Honduras: ”Det är du, Trump, som har provocerat denna exodus av honduraner för du stöder regimen”!

Gränstationen Agua Caliente mellan Hondurs och Guatemala. Här blev det först stopp vid 15.00-tiden på måndagseftermiddagen när ett hundratal från den guatemalanska kravallpolisen hade utposterats. Men efter några minuter bröts kedjan.

Honduras: ”Det är du, Trump, som har provocerat denna exodus av honduraner för du stöder regimen”!

Av Dick Emanuelsson

Mer än 5 000 honduraner är nu vid gränsen till Guatemala. På den guatemalanska sidan har regeringen Jimmy Morales mobiliserat armé och polis med motivet att stoppa Karavanen som är en rejäl politisk örfil mot regeringen Trump.


Det första reportaget från den 13 oktober, 2018:

Honduras: De lämnar allt bakom sig och går till fots från Honduras till gränsen till USA på flykt undan terror och hunger

https://hondurasdick.blogspot.com/2018/10/honduras-de-lamnar-allt-bakom-sig-och.html

TEGUCIGALPA / 2018-10-15 / Fler än 5000 honduraner befinner sig nu vid gränsstationen Agua Caliente mellan Honduras och Guatemala. De startade sin marsch klockan 05.30 i lördags morse från Honduras andra stad San Pedro Sula och genomförde två dagsmarscher till staden Santa Rosa de Copan och nu, staden Ocotepeque. Totalt 273 kilometer.

Under marschen har också salvadoraner anslutit sig och i Guatemala väntar guatemalaner på att ansluta sig till Karavanen som har formats till att bli en exodus från Honduras och de tre länderna i den så kallade ”Norra Triangeln”, Honduras, Guatemala och El Salvador.

Karavanens politiska örfil mot Pence&Pompeo

I skrivande stund befinner sig den mänskliga massan av desperata människor framför de uniformerade militärer och poliser som Guatemalas president Jimmy Morales har mobiliserat för att stoppa Karavanen till varje pris, för bakom beslutet står Donald Trump och hans vice, Mike Pence.

Ty Karavanen är en oerhörd politisk örfil om inte ett rent knytnävslag i mellangärdet på Trumps vicepresident Mike Pence och Mike Pompeo, den före detta CIA-chefen som utnämndes av Trump till utrikesminister.

Duon samlade de tre presidenterna (El Salvadors vicepresident Oscar Ortiz deltog i stället för president Salvador Cerén) i torsdags förra veckan och inskärpte vikten om att stoppa migrationen från de tre länderna. Pence underströk att de tre länderna med alla medel måste stoppa migrationen mot USA och anklagades för att vara cynisk när han sammanfattade USA:s inställning som en ”morot”; att om ni visar resultat kommer det pengar.

Pence sas vara orolig för migrationen från Honduras har ökat med 61 procent medan Guatemala tangerar 74 procents ökning.

Torsdag Mike Pompeo och Mike Pence i mitten för fotografiet med idel glada leenden, två dagar innan de det förändrades märkbart.

Solidariteten tog emot de som hjältar

Och när 1300 honduraner lämnade San Pedro Sula i lördags morse var de nog omedvetna om den gigantiska katalysator de hade igångsatt. För under de två dagarna av marscherande under sol och tropiskt störtregn har över 3700 honduraner till anslutit sig.

En man i Karavanen bar ett plakat med texten: “Trump: Tú has provocado la migración porque tu apoya al gobierno de JOH”!

Trump, du har orsakat denna migration för du stöder regeringen Juan Orlando Hernandez.

Och den uppfattningen är total bland deltagarna.

När Karavanen anlände till Santa Rosa de Copan i lördags togs de emot som hjältar av civilbefolkningen, som gick man ur huse med mat, filtar och vatten för att stärka moralen och fysiken hos deltagarna.

När Karavanen anlände till den lilla staden Ocotepeque, inte långt från gränsstationen till Guatemala exploderade solidariteten med befolkningen som härbärgerades mot kylan i dessa bergiga regioner. I staden anslöt sig ytterligare 500 honduraner för att marschera norrut.

Tårarna rinner efter kinderna på folk när de ser mödrar med 1-3 barn, de rullstolsbundna, de gamla och unga med det gemensamma målet att försöka gripa tag i vad de anser vara det sista halmstrået i livet och skapa det minimala i kampen för ett värdigt och anständigt liv, att besegra den extrema fattigdomen och våldet för att barn och ungdomar inte ska ansluta sig till de fruktade ”Maras-gängen” eller gå under av hunger i det land som innan den nyliberala modellens intrång betraktades som ”Centralamerikas risbod”. I dag importera Honduras ris.

Julio Rivera, bananarbetare med år bakom sig på Chiquitas och Doles plantager där de, i likhet med bananarbetare i Honduras, Guatemala och Costa Rica utsattes och exponerades av växtgiftet Nemagon. I USA förbjöds det på tidiga 70-talet men under nästan hela 1980-talet besprutades de multinationella bananbolagens plantager och med dem arbetarna. FOTO: DICK EMANUELSSON, 2004.

”Marschen utan återvändo” i Nicaragua

Mina tankar går till de sjuka nicaraguanska bananarbetarna som utsattes av växtgiftet Nemagon som besprutades på Chiquitas och Doles plantager på stillahavskusten under 1970- och 80-talet. 2004 inledde de den 130 kilometer långa marschen från staden Chinandega till huvudstaden Managua. På banderollen i täten stod det:

“La Marcha sin Retorno”, Marschen utan återvändo.

Några månader senare anlände vi till den stora parken där de sju tusen bananarbetarna, mer döda än levande, hade slagit läger framför Nationalförsamlingen i Managua. Den liberala regeringen Enrique Bolaño tog inte ens emot en delegation från arbetarna som krävde att de två multinationella bananbolagen skulle utkrävas ett skadestånd för de enorma skador de fått av pesticiden.

Efter att sandinistregeringen under Daniel Ortega vann valet och inledde regeringsarbetet den 10 januari, förvandlades den stora tältparken där dessa utslitna bananarbetare överlevde till moderna bostadshus med en liten läkarstation. Över hela parken syntes de röd-svarta sandinisfanorna vaja. Men mer än 2500 arbetare som deltog i Marschen utan Återvändo avled av sviterna av Doles och Chiquitas gifter men deras kamp var inte förgäves.

Och det är något av det som denna Karavan handlar om, en marsch utan återvändo:

Karavanen på väg mot gränsen till Guatemala. FOTO: DUNIA MONTOYA.

”Vi vill lämna Mardrömmen Honduras bakom oss”

– Vi söker inte den Amerikanska Drömmen. Vad vi vill är att lämna Mardrömmen Honduras bakom oss, sammanfattar en kvinna i marschen med sitt barn på armen.

Om det honduranska folket har gett en enorm solidaritet till dessa människor, har andra politiska krafter försökt misstänkliggöra dem. Bartolo Fuentes som vi intervjuade i lördags har i medierna knutna till högerregeringen utpekats som en ”koyot” som skulle ta 5000 dollar för var och en. Han konfronterade medierna och i direktsändning i flera Tv-kanaler slog han hål på den psykologiska krigföringen som han och oppositionen anser komma från regeringskrafter.

Både USA:s, Mexikos, Honduras och Guatemalas regeringar och migrationsmyndigheter har utfärdat nervösa pressmeddelanden där de uppmanar marschdeltagarna att inte gå vidare och riskera sig och sina anhörigas liv. Det är uppenbart att nervositeten ökar för varje timme som Karavanen avancerar.

Guatemalas regering “kommer inte tillåta inträde av personer eller rörelser av dessa med olagligt syfte (organiserad migration) som påverkar den allmänna ordningen och den nationella säkerheten”.

Honduras kontinentens fattigaste land.

USA oroat för venezuelanska migranter

USA:s ambassad i Tegucigalpa uppgav i ett pressmeddelande att ”vi är mycket oroade över Karavanen av migranter som reser från Honduras norrut med falska löften om att kunna resa in i USA. USA tillämpar och uppfyller rigoröst sina migrationslagar”.

På USA-ambassadens webbsida kan vi också läsa ett annat pressmeddelande [https://hn.usembassy.gov/hospital-ship-to-depart-norfolk-oct-11-for-enduring-promise-mission-in-latin-america/] som säger att Pentagons enorma sjukhusfartyg Norfolk, med 1200 bäddar och tolv operationssalar ska avgå och besöka ett antal länder, framför allt Colombia och ett antal sydamerikanska länder.

Norfolk ska bland annat ankra i kuststaden Riohacha i länet Guajira, bara några mil till den venezuelanska gränsen vid Karibien. Trumps, Pences och Nikky Haleys omsorg och oro för de venezuelanska migranterna är rörande och har bland annat resulterat i löftet från Trumpadministrationen om att Norfolk ska behandla venezuelaner som är sjuka. Venezuelanerna å sin sida småler åt påståendet och säger att sanningen snarare är den att Norfolk ska ta hand om sårade soldater som ska delta i en planerad militär invasion av det Natoanslutna Colombias grannland.

Karavanen bröt i genom vid gränsen!

När jag lägger sista handen på denna rapport, klockan 17.20 på måndagseftermiddagen, 40 minuter innan solnedgången, bryter de fem tusen karavandeltagarna igenom polisspärren som upprättats av den guatemalanska kravallpolisen vid gränsstationen, som inför detta mänskliga hav inte såg något annat val än att träda åt sidan.

Men tre kilometer innan den guatemalanska gränsstaden Esquipulas, med 65.000 invånare, stoppas Karavanen av polis och armé. Marschdeltagarna sjunger Honduras´ nationalsång. De säger att de inte vänder tillbaka.

Efter förhandlingar med befälen för armé och polis går de med på att låta karavandeltagarna gå in i Esquipulas där de tas emot av massor av invånare som ger dem mat och dryck.

Migrationsorganisationen Casa del Migrante (Migrantens Hus) San José, är organisatör av mottagandet.

Trumps förlorade den första ronden!

Migranter på "La Bestia" i Mexiko.

CEPAL: “Honduras det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten”

Enligt den Ekonomiska Kommissionen för Latinamerika och Karibien (CEPAL), var Honduras det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten år 2017.

Fattigdomen uppgick till 67,4 %.

Den extrema fattigdomen, det vill säga de som överlever på mindre än två dollar per dygn är i Honduras 46 procent av en befolkning på cirka 8,5 miljoner personer.

Honduraner migration och deportering

Drygt en miljon honduraner lever i USA.

Under 2018 första åtta månader ökade deportationen av honduraner från USA och Mexiko med 59,2 %, eller 50,286 honduraner jämfört med 31,593 under samma period 2017.

Av dem är det drygt 55.000 personer som har så kallat TPS, tillfälligt uppehållstillstånd som utfärdades efter den stora Mitchorkanen i november 1998, det vill säga för 20 år sedan. Dessa ska nu kastas ut med familjeanhöriga den 5 januari 2020 om de inte har reglerat sin situation med myndigheterna.

För El Salvador är situationen mycket värre för där hotas cirka 200.000 salvadoraner i USA med TPS att deporteras till det land i Centralamerika som är mindre än Småland.

Alla kännare av migrationen vet att den deporterade nästan undantagslöst återigen går mot norr efter att ha landat eller bussats tillbaka till sitt hemland. För det finns inga framtidsutsikter.

Fler än 400 migranter dödades på sin väg mot USa-gränsen 2017.

92 % av migranterna utsätts för våld

Enligt en rapport som utfärdades av Läkare utan Gränser med titeln “Tvingade att fly från den Norra Triangeln i Centralamerika: En glömd Humanitär Kris”* som publicerades 2017, beskrivs hur 92 procent av migranterna har utsatts för våld i sina hemländer eller på vägen mot gränsen till USA.

Dokumentet nämner att uppskattningsvis 500.000 personer från den Norra Triangelns länder reser in i Mexiko varje år illegalt.

Mexiko, pressat av USA har tvingats upprätta rigorösa krav och regler på visum för centralamerikaner som i praktiken är liknande de som centralamerikanen måste ha för att resa in i USA.

* Forzados a huir del Triángulo Norte de Centroamérica: Una crisis humanitaria olvidada