torsdag 14 augusti 2014

Sobre la 4ª Urna y el 5º Aniversario de la Mentira



Sobre la 4ª Urna y el 5º Aniversario de la Mentira

Por El Chele Preocupado
El argumento nunca se vuelve más fuerte si se escribe con letras mayúsculas o se sube la voz.
También es cierto que el Pueblo nunca es tonto, pero sí, puede ser manipulado. Pero la mentira tiene patas cortas, como dice el dicho. Y el Pueblo no son diplomáticos cuando juzga, tenlo por seguro.
Que la mentira ha durado cinco años y la acusación siempre ha sido denegada, pues pierden credibilidad aquellos que han sostenido la validez que hoy es descubierta como La Mentira.
¿Por qué se escudan ahora en Partido Libertad y Refundación aquellos que entonces eran de la cúpula tanto del Partido Liberal como del Gobierno?
¿Por qué el comunicado publicado es enviado del correo oficial de Libre cuando es un comunicado firmado por “Presidencia de la Republica en Consejo de Ministro(a)s”, ¿por que se escudan detrás de Libre?
Lo que entiendo es que Bartolo Fuentes u otros diputados del Congreso Nacional no eran del partido Liberal cuando se distribuía la plata de la 4ª Urna. Tampoco la gran masa de militantes de Libre en barrios y colonias, o los diferentes movimientos sociales como sindicatos, organizaciones feministas, indígenas u otros, ¿por qué tienen que responder y “proteger” ellos a los corruptos de la anterior administración liberal?
¿Cuál es la postura de los diputados de Libre en ese sentido? Ayer escuchamos en Globo Esdras Amado López rechazar el lugar por la rueda de prensa, es decir la sede de Libre. ¿Pero que dicen los demás? ¿Que dicen Juan barahona y la Resistencia? ¿Los marxistas-leninistas en Los Necios?
¿Libre es el “Anfitrión” de los liberales de ayer?

En los noticieros de todos los canales oficialistas vimos la bandera grande y roja de Libre detrás de los protagonistas de los 50 millones de lempiras; Mel&Lanza. ¿Qué tiene que ver Libre en ese asunto que nació,según Wikipedia, el 15 de marzo de 2011, es decir casi dos años después que la famosa caretilla salió del Banco Central con 50 millones de lempiras?
Algunos dicen que un partido no se puede utilizar como una finca particular y los militantes como los peones de la finca. No soy el indicado para decir que es así, pero todo este “affaire” despierta sinceramente cuestionamientos y preguntas sobre la democracia interna de Libre.

tisdag 1 juli 2014

Intervju med Dick och Mirian i Proletären: Folkligt motstånd i våldspräglat land

Det breda vänsterpartiet LIBRE och dess presidentkandidat Xiomara Castro förlorade valet i november förra året. Våld, hot och fusk var faktorer som gav högern seger.
 
 Det breda vänsterpartiet LIBRE och dess presidentkandidat Xiomara Castro förlorade valet i november förra året. Våld, hot och fusk var faktorer som gav högern seger.

– Trots det extrema politiska våldet finns det hopp! Människorna i Honduras är politiskt medvetna och mer beredda att kämpa än någonsin, säger Dick Emanuelsson, journalist och latinamerikakännare, och Mirian Huezo Emanuelsson, fotograf.

De är bosatta i Honduras där de arbetar med att dokumentera och rapportera om läget i landet. Men det är farligt att verka i Honduras och paret har flera gånger hotats, hängts ut i media och förföljts. Landet är ett av de farligaste i världen för journalister och många har mördats sedan militärkuppen 2009. 
Efter valet i november 2013, som kantades av fusk och våld, är det Juan Orlando Hernandéz och Partido Nacional, ett tydligt högerparti som styr Honduras. Medlemmar i LIBRE (det nya vänsterpartiet) mordhotades inför valet, liksom journalister och människorättsledare. I många av de vallokaler som bevakades gjorde Hernandez ett uselt val, men trots det uppenbara valfusket utropades han till segrare.

– Det är tyvärr så det brukar gå till i Honduras. Sedan partiet LIBRE:s bildande 2012 har många ledande medlemmar mördats, berättar Dick Emanuelsson. Internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) konstaterade i sin rapport efter valet att ”många medborgare berövades sina politiska rättigheter.”
Honduras har ett strategiskt läge i Centralamerika och det har alltid varit viktigt för USA att kontrollera landet. Efter kuppen 2009 mot den folkvalde presidenten Manuel Zelaya har situationen allt mer kommit att likna den i Colombia. Det politiska våldet har intensifierats och statskontrollerade knarkkarteller bidrar till instabiliteten. Utnyttjandet av ursprungsbefolkningen har tagit ny fart och fattigdomen ökar.

– Arbetsskyddet och de fackliga rättigheterna som tillkämpats efter den stora generalstrejken i Honduras 1954 är nu helt urholkade, berättar paret Emanuelsson som kommit till bokhandeln Röda stjärnan i Göteborg för en pratstund. De har precis mellanlandat i Sverige efter en längre reportageresa i Spanien där de rest runt och intervjuat vanliga människor och fackligt aktiva om det ekonomiska och politiska läget.

– Det är påtagligt hur den ekonomiska krisen överallt påverkar folks liv. Arbetsrätten försvagas och människor är trötta på hur vardagen alltmer är en kamp för att få livet att gå ihop, sammanfattar Mirian Huezo Emanuelsson intrycken av resan.

Efter en kopp kaffe slår vi oss ner i bokhandeln och på en blandning av spanska och svenska ger paret en sammanfattning av stämningen och den politiska situationen i Honduras.
Speciellt ursprungsbefolkningen drabbas när storföretagen planerar att bygga ut kraftverk. Lencaindianerna har länge protesterat mot ett gigantiskt kraftverksbygge som innebär katastrof för folket som lever vid floden Río Blanco. Militären har skjutit flera i motståndsrörelsen och andra har fängslats.

– I Honduras är ursprungsbefolkningen, indianerna, en del av motståndsrörelsen. Deras områden har rika naturtillgångar i form av mineraler och vatten till kraftverk, berättar Dick.
Dick och Mirian beskriver målande den hisnande naturen i det bergiga området på gränsen till Guatemala de besökt. Det stora kraftverksbygget skulle hota att översvämma hela byar och alla odlingar som indianerna lever av. Det transnationella energikapitalet tar ständigt över områden med rika naturresurser.

– Ursprungsbefolkningen vägrar att ge sig och bygger ständigt nya barrikader mot anläggningsfordonen, säger Dick.

Mirian betonar att precis som alltid i Honduras är kvinnorna minst lika delaktiga i kampen som männen.

Förutom att högerregeringen har öppnat för nya USA-baser som används av narkotikakartellerna och ett eskalerande politiskt våld, har dess ekonomiska politik drabbat vanligt folk. I Honduras lever 46 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen.

– Nu växer arbetslösheten och anställningstryggheten, den finns inte. Det är redan låga minimilöner som nu halverats och timanställningar är det som gäller, berättar Dick. Klasshatet växer i Honduras och kanaliseras genom motståndsrörelsen och Partiet LIBRE, Libertad y Refundación, vars mål är att krossa kapitalets diktatur genom revolution.

– Det är värdeladdade ord, men det är vad miljoner honduraner faktiskt drömmer om, menar Dick.
Regeringen har genomfört en kontrareform där arbetsgivarna tillåts anställa personal endast halva dagar. Det innebär att tiotusentals arbetare fått sparken och återanställts på halvtid. På så sätt förlorar de också viktiga socialförsäkringar, rätten till semester och övertidsersättning.

– Det har främst drabbat ensamstående kvinnor med barn, säger Mirian. Det är en repressiv politik som vill splittra fackföreningsrörelsen och det stora motståndet som finns i Honduras.
• Hur ser situationen ut för landets kvinnor?

– Kvinnorna i Honduras är väldigt aktiva i motståndsrörelsen, säger Mirian, som själv är från Honduras.

Hon berättar om de många kvinnoorganisationerna som finns i landet och hur de nu motarbetas av både statsmakten och katolska högerorganisationer som OPUS-DEI. Dagen efter-pillret som tidigare fanns att få tag på är nu förbjudet. Tillkämpade reformer för kvinnor försvinner. Det har till och med instiftats nya lagar som förbjuder vissa kvinnoorganisationer.

Domar som tidigare varit offentliga har nu restriktioner i fall rörande våld mot kvinnor i hemmen. Kvinnovåldet har fördubblats efter statskuppen. Var trettonde timma mördas en kvinna och det är också en del av det politiska våldet, enligt Mirian. Det har blivit mycket våldsamt på ett sätt som liknar maffiametoder.

Mirian berättar att kropparna ofta skändas genom styckning för att verkligen skrämma.
– Det är en allmän ökning av våld mot kvinnor. Vi förlorar våra rättigheter på alla nivåer, förklarar Mirian. Det strukturella våldet mot kvinnor kallas Femicido och innefattar såväl fysiskt våld som förföljelse, rasism och fördomar.

Det politiska våldet och statsterrorismen slår hårt mot både män och kvinnor. Korruptionen är utbredd och polis och militär används som ett redskap att tygla befolkningen, men trots det ökande politiska våldet är den politiska medvetenheten och viljan till motstånd stor.
Honduras har genomlidit åtta statskupper men det var inte förrän efter den sista som den breda massan verkligen började organisera sig, säger Dick. Men att vara politiskt aktiv är farligt. Varje dag slaktas mellan 17 och 20 honduraner och den årliga mordfrekvensen är 80 per 100 000 invånare. Det är den högsta siffran i världen i länder utan väpnade konflikter.

• Finns det något hopp mitt i allt mörker?
– Trots alla försök att skrämma människor till tystnad, är det ett stort, folkligt motstånd som ändå inger något slags hopp, tycker både Dick och Mirian.

– Innan statskuppen 2009 var det knappt någon som hade hört talas om Honduras, säger Dick. Nu är det om våldet och knarket det rapporteras, men det är viktigt att komma ihåg att det våld vi hör om inte bara är uppgörelser i kriminella gäng. Det är ett politiskt våld som staten är mycket inblandad i.
– Målet är att splittra motståndet och att skrämma till tystnad. Därför behövs det fler röster från Latinamerika och Honduras som ger hela bilden, tror Mirian.

– Vi har själva varit utsatta för många konstigheter, berättar Dick och Mirian.

Dick har sedan tidigare arbetat i Colombia där han registrerades och förföljdes.
– Här känner de flesta till oss. Vi är namngivna och har blivit uthängda i media flera gånger. Speciellt jag som ”gringo”, säger Dick. Jag var efter kuppen med på en lista med tolv utlänningar som icke var önskvärda i landet och skulle slängas ut. Anledningen till att jag klarade mig är att jag tror att det hade blivit för politiskt känsligt, trots allt.

– Alla som bor här skyddar oss. Vi går på adrenalin, säger Mirian och ler.

– Vi arbetar som journalister helt öppet och det finns ingenting att ta på. Det är ett för högt politiskt pris att försöka stoppa oss, tror Dick, men visst är vi medvetna om riskerna.

– Förra året blev jag stoppad på gatan, berättar Mirian. Det var en man vars fru arbetade under polisen. De sa att vi måste ta kontakt med människorättsorganisationen i området så snart som möjligt, för att något ”var på gång”.

– Jag tror att de försökte koppla ihop mig med den colombianska Farc-gerillan, som jag träffat representanter för och skrivit om. Bara några dagar senare sprängdes det en bomb, liknande dem som Farc-gerillan brukar använda sig av. Det kanske kan låta som en absurd konspirationsteori, men i Honduras är allt möjligt, enligt Dick.

De kan ändå fortsätta att rapportera om situationen i Latinamerika i allmänhet och Honduras i synnerhet. Paret bor strax utanför huvudstaden Tegucigalpa, och för några veckor sedan skedde en stor massaker på några fotbollsspelande ungdomar i en by nära deras bostad. Fem unga killar dog och ett femtontal skottskadades. Polisens ”sociala rensning” drabbar främst fattiga ungdomar.

– Det är ytterligare exempel på hur unga människor skräms till tystnad. Regeringen vill inte se en växande motståndsrörelse av unga som kämpar för en mänskligare framtid. Regeringen är livrädd för folkets organisering och politiska medvetande, säger Dick.

Fattigdomen i Honduras präglar givetvis vardagen. Vi känner igen det från i Sverige. Timanställningar och delade turer, men i Honduras är det verkligen en fråga om att överleva.
– Människor är hungriga och vardagen är för många en kamp för överlevnad, berättar Mirian.
Hur ser den politiska organiseringen ut? Inför valet lyckades det endast 1,5 år gamla partiet LIBRE organisera sig så väl att de fanns på plats ute i landets alla vallokaler. Något inte liberalerna lyckades med. Inför valet fanns det hela 25 000 aktiva grundorganisationer. Det ger ett mått på styrkan i organiseringen och visar vilket enormt stöd de har hos befolkningen.

– Så även om det ser mörkt ut, är reorganiseringen hoppfull, menar Dick och Mirian.

Lärarfacken var en av de fackföreningsrörelser som var drivande i de tidiga generalstrejkerna och också inför valet. Nu har de splittrats upp på fem olika fackföreningar och det är medvetet, tror Dick. Utbildningen privatiseras och de viktiga skolreformer som funnits garanterar inte längre barnens skolgång.

– Högerregeringen är livrädd för kamporganisationer. Eftersom regeringen saknar folkligt stöd är deras enda väg att skrämmas och använda våld.

Narkotikahandeln har växt och de statskontrollerade kartellerna rör sig med enorma belopp.
– Precis som i Colombia är det framförallt de fattiga som riskerar sina liv i droghandeln, säger Mirian.

Maffian i Honduras, den består inte bara av knarkbossar, utan det är framförallt den politiska eliten som kontrollerar den. USA använder knarket som förevändning för att militarisera Honduras.
– De säger sig vilja stoppa knarkkartellernas operationer, säger Dick, men i själva verket handlar det om att stärka sin ekonomiska och politiska makt i Centralamerika.

– Där USA jobbat med sitt ”anti-knarkpaket” har kartellernas verksamhet snarare ökat, vilket visar att det bara är en förevändning för en ökad militarisering och kontroll över strategiska områden. Därför köps det kontroll över polis, militär, åklagarväsen – allt.

I de här områdena har staten och landägarna tagit makten både geografiskt, ekonomiskt och politiskt. Återigen är Honduras indirekt i händerna på jänkarna, menar Dick.

Exploateringen av den amerikanska kontinentens midja, som Mellanamerika brukar kallas, fortsätter. I flera länder i Latinamerika växer en motrörelse med människor som är trötta på att tillhöra USA:s bakgård. Skildringarna från Latinamerika är viktiga för att spegla verkligheten i en tid när journalister skräms och hotas till tystnad.

Dick och Mirian Emanuelsson kommer att fortsätta sitt viktiga arbete och understryker att de inte är ensamma.

– Det är hårt, men vi ger oss aldrig säger de unisont.

– De verkliga hjältarna finns bland befolkningen som vågar göra motstånd och slåss för en bättre framtid, avslutar Mirian.

lördag 15 mars 2014

FEMICIDIO-HONDURAS: Var 13:e timma mördas en kvinna i Honduras



TEGUCIGALPA / FLAMMAN / 2014-03-13 / I Honduras har 2852 kvinnor mördats under de senaste åtta åren. Sedan 2005, då 151 kvinnor mördades, ökade siffran till 606 för 2012.
Det konstaterar i en rapport det SIDA-stödda Observatoriet mot våldet på Honduras Nationella Autonoma Universitet (UNAH).
För oss som lever och arbetar i Honduras och lyssnar och ser på nyheterna är det ständigt närvarande. Det obegripliga våldet mot kvinnor, som sedan militärkuppen i juni 2009 ökade med 50 procent. Men det handlar inte bara om det fysiska våldet utan även om ett strukturellt våld, menar de autonoma chilenska feministerna:
– Vi talar om det strukturella våldet mot kvinnor. Det handlar om arbetet, på gatan, i staden, i samhället. Vi talar om femicidio, sexuella övergrepp, slag, förnedranden, hån, fördomar och förakt. Men även förföljelse, rasism, kolonialism och utarmning av kvinnor och flickor [1].
I Spanien, med nära 50 miljoner invånare, förfäras den allmänna opinionen av siffrorna för kvinnomorden. Mellan 2002-2012 mördades 700 kvinnor, 70 per år.

”Dödens Triangel”

I ”Dödens Triangel”, Guatemala (15 milj/inv), El Salvador (6,2 milj/inv) och Honduras 8,2 milj/inv) är siffrorna dramatiska. I Guatemala registrerades 842 kvinnomord 2010 och 2012 uppgick de till 664. I El Salvador mördades 321 kvinnor år 2012. I Honduras mördades 606 kvinnor 2012.
På kontoret hos kvinnoorganisationen Visitacion Padilla i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa träffar Flamman Gladys Lanza. Hon säger att de mördade kvinnorna påträffas allt oftare i svarta påsar, nakna, styckade och bär spår av bestialisk tortyr.
Är det ett resultat av militariseringen av samhället efter militärkuppen?
– Ja, så är det. Det handlar om en allmän ökning av våldet. Det är inte bara våld mot kvinnorna. De förlorar också sina tillkämpade rättigheter på alla nivåer, säger Lanza.

Lagstiftad deltid

Den tidigare stridbara fackföreningsledaren Lanza ger exempel på hur den nuvarande president Juan Orlando Hernandez genomförde en kontrareform och gav arbetsgivarna möjligheten att anställa personal på en halv arbetsdag. Det fick till följd att arbetsgivarna avskedade tiotusentals heltidsanställda som anställdes på halva arbetstiden men utan socialföräkringar, övertidersättning och så vidare. Detta drabbade skoningslöst kvinnorna och framför allt de ensamstående med barn.
Under den störtade president Manuel Zelayas regering fick åklagarmyndighet uppgiften tränga in på djupet i problematiken med det interfamiljära våldet. Det juridiska skyddet förstärktes märkbart men rättigheterna raserades av militärkuppen på samma sätt som det ansedda Nationella Kvinnoinstitutet som stängdes.
– Nu har kongressen triumferat igenom en lag som förbjuder och bestraffar medier eller andra att publicera namnen på de män som dömts för interfamiliärt våld. Och det är ganska logiskt eftersom vi, i våra undersökningar och anmälningar från kvinnor, kan konstatera att en majoritet av kongressledamöterna som är män också är kvinnoförgripare.
I Honduras döms en kvinnomördare till 30-40 års fängelse. Men straffriheten är nästan total, säger Gladys Lanza.
Dick Emanuelsson





Vad är Femicidio?

Uttrycket användes av USA-feministen Diana Russell 1976 på en internationell tribunal i Bryssel som ett extremt våld och mord mot kvinnor.
1992 vidareutvecklade Russell i sällskap med Jill Radford ordet Femicidio och inkluderade en mängd faktorer av våld mot kvinnor som verbala övergrepp, våldtäkt, tortyr, sexuellt slaveri, incest, interfamiliärt barnsex, psykologisk aggression och en rad andra former för extremt våld mot kvinnor.
I Latinamerika och främst Centralamerika, fortsätter debatten om termen Femicidio. I en undersökning av den honduranska feministen Laurie Sanz, konstaterar denna sju teman som orsaken till Femicidio:
1.      Svartsjuka som är det vanligaste skälet.
2.      Machismo.
3.      Alkohol och droger.
4.      Mannen anser att kvinnan är hans egendom. ”Om hon inte är min ska hon inte vara någon annans heller”!
5.      Kvinnan gör slut och han vill tvinga henne tillbaka med våld.
6.      När kvinnan inte förser mannen med pengar till exempel för spritmissbruk.
7.      Hämnd mellan medlemmar i kriminella gäng som “maras” eller annan form av organiserad brottslighet som narkotikahandel, vanlig i Centralamerika. Oftast torteras, våldtas eller styckas kvinnan för att undvika spår av identitet.
I Honduras, säger Sanz, finns det också ytterligare en faktor som dramatiskt har intensifierat Femicidion i landet och det statskuppen i juni 2009. Det finns ett utbrett politiskt våld som har relation i form av polisvåld och en statlig terrorism som slår över både män som kvinnor.
Dick Emanuelsson

11-åriga flickebarn i ”harem” offer för barnpornografiproducent från USA



Christopher Glenn con una de las menores que tenía en cautiverio en Comayagua.TEGUCIGALPA / 2014-03-15 / En USA-medborgare avslöjades i början av veckan som en barnpornografiproducent. Mannen hade ett 20-tal unga flickebarn som han använde sig av i videoproduktionen men också som sexslavarbetskraft.
För grannarna i bostadsområdet ”21 Oktober” i staden Comayagua, två timmar norr om Tegucigalpa och granne med USA:s största flygbas i Centralamerika, var den 37-årige USA-medborgaren Christopher Glenn, en konstig typ. Bakom murarna i tvåvåningshuset hade han ett harem av ett 20-tal unga honduranska flickor i åldern 10-13 år. De kläddes också som om de tillhörde ett harem, med slöjor och långa klänningar när de ibland gick ut på en promenad. Ibland hörde de skrik.
I förra veckan avslöjades Glenn som en kombinerad hallick av grövsta sort samt producent av barnpornografi. Denna såldes till landsmän som kom på ”besök” och våldförde sig på de unga flickbarnen och köpte videofilmer av Glenn.
I huset hade Glenn en avancerad utrustning för att producera barnpornografin och beslagen som den honduranska polisen gjorde i samarbete med en specialgrupp inom FBI, bekräftade detta.
33-åringen hade hjälp av honduranen Juan Ángel García Velásquez som också greps. Glenn och honduranen hade rest runt på landsbygden i Honduras och sökte upp extremt fattiga bondefamiljer som övertalades och lockades att överlämna sina flickebarn till Glenn. Kravet var dock att de skulle vara oskulder. Han lovade föräldrarna att ge dem utbildning.
FBI-agenterna lämnade Honduras omedelbart och förde med sig sin landsman innan denne ställdes inför rätta i det centralamerikanska landet.
Honduras fortsätter att vara inte bara en ”Bananrepublik” för USA, utan en plats där flickor och kvinnor används som sexslavar, summerar Gladys med indignation i rösten.
Dick Emanuelsson

Vad är Femicidio?

Uttrycket användes av USA-feministen Diana Russell 1976 på en internationell tribunal i Bryssel som ett extremt våld och mord mot kvinnor.
1992 vidareutvecklade Russell i sällskap med Jill Radford ordet Femicidio och inkluderade en mängd faktorer av våld mot kvinnor som verbala övergrepp, våldtäkt, tortyr, sexuellt slaveri, incest, interfamiliärt barnsex, psykologisk aggression och en rad andra former för extremt våld mot kvinnor.
I Latinamerika och främst Centralamerika, fortsätter debatten om termen Femicidio. I en undersökning av den honduranska feministen Laurie Sanz, konstaterar denna sju teman som orsaken till Femicidio:
1.      Svartsjuka som är det vanligaste skälet.
2.      Machismo.
3.      Alkohol och droger.
4.      Mannen anser att kvinnan är hans egendom. ”Om hon inte är min ska hon inte vara någon annans heller”!
5.      Kvinnan gör slut och han vill tvinga henne tillbaka med våld.
6.      När kvinnan inte förser mannen med pengar till exempel för spritmissbruk.
7.      Hämnd mellan medlemmar i kriminella gäng som “maras” eller annan form av organiserad brottslighet som narkotikahandel, vanlig i Centralamerika. Oftast torteras, våldtas eller styckas kvinnan för att undvika spår av identitet.
I Honduras, säger Sanz, finns det också ytterligare en faktor som dramatiskt har intensifierat Femicidion i landet och det statskuppen i juni 2009. Det finns ett utbrett politiskt våld som har relation i form av polisvåld och en statlig terrorism som slår över både män som kvinnor.
Dick Emanuelsson

måndag 11 februari 2013

(Video): Fascismens ansikte i Honduras i konkret belysning





(Video): Fascismens ansikte i Honduras i konkret belysning


TEGUCIGALPA / 2013-02-11 / Ta en titt på videon nedan. Den är en dramatisk sammanfattning på fyra minuter vad Honduras representerar idag; hunger, terror och krig som den sovjetiske poeten Majakovskij sammanfattade i ordet FASCISM.

Video YouTube:

De första sekvenserna är från primärvalets upptakt för regeringspartiets officielle kandidat Juan Orlando Hernández, Kongressens ordförande som frågar den ditbussade publiken ”Quien dijo miedo”, vem vad det som sa Rädsla”!?, ett uttryck från Motståndsfronten som också blev titeln på en film som gjordes om den heroiska Motståndsfrontens hjältar som föll för de militära gorillorna den 28 juni 2009 och tiden därefter.

Under den ”legaliserade” regimen Porfirio Lobo, har 83 bönder mördats av de paramilitära skvadronerna i Aguandalen som de tre dominerande landägarna har skapat för att försvara sina privilegier. Dussintals lärare har gått samma väg och ett 30-tal av mina kollegor har slaktats och begravts bara för att de beskrivit sanningen som den är.

USA-baser och narkotikakarteller


Militärkuppen och den efterföljande USA-vänliga nickedocksregimen öppnade också för nya USA-baser som i dess spår öppnade för narkotikartellerna. De i dag kontrollerar i dag den norra kusten i Karibien i den korridor som maffian håller med DEA:s tysta medgivande och stöd. Miskitofolket har fallit offer för denna oheliga allians, som i slutet av maj 2012, då DEA:s helikoptrar öppnade eld med M60-gevär från sina helikoptrar och mördade fyra personer, två gravida kvinnor och två barn, samt sju svårt skottskadade.

Polismakten, som ska ”Beskydda och Tjäna”, som det står på deras nya bilar, som är en donation från USA:s militära Sydkommando, mördade enbart under 2012, 143 unga honduraner, enligt Julieta Castellano, den kvinnliga rektorn på det allmänna Autonoma Universitetet (UNAH). Hennes son jagades och mördades av en polispatrull förra året.


Sekvenser från den uppmärksammade videon där fem ungdomar slaktas av ett förmodat polis-
kommando. Regeringens motto är "Kristen Humanism".


”Social rensning”, tusentals mördade ungdomar


I den andra hälften av videon ser vi ett professionellt mordkommande, som misstänks vara poliser som anländer till ett av Tegucigalpas fattiga kvarter där 5-6 ungdomar promenerar lugnt tills de två skåpbilarna dyker upp. Ut kommer mordkommandot som börjar beskjuta studenterna.

Slakten är ett faktum. Men det är inget dramatiskt för så är vardagen i det lilla centralamerikanska landet med en lika stor befolkning som Sverige på en fjärdel av dess yta. Varje dag slaktas mellan 17-20 honduraner, framför allt unga män eller 80 per 100.000 invånare, den högsta siffran i världen i länder utan väpnade konflikter.

Men femicidion är också ett faktum. Under 2012 mördades varje dag två kvinnor ”under våldsamma omständigheter”, enligt statistik från ”Observatorio de la Violencia”.

Emmo, Motståndsfrontens symbol, mördades i september 2011 av vad som har pekats ut som en
polis. Hundratals av aktiva i Motståndsfronten mördades och mördas efter militärkuppen
i juni 2009. 99% av alla mord på frontens medlemmar har inte ens utretts.

Våld och ”Colombianisering” i kapitalets tjänst


Men våldet är inte något som står över de sociala klassernas kamp. Som vi ser av mordstatistiken mot de organiserade bönderna och vem som står bakom denna, så har politiken efter statskuppen tagit mål på att slå sönder de arbetandes försvarsorganisationer så som fackföreningar, bondeorganisationer eller bostadskommittéer. Människorättsorganisationernas medlemmar utsätts för samma våld och enligt svenska ambassaden i Guatemala, som också täcker Honduras, ansvarar polisen för över 95% av morden på människorättsaktivister, vilket uppmärksammades av G16-gruppen förra året.

När denna ”Colombianisering” av Honduras nu har verkställts är det lättare att intensifiera den nyliberala politiken, överlämna koncessioner för mer än 50 floder och naturresurser till det transnationella energikapitalet. Detta vill bygga vattenkraftverk över hela landet samtidigt som en halv miljon huvudstadsbor inte har rinnande vatten eller bara en eller ett par timmar per dag. I vårt bostadsområde pumpar de vatten 1,15 tim. på onsdagar och lördagar. Resten av veckan är det torrt i ett land med 12 månader av het sommar.

"URIBE, Honduras avskyr dig! Ut ur Honduras, Terrorist", kräver denna kvinna som demonstrerar
i protest mot Uribes regelbundna besök i efterkuppens Honduras där han har köpt en jättevilla
på karibiska kusten. I Honduras opererar specialkommandon från Colombia Armé.


Om det hade varit Kuba?


Arbetsmarknaden har slagits sönder och de djupgående arbetsmarknadsreformerna och arbetsrätten som blev frukten av den stora generalstrejken 1954, som började mot slaveriet och exploateringen av arbetarna på Standard Fruits Co:s bananplantager vid karibiska kusten, men som spred sig som en löpeld över hela Honduras, finns det inte mycket av. Anställningsskyddet är borta och har ersatts av ”empleo por hora”, en halv arbetsdag för att privatkapitalet ska kunna avskeda de arbetare som har full arbetsdag och på så sätt göra sig av med skyldigheten att betala semester, övertidsersättning och sjukförsäkring. En dröm för Svenskt Näringslivs ideologer.

Det här är bara ett fragment vad som innefattas i Kapitalets Diktatur, kall statistik som inte beskriver den förtvivlan och gråt som mamman eller systern eller pappan känner när de ser sin son eller dotter bakbunden med märken av tortyr över hela den bloddränkta kroppen. Eller hur det är att förtvivlad och desperat stå på gatan efter att ”svinet till arbetsgivare” har sparkat dig. Den infantila svenska debatten om ”KLASSHAT” som småborgare inom medelklassen har fört har inget som helst med verkligt klasshat att göra. Men det är vad hundratusentals för att inte säga miljoner honduraner känner inför en klassmakt som heter kapitalism. Men detta klasshat kanaliseras in i Motståndsfronten och med förhoppning också i et organiserat arbete inom Motståndsfrontens politiska gren, Partiet LIBRE, Libertad y Refundación, som har som mål att slå sönder kapitalets diktatur, resa sig och genomföra vad miljoner honduraner drömmer om i konkreta uttryck; Revolution.

Detta värdeladdade ord som Lightvänstern i Europa är livrädd att ta i sin mun eller sätta på pränt. Men så är verkligheten. För alternativen är få och den som sticker upp skjuts ihjäl, som i videon från vad som Fascismens Honduras.

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa

Video YouTube:


tisdag 1 maj 2012

Två miljoner honduraner på gatorna 1 maj


Två miljoner honduraner på gatorna 1 maj

TEGUCIGALPA / 2012-05-01 / De största demonstrationerna sedan den stora generalstrejken 1954 genomfördes i tisdags över hela Honduras. Det dröjde fem timmar innan hundratusentals arbetare, bönder, studenter och arbetslösa anlände till Morazantorget. Där höll ledarna för de tre landsorganisationerna skarpa tal som brännmärkte den nyliberala modellen, statens och regeringens hungerpolitik och morden på nästan 20 honduraner varje dygn.
Det nya vänsterpartiet LIBRE, Libertad y Refundación, representerades av sin kvinnliga presidentkandidat Xiomara Castro som leder nästan alla opinionsundersökningar i landet. Den massiva uppslutningen på 1 maj i Honduras var ett styrkebevis på att Motståndsfrontens politiska gren är på god väg att ta över det land där militären krossade demokratin den 28 juni 2009.
Dick Emanuelsson