Honduras: En progressiv regering tar över en bankrutt nation

XIOMARA CASTRO SARMIENTO, svär presidenteden den 27 januari 2022. Till vänster Luis Redondo, den nye ordföranden i landets parlament, kongressen.

 

Honduras: En progressiv regering tar över en bankrutt nation

Av Dick Emanuelsson

En kortare version är publicerad i Proletären
https://proletaren.se/artikel/stora-utmaningar-honduras-vansterpresident

TEGUCIGALPA / JANUARI-FEBRUARI 2022 / Den nya vänsterregeringen Xiomara Castro i Honduras står inför gigantiska ekonomiska problem med en statsskuld på 179 miljarder lempiras eller 7,3 miljarder dollar. Samtidigt brottas regeringen med en inre revolt i sin parlamentsgrupp i regeringspartiet Libertad y Refundacion, LIBRE som utnyttjas av högern och USA för att försvaga och förlama den progressiva regeringens utlovade program.

Det kunde inte ha börjat värre, menar alla som Proletären har talat med under den senaste veckan i Honduras. ”Sju dagar som skakade Honduras och Libre”, skulle man kunna sammanfatta tiden innan installationen av Xiomara Castro den 27 januari.

Torsdagen den 20 januari hade hon och koordinatören för Libre, Manuel Zelaya sammankallat parlamentsgruppen av 50 ledamöter för att diskutera frågan om valet av ordförande för parlamentet, landets enkammarkongress. Bara 30 dök upp samtidigt som en av de 20, Jorge Calix öppnade sitt hem för två av de ledande språkrören i kongressen från landets avgående regeringsparti, Partido Nacional, PN. De två uttalade sitt partis stöd för Calix som ordförande för kongressen i likhet med 16 av det liberala partiets 22 ledamöter. Därmed var krisen ett faktum.

Tumult uppstod när den avgående högerregeringens parlamentsledamöter ”kuppade” igenom beslutet att utse dissidenten Jorge Calix (i mitten) till ny ordförande i koingressen utan att ge det nya regeringspartiet Libres representant Rasel Tomé (till vänster) ordet för att föreslå Luis Redondo som ny ordförande. Men två dagar senare vågade varken Calix eller nationalisternas ledamöterna anlända till kongressen. Den hade tagits över av FOLKET.

ZELAYA OCH CASTRO HADE innan valet, i utbyte mot stöd till Libres presidentkandidat gjort en överenskommelse med partiet Partido Salvador de Honduras, PSH att överlåta ordförandeposten i kongressen till PSH:s ledamot Luis Redondo. Libres parlamentsgrupp var i december med på noterna. Men när det kom till beslut internt den 20 januari slog Calix och gruppen kring honom bakut när de inte ens dök upp till mötet. Beslutet slog ned som en bomb bland Libres medlemmar över hela landet som rasade.

– Det är 18 kontrarevolutionärer som har allierat sig med narkodiktaturen och Partido Nacional, sa arbetarledaren och parlamentsledamoten Juan Barahona till Proletären. Denne facklige veteran ledde motståndsfronten `La Resistencia´ efter militärkuppen 2009 och är förbittrad över vad han kallar för förräderiet från dem som anklagade den avgående högerregeringen för att vara ”en narkodiktatur” men som nu hamnade i samma säng som detta partis främsta representanter.

Parlamentsledamoten JUAN BARAHONA intervjuas av svenske reportern Dick Emanuelsson. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO

Uteslöts

Under tumultartade omständigheter valdes Jorge Calix till ordförande fredagen den 21 januari för kongressens tillfälliga presidium. Detta skulle, enligt författningen, ratificeras på söndagen den 23 januari.

På kvällen den 21 januari uteslöts 18 av de 20. Senare har tre ångrat sitt beslut. Samtidigt uppmanade Xiomara Castro partiets medlemmar i hela landet att mobilisera och anlända till kongressen på lördagen den 22 januari för att förhindra att gruppen Calix med allierade från den politiska högern skulle ratificera Calix som kongressens ordförande på söndagsmorgonen i kongressbyggnaden.

Castros vädjan fick gensvar från hela landet och kongressen togs helt sonika över fysiskt av tusentals Libre-medlemmar som vakade dag och natt de kommande dagarna.

På söndagen den 23 januari valdes i stället Luis Redondo som kongressens ordförande.

– Sedan 1950 väljer kongressen sin ordförande i sin egen fastighet, sa parlamentsledamoten Jari Dixon när Proletären träffade honom utanför sessionssalen inne i kongressen efter att 95 ledamöter och suppleanter valt Luis Redondo till ordförande. Jorge Calix och den andra ”kongressen” samlades virtuellt via zoom där han ratificerades av sin grupp, väl medveten, att om han skulle våga närma sig kongressbyggnaden skulle inga livvakter i världen garantera hans liv.

Dixon, före detta åklagare som avskedades vid militärkuppen för att han vägrade acceptera statskuppen, tillägger:

– Sedan en längre tid har de konspirerat mot sitt eget parti och president tillsammans med nationalisterna. Det kan bara sammanfattas med ett ord; förräderi!

Parlamentsledamoten JARI DIXON.
FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO

Regeringstryckeriet togs över

För att undvika att ”kuppmakarnas” beslut skulle formaliseras via regeringens så kallade ”Gaceta Oficial”, en slags kunggörelseskrift där alla lag- och regeringsbeslut trycks och offentliggörs ockuperades tryckeriet. I stället trycktes beslutet om valet av Redondo som ordförande för kongressen.

När vi anländer till tryckeriet, mitt framför Högsta Domstolen, lyser grafikerna och tryckarna upp och leder oss till fackets ordförande Luis Osorto:

– Jag vill understryka att beslutet inte var fackets utan några av medlemmarna och aktiva från Libre.

Men det är uppenbart att ockupationen är populär bland de anställda som inte gjorde det minsta motstånd. Osorto hoppas att konflikten snart ska lösas och att arbetarna kan se framåt med en regering som inte är lika arbetarfientlig som den avgående.

LUIS OSORTO (infällda bilden), fackordförande och några av de 185 anställda i det ockuperade regeringstryckeriet med LA GACETA OFICIAL i handen där beslutet att utse LUIS REDONDO till ordförande för landets parlament, kongressen blev offentliggjort. FOTO: LEOPOLDO ROMERO.

Dagen innan presidentinstallationen, twittrar Xiomara Castro om att hon har tagit emot Jorge Calix i sitt hem och erbjudit honom posten som regeringens samordnare, den kanske näst viktigaste posten i Honduras. Nyheten slår ner som ytterligare en bomb bland partiets medlemmar som gått vakt runt kongressen dygnet runt i nästan en vecka för att förhindra att kuppmakarna ska kunna ta sig in. Calix tackar för erbjudandet och säger att han ska tänka över erbjudandet som han fortfarande, den 6 februari inte har bestämt sig för hur han ska ställa sig.

Det har fått Libres medlemmar och ledning att anta att bakom Calix återfinns en annan och mer mäktig uppdragsgivare inom det honduranska storkapitalet.

Hans valkampanj, som genomfördes i en helikopter som Camilo Atala ställde till förfogande, visar vem Calix representerar, menar Libres medlemmar. Atalafamiljen är av kristen palestinsk bakgrund och är Honduras´ mäktigaste storkapitalist. Atala är bland annat ägare till konsortiet Desa som Bertha Caceres kämpade mot och gav sitt liv för att Lenkafolket skulle rädda sin flod, Rio Gualcuarque.

Stadions portar sprängs

Vid midnatt mellan den 26-27 januari börjar medlemmar i Libre från hela landet att anlända till huvudstadens fotbollsstadion där presidenterna traditionellt samlas för att ta emot presidentbaneret. Stadion rymmer 30 000 personer och på morgonen sprängs av två portarna av folkmassorna som har enorma förväntningar på den nya regeringen.

På en av läktarna har en över hundra meter lång muralmålning skapats av Honduras´ bästa konstnärer. De föreställer de martyrer som mördades under militärkuppen och de efterföljande åren. En rörande upplevelse att se eftersom många som vi intervjuade under dessa dramatiska år nu är borta, men inte bortglömda.

Honduras har fått sin första kvinnliga president och det uppskattas av landets kämpande kvinnor. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.

Hopplöst skuldsatt nation

I Honduras är 38 procent av befolkningen extremt fattiga, de har inte ens pengar till ett mål mat om dagen. Landets BNP är bara 23,8 miljarder dollar, men landet har mer än 16,5 miljarder dollar i skulder, vilket betyder att dess skuld är nästan 70 % av storleken på hela ekonomin.

Xiomara underströk i sitt installationstal den nästan hopplösa ekonomiska situationen som den avgående högerregeringen överlämnar till Castro:

– Den ekonomiska katastrof jag får ta över är oöverträffad i landets historia. Dess inverkan på människors liv återspeglas i ökningen av skulden med 700 procent. Fattigdomen har ökat till 74 procent och har förvandlat Honduras till det fattigaste landet i Latinamerika. Denna siffra förklarar i sig själv karavanerna av tusentals människor som lämnar landet för att söka bättre möjligheter för sina liv.

Den första kvinnliga presidenten i detta macholand menade trots allt att ”vi krossar kedjor och vi bryter upp traditioner”!

Men frågan är om det är möjligt.

– Betalningen av räntan på statsskulden och amorteringen av denna tar i detta ögonblick 50 procent av intäkterna på statsbudgeten.

– Efter 12 år av diktatur steg saldot från den interna skulden från 20 miljarder lempiras (810 miljoner USD) till 179 miljarder lempiras (7,3 miljarder USD).

Vid tiden för den USA-stödda kuppen 2009 hade Honduras en utlandsskuld på 2,481 miljarder dollar. Nu är den uppe i 9,25 miljarder dollar.

Det mesta av budgeten går till löner och arvoden till de 210 000 offentliganställda, varav 152 000 arbetar inom sjukvård, utbildning, försvar och säkerhet.

Honduras´ utlandsskuld.

4 av 10 dollar i korruption

Men korruptionen är en cancer i den honduranska samhällskroppen. Och Castro gav exempel på det från det fragmenterade statliga el-bolaget ENEE där guldklimpen, generering av elektricitet är i händerna på den privata oligarkin i Honduras och distributionen av elen via ENEE i händerna på ett skandalomsusat colombianskt företag. Den colombianske direktören lämnade in sin avskedsansökan samma dag som Xiomara svor presidenteden och återvände till Colombia.

– Förlusterna på grund av ren stöld inom ENEE överstiger 38 procent (av företagets budget). Det har en inverkan på kassaflödet på mer än 450 miljoner dollar per år.

De logiska frågan som alla honduraner i dag ställer sig är:

Hur ska denna budget klara de fyra prioriterade områdena som regeringen Castro ställer sig just inom sjukvård, utbildning, mat för dagen och arbete?

Landets BNP 2020

Oligarkins energimonopol

När Honduras under den störtade president Manuel Zelaya anslöt sig till det venezuelaledda Petrocaribe och ALBA sänktes bränslepriserna med hälften när det venezuelanska statliga PDVSA exporterade bränsle till Honduras. Samtidigt inleddes prospekteringar i kusten i Karibien där de anses finnas stora oljereserver. De transnationella Texaco och Shell och den nationella oligarkin chockades och inledde konspirationerna om en statskupp mot Zelaya.

Det är framför allt två oligarker och aktiva i konspirationen vid statskuppen 2009; Freddy Nasser och Schucry Kafie. Nedanstående är en uppställning på deras närmast monopolliknande ställning inom energisektorn i landet [1]:

• Grupo Terra (Freddy Nasser), Emce (Freddy Nasser)
• Enersa, termoelektrisk anläggning (Freddy Nasser)
• Río Blanco, termoelektrisk anläggning (Freddy Nasser)
• Lufussa, termoelektrisk anläggning (Schucry Kafie)
• Elcosa, termoelektrisk anläggning (Freddy Nasser)
• Petróleos de Honduras (Hondupetrol) (Freddy Nasser)
• Gasolineras Uno (Freddy Nasser)
• Empresa Transporte y Maquinaria (Tramaq) (Freddy Nasser)
• Energía y Transmisión (Enetran) (Freddy Nasser)
• Semeh (Rafael Ferrari, Arturo Corrales)
• Dinapower, biocombustible (Miguel Facussé Barjum)

För Xiomara Castro de Zelaya är detta en rent mardrömsliknande situation, hur kunna hålla löftet till en miljon fattiga honduraner om gratis elektricitet om de konsumerar mindre än 150 kwh?

"Parasiterna", som de kallas, de två energioligarkerna i Honduras. De tar ut priser på sin producerade energi som de säljer till staten som ligger sex gånger högre än den energi som det statliga ENEE producerar.

USA:s intresse

Närvaron av Joe Bidens vicepresident Kamala Harris har sin bakgrund i USA:s militära närvaro i landet. Hon och USA-ambassaden har varit aktiva, både innan valet som efter detsamma. Brian A. Nichols, State Departements Sekreterare för den Västra Hemisfären anlände till Honduras en vecka INNAN Xiomara Castro svor presidenteden. Nichols framträdde varje dag i medier och på konferenser i en aktivitet som väckte förundran bland alla i Honduras. Nichols utfärdade rekommendationer till höger och vänster vilket fick Proletären att ställa följande fråga till Juan Barahona:

* Hur länge ska USA agera som om Imperiet har vårdnaden över landet?

– Tyvärr är Honduras´ historia kantad av inblandning från det nordamerikanska Imperiet. Det manifesterades vid ett tillfälle via bananbolaget här som bestämde vem som skulle bli president och vem och när denne skulle avsättas. De kommer inte att frivilligt acceptera att detta land frigör sig. Men med segern som vi har vunnit med Xiomara Castro går vi vidare mot befrielsen av vårt folk, säger en optimistisk Barahona.

 

I BAKGRUNDEN HANDLAR Kamala Harris uppseendeväckande besök i Honduras om tre teman, säger Ruy Diaz, facklig ledare inom den honduranska lärarkåren och en ledande kraft för vänstern inom Libre:

– Det handlar om 1) fortsatt militär USA-närvaro med tre militärbaser i det mest militärstrategiska landet i Latinamerika och Karibien, 2) ett stopp eller minskande av migrationen med en liknande modell som påtvingades Mexiko och president Lopez Obrador, det vill säga stoppa migrationen vid de egna gränserna. 3) Det tredje motivet för Harris neddimpande i fattiga Honduras är USA:s försvar av Taiwan, att förhindra att Honduras bryter med Taiwan och upprättar förbindelser med Folkrepubliken, som Nicaragua gjorde i december.

Harris utlovade i sitt samtal med Xiomara Castro 1,2 miljarder dollar som hon hade fått löfte av de korporativa företagen i USA för att förhindra fortsatt migration av honduraner som varje dag i hundratals går i karavaner mot Norr. Hittills har däremot inga som helst pengar eller projekt stoppat migrationen eftersom varken den avgående regeringen eller USA kan skilja på Orsak och Verkan.

USA:s militära intresse i ”Amerikas Midja”, som Honduras, det mest betydelsefulla geostrategiska landet på den amerikanska kontinenten kallas.

Folkligt deltagande demokrati

I sitt tal på stadion uppgav Xiomara Castro att den nya regeringen kommer att vända sig till folket, antingen direkt via folkomröstningar eller, som ägt rum efter valsegern, i direkta samtal med hela den folkliga och sociala rörelsen i landet, en rörelse som under de tolv åren av högerregim många gånger har slagits ned av militär och polis när den protesterat för högre löner eller mot terrorn och hungern i landet. Många har dödats av de militariserade säkerhetsstyrkorna, som till exempel under de två månaderna av protester efter valfusket i november 2017 då officiellt 22 honduraner sköts ihjäl. Men människorättsorganisationerna rapporterade om 40 döda.

– Vi kan inte vara bundna till det faktum att vi måste få 86 röster som ersätter folkets röst och inte tillåter oss att göra dessa samråd, sade hon, väl medveten om att hon måste få en kvalificerad majoritet av ledamöterna i kongressen för författningsförändringar, en majoritet som hon inte har. Än mindre efter att 18 av hennes eget parti har revolterat och allierat sig med den korrumperade högern.

Med andra ord står den nya presidenten bunden vid att betala skulder och räntor, pengar till nya sociala och ekonomiska reformer, som hon utlovade i valrörelsen finns inte. Därmed blir hon ett lätt redskap för de politiska krafter som inte vill se ett Honduras gå vänsterut.

 

FAKTA: President-kongress

President: Xiomara Castro Sarmiento som svors in av domaren Karla Rivera

Vice: Doris Gutiérrez (Pinu-socialdemokrat), Salvador Nasralla (PSH) och Renato Pineda (Libre).

Kongressen (Parlamentet, 128 ledamöter):

Libertad y Refundacion, Libre: 50

Partido Nacional: 44

Partido Liberal: 22

Partido Salvador de Honduras, PSH: 10

Democrata Cristiana, PDC: 1

Partido Anticorrupcion, PAC: 1.

Omkring 60 utländska delegationer deltog.

 

Antal mord i Honduras 2021

Samordnaren för det Nationella Observatoriet av Våld (ONV) på det statliga universitetet UNAH, Migdonia Ayestas, uppgav den 16 december 2021 att Honduras kommer att sluta 2021 med en genomsnittlig frekvens på 40 mord per hundratusen invånare (pccmh), tre punkter fler än 2020. [2]. År 2019 mördades 4077 personer, d.v.s. 11,2 mord per dag. [3]. I Sverige var motsvarande siffra 1,1 per 100,000 medborgare [4].

Dagen efter presidentinstallationen mördades i stadsdelen Villa Nueva i Tegucigalpa sju personer i en ny massaker. Veckan innan hade tre andra människor mördats i den stadsdelen där Proletären gjorde ett reportage inför valet i början av november 2021. Terrorn är ytterligare en faktor till varför 300 honduraner per dygn lämnar Honduras.

 

 

Honduras-USA: Om ”skitstövlar” och dödsskvadroner

Honduras-USA: Om ”skitstövlar” och dödsskvadroner

 

AV DICK EMANUELSSON

 

TEGUCIGALPA / 2021-12-14 / I vanliga fall i ”normala val” i Centralamerika, undantag Nicaragua efter Revolutionen 1979, brukar det vara de liberala högerpresidenterna som oroade brukar snegla norrut medan den lokala pressens ledarskribenter drar sina egna slutsatser om ”varför det inte kommer en inbjudan till Vita Huset, eller åtminstone en tjänsteman, må vara på låg nivå från State Department men ändå. . . . så förnedrande kan vi väl ändå inte behandlas, så lojala vi historiskt sett alltid har varit med USA i alla internationella organ”!?

 

 

”VÅR SKITSTÖVEL”

 

Men. . . som han sa Franklin Roosevelts utrikesminister om Somoza, USAs diktator i Nicaragua: ”Han är en skitstövel men han är ju vår skitstövel”.

 

Honduras' Valtribunal har sagt att den inte kommer tillkännager något slutgiltigt valresultat förrän 100 procent av rösterna var räknats i presidentvalet där nu 98,7 procent har räknats. Vänsterns Xiomara Castro har 1,7 miljoner röster, det högsta tal i Honduras' parlamentariska historia, helt ointagligt.

 

Och redan efter valet gratulerades hon av AMBASSADEN.

En demonstration framför USA-ambassaden i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa mot ett oväntat besök  2008 av den förre USA-ambassadören JOHN NEGROPONTE.
FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

DÖDSSKVADRONERNAS AMBASSADÖR

 

Under den första hälften av 1980-talet (1981-1984) styrdes den av den mytomspunne krigshöken John Dimitri Negroponte, sedermera ansvarig för USAs 27 underrättelsetjänster på den amerikanska kontinenten med Kommandocentralen på den f.d. holländska kolonin, ön Curaçao, några kilometer framför USAs främsta politiska ”skottmål” 2021, Venezuela.

 

Under Negropontes fyra år som ambassadör i Honduras ökade landets militära budget från ynka knappt fyra miljoner dollar till över 70. Honduras militariserades på alla nivåer. En dödsskvadron skulle skapas med ”de bästa från armé och polis” togs ut, och skickades 1981 till en hemlig flygbas i South Carolina för de cirka 200 nya ”agenterna”. Där trimmades de av CIA och argentinska militärer, proffs i ”Smutsigt krig”, med erfarenhet från den fysiska utrotningen av 30,000 unga argentinare i USAs 'OPERACION CÓNDOR'.

 

Den honduranska 'kontingenten' stod klar efter sex månaders träning i bland annat CIAs Tortyrmanual och döptes till ”BATALJON 3-16”.

TVÅHUNDRA OFFER

 

I Honduras inledde den omedelbart sitt arbete under tyst gillande av USAs ambassadör Negroponte. '3-16' opererade och gjorde sina nattliga gripanden, torterade och avrättade cirka 200 av den honduranska vänsterns främsta ledare.

 

Målet för CIA var att förhindra bildandet av en gerilla likt den i Nicaragua, El Salvador och Guatemala.

 

Bekännelserna från en av '3-16' löjtnanter är hårresande och identiska med de fasansfulla vittnesmålen från Argentina, Uruguay eller Chile, det senaste landet där en av Pinochets vapendragare vill ta över diktatorns och USAs fascistiska mantel på söndag.

 

1984 ansåg State Department att Negroponte hade gjort sin 'MISION CUMPLIDA' och återkallades till USA för nya 'Misiones' i andra delar av världen.

Marco Tulio Regalado Hernández, f.d. löjtnant i den honduranska armén och en av de militärer som ingick i dödsskvadronen `Bataljon 3-16´. Han greps 2016 för ett mord han begick mot den unge vänsterledaren Herminio Deras (längst upp till vänster) den 29 januari 1983 vid en militärspärr under befäl av denne arméofficer. FOTO: CRITERIO.HN

 

'OPERACION JAKARTA'

 

Negropontes folkmordskollegor i CIA hade tidigare avslutat sitt folkmord i Indonesien där de via militären FYSISKT hade LIKVIDERAT över en miljon medlemmar i det tredje största kommunistpartiet i världen, PCI, ett parti som verkade inom den borgerliga demokratins representativa demokrati, som inte är den verkliga folkdemokratin där folket är den verkliga huvudaktören.

 

Blodbadet i Indonesien döptes av CIA till ”Operación Jakarta” [1].

 

'OPERACION JAKARTA' i CHILE

 

När den chilenska fascismen inledde sin offensiv mot den älskade vänsterpresidenten SALVADOR ALLENDE vaknade människorna i Santiago de Chile en morgon med svarta bokstäver på husväggarna där 'målarna' aviserade om ett kommande ”Operación Jakarta”.

 

Blodbadet inleddes den 11 september 1973 med general Augusto Pinochets militära statskupp med tyst gillande av Henry Kissinger, president Richard Nixons högra hand och uppdragsgivare till USA-ambassadören i Chile.

 

Det är USAs syn på demokrati i Indonesien, Chile och Honduras. De som står i vägen . . .

Över en miljon indonesier, medlemmar i det indonesiska kommunistpartiet slaktades som djur som en konsekvens av CIA:s manipulation och skådeprocesser i landet.

 

NY GIGANTISK AMBASSAD OCH MILITÄRBAS

 

På gatan Boulevard Los Próceres i Honduras' huvudstad Tegucigalpa byggs en av USAs största ambassader i världen. Och huvudstadsborna frågar sig med förvåning i ansiktet ”vadan detta intresse för en nation med 9,5 miljoner invånare och 112,000 kvadratkilometers yta”?

 

Under den avgående USA-lojala högerregeringen Juan Orlando Hernández' ministär har USAs största militära- och flygbas i Latinamerika, Soto Cano, eller som honduranerna kallar för Palmerola byggts ut med plats för ytterligare 700 från USAs Gröna Baskrar. Kostnaden 24 miljoner dollar. Men från basen kan USAs flygvapen nå vartenda land i Sydamerika och Karibien med sina bombplan.

Arméhelikoptrar från USA:s militära Sydkommando på militärbasen i Soto Cano (Palmerola).

 

FRANCISCO MORAZAN:s ANTIKOLONIALA KRIG

 

Platsen ligger i en bördig dal som ägdes av befrielsehjälten Francisco Morazans rika hustru som sålde marken för att finansiera makens och de centralamerikanska folkens väpnade kamp mot den spanska kolonialismen. ”Investeringen” gav resultat men det dröjde ett antal år innan den ockuperades av den bas som USA använde mot befrielsekämparna i grannländerna under 1980-talet. Negroponte var Spindeln i USAs krig via ombud mot Nicaragua och FMLN-gerillan i El Salvador.

 

Men idag är det fredsgester och rekommendationer om att ”arbeta gemensamt mellan bägge länderna”.

 

Och ännu mer förvånade är honduranerna efter Xiomaras förkrossande valseger den 28 november över alla gratulationerna till denna ”revolutionära socialist”, både via Ambassaden, Twitter från Antony Blinken och tvådagarsbesöket (12-13 december) av ”USA:s 2:e sekreterare för civil säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter”, Uzra Zeya. Denna klädde sig i bästa galaklänning för det gemensamma fotot framför pressen tillsammans med Xiomara som hyllades av denna USA-representant.

 Uzra Zeya, USA:s 2:e sekreterare för civil säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter poserar tillsammans med Xiomara Castro inför pressen.

 

CIA PÅ PLATS VIA USAID

 

I USA-delegationen återfanns även Mark Feierstein, biträdande chef för Latinamerika och Karibien för USAID, CIAs ”biståndsorgan”, som ”idag öppet gör vad CIA gjorde under det dolda”, som han sa, en av grundarna för NED, ett av flera underorgan till USAID, samma operationer som genomfördes i Honduras under John Negropontes tid som ambassadör i landet.

 

Det är inte första gången Feierstein besöker Honduras. Den 16 november 2011, bara drygt två år efter den militära statskuppen anlände denne leende USAID-representant till Honduras. Men varför, om USAID är ett ”biståndsorgan” anlände han då som nu som en ”skugga” till chefen för USA:s Militära Sydkommando, Douglas Fraser? Under mötet med den sittande presidenten Porfirio Lobo lovade USA:s utsända fyra nya stridsplan till Honduras flygvapen, det flygvapen som under gryningen den 28 juni 2009 flög på låg höjd över huvudstaden för att skrämma Honduras befolkning.

Mark Feierstein och Douglas Fraser (infälld bild). Faksmil från Proceso Digital.

Nu är samma Feierstein återigen på besök i Honduras, denna gång i sällskap med en av State Departements högsta chefer för USA:s säkerhetspolitik.

 

Därför finns det inget gott att vänta av USA:s plötsliga vänlighet och falska ”grattis” till Xiomara. Jänkarna tror att de kan dupera och manipulera Xiomara.

 

Men än en gång gör Imperialisterna i Norr en felkalkyl.

 

[1] Indonesia desde las tres guerras blancas de terror hasta la Resistencia Popular

https://youtu.be/IZo6Vw97Wrs

 

 

 

Så ringar USA in Venezuela steg för steg

Amerikanska helikoptrar av typen Chinook CH-47 flyger över Honduras. De har utgått från USA:s militärbas i landet, Soto Cano, eller Palmerola som den kallas, USA:s längsta landningsbana i Centralamerika. FOTO: Senior Airman Jovan Banks.

Så ringar USA in Venezuela steg för steg

Av Dick Emanuelsson

Sedan slutet av januari pågår en gradvis militär förberedelse för en USA-ledd invasion av Venezuela, menar såväl venezuelanska som colombianska och sydamerikanska analytiker. Strypgreppet om Venezuela dras åt, ekonomiskt och militärt.

En armé av tio tunga militära USA-helikoptrar dånade under hela dagen den 28 maj över det nationella luftrummet i Honduras. Landet är stängt för lufttrafik sedan två månader på grund av pandemin. Samtidigt gjorde sig en Brigad av infanterister i USA sig klara för att transporteras och landa i Colombia. De påstås ska ”förstärka de colombianska militära styrkorna”, uppgav USA-ambassaden i Bogota i ett uttalande. Mot vem? undrade folk i både Honduras och Colombia.

Gilberto Rios, från det
honduranska vänsterpartiet Libre.FOTO: MIRIAM HUEZO.

Det är ingen slump, säger Gilberto Rios, ledamot av Centralkommittén i det honduranska vänsterpartiet Libre, Libertad y Refundación i följande intervju för Proletären.

– Honduras har alltid uppträtt som en koloni, som en satellit till USA:s utrikespolitik. Sedan militärkuppen i juni 2009 har Pentagons närvaro i landet intensifierats och förstärkts, på alla nivåer.

Som en bekräftelse landade den 5 juni förra året 300 marinsoldater på USA:s största militärbas i Centralamerika, Soto Cano, eller Palmerola som den kallas av honduranerna. Basen har den längsta landningsbanan i Centralamerika.

Samtidigt bekräftade Pentagon den 4 september 2019 byggandet av nya militära kaserner vid Palmerola med en investering på 21 miljoner dollar. Men enligt Proletärens källor investeras det i den militära delen. Under den långa landningsbanan existerar det ytterligare en underjordisk nivå som utgör den hemliga delen.

– Basen är strategisk för USA:s Södra Militära Sydkommando (SOUTHCOM). Det är ett kommunikationscenter och ett enormt bränslelager för deras plan. De förfogar till och med med elektriska fordon och en egen radio- och tevekanal. I ett krig och en internationell konflikt blir det utan tvekan ett militärt mål att förstöra. På grund av basens karaktär, storlek och geografiska och strategiska position i centrum av Centralamerika är det mycket möjligt att de har ett installerat luftvärnsförsvar modell El MIM-104 Patriot för att försvara basen. Det förvandlar Honduras till ett militärt mål i ett krig mellan stormakterna, berättar vår källa. Han säger att Venezuela, Nicaragua och Kuba ligger inom bekvämt räckhåll för de transport- eller bombplan som vid en konflikt skulle använda Palmerola som utgångsbas.

Från Colombia till Venezuela

USA:s utrikesminister Mike Pompeo sa den 20 januari 2020 i den colombianska huvudstaden Bogota att USA kommer att vidta ”fler åtgärder” till stöd för den självutnämnde presidenten Juan Guaidó. Tre dagar senare landade i Colombia 100 amerikanska fallskärmsjägare som samövade med sina colombianska kollegor nära gränsen till Venezuela.

Den 25 mars konfiskerades av colombiansk trafikpolis en enorm vapenarsenal på väg till de tre militärlägren i det colombianska länet Guajira. Den venezuelanska avhopparen och generalmajoren Cliver Alcala, bosatt i två år i Barranquilla, tog på sig ansvaret för arsenalen. Han rapporterade direkt till radiostationen "W Radio" i Bogotá att arsenalen var en del av ett kontrakt och avtal med Juan Guaidó. Han hävdade också att DEA var medveten om planen att invadera det venezuelanska landet.

USA:s 4:e Flotta och Gröna Baskrar

Den 1 april, under ledning av USA:s 4:e Flotta, inleddes en gigantisk marinmanöver nära den venezuelanska kusten. 22 stater deltar i den.

Den 16 april meddelade Pompeo själv att USA-flaggan snart skulle hissas igen vid dess ambassad i Caracas.

Den 3 maj dödades åtta medlemmar i ett militärt försök att invadera Venezuela, bara åtta kilometer från flygplatsen.

Den 4 maj arresterades ytterliga åtta legosoldater, inklusive två före detta ”Gröna Baskrar”, Luke Alexander Denman och Airan Berry.

Den 27 maj uppmanade USA-ambassaden i Tegucigalpa sina medborgare i Honduras att lämna landet på grund av ”hälsotillståndet”. Ambassaden erbjöd sex flygavgångar mellan 28 maj och 2 juni, redan bokade.

Åtta legosoldater varav två f.d. "Gröna Baskrar", krigsveteraner från Irak och Afghanistan deltog den 4 maj i ett invasionsförsök av Venezuela men tillfångatogs av den venezuelanska Folkmilisen bestående av fiskare i det lilla samhället..

Den 28 maj aktiverade USA-basen i Honduras sin Helikopterflottilj bestående av 10 helikoptrar, inklusive Chinooks CH-47, Blackhawks UH-60 och HH60 från USA:s armé.  Samma dag rapporterade den amerikanska ambassaden i Bogotá att en Infanteribrigad med specialstyrkor skulle anlända till Colombia i juni för att öva och ge råd till de colombianska militärstyrkorna.

– Vi ser med stor oro på dessa militära helikopterövningar över vårt nationella territorium. Honduras har alltid uppträtt som en koloni, en satellit i tjänst för USA:s utrikespolitik. Låt oss komma ihåg att sedan den första kupp som ägde rum i Latinamerika 1954, mot Guatemalas progressive president Jacobo Arbenz, utgick från Honduras. Från Honduras utgick 1965 de luftburna USA-trupperna vid störtandet av Juan Bosch i Dominikanska republiken. På 1970-talet tjänade den honduranska armén som ett träningsläger för den Salvadoranska armén som bekämpade FMLN-gerillan. Och på 1980-talet var Honduras en militärbas för den nicaraguanska kontrarevolutionen.

Ett kontinentalt fast hangarfartyg

Den honduranska armén deltog på USA:s sida i kriget mot Irak, fortsätter Rios som anklagar de honduranska regeringarna för att ha förvandlat Honduras till ett kontinentalt fast hangarfartyg med Palmerola som operationscentrum.

– Det var också till USA-basen som den honduranska arméns flygplan landade på morgonen den 28 juni 2009. Den enda passageraren var Manuel Zelaya Rosales, Honduras´ störtade och kidnappade president. Efter 15 minuter och efter att ha samtalat med ledningen för USA-basen lyfte planet och flög söderut, mot Costa Rica där Zelaya kastades av på landningsbanan i huvudstaden San Jose de Costa Rica.

I den röda punkten landade USA-trupperna den 12 mars. Det var 13 dagar INNAN vapenarsenalen till den amerikanska legoknektsfirman Silvercorp hade beslagtagits av den colombianska trafikpolisen i det colombianska länet Guajira och en dryg månad innan legosoldaternas invasionsförsök. Lägren låg utanför staden Riohacha. USA-trupperna landade bara några mil till den venezuelanska gränsen och den oljerika delstaten Zulia.

Ett av de amerikanska militära transportplanen som landade i colombianska Guajira den 12 mars. Med vilken last?

I SAMHÄLLET Tres Bocas, i länet La Guajira, Colombia anlände USA-trupp för att samöva med sina colombianska värdar i påstådda "humanitära och civila aktioner". Det är i ett område som ligger bara några mil till den venezuelanska gränsen och ett par mil till de tre militära träningslägren som den amerikanska legoknektsfirman Silvercorp förfogade över och där den tränade ett 70-tal personer för invasionen av Venezuela den 3-4 maj. FOTO: U.S. Air Force by Capt. Beau Downey.

Honduras-Kuba-Nicaragua

– USA:s SOUTHCOM har efter statskuppen låst sig fast i en regional strategi för militär kontroll. Låt oss komma ihåg att Honduras är ett land med tre landgränser; Guatemala, El Salvador och Nicaragua. Men vi har också nio maritima gränser, inklusive till Colombia. Vi är det land som geografiskt är närmast Kuba och Nicaragua i Centralamerika. För USA är det en oerhört viktig militär strategisk position, tillägger Rios.

Honduras´ president Juan Orlando Hernández betraktar Rios som en vasall och lydpojke till USA:s utrikespolitik. Hernández utvisade förra året den venezuelanske ambassadören och erkände Guaidós man. Honduras har som få länder i världen flyttat sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem och deltar aktivt i USA:s aktioner mot Venezuela som medlem i Lima-Gruppen.

Han anser att invasionsförsöket den 3-4 i verkligheten inte handlade om att inta presidentpalatset och kidnappa president Nicolas Maduro.

– Landstigningen handlade mer om att upprätta ett militärt brohuvud vid kusten samtidigt som de övriga i konspirationen, totalt har ett 90-tal inblandade gripits, skulle starta väpnade terroristaktioner i Caracas. Det skulle ge ett sken av ett allmänt uppror i Venezuela. I det läget skulle ett upprop skickas ut till det internationella samfundet, vilket är USA, om en ”humanitär invasion”.

USA-oppositionens invasionsplan

Corina Machado menar att bara en USA-
invasion av Venezuela kan få bort den
folkvalda Maduroregeringen. Här i ett
kärt besök i Vita Huset och Georg Bush jr.

Corina Machado är, vid sidan av Juan Guaidó och Leopold Lopez den militaristiska oppositionens mest aggressiva representant. Hon representerar det högerextrema partiet ”Vente Venezuela”. I ett debattinlägg den 7 juni med den spanska dagstidningen El Mundo, som har rubriken ”Venezuela: den oundvikliga utmaningen för väst”, säger Machado, att den del av oppositionen hon representerat under 20 år med alla medel har försökt att besegra Chavez- respektive Maduroregeringarna. Hon låter närmast resignerad och säger att det enda som kan störta den folkvalda regeringen Maduro är en ”Freds- och stabiliseringsoperation”. I klartext har Machado bytt ut ordet Krig- med Fred och ”Invasion” med Stabiliseringsoperation. Aktörerna ska utgöras av ”en Internationell Koalition”.

Hon erkänner att det inte finns någon juridisk internationell rätt som kan ge en dylik ”koalition” rätt att invadera Venezuela:

– Men det är legitimt och det är en skyldighet att ingripa med rätten att skydda, uppger Machado, en aktion som i klartext handlar om USA:s självpåtagna rätt till ”humanitära invasioner”.

Därefter radar hon upp de aktioner som bör göras efter en militär invasion, som hon i El Mundo kallar en ”mångfacetterad fredsoperation”:

”De långa knivarnas natt”

a) Territoriell kontroll, säkerhet och nedrustning, det vill säga slå ned allt väpnat och politiskt motstånd vilket i Venezuela betraktas som ett kommande ”de långa knivarnas natt”, en slakt av allt demokratiskt och revolutionärt motstånd mot en utländsk ockupationsmakt.

b) Humanitärt bistånd. I princip handlar det om parallellen Chile efter militärkuppen 1973; de grupper som hade hamstrat stora lager för att åstadkomma folkligt missnöje i varubristens spår, öppnade portarna till sina lager. Eller att USA kommer sälja i utbyte mot ekonomiska och politiska villkor sitt ”bistånd”.

c) Återuppbyggnad av nödinfrastruktur och offentliga tjänster; d) återställande av lag och ordning; e) främjande av rättsstatsprincipen och f) demokratisk återupprättande av de statliga institutionerna i landet.

I klartext handlar dessa ovanstående punkter om en total utrensning av chavister på alla nivåer, från rättsapparaten till den militära, polisiära apparaten, såväl inom offentlig som privata institutioner och förvaltningar.

Legitimera invasionen med TIAR

Machado menar att den militära invasionen bör genomföras via det så kallade TIAR- eller Rio-Avtalet (The Inter-American Treaty of Reciprocal Assistance), ett avtal som OAS 1947, mitt under det kalla kriget skapade som en politisk garant med rätt att intervenera stater som är OAS-medlemmar och där den så kallade ”demokratiska chartan” anses ha satts ur spel. TIAR har aldrig utlösts någon gång, vilket inte betyder att det nu kan dammas av, även om Venezuela sa upp avtalet 2012. Men marionettregimen Juan Guaidó anslöt sitt ”Venezuela” till TIAR via den delen av landets Nationalförsamling som han kontrollerade fram tills för några månader sedan. Samma Nationalförsamling ratificerade beslutet om TIAR-medlemskap den 16 augusti 2019. Guaidós man i OAS innehar också Venezuelas tomma plats i OAS efter att regeringen i Caracas lämnade organisationen, av Che Guevara döpt till ”USA:s Kolonialministerium”, 2017.

För Corina Machado är detta avtal legitimt för att invadera sitt eget land.

Fyra konkreta åtgärder

Denna kompromisslösa kvinna anser att sanktionerna mot Venezuela har varit bra, men otillräckliga. Hon vill bokstavligen sätta en direkt militär och ekonomisk blockad runt landets gränser för att tvinga regering och svälta sitt folk till underkastelse, enligt följande fyra åtgärder:

1.   En brådskande och total blockad av alla finansiella och materiella flöden från Venezuela till Kuba och ett avbrytande av alla telekommunikation mellan de båda regeringarna & länderna.

2.   Utöka omfattningen av den 4:e Flottans manöver med deltagandet av de 21 andra staterna som pågår i Karibien sedan 1 april så att den inkluderar en total marin- och luftblockad av Venezuela. Målet är att stoppa den venezuelanska regeringens internationella handel och förbindelser med Kina, Ryssland, Iran som Machado kallar för ”icke kontinentala och odemokratiska makter”.

3.   ”Stoppa regeringens censur och propaganda genom högteknologiska medel”, det vill säga ren cyberkrigföring, vilket vi sett hur det uttrycks när USA slagit ut hela elsystemet i Venezuela vid ett flertal tillfällen.

4.   ”OPERATION INVADERA VENEZUELA”, som Machado i stället kallar för att ”Leda en koalition för att skapa en mångfacetterad Fredsoperation för Återhämtning och en Demokratisk övergång i Venezuela”.

"Kuppmakarna (från 2002) flyr medan folket kräver att de ska straffas". Kuppresidenten Pedro Carmona tog sin tillflykt till Colombias ambassad efter att de fattiga i Caracas hade rest sig och slagit ner kuppmännen/kvinnorna som hade makten under 47 timmar. Därefter återinsattes president Hugo Chavez i presidentpalatset. USA led ett nytt politiskt nederlag efter att ha erkänt kuppregimen omedelbart i sällskap med Spaniens Jose Maria Aznar, IMF. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Stödde statskuppen 2002

Corina Machado undertecknade kvällen den 12 april 2002 sitt namn i presidentpalatset Miraflores till stöd för Pedro Carmona Estanga, Handelskammarens ordförande i Caracas som hade tagit makten, av kuppmakarna utsetts till president efter att Hugo Chavez hade störtats dagen innan. Men dagen efter återtog de revolutionära krafterna i landet makten och återinsatte Chavez i presidentpalatsen den 14 april.

Machado ledde 2004 oppositionsalliansen Sumate, finansierad av USA:s olika ”biståndsorgan för demokrati”. Organisationen samlade in namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning om Chavez fortsatta innehav av presidentposten eller om val till ny president skulle utlysas efter halva mandatperioden. Det var en demokratisk rättighet som infördes i den nya författningen som folket i en folkomröstning 1999 hade tagit ställning för och som oppositionen utnyttjade för att fälla Chavez fem år senare.

Den 4 juni 2004 hade oppositionen lyckats samla in, via Sumate 2.436.083 av de nödvändiga 2.451.821 namnunderskrifterna, det vill säga ett överskott på bara 15.738 namn. Vid folkomröstningen den 15 augusti 2004 fick Chavez 57,836% procent, eller 4.917.279 röster, 1,2 miljoner fler än i valet 1998. Oppositionen fick 42,164 procent, eller 3.584.835 röster. Corina Machado gnisslande tänder och sa att det var valfusk medan Carter-Centret kallade det venezuelanska valsystemet för ett av världens bästa, långt bättre än USA:s.

När Chavez steg ut på presidentpalatsets balkong klockan 4 på morgonen, när de sista rösterna hade räknats och segern var ett faktum, steg jublet till orkanstyrka när han förklarade att ”den 4:e republiken är för alltid död”!

Ett ”Andra Vietnam”

För Corina Machado är en politisk dialog och lösning på den venezuelanska krisen i hennes hemland omöjligt. Antingen kapitulerar Maduro och regeringen och kastar in handduken, eller så avsätts han med militära medel av utländska krafter, är Machados budskap. Det riktas mot stater som Kina eller Ryssland och andra som anser att Venezuelas problem ska lösas av venezuelanerna. Men vad Machado anser om dessa stater och vad som är nationellt oberoende för Venezuela, summerar hon i intervjun med El Mundo:

– Att befria Venezuela är nödvändigt för att hejda Operationen mot väst från världens kriminella krafter. Det handlar inte bara om att vara solidariska med venezuelanerna. Det handlar om att var och en tar sitt historiska ansvar eller ger efter för en sådan skrupelfri allians (läs Kina-Ryssland). Det ligger på vårt ansvar att förhindra det. Det är därför vi måste agera tillsammans och göra det nu!

Men det är lättare sagt än gjort. Ett års försök att splittra Chavezlägret och den civila-militära alliansen har misslyckats fullständigt. För att undvika ett ”Chile 1973”, med efterföljande blodbad, har fler än 4,1 miljoner milismän & kvinnor organiserats. USA kan bomba och slå ut viktiga militärstrategiska mål med hjälp av kryssningsrobotar och ett överlägset flyg. Men en annan sak är att erövra bostadsområde och kvarter eller en landsbygd som venezuelanerna och Folkmilisen känner som sin ”egen gata”.

Det var därför som Colombias förre president Juan Manuel Santos varnade Trump för att inte inleda ett ”Andra Vietnam”.

USA:s militärbaser och övriga militära installationer i Honduras, Guatemala och El Salvador.

  

Inringningen av Venezuela från Colombia och Honduras

EN KRONOLOGI

• Den 5 juni förra året 300 marinsoldater på USA:s största militärbas i Centralamerika, Soto Cano, eller Palmerola som den kallas av honduranerna. Basen har den längsta landningsbanan i Centralamerika.
  
  
  
• Samtidigt bekräftade Pentagon den 4 september 2019 byggandet av nya militära kaserner vid Palmerola med en investering på 21 miljoner dollar. Under den långa landningsbanan existerar det ytterligare en underjordisk nivå som utgör den hemliga delen av basen.
• Basen är strategisk för USA:s Södra Militära Sydkommando (SOUTHCOM). Där finns ett kommunikationscenter och ett enormt bränslelager för strids- och bombplanen. De förfogar till och med över elektriska fordon och en egen radio- och tevekanal på basen. I ett krig och en internationell konflikt blir det utan tvekan ett militärt mål att förstöra.
• På grund av basens karaktär, storlek och geografiska och strategiska position i centrum av Centralamerika är det mycket möjligt att de har ett installerat luftvärnsförsvar modell El MIM-104 Patriot för att försvara basen.
• Det förvandlar Honduras till ett militärt mål i ett krig mellan stormakterna.
• Venezuela, Nicaragua och Kuba ligger inom bekvämt räckhåll för de transport- eller bombplan som vid en konflikt skulle använda Palmerola som utgångsbas.

  

  USA-helikoptrar på militärbasen Soto Cano (Palmeorla). 

  
  
• USA:s utrikesminister Mike Pompeo sa den 20 januari att USA kommer att vidta ”fler åtgärder” till stöd för den självutnämnde presidenten Juan Guaidó. Tre dagar senare landade i Colombia 100 amerikanska fallskärmsjägare som samövade med sina colombianska kollegor nära gränsen till Venezuela.
• Den 25 mars konfiskerades av colombiansk trafikpolis en enorm vapenarsenal på väg till de tre militärlägren i det colombianska länet Guajira. Den venezuelanska avhopparen och generalmajoren Cliver Alcala, bosatt i två år i Barranquilla, tog på sig ansvaret för arsenalen. Han rapporterade direkt till radiostationen "W Radio" i Bogotá att arsenalen var en del av ett kontrakt och avtal med Juan Guaidó. Han hävdade också att DEA var medveten om planen att invadera det venezuelanska landet.
• Den 1 april, under ledning av USA:s 4:e Flotta, inleddes en gigantisk marinmanöver nära den venezuelanska kusten. 22 stater deltar i den.
  
  
  
• Den 16 april meddelade Pompeo själv att USA-flaggan snart skulle hissas igen vid dess ambassad i Caracas.
• Den 3 maj dödades åtta medlemmar i ett militärt försök att invadera Venezuela, bara åtta kilometer från flygplatsen.
• Den 4 maj arresterades ytterliga åtta legosoldater, inklusive två före detta ”Gröna Baskrar”, Luke Alexander Denman och Airan Berry.
• Den 27 maj uppmanade USA-ambassaden i Tegucigalpa sina medborgare i Honduras att lämna landet på grund av ”hälsotillståndet”. Ambassaden erbjöd sex flygavgångar mellan 28 maj och 2 juni, redan bokade.
• Den 28 maj aktiverade USA-basen i Honduras sin Helikopterflottilj bestående av 10 helikoptrar, inklusive Chinooks CH-47, Blackhawks UH-60 och HH60 från USA:s armé.  Samma dag rapporterade den amerikanska ambassaden i Bogotá att en Infanteribrigad med specialstyrkor skulle anlända till Colombia i juni för att öva och ge råd till de colombianska militärstyrkorna.

Dick Emanuelsson 

28 maj 2020: USA:s helikopterarmada i södra Honduras nära gränsen till El Salvador och Nicaragua. Photo by Senior Airman Jovan Banks.

Video: Intervju med Gilberto Rios, Libre:
https://youtu.be/lVncxYvL3-4