungen att lämna landet i december 2005 efter ett år av mordhot (där den politiska polisen DAS-G3 upprättade 476 A4-papper över mitt arbete och liv. I februari 2009 sprack förföljelserna mot oss sex journalister som var offer för DAS-G3) och anlände till Honduras där jag höll en låg profil fram till militärkuppen då vi gick ut för att bevaka händelserna.

Dåtida stolta Norrskensflamman var den enda svenska tidning med en reporter på plats som rapporterade från de första timmarna av militärkuppen och publicerade i nästkommande nummer fyra helsidor om händelseförloppet. Men i Honduras var det lika farligt som i Colombia och direkta hot förekom i den statskuppsvänliga pressen där undertecknad utpekades. Jag fanns på en lista på tolv utlänningar som generalen för Migrationsverket, en synnerligen vidrig person som tillhörde dödsskvadronen ”Bataljon 3-16” under första hälften av 1980-talet, då John Dimitri Negroponte var den starke mannen i Honduras i egenskap av USA-ambassadör, denne general ville se mig och elva andra utlänningar utvisade.

Vi fanns på ett utkast till lista som han hade utarbetat på och som han hade överlämnats till inrikesminister Africo Madrid. Ministern lovade kuppvänliga journalister som pressade om att ”svensken måste utvisas”, att han skulle ta ett beslut innan den 31 december 2010. Dagarna mördades den 10:e journalisten i Honduras bara under 2010 och det politiska priset hade förmodligen blivit för högt. Att utvisa en internationell reporter som i princip bara hade gjort sitt jobb har sina risker. För regimen ville komma tillbaka till OAS:s varma famn, varifrån Honduras hade uteslutits efter stetskuppen. Därför arkiverade inrikesministern beslutet om att deportera mig.

·         PÅ SAMMA LISTA som jag, fanns EMMO MAHADEO, denne underbare ”barbudo”, skäggige, som 35 år tidigare hade anlänt till Honduras där han hade gift sig två gånger, fått tio barn och hade en liten däckverkstad bredvid landets allmänna universitetssjukhus, ”De fattigas sjukhus”.

EMMO MAHADEO gick alltid i spetsen för Motståndsfrontens demonstrationer mot diktaturen. ”Vitskjortorna” hatade honom. Emmo mördades den 7 september 2011.

Emmo var den drivande och för alla moraliskt stöttande revolutionären som inte missade en enda av de dagliga demonstrationerna mot den civila-militära diktatur som uppstått efter den 28 juni 2009 ur de viktigaste folkliga och revolutionära organisationer i landet. Han var hatad av ”Vitskjortorna”, den fascistiska överklass/trasproletärmobb som organiserat sig som ett slags motsvar på bildandet av den mäktiga Motståndsfronten (Frente Nacional de Resistencia Contra el Golpe de Estado, FNRP) och de ville se honom deporterad från landet, trots att han hade honduranskt medborgarskap och tio barn födda i landet.

Därför var det omöjligt att deportera Emmo. Men inte att mörda honom. Den 7 september 2011 mördades han av en person som vittnen pekar ut som en polis, en typisk medlem i en dödsskvadron, lyder beskrivningen. Mannen kom in i Emmos däckverkstad och när Emmo vände ryggen till sköts han fegt till döds av mördaren. Emmos följdes av tusentals gråtande och förbannande honduraner till sista vilan, samme Emmo som hade svurit att inte klippa av sig skägget förrän den störtade Manuel Zelaya Rosales återvände från sin påtvingade exil. [Video: http://dickema24.blogspot.com/2011/09/la-campana-en-contra-emo-fue-dirigida.html]

DESSA MINNESFRAGMENT är som sagt bara fragment av en heroisk period i ett kämpande folks historia, en historia där det sista inte ordet inte är sagt.

För Honduras är inte den bananrepublik som Hillary Clinton trodde sig kunna provocera fram via statskuppen i juni 2009 utan en sjudande häxkittel av kamp. Fråga salvadoranerna som vill passera gränsen där kön till gränskontrollen är sju (7) kilometer. Lärare, läkare, hälsovårdspersonal, universitets- och högskolestuderande, fackföreningar, fattiga husmödrar reser just nu barrikader över hela landet mot den nyliberala privatiseringspolitik som innebär en intensifiering av vad de enkla vanliga honduranerna har levt under tio år; HUNGER OCH TERROR. 

"USA förstärker sina sex militärbaser i landet".

I sången ”Una mañana de Gorilas y de Terror”, en morgon med gorillor och terror, sammanfattas känslorna de första dagarna och veckorna efter militärkuppen då dessa militära gorillor med vapenmakt försökte tvinga ett folk till underkastelse till Stjärnbanerets politik.

https://youtu.be/EP9vHljxwnk

Men ännu mer substans finns det i den underbara sången som kom att bli Motståndsfrontens egen hymn; ”UNIDOS LOGRAREMOS”, förenade ska vi klara det, skriven av Mario Nuila och Carlos Chévez och utförd av Federico Ramirez. Den sammanfattar alla känslor i denna martyrkantade centralamerikanska nation som en dag kommer att utstaka vägen till ett blomstrande demokratiskt Honduras.

Video: https://youtu.be/WucU5zcVSPE

Honduras registrar sin 25:e massaker 2019

Fem offer (det femte i en annan plats av huset) blev resultatet i den 25:e massakern hittills i år i Honduras. Men det internationella samfundet eller massmedia blundar och konscentrerar all sin uppmärksamhet på Venezuela och Nicaragua som till skillnad mot Honduras anser sig ha rätt att föra en egen utrikespolitik. Därför vill Monroedoktrinens herrar i Vita Huset störta regeringarna i de två nämnda länderna med det cyniska argumentet att de bryter mot de mänskliga rättigheterna. I det USA-stödda Honduras är det USA-ambassaden som håller i dirigentpinnen.

Honduras registrar sin 25:e massaker 2019

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-05-19 / Igår avrättades fem män i vad som ser ut som en regelrätt avrättning. Fyra av dem låg bredvid varandra skjutna i huvudet medan det femte offret påträffades i en annan del av huset. Blodet färgade golvet rött som i en makaber inramning.

Massakern ägde rum i staden La Esperanza, i lenkaindianernas centrum i länet Intibuca, samma stad och län där den mördade revolutionären och lenkaledaren Berta Caceres levde och gick döden till mötes för sitt motstånd mot kraftverksbygget Aguasarca, vid Rio Blanco.

Mördarna utgjordes av en kombinerad grupp av aktiva och f.d. officerare från armén och den militära underrättelsetjänsten samt inhyrda professionella mördare, sammanlagt åtta personer. Den miljöansvarige i kraftverkskonsortiet ingick också i gruppen och dömdes tidigare i år till fängelse. Vd:n, som också har sin bakgrund i armén, med utbildning på USAs akademi för latinamerikanska officerare, School of America sitter för närvarande fängslad i väntan på rättegång.

USA:s Fredskårister `dammsuger´

Om massakern igår finns det lite information. Men när vi intervjuade Berta innan hon mördades uppgav hon, att USAs fredskårister frekventerar länet regelbundet och besöker nedlagda gruvor som undersöks.

Även länets topografi dokumenteras i vad Berta ansåg vara direkt spioneri i de transnationella bolagens dammsugeri av naturresurser. USAs största flygbas i Centralamerika ligger bara två timmars bilfärd från La Esperanza.

Trots att det genomförs en massaker varje vecka i Honduras föranleder det aldrig till att USA-ambassaden eller att Luis Almagro, OAS' generalsekreterare utlyser en extra session eller gör ett skarpt uttalande mot den regim som utpekas som en del av och en bricka i de colombianska och mexikanska koka-kartellerna. Presidentens bror sitter fängslad och hotas av tre livstidsstraff i USA. Den förre presidentens son dömdes i september 2018 till 25 års fängelse för sitt medlemskap i en av kartellerna.

Bertha Caceres, mördad den 2 mars 2016 i La Esperanza, Intibuca.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Fienden är vänstern i Latinamerika

Men medan dessa regeringar, som ALLA fått USAs stöd och välsignelse fortsätter att stödja USAs offensiv mot Kuba, Venezuela och Nicaragua, sitter de säkert.

Och Luis Almagro bryr sig inte, han har fullt upp med att stödja terroristerna som genomförde ett fängelsemyteri i Nicaragua i veckan som ju plötsligt verkar vara en ”mänsklig rättighet”, men bara om det äger rum i de tre nämnda länderna.

Där äger inte myndigheterna rätt att neutralisera ett uppror som kan utvecklas till ett blodbad. Hade liknande händelse utspelats i USA vet alla vad som hade hänt.

Över 400 döda i fånguppror

I det senaste fängelsemyteriet i Honduras dödades flera fångar och väktare. Den 15 februari 2012 dödades 382 fångar och ytterligare 50 fångar påträffades aldrig när en brand i fängelset i Comayagua, som påstods ha börjat när protesterande fångar brände sina madrasser, förvandlades i en tragedi. Flera fängelsemyterier har skoningslöst våld där 10-150 fångar har dödats. Men inga blixtinkallade OAS-möten.

I Managua hade fångarna genomfört åtta myterier den senaste månaden och i torsdags genomförde de sitt nionde när Röda Korset begärde och fick tillstånd av regeringen att göra en inspektion av fängelset. När en av terroristerna, gripen efter att ha deltagit i attacken mot polisstationen i staden Matagalpa där de skottskadade och nära dödade fyra poliser försökte överrumpla en av vakterna och ta hans gevär, blev han skjuten i handgemänget med ett (1) skott.

Och nu ska OAS hålla ett extra insatt möte för att behandla frågan.

Men massakrer i Honduras väcker inget intresse, trots 25 massakrer i år.

Två länder, men två olika sätt att se på konflikter.

Fångar, `mareros´, dödade efter ett fånguppror
i staden San Pedro Sula, Honduras.

Israelisk militärbas i Honduras

Men i presidentpalatset i Tegucigalpa är man trygga, trots att blodet färgar den lilla centralamerikanska nationens jord röd. USAs tre militärbaser och colombianska militära och säkerhetsrådgivare ska nu förstärkas med ytterligare en utländsk militärbas som ska fyllas med 1000 israeliska militärer.

Vi känner oss lugna inför åsynen av denna mäktiga trio.

För trots att de två förstnämnda länderna verkligen har oroat sig för Honduras folk sedan den USA-stödda militärkuppen den 28 juni 2009, och trots att Alvaro Uribe i januari 2010 skrev under ett gemensamt avtal med dåvarande president Lobo om kamp mot terrorism och narkotikakarteller har de colombianska kokaflygen blivit fler än någonsin över Honduras.

Och trots Uribes ”Plan Honduras”, massakreras kontinentens näst fattigaste folk mer än någonsin.

Och i Vita Huset skriker Trump om att han är förtvivlad över att hans land översvämmas av banditer från ”rövhålsländer” som nu anländer i karavaner.

Och inte genomför OAS något möte. Men när Honduras president ville få till stånd ett möte för att utesluta Venezuela ur organisationen, var det inga problem.

Livets ironi.

I Honduras anläggs Israels första militärbas i Latinamerika

Tusen israeliska militärer och poliser till Honduras, Centralamerika. USA:s gendarm i mellanöstern ska nu förstärka USA:s positioner på "vår hemisfär", som han sa John "Monroe" Bolton förra veckan.

I Honduras anläggs Israels första militärbas i Latinamerika

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-05-06 / USA tar nu hjälp av Israel för att befästa sin aggressiva offensiv mot folken i Central- och Sydamerika. Den slutsatsen gör den politiska oppositionen i Honduras efter att det i morse offentliggjorts att Israel anlägger sin första militärbas i Latinamerika, närmare bestämt i Honduras. Nyheten publicerades samtidigt som den sionistiska statens militära maskineri mördade 25 palestinier medan 154 sårades i 320 israeliska bombattacker på Gazaremsan.

Tusen israeliska militärer och poliser kommer att bli den första fasta israeliska militära kontingenten på den amerikanska kontinenten. Israelerna ska bli granne med sin ”storebror”, USA och inkvarteras i USA:s/Centralamerikas största flygbas, Soto Cano i staden Comayagua, i centrala Honduras.

”Palmerola”, som honduranerna kallar basen har den längsta landningsbanan i Centralamerika och betraktas av bedömare som ett historiskt ”fast Hangarfartyg” med sin geostrategiska centrala punkt i ”Amerikas Midja”, som Centralamerika också kallas. Härifrån kan USA:s bombflyg nå Managua/Nicaragua på tjugo minuter, Havanna/Kuba på två timmar och caracas/Venezuela på lika lång tid.

Twittret från Manuel Diaz-Galeas.

Washingtons strategi

Det handlar om att ”GringoStaten vill stärka den militära, geopolitiska rollen, få sin kontroll och dominans bekräftad i Centralamerika och Karibien och [tar nu hjälp av Israel som] potentiell militär rådgivande vid en direkt fysisk attack mot Sandinistregeringen i Nicaragua i händelse av en eskalerande belägring från Washingtons sida”.

Det skriver Manuel Díaz-Galeas‏, advokat och expert på internationella relationer i ett Twitter i dag. Han är även pressekreterare för det stora vänsterpartiet LIBRE, Libertad y Refundacion.

Carlos Zelaya.

Även parlamentsledamoten för Libre, Carlos Zelaya, protesterar mot regeringen Juan Orlando Hernandez´ (JOH) beslut och säger att Libres 30 parlamentsledamöter kommer att fälla varje försök att tillåta ytterligare en utländsk stats trupper på honduranskt territorium. För att ett sådant beslut ska kunna verkställas måste två tredjedelar av de 128 parlamentsledamöterna rösta ja, enligt författningen.

Mötet med Netanyahu i Brasilien

Det var när Jair Bolsonaro utnämndes till ny president i Brasilien som president JOH sammanstrålade med Benjamin Netanyahu och lade de sista delarna på ett avtal som hade inletts redan i oktober 2015. Det utökades den 2 november 2016 via Dekretet 139-2016. I det avtalet, som kostade den amerikanska kontinentens näst fattigaste land miljoner dollar och som ska pågå under tio år, spädde de två staterna på med 6,6 miljoner dollar mellan januari-augusti 2018.

Under de senaste åren har den israeliska militärindustrin samt säkerhetsrådgivare sålt tjänster för 209 miljoner dollar till den urfattiga honduranska staten. Det handlar om en upprustning av militärflyget (F5 och A37), renovering av marinfartyg samt bygget av ett stort patrullfartyg med helikopterplatta.

”Kamp mot den Inre Fienden”

Benjamin Netanyahu och Juan Orlando Hernandez

På land kommer armén att förfoga över ett sofistikerat militärt kommunikationssystem. Det hela kröntes med beslutet att köpa in sex israeliska drönare för en miljonsumma. Detta samtidigt som Honduras´ Läkarkollegie skickar ut S.O.S. nästan varje vecka om att sjukhusens kirurger inte ens har bedövningsmedel när de ska operera och därför tvingas ställa in operationerna.

I det nya avtalet, där även USA är delaktig, sätts tre elementära områden i förgrunden: system med större möjligheter till kontroll av externa hot från den organiserade brottsligheten, terrorism och narkotikahandel.

Israelerna säljer också ett säkerhetssystem för övervakning av internet och inför eventuella hackers och cyberattacker.

Det nya avtalet saluförs nu med förevändningen att sätta in fler militärer vid Honduras gränser, för att stoppa de massiva strömmarna av urfattiga honduraner som inte ser något annat val än att emigrera mot Norr inför perspektivet att då av hunger eller terrorn i landet.

Israel levererar en liknande stor patrullbåt för att den honduranska marinen ska göra det jobb som Trump beordrar landet till; patrullera för att bekämpa drogkartellernas handel mot Norr.

Efter militärkuppen: USA, Colombia och Israel

Tre utländska aktörer opererar i Honduras sedan den militära statskuppen den 28 juni 2009 i vad John Bolton anser vara ”vår hemisfär”;

• USA, som kontrollerar tre militärbaser i landet samt ett oräkneligt antal radarstationer.
  
• Colombia, som redan den 30 januari 2010 fick besök av president Alvaro Uribe som uppehöll sig tre timmar på Tegucigalpas internationella flygplats Toncontin, där han inför den tre dagar tidigare utsedde president Porfirio Lobo lade fram ett utskrivet avtal om ”Ömsesidigt avtal för bekämpning av terrorism och narkotikahandel”. Honduranska militärer, poliser och underrättelseagenter har sedan det datumet rest i skytteltrafik till Bogota där de fortbildats. Et stort antal motsvarande colombianska kollegor har utbildat honduraner på plats i Honduras och finns i stort antal inom varje del av de militära- och polisiära honduranska styrkorna. 
• Även Israel har regelbundet haft samarbete, ett samarbete som intensifierats under de senaste åren och i synnerhet efter att den sittande president Hernandez försäkrade den sionistiska regimen att Honduras skulle flytta sin ambassad till Jerusalem.

Nu kommer USA:s gendarm i Mellanöstern också kampera tillsammans med sin överordnad fast i Centralamerikas Hjärta, det direkta centrumet av regionen.

Enligt en källa till den honduranska dagstidningen EL HERALDO, som avslöjade nyheten i morse, är det just flytten av Honduras´ ambassad till Jerusalem som möjliggjort det nya bilaterala militära- och säkerhetsavtalet mellan de bägge länderna.

Devis Leonel Rivera Maradiaga,
boss för narkotokartellen Los Chirizos
samt Tony `Motana´ Hernandez,
bror till Honduras´ president.

Presidentbrodern Tony `Montana´

Enligt El Heraldos källa gick USA in i förhandlingarna och blev en av de tre aktörerna av två motiv: För det första förfogar de över Centralamerikas mest strategiska och största flygbaser och för det andra; USA påstår sig vara intresserad av att stoppa den massiva immigrationen och stoppa narkotikatrafiken med Colombia som ursprungskälla för kokainet.

Det rent av ironiska i det senare temat är att presidentens egen bror, Tony `Montana´ Hernandez, före detta parlamentsledamot fram tills 2014 för regeringspartiet Partido Nacional, är fängslad i USA sedan december 2018. Han anklagas av åklagaren för att vara en pjäs i narkortikakartellen `Los Chirizos´. Åklagarens sammanlagda åtalspunkter kan ge Tony `Montana´ tre livstidsstraff, om åklagaren får igenom alla sina åtalspunkter den kommande rättegången.

Tony `Montana´ hade en egen helikopter och avslöjades av den avskedade underrättelseagenten inom armén, kapten Santos Orellana [1] för att vid ett tillfälle ha transporterat 600 kilo kokain från Colombia. Helikoptern kom från Colombia via Costa Rica och planerade gå ner i Mosquitia, Honduras, vid gränsen mot Nicaragua, där den skulle tankas för vidare färd mot USA.

Underrättelseagenten och armékaptenen Santos Orellana med fru som visar upp en bild på den helikopter som ägdes av presidentbrodern Tony `Montana´ Hernandez.

Honduras säkerhetsminister en `Capo´?

JOH och hans säkerhetsminister,
Julian Pachecho. Del av drogkartellen?

Julian Pachecho är JOH:s säkerhetsminister men också före detta högste chef för Honduras´ underrättelsetjänster. Han utpekades också av kapten Santos för att vara delaktig i Chirizoskartellen vars högste boss, som överlämnade sig till USA för att undgå att mördas i Honduras för den enorma kännedom han förfogar över om höga militära och höga politikers inblandning i narkotikahandeln, pekar också ut Pacheco som var den som skyddade eller skyddar alla de mindre flygplan som transporterar det colombianska kokainet via den Centralamerikanska ”Koka-Korridoren”!

Då är frågan vad det tjänar till att installera och inkvartera utländsk trupp om kartellernas beskyddare sitter i den högsta politiska som militära ledningen?

Israeliska vapen dödade 22 honduraner

Det hör också till saken att Israel sålde vapen till den nyinrättade militära polisstyrkan `Policía Militar de Orden Público´ (PMOP) med cirka 4.000 uniformerade. Det är denna styrka som vanligtvis nu sätts in mot protesterande honduraner i den allt värre militariseringen av det honduranska samhället som ägt rum efter militärkuppen 2009.

Vid valet den 26 november 2017 tog det nästan en månad för att räkna rösterna. Dataservern för Valtribunalens röstsammanräkning ”hängde sig” 654 gånger. Hårddisken i dataservern formaterades om och stod still under 36 timmar. Det var bakgrunden till anklagalserna om valfusk från oppositionens sida som ledde med fem procent efter att 61 procent av rösterna hade räknats, en ledning som rent statistiskt skulle vara omöjlig att knappa in.

I de protester som ägde rum under två månader efter valet sköts 38 honduraner ihjäl och av dessa 38 konstaterades att 22 sköts ihjäl av PMOP-styrkorna.

Den utrustning av vapen, fordon och uniformer som Honduras´ försvarsdepartement  (Sedena) köpte in för att bygga upp PMOP-enheten kom från Israel, enligt El Heraldo.

En tredjedel av alla militära kostnader betalas till staten Israel. Det fattiga Honduras är alltså en alldeles utmärkt kund, trots allt, för Israel. Övriga leverantörer av militärt materiel är USA och Brasilien.

Delar av den Militära polisen som är underställd armén och inte polisen och inrikesministeriet. All deras utrustning är inköpt från Israel.

Video: PMOP öppnar eld under vår intervju, 19 januari 2018:

https://youtu.be/O0Y5NcJNkkk

Hemlighetsstämplade köpeavtal

De verkliga exakta siffrorna över inköp av vapen-och militärt materiel är hemlighetsstämplade, med hänvisning till att det handlar om den ”nationella säkerheten”. Varje gång en reporter vill ha ut material eller siffror avvisas detta, trots en lag som om ”Rätt till Offentlig Information”. De militära myndigheterna anser sig inte omfattas av denna lagen.

Enligt El Heraldo, som kommit över ett dokument har det bilaterala försvarsavtalet med Israel ett värde av 209 miljoner dollar.

I den här texten har jag bara tagit de konkreta uppgifterna som publicerats i morse av El Heraldo och som upprört alla honduraner som jag känner, som indigneras över att detta utarmade land och folk, där den starke mannen eller kvinnan sitter bakom ett stort skrivbord på USA-ambassaden överlåter det nationella territoriet till två stater som gjort sig kända för att begå folkmord på folk i världen, som till exempel det palestinska folket.

Indignationen växer i takt med att den förkrossande majoriteten, 68 procent anses vara fattiga, av det ekonomiska organet Cepal. Fyrtiotvå (42 %) procent av honduranerna är extremt fattiga, det vill säga, de överlever på mindre än två dollar per dag.

En far och hans son tar en paus på väg mot Norr i en av de dagliga karavaner av flyktingar från Honduras.

Målet är att krossa ”Ondskans Trojka”!

Indignationen exploderar när honduranen ser att Trumps marinsoldater på militärbasen Palmerola nu, i allians med sionisterna på samma bas, beordrar honduranska militära styrkor att hålla desperata honduraner inom landets gränser och inte bege sig norrut. I USA kallar Trump dessa förtvivlade människor för gangsters, tjyvar från ”rövhålsländer”!

Min egen personliga subjektiva uppfattning är att varken USA eller Israel är särskilt intresserade av att stoppa narkotikahandeln. De tio år som gått efter militärkuppen i Honduras har ju visat att ju fler DEA-agenter eller uniformerade från Colombia som anlänt till Honduras för att delta i ”kampen mot drogtrafiken”, desto mer colombianskt kokain strömmar in på honduranskt territorium.

I stället handlar den förstärkta militariseringen, nu också med en israelisk militärbas på honduranskt territorium och att ringa in Nicaragua, Kuba och Venezuela, vad John Bolton kallade för ”Ondskans Trojka”!

Mike Pence anklagar Venezuela för att ligga bakom de honduranska flyktingkaravanerna, hänvisande till en okänd honduransk källa (SIC!).

På "La Bestia", tåget i Mexiko som varje år skördar hundratals immigranters liv när de somnar och ramlar ner mellan eller vid sidan av vagnarna.

USA:s spekulativa finanssektor tjänar på droghandeln

I USA grips aldrig någon av de verkliga `Capos´. I stället är det, som Noam Chomsky konstaterade när Plan Colombia debatterades, att 90 procent av vinsterna från narkotikahandeln cirkulerar inom USA:s finansiella system. Utan dessa gigantiska summor, som baseras på att en stor del av USA:s befolkning är potentiella drogmissbrukare, skulle USA redovisa en helt annan ekonomisk situation än den nuvarande. Därför finns det egentligen inte ett verkligt intresse av att bekämpa knarket.

Under tiden skjuts protesterande honduraner av israeliska Galilgevär och lägre `Capos´ utlämnas till USA:s rättsapparat för att upprätthålla skenet av en rättsstat.

Demonstranter vid USA:s flygbas Palmerola slås ned av kravallpolisen. Nu ska 1.000 israeliska soldater kampera tillsammans med USA:s specialstyrkor på basen.

En polisofficer avlossar sin pistol direkt mot demonstranterna. I vems tjänst då?!

USA:s sex militärbaser i Honduras.

Källa:

https://www.elheraldo.hn/pais/1024750-466/honduras-suscribe-acuerdo-con-israel-estos-son-los-proyectos-a-desarrollar-en