Honduras registrar sin 25:e massaker 2019
Av Dick
Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2019-05-19 / Igår avrättades fem män i vad som ser
ut som en regelrätt avrättning. Fyra av dem låg bredvid varandra skjutna i
huvudet medan det femte offret påträffades i en annan del av huset. Blodet
färgade golvet rött som i en makaber inramning.
Massakern ägde rum i
staden La Esperanza, i lenkaindianernas centrum i länet Intibuca, samma stad
och län där den mördade revolutionären och lenkaledaren Berta Caceres levde och
gick döden till mötes för sitt motstånd mot kraftverksbygget Aguasarca, vid Rio
Blanco.
Mördarna utgjordes av en
kombinerad grupp av aktiva och f.d. officerare från armén och den militära
underrättelsetjänsten samt inhyrda professionella mördare, sammanlagt åtta
personer. Den miljöansvarige i kraftverkskonsortiet ingick också i gruppen och
dömdes tidigare i år till fängelse. Vd:n, som också har sin bakgrund i armén,
med utbildning på USAs akademi för latinamerikanska officerare, School of
America sitter för närvarande fängslad i väntan på rättegång.
USA:s
Fredskårister `dammsuger´
Om massakern igår finns
det lite information. Men när vi intervjuade Berta innan hon mördades uppgav
hon, att USAs fredskårister frekventerar länet regelbundet och besöker nedlagda
gruvor som undersöks.
Även länets topografi
dokumenteras i vad Berta ansåg vara direkt spioneri i de transnationella
bolagens dammsugeri av naturresurser. USAs största flygbas i Centralamerika
ligger bara två timmars bilfärd från La Esperanza.
Trots att det genomförs
en massaker varje vecka i Honduras föranleder det aldrig till att
USA-ambassaden eller att Luis Almagro, OAS' generalsekreterare utlyser en extra
session eller gör ett skarpt uttalande mot den regim som utpekas som en del av
och en bricka i de colombianska och mexikanska koka-kartellerna. Presidentens
bror sitter fängslad och hotas av tre livstidsstraff i USA. Den förre presidentens
son dömdes i september 2018 till 25 års fängelse för sitt medlemskap i en av
kartellerna.
Bertha Caceres, mördad den 2 mars 2016 i La Esperanza, Intibuca.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
Fienden
är vänstern i Latinamerika
Men medan dessa
regeringar, som ALLA fått USAs stöd och välsignelse fortsätter att stödja USAs
offensiv mot Kuba, Venezuela och Nicaragua, sitter de säkert.
Och Luis Almagro bryr
sig inte, han har fullt upp med att stödja terroristerna som genomförde ett
fängelsemyteri i Nicaragua i veckan som ju plötsligt verkar vara en ”mänsklig
rättighet”, men bara om det äger rum i de tre nämnda länderna.
Där äger inte
myndigheterna rätt att neutralisera ett uppror som kan utvecklas till ett
blodbad. Hade liknande händelse utspelats i USA vet alla vad som hade hänt.
Över
400 döda i fånguppror
I det senaste
fängelsemyteriet i Honduras dödades flera fångar och väktare. Den 15 februari
2012 dödades 382 fångar och ytterligare 50 fångar påträffades aldrig när en
brand i fängelset i Comayagua, som påstods ha börjat när protesterande fångar brände sina madrasser, förvandlades i en tragedi. Flera fängelsemyterier har skoningslöst våld där
10-150 fångar har dödats. Men inga blixtinkallade OAS-möten.
I Managua hade fångarna
genomfört åtta myterier den senaste månaden och i torsdags genomförde de sitt
nionde när Röda Korset begärde och fick tillstånd av regeringen att göra en
inspektion av fängelset. När en av terroristerna, gripen efter att ha deltagit
i attacken mot polisstationen i staden Matagalpa där de skottskadade och nära
dödade fyra poliser försökte överrumpla en av vakterna och ta hans gevär, blev
han skjuten i handgemänget med ett (1) skott.
Och nu ska OAS hålla ett
extra insatt möte för att behandla frågan.
Men massakrer i Honduras
väcker inget intresse, trots 25 massakrer i år.
Två länder, men två
olika sätt att se på konflikter.
Fångar, `mareros´, dödade efter ett fånguppror i staden San Pedro Sula, Honduras. |
Israelisk
militärbas i Honduras
Men i presidentpalatset
i Tegucigalpa är man trygga, trots att blodet färgar den lilla centralamerikanska
nationens jord röd. USAs tre militärbaser och colombianska militära och
säkerhetsrådgivare ska nu förstärkas med ytterligare en utländsk militärbas som
ska fyllas med 1000 israeliska militärer.
Vi känner oss lugna
inför åsynen av denna mäktiga trio.
För trots att de två
förstnämnda länderna verkligen har oroat sig för Honduras folk sedan den
USA-stödda militärkuppen den 28 juni 2009, och trots att Alvaro Uribe i januari
2010 skrev under ett gemensamt avtal med dåvarande president Lobo om kamp mot
terrorism och narkotikakarteller har de colombianska kokaflygen blivit fler än
någonsin över Honduras.
Och trots Uribes ”Plan
Honduras”, massakreras kontinentens näst fattigaste folk mer än någonsin.
Och i Vita Huset skriker
Trump om att han är förtvivlad över att hans land översvämmas av banditer från ”rövhålsländer”
som nu anländer i karavaner.
Och inte genomför OAS
något möte. Men när Honduras president ville få till stånd ett möte för att
utesluta Venezuela ur organisationen, var det inga problem.
Livets ironi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar