Honduras utrikesminister varnar USA:s ambassadör för oegentlig inblandning i landets inre angelägenheter

 

Honduras´ utrikesminister Enrique Reina drar USA:s ambassadör Laura Dogu i örat och varnar henne för att fortsätta tro att det är denna kvinna, och inte den folkvalda kvinnan Xiomara Castro de Zelaya som är den centralamerikanska nationens president. I Nicaragua, där Dogu var ambassadör var hon spindeln i det väpnade försöket i april-juli 2018 att störta sandinistregeringen. I Nicaragua är denna kvinna bokstavligt hatad.

Honduras utrikesminister varnar USA:s ambassadör för oegentlig inblandning i landets inre angelägenheter

”Genom att varje dag blanda dig i interna politiska frågor och suveräna beslut, äventyrar ditt offentliga uppträdande våra bilaterala förbindelser”, sa Honduras´ utrikesminister, Enrique Reina, i ett Twitter där han skarpt tillrättavisade USA:s ambassadör, Laura Dogu.

När får vi läsa något liknande i ett pressmeddelande från UD? Nationell värdighet och principer står över alla slags diplomatiska mutor från en utländsk stormakt.

Droppen som fick bägaren att rinna över för den stat som Imperiets makthavare i två sekel föraktfullt har betraktat som en ”bananrepublik” och ”Bakgård” var de möten ambassadören höll med grupper av nyckelpersoner från diktaturen. Den leddes av den nu fängslade förre presidenten som hölls under armarna av USA-ambassaden i Tegucigalpa, Juan Orlando Hernandez. Även möten har hållit med chefer för de nu illegala så kallade ”utvecklingszonerna” som landets parlament, kongressen enhälligt sade upp kontrakten för.'

Twittret från Honduras´ utrikesminister Enrique Reina där han varnar för att om inte Laura Dogu korrigerar sitt odiplomatiska agerande i Honduras, kan hon allvarligt skada de bilaterala förbindelserna mellan de bägge länderna.

Fortbildningens ”Spindel för kontrarevolution”!

USA-ambassadören Laura Dogu är inget politiskt blåbär. Hon var ambassadör innan, under och efter försöket att med väpnat våld störta vänsterregeringen Daniel Ortega i grannlandet Nicaragua april-juli 2018.

USA-ambassaden  i Managua förvandlades, enligt sandinisterna till en ideologisk sambandscentral där utexaminerade kontrarevolutionärer, totalt 5000 unga nicaraguaner skolades av CIA:s fadershus, USAID mellan 2013-2018 och hade en budget på över 100 miljoner dollar anlände och fotograferades tillsammans med Dogu som lovade en och annan av dessa ungdomar en resa och stipendium till ”Frihetens Bålverk”  USA.

Den nye USA-ambassadören får inte komma in!

Doña Laura är bokstavligt hatad i Nicaragua och landets regering har också öppet uttalat till Joe Biden att den nye ambassadör, som Vita Huset och Kongressen har godkänt INTE kommer att tas emot eller släppas in i Nicaragua. Motivet är de direkt fientliga antinicaraguanska uttalanden den påkomne ambassadören gjorde inför kongressförhöret.

”Vi är ingen USA-koloni där vem som helst i USA kan uttala sig föraktfullt om Sandinos vagga”, sa regeringen och markerade att den tiden är förbi när höga USA-dignitärer kunde säga vad som helst om de länder de skulle tjänstgöra i och betraktades som ”landets starke man/kvinna”.

 

Sandinisterna i Nicaragua har besegrat USA-imperialismen och dess lokala lakejer mer än en gång. I går, fredag den 30 september bröt landet de diplomatiska förbindelerna med Nederländerna för dess inblandning i Nicaraguas inre angelägenheter!

Tänk om Kubas ambassadör . . .?

Och Laura Dogu gjorde samma kardinalfel när hon anlände till Tegucigalpa som hon gjorde i Nicaragua. Varje dag framträder hon i Honduras´ alla tevekanaler där hon ger rekommendationer, lägger förslag och har kategoriska uppfattningar om hur landet och dess rättsväsende ska skötas. Föreställ dig vad som hade hänt om den kubanske eller venezuelanske ambassadören i landet hade gjort samma uttalanden, men mot den politiska korrumperade USA-högern och Imperiet  i Norr?! Se det går inte!

Fru Dogu bör nog passa sig så att inte president Xiomara Castro de Zelaya ber Taiwans ambassadör med fru att resa tillbaka till den kinesiska ön och i stället öppnar diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken Kina, precis som Nicaragua gjorde i november 2021.

Medlemsbasen i regeringspartiet, som fick 1,6 miljoner röster i valet i november 2021 anklagar regeringen och president Xiomara för att ha en hemlig pakt med USA och som innebär att Honduras INTE ska öppna förbindelser med Folkrepubliken Kina utan i stället fortsätta relationerna med Taiwan, rakt emot medlemsbasen i Libre som vill öppna diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken.

Men frågan är om inte denna pakt, om den existerar är på väg att slås sönder av den politiskt högfärdiga fru Dogu. För Imperiets hegemoni i Latinamerika är rejält naggad i kanten.

Dick Emanuelsson, Tegucigalpa-Honduras

Honduras regering fördömer USA:s interventionspolitik!

 

Ovan: ROBERTO MICHELETTI, kuppmakaren 2009 på uppdrag av HILLARY CLINTON, USA:s utrikesminister det året där general Romeo Vazquez och de väpnade styrkorna verkställde USA:s militärkupp i Honduras.
Nedan: den t.f. USA-ambassadören, Heidi Fulton, en överste-löjtnant i USA-reserven erkände på Uppdrag av State Department Juan Orlando Hernandez som vald president vid det skandalösa valfusket i november 2017. Honduras lamslogs under två månader av protester där 38 människor massakrerades. I dag sitter Juan Orlando fängslad i USA som en simpel Narco-Capo. USA visste men han var "deras man" i Honduras.

Honduras regering fördömer USA:s interventionspolitik!

”En permanent manipulation och en interventionistisk politik”

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2022-07-20 / I ett sällsynt och överraskande hårt uttalande från den honduranska regeringen Xiomara Castro, fördömer den USA-regeringen permanenta interventionspolitik, i tron att allt utanför landets gränser är dess ”bakgård”.

Bara en timma efter att State Departement (USA:s UD) hade publicerat den famösa ”Engel-listan” kom svaret från Honduras regering. Det måste ha känts som en hink med iskallt vatten efter ryggen på USA-ambassadören i Tegucigalpa Laura F. Dogu och Antony Blinken, i Washington.

”Listan” är inget anat än en samling uppgifter som USA-ambassadens underrättelseavdelning, läs den egna spionpolisen i Honduras har insamlat över 15 honduraner, flera av dem ledande medlemmar i Libre och uppgifter så långt tillbaka som för 15-20 år sedan.

 

MEN AVSIKTEN MED ATT publicera den ”mixade” listan med folk från Libre, liberaler och nationalister, de två andra partierna är att hålla den nya progressiva regeringen Xiomara Castro under en permanent press för att kunna manövrera lättare och få USA:s intressen i och utanför Honduras, det mest geostrategiska landet på den amerikanska kontinenten, ”Mitt i Amerikas Midja”.

På den andra sidan spelar dess öppna politiska representanter inom arbetsgivarföreningen samt den politiska högern och dess massmedier den andra rollen, att ständigt publicera hel- eller halvlögner.

Honduras är ännu ett offer för USAID:s & CIA:s intriger och konspirationer där Mexiko, Bolivia, Kuba, Nicaragua eller Venezuela utgör den hedervärda listan över självständiga och oberoende nationer och folk som Vita Huset tar sig den märkliga rätten att utdela domar över. Med vilken moralisk eller juridisk rätt? Vilken internationell konvention baserar sig State Departement på?

USA spelar på två strängar, med andra ord. Å ena sidan säger den sig vilja arbeta gemensamt med den nya regeringen och bidra till landets utveckling”. Om några dagar reser Bidens utsända till Bogota, Colombia med samma motto; ”. . . arbeta gemensamt med den nya regeringen Gustavo Petro”. Men i nästa ögonblick sätter Vita Huset dolken i ryggen på en regering som bara har sex månader i presidentpalatset genom att utfärda denna lista.

 

DEN NYA KVINNLIGA USA-ambassadören i Tegucigalpa, Lura F. Dogu, ambassadör och konspiratör under det våldsamma försöket att med vapen störta Sandinistregeringen Daniel Ortega april-juli 2018 i Nicaragua, har dessutom retat upp det vanliga partifolket i Libre. Under 13 år fightades de på gator, torg och i bostadsområdena mot den högerextrema repressiva diktaturen Juan Orlando Hernandez.

USA försåg såväl militären som polismakten med nya vapen och materiel som sattes in mot Motståndsfronten medan Honduras´ folk knappt har ett mål om dagen att mätta magen med i ett av Latinamerikas fattigaste länder.

USA-ambassaden uttalade ALDRIG någon kritik mot denna repression eller stöd till folket utan gav sitt stöd under två val som Libre vann till den man som i dag står anklagad av och i USA för att vara en spindel i en kokakartell.

LAURA F. DOGU, USA-ambassadören, då i Nicaragua, nu förflyttad till Tegucigalpa och den nya progressiva regeringen Xiomara Castro & Libre som kritikerna hävdar kommer göra som hon gjorde i Nicaragua, destabilisera regeringen Castro.

I DECEMBER 2017, NÅGRA veckor efter valet gav den tillförordnade ambassadören Heidi Fulton, en överstelöjtnant i USA:s armé, sitt och State Departements erkännande över valfusket i samma lokaler som den honduranska Valtribunalen huserar. Föreställ dig om den kubanske ambassadören i Tegucigalpa hade dykt upp och påstått att ett flagran valfusk hade ägt rum?!

Reaktionen från Honduras´ folk blev en explosion av protester som lamslog landet under två månader, med barrikader och vägspärrar över landets alla vägar, och där de av USA beväpnade PMOP (Policía Militar de Orden Público), den militariserade terror-polisen-militären kallades ut. Och med de vapen USA hade försett dessa maskerade enheter med, massakrerades folket som begravde 38 av sina bästa söner och döttrar.

Den militariserade terrorpolisen PMOP anländer till stadsdelen Villanueva i huvudstaden Tegucigalpa för att slå ned och bryta upp barrikaderna på den Panamerikanska huvudvägen, en protest mot valfusket som godkändes av State Departement.

VIDEO: REPRESSION I JANUARI 2018

NÄR HONDURAS´ FOLK MASSAKRERADES

DET VAR FOLKLIGA PROTESTER mot ett flagrant valfusk som till och med ”USA:s Ministerium för Koloniala Angelägenheter”, OAS, erkände inte hade gått rätt till, ett valfusk med en valserver på Tribunalen som ”hängde sig” 654 gånger, en hårddisk på servern som på den tredje dagen av valsammanräkningen raderade alla valresultat och formaterades om. Och när Valtribunalen satte igång valsammanräkningen efter 36 timmar, ledde USA-ambassadens kandidat, den sittande presidenten Juan Orlando Hernandez med 1,2 procent, efter att ha legat under med fem ointagliga procent innan ”pausen” på 36 timmar då 61 procent av rösterna hade räknats. Men USA erkände Juan Orlando och påstod att valet hade gått rätt till.

Att samme Hernandez bara några dagar efter att han överlämnade presidentpalatset den 27 januari 2022 begärdes utlämnad till USA där han nu sitter fängslad, anklagad för samma narkotikabrott som sin bror, Tony ”Montana” Hernandez, som förra året dömdes till livstid plus 30 års fängelse som en del av en kokakartell, visar den politiska bipolariteten i State Departement. Varken Tony eller Juan Orlando hade satts upp på den famösa ”Engel-Listan”.

Något av livets ironi, men som bekräftar den 6:e USA-presidenten John Quincy Adams ord: ”USA har inga vänner, bara permanenta intressen”.

Men nu får de äta upp sina bevingade och förnedrande uttryck om att ”Honduras är dess bananrepublik och bakgård” där ”det är billigare att köpa en kongressledamot än en mulåsna”, som han sa, United Fruits ägare om Honduras för ett sekel tillbaka. Den tiden är nu förbi, och det vet nu Antony Blinken och Laura F. Dogu!

DET BLÅSER NYA VINDAR i Latinamerika, det visar valresultaten, de senaste i Mexiko, Honduras, Chile och Colombia, pålitliga USA-vasaller. De är av anhängare av att internationella relationer baseras på ömsesidig respekt, inte att en imperialistisk stormakt som USA ska sätta sig på kontinentens eller världens stater med en självpåtagen märklig och än mindre moralisk rätt.

Nicaragua har sedan Sandinos dagar slagit fast denna princip och med vapen i hand kastat ut USA-Marinen och störtat dess lokala lakejer, som Somozadiktaturen som Franklin Roosevelt karaktäriserade med orden: ”Han är en `son of a Bitch´ men han är VÅR `son of a Bitch´.”

Eller som Daniel Ortega, president i Nicaragua sammanfattade USA:s intervention i landet under ett sekel i sitt tal för två dagar sedan, den 19 juli, då Nicaraguas folk firade 43-årsdagen av Revolutionens seger den 19 juli 1979:

”Vilken slags dialog kan man ha med Djävulen?”

 

KLARLÄGGANDE AV HONDURAS´ REGERING:

Republikens regering vill uttrycka sitt kategoriska förkastande av Engel-listan, nyligen publicerad av USA:s utrikesdepartement, eftersom det är ett politiskt motiverat och interventionistiskt dokument. Honduras är en suverän nation och kommer att fortsätta att försvara principen om No Intervention och folkens självbestämmanderätt.

Karaktären och avsikten med denna lista betecknar en permanent manipulation och en interventionistisk politik, som många gånger tidigare ignorerat de skäl som den åberopar nu. Under den förra regeringen (Juan Orlando Hernandez), när publiceringarna denna Engel-Lista, inkluderade de aldrig personligheter som Honduras diktator, den före detta president Juan Orlando Hernández, som (USA) uppenbarligen beskyddade. Men bara några timmar efter att han avslutat sin mandatperiod, började USA med att anklaga honom för att vara en narkotikahandlare och begärde att han skulle utlämnas.

Honduras regering är fast besluten att återställa rättsstatsprincipen som likviderades från och med den 28 juni 2009 efter statskuppen, som den Interamerikanska Kommissionen för de Mänskliga Rättigheterna (IACHR) erkände som ett internationellt brott.

Därför avvisar vi kategoriskt handlingarna och intetsägandet i denna publikation, som otvetydigt utgör ett försök att validera det brottet (den militära statskuppen) och ignorerar en narkodiktatur som påtvingades oss, som obevekligt förtrycker och förföljer de kamrater som orättvist nämns på denna lista, som än i dag fortsätter att betala ett högt pris för att försvara vår demokrati.

Vi kommer att fortsätta att upprätthålla vår politik för demokratisk öppenhet, inom ramen för ömsesidig respekt och obegränsad efterlevnad av internationell rätt.

Tegucigalpa, M.D.C. 20 juli 2022

 

Val i Honduras: En vänster med segervittring

 

XIOMARA CASTRO de ZELAYA, favorittippad presidentkandidat framträder i den lilla kommunen San Luis i länet Santa Barbara med 25,000 invånare. Överallt där vänsterns kandidat har dragit fram har hon samlat tusentals människor. Den senaste opinionsundersökningen, gjord av det mexikanska ansedda opinionsföretaget TResearch ger Xiomara 42,9 procent medan högerns kandidat Tito Asfura får 28,2 procent.

Val i Honduras: En vänster med segervittring

En kortare version finns i Proletären:
https://proletaren.se/artikel/segervittring-vanstern-i-honduras

Av Dick Emanuelsson, Tegucigalpa

På söndag den 28 november går Honduras folk till val för att välja president och kongress, landets parlament. Den centralamerikanska nationen och högerregeringen Juan Orlando Hernandez, eller ”JOH”, som han kallas genomgår en av landets djupaste ekonomiska och sociala kriser, där våldet, narkotikasmugglingen och korruptionen är en ”cancer” som penetrerat hela samhällskroppen.

Hur hade rubrikerna i de svenska eller utländska medierna lytt:

• Om det på Kuba hade mördats 72,000 personer åren 2004-2018?
  
  
• Om det under 2019 mördades 4077 kubaner, 11,1 personer per dag?
  
  
• Om 247 090 människor i Kuba mellan 2004 och 2018 blev internflyktingar i
  eget land på grund av våldet?
  
  
• Om 153 försvarare av naturresurserna på Kuba dödats?
  
  
• Om 301 femicidio-mord registrerats på Kuba under perioden 1 januari-15 november 2021 ?
  
  
• Om 390 HBTI-personer mördats de senaste 12 åren, 17 hittills i år 2021?
  
  
  

Men ovanstående uppräkning av barbariet är inte Kuba, för då hade ön till 100 procent redan varit invaderat av ”Grannen i Norr”. Nej, det är dagens Honduras, som upplåter tre militärbaser till USA och med det verkar ”Grannen i Norr” låta sig nöjas. Inga ”extra sessioner i OAS”, som är vanligt när det handlar om grannlandet Nicaragua eller Venezuela. Bara några ”rekommendationer om ett hederligt val” på söndag.

"Karavanerna" av honduraner, salvadoraner eller guatemalaner från den så kallade "Norra Triangeln" pågår hela tiden. Den påtvingade ekonomiska modellen från USA har gjort länderna än fattigare. Honduras var tidigare "Centralamerikas kornbod". I dag importerar det majs, ris eller bönor, baslivsmedel i Centralamerika.

Krisen har bokstavligen kastat ut hundratusentals honduraner i exoduskaravaner mot ”Norr”, inte för att de har några drömmar om ett ”American Paradise”. Det handlar snarare om att överleva i ett land där rubrikerna i medierna är dagliga massakrer och mord. Enbart under de senaste tio månaderna har 68 kandidater eller politiker mördats. Från USA eller dess lydorgan OAS och Luis Almagro hörs inte ett knäpp i protest. För Honduras är inte Nicaragua där inte en enda politiker mördades under valkampanjen som kulminerade den 7 november.

För USA är Honduras den geostrategiskt viktigaste nationen, i centrum av ”Amerikas Midja” med den längsta landningsbanan på sin militära flygbas, Soto Cano. Därför är valet av president och parlament i Honduras av högsta prioritet för Pentagon.

– På honduranskt territorium har vi USSOTHCOM, det Militära Sydkommandot som tidigare var på panamanskt territorium. När USA förflyttade det förvandlade de Honduras till en plattform för aggressioner och som än en gång hotar den regionala freden som de gjorde under 1980-talet.

Det säger Sergio Rivera, medlem och grundare av partiet Libre när vi träffar honom och fem andra kamrater i `Partikollektivet Luis Alonso Morel´, en legendarisk ledare inom det dåtida kommunistpartiet i Honduras.

Palmera (Soto Cano), USA:s militärbas med den längsta landningsbanan i Centralamerika, som gjord för militära invasioner i Karibien och Sydamerika.

Indignerade och patriotiska honduraner som på flygbasens kilometerlånga mur har skrivit:
¡"FUERA YANKEES"! Ut med USA från Honduras!

DET BREDA VÄNSTERALTERNATIVET Libre har segervittring och presidentkandidaten Xiomara Castro de Zelaya har ett försprång i opinionsundersökningarna med 10-20 procent, mot regeringspartiets, högerns och USA:s Tito Asfura.

Novembersolen hettar när vi går uppför det branta berget i Villavieja, en av tre strategiska utfarter från huvudstaden Tegucigalpa. Nere på den Panamerikanska vägen som leder mot gränsen till grannlandet Nicaragua, stod vi och intervjuade några av Libres medlemmar i januari 2018 då hela Honduras hade rest sig och ockuperat vägarna under två månader i protest mot det flagranta valfusket. Plötsligt dök en armépatrull och började avlossa sina automatkarbiner i luften och i gatan. Och i mitten av den Panamerikanska vägen stod Proletärens utsända och fumlade med att byta till ett större objektiv.

(Se video när armén öppnar eld): https://youtu.be/O0Y5NcJNkkk

Nu är det ett mer och mycket bättre organiserat partikollektiv. Överhuvudtaget har partiet Libre fått en enorm skjuts kvantitativt som kvalitativt i valet 2021, överallt där Xiomara Castro drar fram kommer tusentals honduraner i alla åldrar ut för att delta i massmöten som bara har setts under den legendariska generalstrejken 1954.

Partikollektivet "Luis Alonso Morel", uppkallat efter en legendarisk arbetarledare från det historiska kommunistpartiet, PCH. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.

Yeryn Fernández

Det understryker Yeryn Fernández, en av solen bränd reslig ledare i kollektivet:

– Kollektivet organiserades redan 2009, tolv år av kamp och motstånd. Som du kan se, här i vårt område saknas det mest elementära av mänskliga rättigheter. Behoven är skriande, säger han och pekar mot bergen där husen reflekterar misären och den extrema fattigdomen som breder ut sig i bostadsområdena Villanueva och Villavieja.

– Under årens lopp har vi fortsatt att förstärka den politiska och organisatoriska strukturen, trots repressionen från diktaturen med en dröm, att skapa bättre levnadsförhållanden för våra grannar och vårt folk. Diktaturen har med alla medel försökt krossa oss. Men med ett enormt stöd från människorna har vi stått ut och är organiserade och är nu starkare än någonsin tidigare.

På valdagen förfogar partikollektivet över 300 kamrater som satts på fortbildningsbänken och drillats i reglerna för hur hela valprocessen ska gå till, allt för att undvika högerns slipade valfuskare.

 

Daniel Hernández

Det är ingen tillfällighet att detta och andra liknande partikollektiv organiserades från 2009, säger Daniel Hernández:

– Kollektivet skapades som ett svar på den militära statskuppen den 28 juni 2009, men då som ett kollektiv bakom den Nationella Motståndsfronten, `La Resistencia´. 2012 skapade Motståndsfronten den politiska grenen, partiet LIBRE, Libertad y Refundación. Partiet var och är en historisk nödvändighet för att göra slut på diktaturen. För högern har skapat en fattigdom i Honduras som uppgår till över 73 procent. Människorna står inte ut längre! Se dig runtomkring här, där människorna fortfarande gör sina naturbehov i latriner, bara några kilometer från presidentpalatset i huvudstaden!

I latriner som på bilden gör människorna sina naturbehov. I pressklippet berättas om att en bebis påträffas i latrinen i bostadsområdet Villanueva, bara några kilometer från presidentpalatset.

Vilka konkreta uppgifter har då Libre i detta område? frågar vi Sergio Rivera, en ärrad veteran i den politiska kampen från 1980-talet då hans bror Roger försvann i händerna på dödsskvadronen ”Bataljon 3-16”. Sergio var också ordförande för Honduras´ lärarförbund Copemh under en period:

Sergio Rivera

– Först och främst handlar våra politiska uppgifter här om att skapa medvetenhet bland människorna om att vi behöver en förändring, inte bara byte av en president, ett parti utan av en modell. För det är `modellen´ som kväver vårt folk. Den verklighet som omger oss här är den modell som sjuttiotre procent av den honduranska befolkningen lever under. I Honduras har vi en priviligierad klass, oligarkin som utgör en procent (1 %) av befolkningen men som roffar åt sig alla rikedomar. Den generar ingen utveckling därför att människan betyder inget för den. De är inte intresserade av att det existerar en utbildning, att det finns sjukvård eller arbete. Att få våra grannar och det honduranska folket att begripa detta är det grundläggande för oss. Därför skapade vi också en partiskola som döptes till ”Luis Morel” och i dag förbereder vi oss för ett viktigt slag den 28 november 2021, som är valet.

 

Rivera understryker att dessa partikollektiv som arbetar för att Libre ska ta makten, gör det utan några som helst resurser mer än vad som kommer från ett redan utarmat folk, till skillnad mot vad Rivera karaktäriserar som ”narko-diktaturen”, som förfogar över enorma ekonomiska medel som de använder när de ”bussar” fattiga till sina manifestationer.

– Det nya och avgörande för dessa partikollektiv är att de inte bara har nått en högre politisk medvetandegrad, utan också en högre och mycket bättre organisatorisk struktur än tidigare. Och denna gång, om oligarkin inte frivilligt överlämnar makten, om den en tredje gång genomför ett valfusk som 2013 och 2017, så är den folkliga oppositionen inte bara organiserad i valet utan också för att kämpa om den uppnådda makten i valurnorna.

– Om valen inte tjänar till att byta regering, tvingar de folket att tillämpa andra kampstrategier, att skapa andra element som inte är valprocesser. Dessvärre är det oligarkin, inte vi, som tvingar folket att besvara valfusket med vad det har i händerna.

Partikollektivet i de proletära fattiga bostadsområdena Villavieja och Villanueva är uppkallat efter en av de högsta ledarna för det dåtida kommunistpartiet, Luis Alonso Morel, en av ledarna för bryggeriarbetarnas fackförbund Stibys. På bilden talar han inför ett massmöte den 11 augusti 2009, sex veckor efter den militära statskuppen och myntade de i Honduras bevingade orden; "NU ELLER ALDRIG"! FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Dagen efter att det tredje största partiet, Partido Salvador de Honduras´ presidentkandidat SALVADOR NASRALLA uppgav att han träder tillbaka som kandidat till förmån för Xiomara Castro, dök en kaskad av stora valplakat upp över hela Honduras samt video- och audiotrailers i alla teve- och radiokanaler i Honduras. Förenandet av dessa två partier samt det lilla socialdemokratiska partiet PINU skakade om, såväl regeringspartiet Partido Nacional som det decimerade liberala partiet PL och USA-ambassaden. Nasralla blir nu kandidat till vicepresidentposten.

Den Röda Tråden i regeringspartiets valbudskap är inte politiska förslag utan en honduransk variant av det svenska ”Kosackvalet 1928”. Eller med andra ord: ANTIKOMMUNISM OCH HAT som får kalla krigets 1950-tal att blekna:

”Kommunism är FATTIGDOM”.

”Kommunism är VÅLD”.

”Kommunism är ABORT”.

”Kommunism är HUNGER”.

”Kommunism är MISÄR”.

”XIOMARA - ÄR KOMMUNISM”!

 

Den antikommunistiska häxjakten i Honduras (ovan) från högern mot Xiomara, identisk med Jorge Kast, den fascistiska högerns presidentkandidat i Chile som hävdar att en röst på den socialdemokratiske kandidaten Gabriel Boric är en "röst på kommunismen"!

`Formen´ ovan är tagna från den sovjetiske poeten Karachentsev Petr Yakovlevich som 1941, samma år som hans land överfölls av den tyska fascismen med Adolf Hitler i spetsen, skrev:

”FASCISM ÄR HUNGER,

FASCISM ÄR TERROR,

FASCISM ÄR KRIG”!

Connie Suarez, 32, avfärdar den politiska häxjakten:

– Vad kan ”kommunismen” ta från mig när jag inte varken har arbete, mark eller hus. De som är rädda är de som känner att de kommer att förlora regeringsmakten. Därför uppmanar och stimulerar de till våld. Varifrån kommer pengarna för alla dessa annonser och trailers i medierna som de sänder var 5:e minut?

– Vad de gör just nu är att försöka inympa rädsla i folket om ”kommunismen”. Men vad är ”kommunism”? Det kommer från gemenskap och vad denna gemenskap gör är att skapa en union, förenande. De räds för att förlora makten för att de inte längre ska kunna bestjäla folket.

Connie säger att Libre har fått en massanslutning av tusentals nya ungdomar som nu är aktiva över hela landet. Det går inte att söva ungdomen längre i dag med alla de till buds stående medel som den politiska motståndaren förfogar över.

– Ungdomen spelar en helt avgörande roll i denna kamp. Vi, Libre, representerar ungdomen som behöver rätten till utbildning, att få dem att förstå att kommunismen tvärtom är ett framtida mål och inte den förvrängda syn som högern försöker förmedla på den.

Vad vet denna familj i det  av den extrema fattigdomen präglade bostadsområdet Villanueva om "kommunismen"? Vad den däremot känner till inpå kroppen är hungern och våldet. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

En mor med sitt barn och till höger en far- eller mormoder som ber om en slant för att överleva. De finns vid alla trafikljus eller folksamlingar. Den extrema fattigdomen är hjärtskärande. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Andres Martinez är lärare och fackföreningsledare inom lärarförbundet. Han var en av många honduraner som med livet som insats gick över gränsen till El Salvador i början av 1980-talet och deltog med olika uppgifter i det salvadoranska folket mångfasetterade kamp mot den USA-stödda militärdiktaturen under ledning av FMLN-gerillan. Han säger att situationen för lärarkåren och miljoner skolelever är katastrofal.

– De tolv åren sedan militärkuppen har varit katastrofala efter att regimen har övergett utbildningen. Lärare och föräldrar uppmanas att delta i finansieringen av den allmänna utbildningen och stora delar av fastigheterna och interiören var förstörda INNAN pandemin.

– I stället har utbildningsbudgeten reducerats och överförts till de väpnade styrkorna och polisen. Det har inte skapats en enda ny lärarplats under dessa tolv år trots att elevunderlaget har ökat dramatiskt men också `deserteringen´ av tusentals barn och unga. Men det har inte bara ägt rum en fysisk förstörelse. Högerregimen har metodiskt och konsekvent och med alla medel försökt krossa lärarnas fackliga organisationer. Målet med det har varit att utbildningen skulle privatiseras.

Den halvmilitära polisen har slagit ned lärarprotesterna efter militärkuppen. Flera lärare mördades efter statskuppen 2009. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Den 31 mars i år dömdes presidentens bror, Tony Hernandez, tidigare parlamentsledamot 2014 för samma regeringsparti, till livstids fängelse och ytterligare 30 år som en strategisk pjäs i narkotikahandeln från Colombia. Kokainet går via en korridor i Centralamerika, Nicaragua undantaget, till Mexiko-USA. Flera andra narkotikahandlare från Honduras har överlämnat sig till USA:s myndigheter för att undgås mördas i Honduras eftersom de vet vilka i det politiska och militära etablissemanget är de som har tjänat miljoner dollar på handeln. Till och med Honduras´ förre polischef, Juan Carlos ”El Tigre” Bonilla såg inget annat råd än att överlämna sig till USA och på så sätt undvika ett livstidsstraff.

Sergio Rivera:

– Polis och militär är Knarkdiktaturens `väktare´ och föremål för processerna i USA. För Honduras är en ”Narko-Stat”, ledd av Narkotika-Capos där militärer, poliser och aktuella politiska ledare är delaktiga.

– Det är den verklighet vi vill förändra och befria oss ifrån. Men också befria oss från korruptionen av den Modell som påtvingats oss som lämnar utbildning och sjukvård i sticket. Vi måste befria oss från den Modell som tvingar hundratusentals honduraner att vandra mot gränsen till USA, understryker Sergio Rivera.

"La Bestia", transporttåget i Mexiko där det varje år dör massor av migranter som hamnar mellan tågsätena.

Wendy Jimenez

Och vandrat mot gränsen gjorde Wendy Jimenez för sex år sedan, ett nytt fenomen som heter ”feminisering av migrationen”. Hon har tre barn, 8, 11 och 26 år, den äldste har två barn och de lever med den ensamstående Wendy. Ingen har arbete.

– Jag kom till Mexiko och hade med mig mina två minsta som då var 2 och 6 år. När vi gick över gränsen till Guatemala-Mexiko hamnade jag i en chockstämning av förvandlingen av att ha lämnat mitt land och min äldste son, en situation som var svår att ta sig ur. Många rekommenderade oss i Mexiko att ”tala inte för dialekten avslöjar att du inte är mexikanska”.

Men när hon skulle ta sig upp på taket till ”La Bestia”, det famösa transporttåget som går från staden Arriaga, i den norra delen av delstaten Chiapas till delstaterna Tamaulipas, Sonora eller Baja California vid gränsen mot USA greps Wendy med sina två barn av `La Migra´, migrationspolisen.

– Vi satt inspärrade i en vecka och vi deporterades tillbaka till Honduras.

För en mor i dagens Honduras med uppskattningsvis 25,000-50,000 så kallade `Maras´, psykopatiska kriminella som är väl organiserade som en del av den organiserade brottsligheten, är framtiden en mardröm i ett bostadsområde som Villanueva. Vi hade tänkt att göra reportaget där, men avråddes av kamraterna på grund av faran att bli både rånade som mördade.

– Jo, det är en ständig mardröm att ens barn och ungdomar ska rekryteras till `La Mara´, framför allt min äldste son. Här finns många av dessa grupper med olika namn. Vi bodde tidigare i ett sådant område, men även här i Villavieja finns det Maras.

En `Maras´. De beräknas ha tiotusentals organiserade i "Den Norra Triangelns" länder, med tung beväpning.

Hon menar att regeringspolitiken bara satsar på en ”militär lösning” på våldet och kriminaliteten genom att skapa en helt ny halvmilitär gruppering kallad PMOP bestående av 10.000 enheter, beväpnade med AKA-47 som vid protesterna mot valfusket 2017-2018 sköt ihjäl 38 protesterande honduraner. Men bara för en vecka sedan avslöjades sex personer från just den polisenhet som ska bekämpa ´La Mara´ för att operera på samma sätt, narkotika, stölder och mord.

– Både min son och jag är utan arbete och jag är ensamstående. Därför anslöt jag mig till Motståndsfronten efter statskuppen 2009 och senare till Libre för att där slåss för en bättre framtid. För jag ser det som ett stort behov att komma ur det ”hål” folket har begravts i”. De försöker blidka och passivisera folket med ”Solidariska matkassar”, men verkligheten pressar sig på varje honduran.

 

Sedan mitten av mars 2020-augusti 2020 befann sig folket instängda i sina hem. Det var utegångsförbud i tron att pandemin skulle kunna bekämpas så. Efter en månad kunde folk under 60 år göra sina inköp av livsmedel under åtta timmar en gång i veckan, om de fortfarande hade pengar kvar. Men hur överlevde 73 procent av människorna i Honduras som är fattiga?

– Man blev frustrerad och fortsätter bli frustrerad. Jag hade en frisörsalong men tvingades stänga. Ingen ville klippa håret under pandemin för risken att bli smittad. Regeringspartiet skickar ut bussar till alla fattigområden där de plockar upp alla som är beredda att delta på partiets manifestationer i utbyte mot 50 lempiras (2 dollar) och en matkasse. Så har de traditionellt köpt en röst i valet och det gör de nu också, 2021.

Under vad oppositionen anser vara kuppartade former antog majoriteten i kongressen, nationalister-liberaler, ett beslut om att införa ”ekonomiska specialzoner” där Honduras´ författning kommer på undantag, enligt Libre.

– `Las Cedes´ (specialzonerna) är ett flagrant fosterlandsförräderi. Regimen har inte ens sålt mark, de har överlämnat den gratis. Det är brott som inte preskriberas. Många av de som begått brott kan komma att bosätta sig där för där råder inte honduranska lagar säger Andres.

En armélastbil har satts i brand av rasande demonstranter från oppositionen efter valet den 26 november 2017 då till och med det USA-styrda OAS hade tveksamheter om det ägt rum ett valfusk eller inte. Efter att State Departement gav sitt erkännande av Juan Orlando Hernandez gav också OAS sitt godkännande från sin "observatörsdelegation" som leddes av den bolivianska kuppledaren 2019, Jorge Quiroga.

Totalt har landets Valtribunal (Consejo Nacional Electoral, CNE) iordningställt fem tusen valdistrikt med totalt 16,000 valurnor&bord som de politiska partierna som godkänts av CNE har representanter. För Libre och regeringspartiet är det en smal sak, värre för småpartierna som oftast säljer sin plats vid urnan till någon från regeringspartiet för 200 dollar. Då kan regeringspartiet med sin majoritet vid valurnan manipulera både röstsedlar som valprotokollet.

I partikollektivets områden Villavieja och Villanueva är man mer förberedd än vid något tidigare val för att undvika högerns mygel.

Yeryn Fernández:

– Vi har satt ungefär 300 kamrater på ”skolbänken” som drillats i reglerna och formerna för valproceduren. I de bägge bostadsområdena finns de fem valdistrikt med ett 15-tal valurnor i varje distrikt. Allt arbete är oavlönat och frivilligt.

 

Sergio Rivera tar upp ytterligare ett tema som är helt avgörande för valets utgång

– Det är helt uppenbart att oligarkin öser ut pengar i detta ögonblick för att ”Narko-diktaturen” ska fortsätta. De väpnade styrkorna har gått ut och hotat befolkningen innan och efter valet för att ha ”kontroll över befolkningen”. Det har gått ut memorandum till höga arméofficerare om att vara beredda på att släppa lös alla former av repression i händelse av att valsegern stjäls än en gång.

– Kom ihåg att bakom Nationalistpartiet och Narko-Diktaturen står USA. I verkligheten är det USA som sätter dagordningen och bestämmer vem som ska utses till president i Honduras. Under valsammanräkningen i november 2017 hängde sig valservern 654 gånger och dess hårddisk formaterades om med alla valresultat raderade som följd. Innan ”pausen” på 36 timmars hade vår kandidat en ledning med fem procent men efter ”pausen” hade han förlorat detta försprång. I stället ledde den sittande Juan Orlando Hernandez med 1,2 procent. I det läget sammankallade USA:s t.f. ambassadör, Heidi Fulton, en överstelöjtnant i USA:s militära reserv en presskonferens på Valtribunalen där hon inför medierna uppgav att USA ansåg att Hernandez hade vunnit och var president i Honduras. Och det blev också CNN:s och andra mediers rapport.

– Nu möts vi av nyheten om att USA har utsett en ny ambassadör i Honduras som tidigare var ambassadör i Nicaragua, Laura Dogu. Hon är Pentagons Kvinna för där var hon tidigare ”rådgivare”. Hon var även ambassadör under det våldsamma försöket att störta sandinistregeringen i Nicaragua april-juli 2018. Därför har Nicaragua skapat nya lagar för att försvara landets nationella suveränitet.

Heidi Fulton, till höger är överste-löjtnant i USA:s militära reserv och var t.f. ambassadör vid valet i november 2017 då hon helt sonika utlyste en presskonferens på Valtribunalens centrala kontor där valsammanräkningen fortfarande pågick och förklarade att USA hade erkänt Juan Orlando Hernandez som president i Honduras.
Hur hade rubrikerna lytt i Sverige eller utlandet om Kubas eller Venezuelas ambassadör  i Tegucigalpa hade gjort likadant, men erkänt vänsterns kandidat? En tyst David Watson, ordförande för Honduras´ "autonoma" Valtribunal åser Fultons framträdande, en spegelbild av det historiska underordnandet till USA.

Laura Farnsworth Dogu, USA:s ambassadör i Nicaragua under månaderna då den USA-finansierade högeroppositionen med våld försökte störta den folkvalda sandinistregeringen Daniel Ortega. Nu har hon utsetts till USA:s ambassadör i Honduras två veckor INNAN valet. Hon har sedan 2019 varit politisk rådgivare i utrikespolitiska frågor för den högste militäre dignitären i USA:s armé, James C. McConville. I Honduras förfogar han över Centralamerikas längsta landningsbana på militärbasen Soto Cano.

Han menar att temat om ”kommunismen” har poppat upp för att USA är starkt oroade över en vänsterseger i Honduras!

– Propagandan talar om att ”Honduras får inte bli ett nytt Venezuela eller Kuba”! Men all statistik från FN om `mänsklig utveckling´ visar ett Honduras med en lägre nivå i utbildning, sjukvård än både Kuba och Venezuela.

– Men USA har tidigare genomfört intensiva antikommunistiska kampanjer med förevändningen att invadera länder som försvarar sin rätt till självbestämmande. Från Honduras´ territorium attackerade och attackerar de Kuba, Venezuela och Nicaragua. Honduras var en ”Plattform” för invasionen av Guatemala 1954 när president Jacobo Arbenz störtades. Eller när USA:s plan under 1980-talet från lyfte från Centralamerikas största flygbas, under USA:s kontroll, Palmerola då de gjorde attacker mot Nicaragua och El Salvador.

– På honduranskt territorium har vi USSOTHCOM, det Militära Sydkommandot som tidigare var beläget på panamanskt territorium. När USA förflyttade det förvandlade de Honduras till en plattform för aggressioner och som än en gång hotar den regionala freden.

USSOTHCOM:s `tillväxt´ på flygbasen Soto Cano, eller Palmerola som honduranerna säger i staden Comayagua har uttryckts i byggnationer för 25 miljoner dollar, eller ytterligare förläggningar för 700 nya elitsoldater från USA:s Gröna Baskrar. När som helst kan de sättas in över hela den sydamerikanska kontinenten och Karibien.

– Det är därför USA inte vill att det äger rum förändringar i Honduras och att folket reser sig. Just nu spenderar de och narkotikahandlarna miljoner dollar för att Libre ska förhindras att komma till makten. Men trots det, har vi beslutat oss för att folket ska gripa makten, att folket i dag är i stånd att göra det, vilket opinionsundersökningarna bekräftar. Låt folket kan ta emot matpåsar och en sedel, men bakom gardinen vid valurnan lägger de sin röst på Xiomara Castro de Zelaya!

– Regimen har privatiserat praktiskt taget allt och nu återstår att sälja ut territoriet för 4 dollar per kvadratmeter! Andra länder går i krig för att försvara territoriet. I Honduras säljs den egna suveräniteten ut. Därför är vi indignerade och har beslutat att sätta stopp för denna diktatur!

Dick Emanuelsson, Tegucigalpa

Se och lyssna på intervjun med partikollektivet i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa:
https://youtu.be/ICDY3Xw0H10

 

 

Honduras registrar sin 25:e massaker 2019

Fem offer (det femte i en annan plats av huset) blev resultatet i den 25:e massakern hittills i år i Honduras. Men det internationella samfundet eller massmedia blundar och konscentrerar all sin uppmärksamhet på Venezuela och Nicaragua som till skillnad mot Honduras anser sig ha rätt att föra en egen utrikespolitik. Därför vill Monroedoktrinens herrar i Vita Huset störta regeringarna i de två nämnda länderna med det cyniska argumentet att de bryter mot de mänskliga rättigheterna. I det USA-stödda Honduras är det USA-ambassaden som håller i dirigentpinnen.

Honduras registrar sin 25:e massaker 2019

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-05-19 / Igår avrättades fem män i vad som ser ut som en regelrätt avrättning. Fyra av dem låg bredvid varandra skjutna i huvudet medan det femte offret påträffades i en annan del av huset. Blodet färgade golvet rött som i en makaber inramning.

Massakern ägde rum i staden La Esperanza, i lenkaindianernas centrum i länet Intibuca, samma stad och län där den mördade revolutionären och lenkaledaren Berta Caceres levde och gick döden till mötes för sitt motstånd mot kraftverksbygget Aguasarca, vid Rio Blanco.

Mördarna utgjordes av en kombinerad grupp av aktiva och f.d. officerare från armén och den militära underrättelsetjänsten samt inhyrda professionella mördare, sammanlagt åtta personer. Den miljöansvarige i kraftverkskonsortiet ingick också i gruppen och dömdes tidigare i år till fängelse. Vd:n, som också har sin bakgrund i armén, med utbildning på USAs akademi för latinamerikanska officerare, School of America sitter för närvarande fängslad i väntan på rättegång.

USA:s Fredskårister `dammsuger´

Om massakern igår finns det lite information. Men när vi intervjuade Berta innan hon mördades uppgav hon, att USAs fredskårister frekventerar länet regelbundet och besöker nedlagda gruvor som undersöks.

Även länets topografi dokumenteras i vad Berta ansåg vara direkt spioneri i de transnationella bolagens dammsugeri av naturresurser. USAs största flygbas i Centralamerika ligger bara två timmars bilfärd från La Esperanza.

Trots att det genomförs en massaker varje vecka i Honduras föranleder det aldrig till att USA-ambassaden eller att Luis Almagro, OAS' generalsekreterare utlyser en extra session eller gör ett skarpt uttalande mot den regim som utpekas som en del av och en bricka i de colombianska och mexikanska koka-kartellerna. Presidentens bror sitter fängslad och hotas av tre livstidsstraff i USA. Den förre presidentens son dömdes i september 2018 till 25 års fängelse för sitt medlemskap i en av kartellerna.

Bertha Caceres, mördad den 2 mars 2016 i La Esperanza, Intibuca.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Fienden är vänstern i Latinamerika

Men medan dessa regeringar, som ALLA fått USAs stöd och välsignelse fortsätter att stödja USAs offensiv mot Kuba, Venezuela och Nicaragua, sitter de säkert.

Och Luis Almagro bryr sig inte, han har fullt upp med att stödja terroristerna som genomförde ett fängelsemyteri i Nicaragua i veckan som ju plötsligt verkar vara en ”mänsklig rättighet”, men bara om det äger rum i de tre nämnda länderna.

Där äger inte myndigheterna rätt att neutralisera ett uppror som kan utvecklas till ett blodbad. Hade liknande händelse utspelats i USA vet alla vad som hade hänt.

Över 400 döda i fånguppror

I det senaste fängelsemyteriet i Honduras dödades flera fångar och väktare. Den 15 februari 2012 dödades 382 fångar och ytterligare 50 fångar påträffades aldrig när en brand i fängelset i Comayagua, som påstods ha börjat när protesterande fångar brände sina madrasser, förvandlades i en tragedi. Flera fängelsemyterier har skoningslöst våld där 10-150 fångar har dödats. Men inga blixtinkallade OAS-möten.

I Managua hade fångarna genomfört åtta myterier den senaste månaden och i torsdags genomförde de sitt nionde när Röda Korset begärde och fick tillstånd av regeringen att göra en inspektion av fängelset. När en av terroristerna, gripen efter att ha deltagit i attacken mot polisstationen i staden Matagalpa där de skottskadade och nära dödade fyra poliser försökte överrumpla en av vakterna och ta hans gevär, blev han skjuten i handgemänget med ett (1) skott.

Och nu ska OAS hålla ett extra insatt möte för att behandla frågan.

Men massakrer i Honduras väcker inget intresse, trots 25 massakrer i år.

Två länder, men två olika sätt att se på konflikter.

Fångar, `mareros´, dödade efter ett fånguppror
i staden San Pedro Sula, Honduras.

Israelisk militärbas i Honduras

Men i presidentpalatset i Tegucigalpa är man trygga, trots att blodet färgar den lilla centralamerikanska nationens jord röd. USAs tre militärbaser och colombianska militära och säkerhetsrådgivare ska nu förstärkas med ytterligare en utländsk militärbas som ska fyllas med 1000 israeliska militärer.

Vi känner oss lugna inför åsynen av denna mäktiga trio.

För trots att de två förstnämnda länderna verkligen har oroat sig för Honduras folk sedan den USA-stödda militärkuppen den 28 juni 2009, och trots att Alvaro Uribe i januari 2010 skrev under ett gemensamt avtal med dåvarande president Lobo om kamp mot terrorism och narkotikakarteller har de colombianska kokaflygen blivit fler än någonsin över Honduras.

Och trots Uribes ”Plan Honduras”, massakreras kontinentens näst fattigaste folk mer än någonsin.

Och i Vita Huset skriker Trump om att han är förtvivlad över att hans land översvämmas av banditer från ”rövhålsländer” som nu anländer i karavaner.

Och inte genomför OAS något möte. Men när Honduras president ville få till stånd ett möte för att utesluta Venezuela ur organisationen, var det inga problem.

Livets ironi.