HONDURAS-SE: september 2019

För två år sedan kidnappades hennes dotter under 24 timmar. Den 26 september 2019 utsattes hon själv för ett kidnappningsförsök och att tysta den stridbara journalisten Sandra Maribel Sánchez. FOTO: DICK Emanuelsson.

Honduras: Journalist utsattes för ett kidnappningsförsök efter anklagelser mot militären

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019/09/28 / I Honduras har 79 journalister dödats sedan 2001. Nittiotvå (92) procent av dessa brott är ostraffade, enligt kommissionären för mänskliga rättigheter. Antalet mord accelererade i takt med militariseringen av det honduranska samhället efter militärkuppen i juni 2009. I torsdags utsattes vår kollega Sandra Maribel Sánchez för ett kidnappningsförsök och hon kunde ha blivit Offer Nr. 80. Lyckligtvis misslyckades kidnappningen tack var ankomsten av en bil. Den beväpnade gärningsmannen flydde.

– Jag hade precis anlänt till hemmet och böjde mig ner för att plocka upp min dator i en ryggsäck. Då kände jag något hårt mot mitt huvud och jag vände mig om. En man pekade med en pistol 9mm, säger hon och tillägger:

– Mannen beordrade mig att ta plats i bilen igen. Det är klart att han inte var ute efter min bil eftersom ingen stjäl en sådan gammal bil från 1990-talet. I stället ser jag [försöket till kidnappningen] till de många anklagelser jag som journalist har gjort under de senaste veckorna direkt mot medlemmar av Säkerhetsministeriet och de Väpnade Styrkorna.

Misstänkt militär

Sandra Maribel Sanchez arbetar på Radio Progreso och håller i det omtyckta debattprogrammet “Más Que Dos” (mer än en). Hon säger att den förmodade kidnapparen inte hade för avsikt att stjäla datorn. I stället tryckte han pistolen mot hennes huvud med ordern att sätta sig i bilen. Just då dök en stor bil upp som verkade vilja parkera bredvid Sandra Maribels bil vilket fick gärningsmannen att reagera och fly från platsen på en motorcykel.

– Det var en man med en kroppsbyggnad som visar att han var vältränad. Men även hans språkbruk gav mig en bild av en militär, uppgav Sandra inför kollegor på den fullsatta presskonferensen i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i fredags.

Militära styrkor den 28 juni 2009 då president Manuel Zelaya störtades från sin post av den USA-stödda militära statskuppen. FOTO: DICK Emanuelsson.

Dottern kidnappades

Det är inte första gången som Sandra Maribel fallit offer för vad oppositionen anser vara en statlig terrorism med paramilitära dödsskvadroner till förfogande. Det handlar om en omutlig och principfast kollega som arbetar med journalistikens principer. Under 1990-talet var hon också utsatt för en förföljelse och mordhot.

För två år sedan kidnappades hennes dotter när hon anlände till Honduras från utlandet där hon lever och arbetar. Dottern hölls kidnappad under 24 timmar. Aktionen var en allvarlig varning mot Sandra Maribel om att inta en låg profil i sitt arbete.

Det en varning om att de mörka krafterna i den institutionella terrorismen i Honduras inte vilar. För kidnappningsförsöket den här gången var riktat mot en kollega som inte har tvekat att peka ut kuppgeneraler samt den korrumperade politikerklassen som har förvandlat den centralamerikanska nationen till kontinentens näst fattigaste stat. Det är dessa teman som Sandra Maribel har uppmärksammat i sitt program i Radio Progreso och som orsakar kraftiga reaktioner av de utpekade.

Radio Progreso är ett av medier i Honduras som har stått emot terror från kuppledare och ekonomiska mäktiga grupper, både inom som utom Honduras som har försökt att tysta alla kritiska medier. Det är ingen statshemlighet att den politiska makten har många journalister på sina avlöningslistor, som är mer politiska megafoner för makten än journalister i medborgarnas tjänst.

Heidi Fulton, avgående t.f. ambassadör i Tegucigalpa för USA är också överstelöjtnant, utbildad i den militära underrättelsetjänsten i USA. På bilden, tio år efter statskuppen, som i hemlighet backades upp av USA:s UD markerade tio år av USA-kontroll av den centralamerikanska nationen. Det är denna stat som via USAID är ansvarig för "skydd" för Honduras journalister. På den högra sidan av Fulton den nuvarande presidenten Juan Orlando Hernandez, JOH.

USAID finansierar ”skydd”

Sandra Maribel är en kollega som trots terrorn inte ger upp, trots att hon nu även utsätts för de mest bestialiska sätt för att permanent tysta henne via en kidnappning och eventuell avrättning.

– Jag går inte att i exil, säger hon utan att tveka inför sina honduranska kolleger. Jag kommer att fortsätta att göra en kritisk granskande journalistik. Jag tänker heller inte ansluta mig till Kommittén till Skydd för journalister och miljöaktivister, säger hon bestämt, trots att min chef uppmanar mig till att göra det!

Den sistnämnda organisationen finansieras och organiseras av CIA:s civil fasad, USAID. Denna anställer tjänstemännen som skickas till journalistens hem för att efter en mall ställa en rad frågor som känns som ett polisförhör och som pågår under nästan en hel dag.

Frågor rör sig om allt från vem han tror det är som trakasserar eller hotar honom. USAID:s utsände sätter ihop en ”profil” på journalisten på alla hans rutiner;

Där han bor,
hur han lever,
hur många anhöriga i familjen som finns i hemmet,
hur vägen ser ut och om det kan tänkas finnas några faror för eventuella bakhåll och överfall när journalisten ska ut på jobb eller när han kommer hem,
om det finns alternativa vägar när han lämnar och återvänder till huset,
vilka de journalistiska teman han främst arbetar med,
vem som är arbetsgivaren,
vilka hans framtidsplaner är
vilka journalistiska teman han tänkt att ta upp,
om han behöver poliseskort i händelse av reportage i bostadsområden som kontrolleras av de psykopatiska Marasgängen eller andra farliga platser,
hur huset är byggt,
vilken är dess ”akilleshäl” där en pistolero kan döda kollegan, etc.

"NEJ TILL DÖDSSKVADRONER"! säger demonstranterna. Foto: Dick Emanuelsson.

Journalisten kallas sedan till ett förhör med deltagare från hela statsapparaten; från polisen, Säkerhetsministeriet, åklagarämbetet, advokater anställda av USAID, inrikesministeriet som i sin tur är ansvarig för den hemliga politiska polisen som i sin tur betraktas som helt underordnad USA-ambassaden i Honduras. Det handlar alltså om organ som av människorrättsorganisationer ses som direkta verktyg i den statliga terrorismen i Honduras, ett land där straffriheten är bedövande.

Det är ett helt gratis och komplett arbete som CIA slipper att göra under komplicerade förhållanden där journalistens hus och dörrar öppnas med förevändningen att åtnjuta ”skydd”. Om journalisten vill avbryta denna tjänst från USAID eller om Organet för Skydd till Journalister inte längre anser att journalisten behöver till exempel bevakningskameror vid sitt hus, vägrar Organet att radera all den personliga information som den har dokumenterat och gjort vid det första förhöret. USAID-organet har därmed registrerat journalistens professionella och vardagsliv och detta dokument finns kvar i deras arkiv och datorer.

Journalistskyddet, menar många honduranska kollegor är ungefär som att bekämpa kokabuskar i Colombia eller kampen mot knarkkartellerna som har en korridor på honduranskt territorium; Ju fler DEA-agenter i Colombia och Honduras respektive ”skydd” för honduranska journalister, desto fler mord inträffar på kollegorna och desto mer kokain passerar från Colombia och genom den centralamerikanska nationen.

Därför är ifrågasätts detta ”skydd” av de honduranska kollegorna om att acceptera ”skydd” från USAID/CIA. Fakta talar för sig självt, säger kritikerna.

Video Presskonferens med Sandra Maribel Sánchez:

https://youtu.be/7Dacg9jNUKU