Honduras-USA: Om ”skitstövlar” och dödsskvadroner

Honduras-USA: Om ”skitstövlar” och dödsskvadroner

 

AV DICK EMANUELSSON

 

TEGUCIGALPA / 2021-12-14 / I vanliga fall i ”normala val” i Centralamerika, undantag Nicaragua efter Revolutionen 1979, brukar det vara de liberala högerpresidenterna som oroade brukar snegla norrut medan den lokala pressens ledarskribenter drar sina egna slutsatser om ”varför det inte kommer en inbjudan till Vita Huset, eller åtminstone en tjänsteman, må vara på låg nivå från State Department men ändå. . . . så förnedrande kan vi väl ändå inte behandlas, så lojala vi historiskt sett alltid har varit med USA i alla internationella organ”!?

 

 

”VÅR SKITSTÖVEL”

 

Men. . . som han sa Franklin Roosevelts utrikesminister om Somoza, USAs diktator i Nicaragua: ”Han är en skitstövel men han är ju vår skitstövel”.

 

Honduras' Valtribunal har sagt att den inte kommer tillkännager något slutgiltigt valresultat förrän 100 procent av rösterna var räknats i presidentvalet där nu 98,7 procent har räknats. Vänsterns Xiomara Castro har 1,7 miljoner röster, det högsta tal i Honduras' parlamentariska historia, helt ointagligt.

 

Och redan efter valet gratulerades hon av AMBASSADEN.

En demonstration framför USA-ambassaden i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa mot ett oväntat besök  2008 av den förre USA-ambassadören JOHN NEGROPONTE.
FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

DÖDSSKVADRONERNAS AMBASSADÖR

 

Under den första hälften av 1980-talet (1981-1984) styrdes den av den mytomspunne krigshöken John Dimitri Negroponte, sedermera ansvarig för USAs 27 underrättelsetjänster på den amerikanska kontinenten med Kommandocentralen på den f.d. holländska kolonin, ön Curaçao, några kilometer framför USAs främsta politiska ”skottmål” 2021, Venezuela.

 

Under Negropontes fyra år som ambassadör i Honduras ökade landets militära budget från ynka knappt fyra miljoner dollar till över 70. Honduras militariserades på alla nivåer. En dödsskvadron skulle skapas med ”de bästa från armé och polis” togs ut, och skickades 1981 till en hemlig flygbas i South Carolina för de cirka 200 nya ”agenterna”. Där trimmades de av CIA och argentinska militärer, proffs i ”Smutsigt krig”, med erfarenhet från den fysiska utrotningen av 30,000 unga argentinare i USAs 'OPERACION CÓNDOR'.

 

Den honduranska 'kontingenten' stod klar efter sex månaders träning i bland annat CIAs Tortyrmanual och döptes till ”BATALJON 3-16”.

TVÅHUNDRA OFFER

 

I Honduras inledde den omedelbart sitt arbete under tyst gillande av USAs ambassadör Negroponte. '3-16' opererade och gjorde sina nattliga gripanden, torterade och avrättade cirka 200 av den honduranska vänsterns främsta ledare.

 

Målet för CIA var att förhindra bildandet av en gerilla likt den i Nicaragua, El Salvador och Guatemala.

 

Bekännelserna från en av '3-16' löjtnanter är hårresande och identiska med de fasansfulla vittnesmålen från Argentina, Uruguay eller Chile, det senaste landet där en av Pinochets vapendragare vill ta över diktatorns och USAs fascistiska mantel på söndag.

 

1984 ansåg State Department att Negroponte hade gjort sin 'MISION CUMPLIDA' och återkallades till USA för nya 'Misiones' i andra delar av världen.

Marco Tulio Regalado Hernández, f.d. löjtnant i den honduranska armén och en av de militärer som ingick i dödsskvadronen `Bataljon 3-16´. Han greps 2016 för ett mord han begick mot den unge vänsterledaren Herminio Deras (längst upp till vänster) den 29 januari 1983 vid en militärspärr under befäl av denne arméofficer. FOTO: CRITERIO.HN

 

'OPERACION JAKARTA'

 

Negropontes folkmordskollegor i CIA hade tidigare avslutat sitt folkmord i Indonesien där de via militären FYSISKT hade LIKVIDERAT över en miljon medlemmar i det tredje största kommunistpartiet i världen, PCI, ett parti som verkade inom den borgerliga demokratins representativa demokrati, som inte är den verkliga folkdemokratin där folket är den verkliga huvudaktören.

 

Blodbadet i Indonesien döptes av CIA till ”Operación Jakarta” [1].

 

'OPERACION JAKARTA' i CHILE

 

När den chilenska fascismen inledde sin offensiv mot den älskade vänsterpresidenten SALVADOR ALLENDE vaknade människorna i Santiago de Chile en morgon med svarta bokstäver på husväggarna där 'målarna' aviserade om ett kommande ”Operación Jakarta”.

 

Blodbadet inleddes den 11 september 1973 med general Augusto Pinochets militära statskupp med tyst gillande av Henry Kissinger, president Richard Nixons högra hand och uppdragsgivare till USA-ambassadören i Chile.

 

Det är USAs syn på demokrati i Indonesien, Chile och Honduras. De som står i vägen . . .

Över en miljon indonesier, medlemmar i det indonesiska kommunistpartiet slaktades som djur som en konsekvens av CIA:s manipulation och skådeprocesser i landet.

 

NY GIGANTISK AMBASSAD OCH MILITÄRBAS

 

På gatan Boulevard Los Próceres i Honduras' huvudstad Tegucigalpa byggs en av USAs största ambassader i världen. Och huvudstadsborna frågar sig med förvåning i ansiktet ”vadan detta intresse för en nation med 9,5 miljoner invånare och 112,000 kvadratkilometers yta”?

 

Under den avgående USA-lojala högerregeringen Juan Orlando Hernández' ministär har USAs största militära- och flygbas i Latinamerika, Soto Cano, eller som honduranerna kallar för Palmerola byggts ut med plats för ytterligare 700 från USAs Gröna Baskrar. Kostnaden 24 miljoner dollar. Men från basen kan USAs flygvapen nå vartenda land i Sydamerika och Karibien med sina bombplan.

Arméhelikoptrar från USA:s militära Sydkommando på militärbasen i Soto Cano (Palmerola).

 

FRANCISCO MORAZAN:s ANTIKOLONIALA KRIG

 

Platsen ligger i en bördig dal som ägdes av befrielsehjälten Francisco Morazans rika hustru som sålde marken för att finansiera makens och de centralamerikanska folkens väpnade kamp mot den spanska kolonialismen. ”Investeringen” gav resultat men det dröjde ett antal år innan den ockuperades av den bas som USA använde mot befrielsekämparna i grannländerna under 1980-talet. Negroponte var Spindeln i USAs krig via ombud mot Nicaragua och FMLN-gerillan i El Salvador.

 

Men idag är det fredsgester och rekommendationer om att ”arbeta gemensamt mellan bägge länderna”.

 

Och ännu mer förvånade är honduranerna efter Xiomaras förkrossande valseger den 28 november över alla gratulationerna till denna ”revolutionära socialist”, både via Ambassaden, Twitter från Antony Blinken och tvådagarsbesöket (12-13 december) av ”USA:s 2:e sekreterare för civil säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter”, Uzra Zeya. Denna klädde sig i bästa galaklänning för det gemensamma fotot framför pressen tillsammans med Xiomara som hyllades av denna USA-representant.

 Uzra Zeya, USA:s 2:e sekreterare för civil säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter poserar tillsammans med Xiomara Castro inför pressen.

 

CIA PÅ PLATS VIA USAID

 

I USA-delegationen återfanns även Mark Feierstein, biträdande chef för Latinamerika och Karibien för USAID, CIAs ”biståndsorgan”, som ”idag öppet gör vad CIA gjorde under det dolda”, som han sa, en av grundarna för NED, ett av flera underorgan till USAID, samma operationer som genomfördes i Honduras under John Negropontes tid som ambassadör i landet.

 

Det är inte första gången Feierstein besöker Honduras. Den 16 november 2011, bara drygt två år efter den militära statskuppen anlände denne leende USAID-representant till Honduras. Men varför, om USAID är ett ”biståndsorgan” anlände han då som nu som en ”skugga” till chefen för USA:s Militära Sydkommando, Douglas Fraser? Under mötet med den sittande presidenten Porfirio Lobo lovade USA:s utsända fyra nya stridsplan till Honduras flygvapen, det flygvapen som under gryningen den 28 juni 2009 flög på låg höjd över huvudstaden för att skrämma Honduras befolkning.

Mark Feierstein och Douglas Fraser (infälld bild). Faksmil från Proceso Digital.

Nu är samma Feierstein återigen på besök i Honduras, denna gång i sällskap med en av State Departements högsta chefer för USA:s säkerhetspolitik.

 

Därför finns det inget gott att vänta av USA:s plötsliga vänlighet och falska ”grattis” till Xiomara. Jänkarna tror att de kan dupera och manipulera Xiomara.

 

Men än en gång gör Imperialisterna i Norr en felkalkyl.

 

[1] Indonesia desde las tres guerras blancas de terror hasta la Resistencia Popular

https://youtu.be/IZo6Vw97Wrs

 

 

 

Flygkrasch i Tegucigalpa, Honduras! Och en USA-bas som vägrar låta civila plan nödlanda och som utgör en utgångspunkt för militära interventioner av grannländerna så långt bort som till Venezuela

De två bilderna i vänsterspalten är från dagens flygkrasch. Högerspalten är från den 20 maj 2008 då ett plan från flygbokaget Taca med 133 passagerare inte kunde stoppa planet innan landningsbanan tog slut. Piloten hade arbetat två skift, 17-18 timmar och landade på mitten av landningsbanan, ett fatalt misstag. Planet störtade 25-30 meter.

Flygkrasch i Tegucigalpa, Honduras!

Och en USA-bas som vägrar låta civila plan nödlanda och som utgör en utgångspunkt för militära interventioner av grannländerna så långt bort som till Venezuela

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-05-22 / Klockan 11.17 idag landade ett civilt plan med sju passagerare och tre besättningsmän i Honduras huvudstad Tegucigalpa så illa att planet störtade ned på en väg där landningsbanan tar slut.

Planet kom från Houston, USA och hade hyrts av investerare i USA som skulle sondera ”företagsklimatet” i det centralamerikanska landet. Fem av de tio skadades, några rejält skakade med ryggproblem men ingen miste livet. Huruvida det första intrycket av Honduras, betraktat som världens farligaste land av länder utan krig eller väpnade konflikter kommer få följder för eventuella USA-investeringar vet vi ännu inte.

Flygkaptenen på USA-planet uppgav, enligt TV-kanalen HCH (se bild) att han inte kunde tanka planet fullt på grund av de höga bränslepriserna, vilket vi förmodar var i USA.

Flygkaptenen på USA-planet uppgav, enligt TV-kanalen HCH (se bild) att han inte kunde tanka planet fullt på grund av de höga bränslepriserna i USA.

Världens 7:e farligaste flygplats

Den internationella flygplatsen Toncontin betraktas som världens 7:e farligaste flygplats att landa på. Och jag ska erkänna att jag, efter att ha bevakat Latinamerika sedan 1977, ännu inte har landat på en annan flygplats som gett och ger mig så många fjärilar i magen som Toncontins. Mina katolska medpassagerares korstecken går i en allt hastigare takt ju längre ner vi närmar oss landningsbanan. Sedan kommer det lättande leendet med orden: ¡”Gracias a Diós”!

Så den som eventuellt har funderingar på att flyga till Honduras och är rädd för dylika ”äventyr” kan jag rekommendera flygplatsen i landets andra stad, San Pedro Sula. Den ligger i dalen Valle de Sula och har en lång landningsbana, till skillnad mot Toncontins.

Å andra sidan är San Pedro Sula betraktad som världens osäkraste och våldsamma stad med en mordfrekvens 2017 som låg på 156 mord per 100.000 invånare medan snittet i Europa är 3,5. Folk talar om min gamla stadsdel Biskopsgården i Göteborg som farlig, men det är en skugga av San Pedro Sula och Tegucigalpa.

Tegucigalpas internationella flygplats, Toncontin.

Nyliberal utsvettning av arbetskraft

Den 30 maj 2008 kraschade en Airbus från det colombianska flygbolaget Taca (nu Avianca) med 133 passagerare ombord. En av flygkaptenerna (den andre dog) uppgav att de hade tvingats göra dubbla arbetsskift och var uttröttade.

Det första försöket att lands misslyckades på landningsbanan som på morgonen hade fått kraftiga tropiska regnskurar.

Vid det andra försöket satte piloten ner planet på mitten av den korta landningsbanan och kunde vid det ögonblicket varken lyfta igen eller bromsa in tillräckligt för att planet inte skulle störta ner på tillfartsvägen, 25 meter längre ner där landningsbanan tar slut.

Två betongarbetare som hade varit hemma på lunch och var på väg tillbaka i bilen de färdades till sitt bygge, krossades av Tacaplanet. De hade åkt tillbaka till hemmet för de hade glömt ett verktyg, en fatal glömska som resulterade i deras död.

Sammanlagt dödades fyra personer och 80 av de 133 passagerarna skadades när planet bröts itu. Piloten hade trots allt sinnesnärvaro att stänga av motorerna en bråkdels sekund innan planet kraschade mot vägen och undvek att planet fattade eld.

Video från kraschen 2008:

https://youtu.be/rGRqpTaTgkc

En kriminell regel hos usa-basen

USA:s största flygbas i Centralamerika, Palmerola i staden Comayagua, cirka 130 km från Tegucigalpa, har den längsta landningsbanan i Centralamerika. Den är som klippt och skuren för invasioner av andra länder eftersom de största militära transportplanen som USA:s flygvapen förfogar över kan gå ner här.

De ansvariga för basen vägrar nästan konsekvent civilflyget att landa i händelse av ett tekniskt fel eller som får behov av att nödlanda. Detta faktum upprör honduranen i gemen och är, säger han, ”en markering från USA-imperialisterna för att visa att det är de som fortfarande ser Honduras som sin bakgård och som en bananrepublik”.

Flygkraschen i dag och kraschen 2008 visar att pressen på det avreglerade flygets anställda är enorm. För kapitalets aktievinster står över folks säkerhet

Video: Indianledaren och miljöaktivisten Berta Caceres anklagade i juni 2013 Honduras regering för att upplåta mark till vad som ska bli USA:s största militärbas i Centralamerika. Den 1 mars 2016 mördades Caceres av en dödsskvadron vara minst fyra av de åtta fängslade kom från den honduranska armén:

https://youtu.be/ZIwigY9_QAY