Honduras: En progressiv regering tar över en bankrutt nation

XIOMARA CASTRO SARMIENTO, svär presidenteden den 27 januari 2022. Till vänster Luis Redondo, den nye ordföranden i landets parlament, kongressen.

 

Honduras: En progressiv regering tar över en bankrutt nation

Av Dick Emanuelsson

En kortare version är publicerad i Proletären
https://proletaren.se/artikel/stora-utmaningar-honduras-vansterpresident

TEGUCIGALPA / JANUARI-FEBRUARI 2022 / Den nya vänsterregeringen Xiomara Castro i Honduras står inför gigantiska ekonomiska problem med en statsskuld på 179 miljarder lempiras eller 7,3 miljarder dollar. Samtidigt brottas regeringen med en inre revolt i sin parlamentsgrupp i regeringspartiet Libertad y Refundacion, LIBRE som utnyttjas av högern och USA för att försvaga och förlama den progressiva regeringens utlovade program.

Det kunde inte ha börjat värre, menar alla som Proletären har talat med under den senaste veckan i Honduras. ”Sju dagar som skakade Honduras och Libre”, skulle man kunna sammanfatta tiden innan installationen av Xiomara Castro den 27 januari.

Torsdagen den 20 januari hade hon och koordinatören för Libre, Manuel Zelaya sammankallat parlamentsgruppen av 50 ledamöter för att diskutera frågan om valet av ordförande för parlamentet, landets enkammarkongress. Bara 30 dök upp samtidigt som en av de 20, Jorge Calix öppnade sitt hem för två av de ledande språkrören i kongressen från landets avgående regeringsparti, Partido Nacional, PN. De två uttalade sitt partis stöd för Calix som ordförande för kongressen i likhet med 16 av det liberala partiets 22 ledamöter. Därmed var krisen ett faktum.

Tumult uppstod när den avgående högerregeringens parlamentsledamöter ”kuppade” igenom beslutet att utse dissidenten Jorge Calix (i mitten) till ny ordförande i koingressen utan att ge det nya regeringspartiet Libres representant Rasel Tomé (till vänster) ordet för att föreslå Luis Redondo som ny ordförande. Men två dagar senare vågade varken Calix eller nationalisternas ledamöterna anlända till kongressen. Den hade tagits över av FOLKET.

ZELAYA OCH CASTRO HADE innan valet, i utbyte mot stöd till Libres presidentkandidat gjort en överenskommelse med partiet Partido Salvador de Honduras, PSH att överlåta ordförandeposten i kongressen till PSH:s ledamot Luis Redondo. Libres parlamentsgrupp var i december med på noterna. Men när det kom till beslut internt den 20 januari slog Calix och gruppen kring honom bakut när de inte ens dök upp till mötet. Beslutet slog ned som en bomb bland Libres medlemmar över hela landet som rasade.

– Det är 18 kontrarevolutionärer som har allierat sig med narkodiktaturen och Partido Nacional, sa arbetarledaren och parlamentsledamoten Juan Barahona till Proletären. Denne facklige veteran ledde motståndsfronten `La Resistencia´ efter militärkuppen 2009 och är förbittrad över vad han kallar för förräderiet från dem som anklagade den avgående högerregeringen för att vara ”en narkodiktatur” men som nu hamnade i samma säng som detta partis främsta representanter.

Parlamentsledamoten JUAN BARAHONA intervjuas av svenske reportern Dick Emanuelsson. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO

Uteslöts

Under tumultartade omständigheter valdes Jorge Calix till ordförande fredagen den 21 januari för kongressens tillfälliga presidium. Detta skulle, enligt författningen, ratificeras på söndagen den 23 januari.

På kvällen den 21 januari uteslöts 18 av de 20. Senare har tre ångrat sitt beslut. Samtidigt uppmanade Xiomara Castro partiets medlemmar i hela landet att mobilisera och anlända till kongressen på lördagen den 22 januari för att förhindra att gruppen Calix med allierade från den politiska högern skulle ratificera Calix som kongressens ordförande på söndagsmorgonen i kongressbyggnaden.

Castros vädjan fick gensvar från hela landet och kongressen togs helt sonika över fysiskt av tusentals Libre-medlemmar som vakade dag och natt de kommande dagarna.

På söndagen den 23 januari valdes i stället Luis Redondo som kongressens ordförande.

– Sedan 1950 väljer kongressen sin ordförande i sin egen fastighet, sa parlamentsledamoten Jari Dixon när Proletären träffade honom utanför sessionssalen inne i kongressen efter att 95 ledamöter och suppleanter valt Luis Redondo till ordförande. Jorge Calix och den andra ”kongressen” samlades virtuellt via zoom där han ratificerades av sin grupp, väl medveten, att om han skulle våga närma sig kongressbyggnaden skulle inga livvakter i världen garantera hans liv.

Dixon, före detta åklagare som avskedades vid militärkuppen för att han vägrade acceptera statskuppen, tillägger:

– Sedan en längre tid har de konspirerat mot sitt eget parti och president tillsammans med nationalisterna. Det kan bara sammanfattas med ett ord; förräderi!

Parlamentsledamoten JARI DIXON.
FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO

Regeringstryckeriet togs över

För att undvika att ”kuppmakarnas” beslut skulle formaliseras via regeringens så kallade ”Gaceta Oficial”, en slags kunggörelseskrift där alla lag- och regeringsbeslut trycks och offentliggörs ockuperades tryckeriet. I stället trycktes beslutet om valet av Redondo som ordförande för kongressen.

När vi anländer till tryckeriet, mitt framför Högsta Domstolen, lyser grafikerna och tryckarna upp och leder oss till fackets ordförande Luis Osorto:

– Jag vill understryka att beslutet inte var fackets utan några av medlemmarna och aktiva från Libre.

Men det är uppenbart att ockupationen är populär bland de anställda som inte gjorde det minsta motstånd. Osorto hoppas att konflikten snart ska lösas och att arbetarna kan se framåt med en regering som inte är lika arbetarfientlig som den avgående.

LUIS OSORTO (infällda bilden), fackordförande och några av de 185 anställda i det ockuperade regeringstryckeriet med LA GACETA OFICIAL i handen där beslutet att utse LUIS REDONDO till ordförande för landets parlament, kongressen blev offentliggjort. FOTO: LEOPOLDO ROMERO.

Dagen innan presidentinstallationen, twittrar Xiomara Castro om att hon har tagit emot Jorge Calix i sitt hem och erbjudit honom posten som regeringens samordnare, den kanske näst viktigaste posten i Honduras. Nyheten slår ner som ytterligare en bomb bland partiets medlemmar som gått vakt runt kongressen dygnet runt i nästan en vecka för att förhindra att kuppmakarna ska kunna ta sig in. Calix tackar för erbjudandet och säger att han ska tänka över erbjudandet som han fortfarande, den 6 februari inte har bestämt sig för hur han ska ställa sig.

Det har fått Libres medlemmar och ledning att anta att bakom Calix återfinns en annan och mer mäktig uppdragsgivare inom det honduranska storkapitalet.

Hans valkampanj, som genomfördes i en helikopter som Camilo Atala ställde till förfogande, visar vem Calix representerar, menar Libres medlemmar. Atalafamiljen är av kristen palestinsk bakgrund och är Honduras´ mäktigaste storkapitalist. Atala är bland annat ägare till konsortiet Desa som Bertha Caceres kämpade mot och gav sitt liv för att Lenkafolket skulle rädda sin flod, Rio Gualcuarque.

Stadions portar sprängs

Vid midnatt mellan den 26-27 januari börjar medlemmar i Libre från hela landet att anlända till huvudstadens fotbollsstadion där presidenterna traditionellt samlas för att ta emot presidentbaneret. Stadion rymmer 30 000 personer och på morgonen sprängs av två portarna av folkmassorna som har enorma förväntningar på den nya regeringen.

På en av läktarna har en över hundra meter lång muralmålning skapats av Honduras´ bästa konstnärer. De föreställer de martyrer som mördades under militärkuppen och de efterföljande åren. En rörande upplevelse att se eftersom många som vi intervjuade under dessa dramatiska år nu är borta, men inte bortglömda.

Honduras har fått sin första kvinnliga president och det uppskattas av landets kämpande kvinnor. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.

Hopplöst skuldsatt nation

I Honduras är 38 procent av befolkningen extremt fattiga, de har inte ens pengar till ett mål mat om dagen. Landets BNP är bara 23,8 miljarder dollar, men landet har mer än 16,5 miljarder dollar i skulder, vilket betyder att dess skuld är nästan 70 % av storleken på hela ekonomin.

Xiomara underströk i sitt installationstal den nästan hopplösa ekonomiska situationen som den avgående högerregeringen överlämnar till Castro:

– Den ekonomiska katastrof jag får ta över är oöverträffad i landets historia. Dess inverkan på människors liv återspeglas i ökningen av skulden med 700 procent. Fattigdomen har ökat till 74 procent och har förvandlat Honduras till det fattigaste landet i Latinamerika. Denna siffra förklarar i sig själv karavanerna av tusentals människor som lämnar landet för att söka bättre möjligheter för sina liv.

Den första kvinnliga presidenten i detta macholand menade trots allt att ”vi krossar kedjor och vi bryter upp traditioner”!

Men frågan är om det är möjligt.

– Betalningen av räntan på statsskulden och amorteringen av denna tar i detta ögonblick 50 procent av intäkterna på statsbudgeten.

– Efter 12 år av diktatur steg saldot från den interna skulden från 20 miljarder lempiras (810 miljoner USD) till 179 miljarder lempiras (7,3 miljarder USD).

Vid tiden för den USA-stödda kuppen 2009 hade Honduras en utlandsskuld på 2,481 miljarder dollar. Nu är den uppe i 9,25 miljarder dollar.

Det mesta av budgeten går till löner och arvoden till de 210 000 offentliganställda, varav 152 000 arbetar inom sjukvård, utbildning, försvar och säkerhet.

Honduras´ utlandsskuld.

4 av 10 dollar i korruption

Men korruptionen är en cancer i den honduranska samhällskroppen. Och Castro gav exempel på det från det fragmenterade statliga el-bolaget ENEE där guldklimpen, generering av elektricitet är i händerna på den privata oligarkin i Honduras och distributionen av elen via ENEE i händerna på ett skandalomsusat colombianskt företag. Den colombianske direktören lämnade in sin avskedsansökan samma dag som Xiomara svor presidenteden och återvände till Colombia.

– Förlusterna på grund av ren stöld inom ENEE överstiger 38 procent (av företagets budget). Det har en inverkan på kassaflödet på mer än 450 miljoner dollar per år.

De logiska frågan som alla honduraner i dag ställer sig är:

Hur ska denna budget klara de fyra prioriterade områdena som regeringen Castro ställer sig just inom sjukvård, utbildning, mat för dagen och arbete?

Landets BNP 2020

Oligarkins energimonopol

När Honduras under den störtade president Manuel Zelaya anslöt sig till det venezuelaledda Petrocaribe och ALBA sänktes bränslepriserna med hälften när det venezuelanska statliga PDVSA exporterade bränsle till Honduras. Samtidigt inleddes prospekteringar i kusten i Karibien där de anses finnas stora oljereserver. De transnationella Texaco och Shell och den nationella oligarkin chockades och inledde konspirationerna om en statskupp mot Zelaya.

Det är framför allt två oligarker och aktiva i konspirationen vid statskuppen 2009; Freddy Nasser och Schucry Kafie. Nedanstående är en uppställning på deras närmast monopolliknande ställning inom energisektorn i landet [1]:

• Grupo Terra (Freddy Nasser), Emce (Freddy Nasser)
• Enersa, termoelektrisk anläggning (Freddy Nasser)
• Río Blanco, termoelektrisk anläggning (Freddy Nasser)
• Lufussa, termoelektrisk anläggning (Schucry Kafie)
• Elcosa, termoelektrisk anläggning (Freddy Nasser)
• Petróleos de Honduras (Hondupetrol) (Freddy Nasser)
• Gasolineras Uno (Freddy Nasser)
• Empresa Transporte y Maquinaria (Tramaq) (Freddy Nasser)
• Energía y Transmisión (Enetran) (Freddy Nasser)
• Semeh (Rafael Ferrari, Arturo Corrales)
• Dinapower, biocombustible (Miguel Facussé Barjum)

För Xiomara Castro de Zelaya är detta en rent mardrömsliknande situation, hur kunna hålla löftet till en miljon fattiga honduraner om gratis elektricitet om de konsumerar mindre än 150 kwh?

"Parasiterna", som de kallas, de två energioligarkerna i Honduras. De tar ut priser på sin producerade energi som de säljer till staten som ligger sex gånger högre än den energi som det statliga ENEE producerar.

USA:s intresse

Närvaron av Joe Bidens vicepresident Kamala Harris har sin bakgrund i USA:s militära närvaro i landet. Hon och USA-ambassaden har varit aktiva, både innan valet som efter detsamma. Brian A. Nichols, State Departements Sekreterare för den Västra Hemisfären anlände till Honduras en vecka INNAN Xiomara Castro svor presidenteden. Nichols framträdde varje dag i medier och på konferenser i en aktivitet som väckte förundran bland alla i Honduras. Nichols utfärdade rekommendationer till höger och vänster vilket fick Proletären att ställa följande fråga till Juan Barahona:

* Hur länge ska USA agera som om Imperiet har vårdnaden över landet?

– Tyvärr är Honduras´ historia kantad av inblandning från det nordamerikanska Imperiet. Det manifesterades vid ett tillfälle via bananbolaget här som bestämde vem som skulle bli president och vem och när denne skulle avsättas. De kommer inte att frivilligt acceptera att detta land frigör sig. Men med segern som vi har vunnit med Xiomara Castro går vi vidare mot befrielsen av vårt folk, säger en optimistisk Barahona.

 

I BAKGRUNDEN HANDLAR Kamala Harris uppseendeväckande besök i Honduras om tre teman, säger Ruy Diaz, facklig ledare inom den honduranska lärarkåren och en ledande kraft för vänstern inom Libre:

– Det handlar om 1) fortsatt militär USA-närvaro med tre militärbaser i det mest militärstrategiska landet i Latinamerika och Karibien, 2) ett stopp eller minskande av migrationen med en liknande modell som påtvingades Mexiko och president Lopez Obrador, det vill säga stoppa migrationen vid de egna gränserna. 3) Det tredje motivet för Harris neddimpande i fattiga Honduras är USA:s försvar av Taiwan, att förhindra att Honduras bryter med Taiwan och upprättar förbindelser med Folkrepubliken, som Nicaragua gjorde i december.

Harris utlovade i sitt samtal med Xiomara Castro 1,2 miljarder dollar som hon hade fått löfte av de korporativa företagen i USA för att förhindra fortsatt migration av honduraner som varje dag i hundratals går i karavaner mot Norr. Hittills har däremot inga som helst pengar eller projekt stoppat migrationen eftersom varken den avgående regeringen eller USA kan skilja på Orsak och Verkan.

USA:s militära intresse i ”Amerikas Midja”, som Honduras, det mest betydelsefulla geostrategiska landet på den amerikanska kontinenten kallas.

Folkligt deltagande demokrati

I sitt tal på stadion uppgav Xiomara Castro att den nya regeringen kommer att vända sig till folket, antingen direkt via folkomröstningar eller, som ägt rum efter valsegern, i direkta samtal med hela den folkliga och sociala rörelsen i landet, en rörelse som under de tolv åren av högerregim många gånger har slagits ned av militär och polis när den protesterat för högre löner eller mot terrorn och hungern i landet. Många har dödats av de militariserade säkerhetsstyrkorna, som till exempel under de två månaderna av protester efter valfusket i november 2017 då officiellt 22 honduraner sköts ihjäl. Men människorättsorganisationerna rapporterade om 40 döda.

– Vi kan inte vara bundna till det faktum att vi måste få 86 röster som ersätter folkets röst och inte tillåter oss att göra dessa samråd, sade hon, väl medveten om att hon måste få en kvalificerad majoritet av ledamöterna i kongressen för författningsförändringar, en majoritet som hon inte har. Än mindre efter att 18 av hennes eget parti har revolterat och allierat sig med den korrumperade högern.

Med andra ord står den nya presidenten bunden vid att betala skulder och räntor, pengar till nya sociala och ekonomiska reformer, som hon utlovade i valrörelsen finns inte. Därmed blir hon ett lätt redskap för de politiska krafter som inte vill se ett Honduras gå vänsterut.

 

FAKTA: President-kongress

President: Xiomara Castro Sarmiento som svors in av domaren Karla Rivera

Vice: Doris Gutiérrez (Pinu-socialdemokrat), Salvador Nasralla (PSH) och Renato Pineda (Libre).

Kongressen (Parlamentet, 128 ledamöter):

Libertad y Refundacion, Libre: 50

Partido Nacional: 44

Partido Liberal: 22

Partido Salvador de Honduras, PSH: 10

Democrata Cristiana, PDC: 1

Partido Anticorrupcion, PAC: 1.

Omkring 60 utländska delegationer deltog.

 

Antal mord i Honduras 2021

Samordnaren för det Nationella Observatoriet av Våld (ONV) på det statliga universitetet UNAH, Migdonia Ayestas, uppgav den 16 december 2021 att Honduras kommer att sluta 2021 med en genomsnittlig frekvens på 40 mord per hundratusen invånare (pccmh), tre punkter fler än 2020. [2]. År 2019 mördades 4077 personer, d.v.s. 11,2 mord per dag. [3]. I Sverige var motsvarande siffra 1,1 per 100,000 medborgare [4].

Dagen efter presidentinstallationen mördades i stadsdelen Villa Nueva i Tegucigalpa sju personer i en ny massaker. Veckan innan hade tre andra människor mördats i den stadsdelen där Proletären gjorde ett reportage inför valet i början av november 2021. Terrorn är ytterligare en faktor till varför 300 honduraner per dygn lämnar Honduras.

 

 

USA:s migrationspolitik: Monserrate och 9-åriga dottern Jade torterades under 48 timmar i ”frysboxen”

Monserrate 32, mor till 9-åriga Jade upplevde förnedringen och tortyren under flera dagar när deras asylansökning försvårades på alla sätt. På bilden en faksimil av inledningen på reportaget och intervjun med Monserrate som publicerades i Proletären tidigare i somras, 2018. I bakgrunden en av platserna där flyktingarna lever koncentrerade i burar i väntan på besked.

USA:s migrationspolitik: Monserrate och 9-åriga dottern Jade torterades under 48 timmar i ”frysboxen”

”Den mannen är en despot”

Av Dick Emanuelsson

Donald Trump drog efter massiva nationella och internationella protester tillbaka beslutet att separera barn till migranter som grips vid gränsen mot Mexiko den 20 juni. Men dagen efter meddelade Pentagons språkrör överstelöjtnant Jamie Davis, att Vita Huset har bett Pentagon att förbereda för att ta emot 20.000 separerade immigrantbarn som ska inhysas på militära anläggningar fram tills 31 december 2018.

I måndags uppgav försvarsminister Jim Mattis president Donald Trump har valt ut en armé- och en flygbas i Texas om ska inhysa de gripna immigranterna. Det blir till slut USA-kongressen som kommer ta ställning till det adekvata i att inhysa barn på militärbaser, barn som många gånger har flytt från våldsamma förhållanden i Centralamerika och Mexiko.

En av dem är Monserrate Murillo Salinas, 32, mor till 9-åriga Jade. Hon drabbades de första åren av en lindrig variant av Guillain-Barré-Strohls syndrom, (GBS). Redan i mitten av 2014 tog hon sig genom Guatemala och kom till den mexikanska huvudstaden. Där uppehöll hon sig i två månader i väntan på att hitta en så kallad coyote, en vägvisare vid Rio Grandefloden, vid gränsen mot USA. Men ett telefonsamtal från hennes syster i Honduras gjorde att hon återvände.

– Jag fick beskedet om att min mor hade mördats.

Hennes mor var den legendariska ledaren för Honduras organiserade bönder i norra Honduras, Margarita Murillo. Dagen efter mordet skulle hon och hennes grannar ha en träff med Jordreformsinstitutet i Honduras där jorden de hade kämpat för skulle legaliseras. Men på kvällen kom mördaren och med fem skott i huvudet och bröstet släckte han livet för Margarita som också var ledare för den honduranska Motståndsrörelsen, la Resistencia, och det nybildade vänsterpartiet Libre, Libertad y Refundacion.

Monserrate berättar om de konstanta mordhot som Margarita och familjen hade utsatts för ända sedan den militära statskuppen den 28 juni 2009. Margarita, Monserrate och hennes syskon var mycket aktiva i kampen mot kuppmännen och de USA-stödda regeringar som följde i spåren åren efter. Hoten blev för starka och därför hade Monserrate och hennes två bröder lämnat Honduras efter att de gripits och mordhotats av militären.

– Det var hemskt trist men jag är inte den som sätter mig ner och gråter utan efter begravningen av min mor började jag planeringen av det nya försöket att ta mig till USA, som miljoner andra centralamerikaner. Vi hade en politisk, och inte en ekonomisk bakgrund för att begära asyl.

Margareta Murillo bondeledare och en av grundarna till den honduranska motståndsrörelsen La Resistencia samt vänsterpartiet Libertad y Refundacion, Libre, mördades av de fascistiska krafter som stod bakom statskuppen 2009 och som är motståndare till en jordreform i Honduras. På bilden intervjuas hon av svenske reportern Dick Emanuelsson. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

I slutet av 2015 började hon strapatserna. Till skillnad mot de flesta valde hon att resa dagsturer med vanliga interregionala bussar i både Guatemala som Mexiko. Många mister livet när de tar sig upp på taket på ”La Bestia”, Besten, ett långt tågsätt som går från södra till norra Mexiko där många har mist livet när de uttröttade rasar ner mellan tågvagnarna eller från taket på vagnarna och skärs i strimlor. Eller kvinnor som våldtas och rånas av psykopatiska så kallade ”mareros”.

Sju gånger gick hon fram till kanten av gränsfloden, denna gång Rio Bravo vid staden Nuevo Laredo. Men hon vågade inte.

– Vår coyote, vägvisaren, sa att han tog oss över floden för 2.000 dollar men han underströk att han inte tänkte rädda någon om personen gick ner i ett hål eller drogs med i flodströmmen. Varje grupp utgjordes av tio personer.

– Den åttonde gången sa en kvinna i området att ”kom inte hit mer för de har börjat att skugga dig tillbaka där du bor för att kontrollera om du är från polisen”. ”Men jag vågar mig inte över”, svarade jag och då sa hon att ”varför inte gå över gränsbron som vilken mexikan som helst och där, på USA-sidan, begär du asyl. Men du kan inte ta med dig mer än dina papper och de kläder du går i”.

 

Monserrate med sin dotter Jade. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON

Och så blev det. Monserrate återvände och dagen efter gick hon till gränsbron som leder över till Texas. Den mexikanska gränspolisen som trodde hon var mexikanska sa bryskt: ”du ska betala fem pesos (ca 5 sv/kr)”!

– Visst sa jag och betalade och gick över till den amerikanska sidan, lättad. Men där blev det en lång kö för alla mexikaner med passersedel eller visum och jag hade inget av det, säger Monserrate som nu skrattar vid minnet av den mardröm som skulle börja.

När USA:s gränspolis började förhöret med henne sa de att hon måste vända tillbaka, men hon vägrade och sa att hon hade rätt att begära politisk asyl. Då hade hon stått under den stekheta solen i fem timmar med den då sexåriga dottern.

Vid 3-tiden på natten, i migrationens kontor, kom en kvinna som kunde spanska och förhörde Monserrate. Efter att hon visat pressklipp med mera från mordet på Margareta Murillo gick gränspolisen med på att flytta henne till vad som kallas för ”Kylskåpet”.

– Det är en tortyr som är obeskrivlig. Du tas ifrån alla dina varma kläder och skor och sätts i ett litet rum med tio andra personer i en temperatur som är programmerad till 13-15 grader. Och där du ska sova på det iskalla golvet. De tar ingen som helst hänsyn till att du har små barn, Jade skrek av kölden och förstod ingenting. Du ber dem till slut att få skriva under pappren som säger att du har behandlats väl och vill bli deporterad tillbaka till hemlandet. Jag omfamnade stackars Jade med hela min kropp för att hon inte skulle få lunginflammation.

Monserrate och Jade stod ut, de vägrade, medvetna om att i Honduras skulle de röna samma öde som Margarita sin mor&mormor, att ge upp inför USA-myndigheternas utpressning.

Efter två dygn kom migrationspolisen de vid tolvtiden på natten för att registrera, ta fingeravtryck, med mera. Efter den processen fördes mor och dotter bort till en institution som USA-Migrationen kallar för ”Casa de Hogar” ett slags tillfälligt hem för migranterna.

– Men det är allt utom ett hem utan ett fängelse! dundrar Monserrate.

– Där placeras du under uppsikt. Där har du åtminstone, mat, en säng men det är ändå ett fängelse för du kan inte kommunicera med någon, du har bara rätt att ringa ett samtal om du har en släkting i USA. Har du en mobil så beslagtar de den.

Efter en vecka på den anläggningen ringde gränsmyndigheterna till Monserates bror som uppmanades skicka pengar för att hon och Jade skulle kunna resa till New York, där brodern finns. Han hade kommit ur migrationsfängelset där han hade placerats i väntan på att hans ansökan om att inleda en asylprocess skulle accepteras en månad innan. I över ett år hade han suttit där. Så kom Monserrate och Jade till slut till New York där några honduranska solidariska vänner gav dem ett tak över huvudet några månader innan de tre hittade ett litet kyffe där de tre nu lever och som de betalar hutlösa 2.000 dollar för.

Ett helt nytt liv har inletts utan rätt att arbeta och där Jade behöver en specialskola, på grund av sin sjukdom, som kostar stora pengar. Men som Monserrate sa, hon sätter sig inte ner och gråter utan började leta efter en skola och jobb för att kunna betala den skamlösa men ”normala” hyran i staden. Och det blev, som så många andra immigranter har hon ett städjobb på natten för att betala hyra, Jades skola och mat för dagen.

Vad säger hon om president Donald Trumps första beslut att separera barnen från föräldrarna vid gränsen och placera dem i burliknande konstruktioner, något som nästan har jämställts med de tyska nazisternas fångläger?

– Det här var nästan legio tidigare. Det är sant att barnen inte separerades från föräldrarna. Men den omänskliga behandlingen pågick. Den här mannen är en despot och beslutet han tog är omänskligt och har satt ett ärr i dessa barn. Han (Trump) drog tillbaka beslutet men det är inte mycket som förändras. För Obama är den president som har deporterat mest migranter av alla presidenter, hela tre miljoner människor under sina två perioder.

Hon säger att den vanlige USA-medborgaren har skakats av Trumps beslut att separera barnen från modern eller fadern.

FAKTA:

·         36 745 centralamerikanska familjer greps av USA:s gränspolis vid gränsfloden Rio Grande 1 januari-31 maj, 2018.

·         Av dessa var 20 675 honduranska familjer medan 6 530 var minderåriga som kom ensamma när de greps.

·         Under tidsperioden 1 oktober 2017-31 maj 2018 greps 58 581 familjer av vilka 35% var honduraner. Övriga var salvadoraner, guatemalaner eller mexikaner. Varje dag greps 98 honduranska familjer.

·         Under samma tid greps 32 178 minderåriga utan något vuxet sällskap varav 20 procent var honduraner. Det betyder att varje dag greps 30 minderåriga honduraner.

Källa: Förenta staternas tull- och gränsbevakning, United States Customs and Border Protection, CBP, Department of Homeland Security.

Honduras: ”Det är du, Trump, som har provocerat denna exodus av honduraner för du stöder regimen”!

Gränstationen Agua Caliente mellan Hondurs och Guatemala. Här blev det först stopp vid 15.00-tiden på måndagseftermiddagen när ett hundratal från den guatemalanska kravallpolisen hade utposterats. Men efter några minuter bröts kedjan.

Honduras: ”Det är du, Trump, som har provocerat denna exodus av honduraner för du stöder regimen”!

Av Dick Emanuelsson

Mer än 5 000 honduraner är nu vid gränsen till Guatemala. På den guatemalanska sidan har regeringen Jimmy Morales mobiliserat armé och polis med motivet att stoppa Karavanen som är en rejäl politisk örfil mot regeringen Trump.


Det första reportaget från den 13 oktober, 2018:

Honduras: De lämnar allt bakom sig och går till fots från Honduras till gränsen till USA på flykt undan terror och hunger

https://hondurasdick.blogspot.com/2018/10/honduras-de-lamnar-allt-bakom-sig-och.html

TEGUCIGALPA / 2018-10-15 / Fler än 5000 honduraner befinner sig nu vid gränsstationen Agua Caliente mellan Honduras och Guatemala. De startade sin marsch klockan 05.30 i lördags morse från Honduras andra stad San Pedro Sula och genomförde två dagsmarscher till staden Santa Rosa de Copan och nu, staden Ocotepeque. Totalt 273 kilometer.

Under marschen har också salvadoraner anslutit sig och i Guatemala väntar guatemalaner på att ansluta sig till Karavanen som har formats till att bli en exodus från Honduras och de tre länderna i den så kallade ”Norra Triangeln”, Honduras, Guatemala och El Salvador.

Karavanens politiska örfil mot Pence&Pompeo

I skrivande stund befinner sig den mänskliga massan av desperata människor framför de uniformerade militärer och poliser som Guatemalas president Jimmy Morales har mobiliserat för att stoppa Karavanen till varje pris, för bakom beslutet står Donald Trump och hans vice, Mike Pence.

Ty Karavanen är en oerhörd politisk örfil om inte ett rent knytnävslag i mellangärdet på Trumps vicepresident Mike Pence och Mike Pompeo, den före detta CIA-chefen som utnämndes av Trump till utrikesminister.

Duon samlade de tre presidenterna (El Salvadors vicepresident Oscar Ortiz deltog i stället för president Salvador Cerén) i torsdags förra veckan och inskärpte vikten om att stoppa migrationen från de tre länderna. Pence underströk att de tre länderna med alla medel måste stoppa migrationen mot USA och anklagades för att vara cynisk när han sammanfattade USA:s inställning som en ”morot”; att om ni visar resultat kommer det pengar.

Pence sas vara orolig för migrationen från Honduras har ökat med 61 procent medan Guatemala tangerar 74 procents ökning.

Torsdag Mike Pompeo och Mike Pence i mitten för fotografiet med idel glada leenden, två dagar innan de det förändrades märkbart.

Solidariteten tog emot de som hjältar

Och när 1300 honduraner lämnade San Pedro Sula i lördags morse var de nog omedvetna om den gigantiska katalysator de hade igångsatt. För under de två dagarna av marscherande under sol och tropiskt störtregn har över 3700 honduraner till anslutit sig.

En man i Karavanen bar ett plakat med texten: “Trump: Tú has provocado la migración porque tu apoya al gobierno de JOH”!

Trump, du har orsakat denna migration för du stöder regeringen Juan Orlando Hernandez.

Och den uppfattningen är total bland deltagarna.

När Karavanen anlände till Santa Rosa de Copan i lördags togs de emot som hjältar av civilbefolkningen, som gick man ur huse med mat, filtar och vatten för att stärka moralen och fysiken hos deltagarna.

När Karavanen anlände till den lilla staden Ocotepeque, inte långt från gränsstationen till Guatemala exploderade solidariteten med befolkningen som härbärgerades mot kylan i dessa bergiga regioner. I staden anslöt sig ytterligare 500 honduraner för att marschera norrut.

Tårarna rinner efter kinderna på folk när de ser mödrar med 1-3 barn, de rullstolsbundna, de gamla och unga med det gemensamma målet att försöka gripa tag i vad de anser vara det sista halmstrået i livet och skapa det minimala i kampen för ett värdigt och anständigt liv, att besegra den extrema fattigdomen och våldet för att barn och ungdomar inte ska ansluta sig till de fruktade ”Maras-gängen” eller gå under av hunger i det land som innan den nyliberala modellens intrång betraktades som ”Centralamerikas risbod”. I dag importera Honduras ris.

Julio Rivera, bananarbetare med år bakom sig på Chiquitas och Doles plantager där de, i likhet med bananarbetare i Honduras, Guatemala och Costa Rica utsattes och exponerades av växtgiftet Nemagon. I USA förbjöds det på tidiga 70-talet men under nästan hela 1980-talet besprutades de multinationella bananbolagens plantager och med dem arbetarna. FOTO: DICK EMANUELSSON, 2004.

”Marschen utan återvändo” i Nicaragua

Mina tankar går till de sjuka nicaraguanska bananarbetarna som utsattes av växtgiftet Nemagon som besprutades på Chiquitas och Doles plantager på stillahavskusten under 1970- och 80-talet. 2004 inledde de den 130 kilometer långa marschen från staden Chinandega till huvudstaden Managua. På banderollen i täten stod det:

“La Marcha sin Retorno”, Marschen utan återvändo.

Några månader senare anlände vi till den stora parken där de sju tusen bananarbetarna, mer döda än levande, hade slagit läger framför Nationalförsamlingen i Managua. Den liberala regeringen Enrique Bolaño tog inte ens emot en delegation från arbetarna som krävde att de två multinationella bananbolagen skulle utkrävas ett skadestånd för de enorma skador de fått av pesticiden.

Efter att sandinistregeringen under Daniel Ortega vann valet och inledde regeringsarbetet den 10 januari, förvandlades den stora tältparken där dessa utslitna bananarbetare överlevde till moderna bostadshus med en liten läkarstation. Över hela parken syntes de röd-svarta sandinisfanorna vaja. Men mer än 2500 arbetare som deltog i Marschen utan Återvändo avled av sviterna av Doles och Chiquitas gifter men deras kamp var inte förgäves.

Och det är något av det som denna Karavan handlar om, en marsch utan återvändo:

Karavanen på väg mot gränsen till Guatemala. FOTO: DUNIA MONTOYA.

”Vi vill lämna Mardrömmen Honduras bakom oss”

– Vi söker inte den Amerikanska Drömmen. Vad vi vill är att lämna Mardrömmen Honduras bakom oss, sammanfattar en kvinna i marschen med sitt barn på armen.

Om det honduranska folket har gett en enorm solidaritet till dessa människor, har andra politiska krafter försökt misstänkliggöra dem. Bartolo Fuentes som vi intervjuade i lördags har i medierna knutna till högerregeringen utpekats som en ”koyot” som skulle ta 5000 dollar för var och en. Han konfronterade medierna och i direktsändning i flera Tv-kanaler slog han hål på den psykologiska krigföringen som han och oppositionen anser komma från regeringskrafter.

Både USA:s, Mexikos, Honduras och Guatemalas regeringar och migrationsmyndigheter har utfärdat nervösa pressmeddelanden där de uppmanar marschdeltagarna att inte gå vidare och riskera sig och sina anhörigas liv. Det är uppenbart att nervositeten ökar för varje timme som Karavanen avancerar.

Guatemalas regering “kommer inte tillåta inträde av personer eller rörelser av dessa med olagligt syfte (organiserad migration) som påverkar den allmänna ordningen och den nationella säkerheten”.

Honduras kontinentens fattigaste land.

USA oroat för venezuelanska migranter

USA:s ambassad i Tegucigalpa uppgav i ett pressmeddelande att ”vi är mycket oroade över Karavanen av migranter som reser från Honduras norrut med falska löften om att kunna resa in i USA. USA tillämpar och uppfyller rigoröst sina migrationslagar”.

På USA-ambassadens webbsida kan vi också läsa ett annat pressmeddelande [https://hn.usembassy.gov/hospital-ship-to-depart-norfolk-oct-11-for-enduring-promise-mission-in-latin-america/] som säger att Pentagons enorma sjukhusfartyg Norfolk, med 1200 bäddar och tolv operationssalar ska avgå och besöka ett antal länder, framför allt Colombia och ett antal sydamerikanska länder.

Norfolk ska bland annat ankra i kuststaden Riohacha i länet Guajira, bara några mil till den venezuelanska gränsen vid Karibien. Trumps, Pences och Nikky Haleys omsorg och oro för de venezuelanska migranterna är rörande och har bland annat resulterat i löftet från Trumpadministrationen om att Norfolk ska behandla venezuelaner som är sjuka. Venezuelanerna å sin sida småler åt påståendet och säger att sanningen snarare är den att Norfolk ska ta hand om sårade soldater som ska delta i en planerad militär invasion av det Natoanslutna Colombias grannland.

Karavanen bröt i genom vid gränsen!

När jag lägger sista handen på denna rapport, klockan 17.20 på måndagseftermiddagen, 40 minuter innan solnedgången, bryter de fem tusen karavandeltagarna igenom polisspärren som upprättats av den guatemalanska kravallpolisen vid gränsstationen, som inför detta mänskliga hav inte såg något annat val än att träda åt sidan.

Men tre kilometer innan den guatemalanska gränsstaden Esquipulas, med 65.000 invånare, stoppas Karavanen av polis och armé. Marschdeltagarna sjunger Honduras´ nationalsång. De säger att de inte vänder tillbaka.

Efter förhandlingar med befälen för armé och polis går de med på att låta karavandeltagarna gå in i Esquipulas där de tas emot av massor av invånare som ger dem mat och dryck.

Migrationsorganisationen Casa del Migrante (Migrantens Hus) San José, är organisatör av mottagandet.

Trumps förlorade den första ronden!

Migranter på "La Bestia" i Mexiko.

CEPAL: “Honduras det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten”

Enligt den Ekonomiska Kommissionen för Latinamerika och Karibien (CEPAL), var Honduras det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten år 2017.

Fattigdomen uppgick till 67,4 %.

Den extrema fattigdomen, det vill säga de som överlever på mindre än två dollar per dygn är i Honduras 46 procent av en befolkning på cirka 8,5 miljoner personer.

Honduraner migration och deportering

Drygt en miljon honduraner lever i USA.

Under 2018 första åtta månader ökade deportationen av honduraner från USA och Mexiko med 59,2 %, eller 50,286 honduraner jämfört med 31,593 under samma period 2017.

Av dem är det drygt 55.000 personer som har så kallat TPS, tillfälligt uppehållstillstånd som utfärdades efter den stora Mitchorkanen i november 1998, det vill säga för 20 år sedan. Dessa ska nu kastas ut med familjeanhöriga den 5 januari 2020 om de inte har reglerat sin situation med myndigheterna.

För El Salvador är situationen mycket värre för där hotas cirka 200.000 salvadoraner i USA med TPS att deporteras till det land i Centralamerika som är mindre än Småland.

Alla kännare av migrationen vet att den deporterade nästan undantagslöst återigen går mot norr efter att ha landat eller bussats tillbaka till sitt hemland. För det finns inga framtidsutsikter.

Fler än 400 migranter dödades på sin väg mot USa-gränsen 2017.

92 % av migranterna utsätts för våld

Enligt en rapport som utfärdades av Läkare utan Gränser med titeln “Tvingade att fly från den Norra Triangeln i Centralamerika: En glömd Humanitär Kris”* som publicerades 2017, beskrivs hur 92 procent av migranterna har utsatts för våld i sina hemländer eller på vägen mot gränsen till USA.

Dokumentet nämner att uppskattningsvis 500.000 personer från den Norra Triangelns länder reser in i Mexiko varje år illegalt.

Mexiko, pressat av USA har tvingats upprätta rigorösa krav och regler på visum för centralamerikaner som i praktiken är liknande de som centralamerikanen måste ha för att resa in i USA.

* Forzados a huir del Triángulo Norte de Centroamérica: Una crisis humanitaria olvidada