Honduras: Trump hotar dra in allt ekonomiskt stöd till Honduras omedelbart om inte Flyktingkaravanen mot USA stoppas!

Trumps hotande Twitter, en öppen Monroedeklaration.

Honduras: Trump hotar dra in allt ekonomiskt stöd till Honduras omedelbart om inte Flyktingkaravanen mot USA stoppas!

•       Den honduranska flyktingkaravanens ledare BARTOLO FUENTES greps av guatemalansk polis som en första reaktion på Trumps ultimatum! Ingen vet i skrivande stund var han befinner sig. Hans fru, Dunia Montoya som också bevakar karavanen som reporter, har utfärdat ett S.O.S. av det faktum att varken de honduranska eller de guatemalanska myndigheter uppger var han finns!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-10-16 / USA:s president Donald Trump hotade för en timma sedan Honduras att om inte den stora flyktingkaravanen på 5000 personer stoppas i Guatemala (Sic!) så kommer han dra in sitt ekonomiska stöd till kontinentens fattigaste land. Den första reaktionen blev ett gripande av Karavanens språkrör Bartolo Fuentes som i skrivande stund troligen är deporterad från Guatemala, där Karavanen kom igår, till Honduras. I lördags intervjuade [1] vi Fuentes under marschvägen till staden Santa Rosa de Copan.

I sitt Twitter skrev Trump:

”USA har bestämt informerat Honduras president att om inte stora karavanen av människor som är på väg mot USA stoppas och förs tillbaka till Honduras, kommer inte mer pengar eller hjälp att ges till Honduras med omedelbar effekt”!

USA, Honduras, Guatemala och Mexiko har skakats av den växande flyktingkaravanen som, när den startade 05.30 i lördags morse hade 1300 personer. Igår när den trängde över gränsen till Guatemala var det en flyktingkaravan med 5000 människor.

Två av de 5 000 honduranerna i Karavanen visar upp sina pass. Vem försvarar deras universella rättigheter som flyktingar undan terror och hunger?

Honduras militariserar gränsen till Guatemala

De senaste nyheterna säger att karavaner från hela Honduras är på väg på samma rutt som karavanen i lördags. Detta har fått regeringen Juan Orlando Hernandez att mobilisera ett ”Cobra-Kommando”, ett militariserat specialtränat kommando som sätts in för att slå ned sociala och folkliga protester i Honduras, mycket aktiva under militärkuppen 2009 och under de två månader av protester efter valet i slutet av november 2017.

Cobra-kommandot har anlänt till den honduranska gränsstaden Ocotepeque där den ska stoppa andra honduraner från att ta sig in i Guatemala för att ansluta sig till den stora Karavanen som har lämnat den guatemalanska gränsstaden Ezquipulas för att fortsätta sin marsch mot gränsen till Mexiko.

Ett Cobra-Kommando som nu ska ta kontroll över Honduras´ gränsstation till Guatemala, Agua Caliente. Total har 500 "Cobras" anlänt. Från flera platser i Honduras har det bildats nya flyktingkaravaner på väg mot Guatemala med vidare färd mot Mexiko.

Det fattigas Honduras örfil mot USA:s knölpåkspolitik

För bara fem dagar sedan samlades de tre presidenterna från den så kallade ”Norra Triangeln”, El Salvador, Honduras och Guatemala. Under överinseende av Mike Pence och Mike Pompeo, utrikesminister och f.d. CIA-chef läxades de tre presidenterna upp av de två USA-potentaterna för att de Centralamerika inte stoppar migrationen mot USA. Migrationen från Honduras har det senaste året ökat med 61 procent och från Guatemala med 74 procent.

Men två dagar efter mötet, där de tre presidenterna lovade att ta krafttag mot ”exporten” av människor, gick Karavanen av stapeln och har skakat om, inte bara de tre presidenterna utan framför allt Trump, Pence och Pompeo som nu, med den klassiska Monroedoktrinen tror sig kunna hota och läxa upp de styrande på ”USA:s bakgård”.

– Trump kan hota bäst f-n han vill, men det är han som är ansvarig till varför vi inte har jobb, till varför vi äter tortilla med salt, säger betongarbetaren Wilson.

Karavanen i den guatemalanska gränsstaden Esquipulas där människorna tog emot de hungrande honduranerna som fick övernatta på stadens colosseum.

Venezuelaner Ja, centralamerikaner Nej!

Och är det något som retat upp honduranerna är det det politiska hyckleriet kring de venezuelanska migranterna. Västvärldens ledare och massmedia ondgör sig över att de ekonomiska problemen i Venezuela, framkallade av det ekonomiska kriget och sanktionerna mot det sydamerikanska landet, vilka har skapat en stor migration från Venezuela som också har sin bakgrund i lockropen från ett stort antal högerregimer i Latinamerika.

Norfolk

Trump talade väl om de venezuelanska migranterna som behöver allt stöd och skickade det stora sjukhusfartyget Norfolk till den colombianska hamnstaden Riohacha, bara några mil från den venezuelanska gränsen, för att ”ta hand om sjuka venezuelanska flyktingar i Colombia”.

Och där är skillnaden. Läkare och sjuksystrar som förfogar över 1200 bäddar och tolv operationssalar på Norfolk till de venezuelanska migranterna i Colombia medan han beodrar den honduranske presidenten att skicka ut militär och polis för att med våld tvinga tillbaka de som verkligen behöver skyddsstatus för sin flykt från terror och hunger eller, som en av karavandeltagarna sa till en reporter: ”Vi söker inte efter den Amerikanska Drömmen. Vad vi vill är att lämna Mardrömmen Honduras bakom oss.

Lördag 13 oktober 2018:

[1] Honduras: De lämnar allt bakom sig och går till fots från Honduras till gränsen till USA på flykt undan terror och hunger. Intervju med Bartolo Fuentes, språkrör för Karavanen.

https://hondurasdick.blogspot.com/2018/10/honduras-de-lamnar-allt-bakom-sig-och.html

Måndag 15 oktober 2018:

Honduras: ”Det är du, Trump, som har provocerat denna exodus av honduraner för du stöder regimen”!

https://hondurasdick.blogspot.com/2018/10/honduras-det-ar-du-trump-som-har.html

BAKGRUNDSDATA:

CEPAL: “Honduras det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten”

Enligt den Ekonomiska Kommissionen för Latinamerika och Karibien (CEPAL), var Honduras det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten år 2017.

Fattigdomen uppgick till 67,4 %.

Den extrema fattigdomen, det vill säga de som överlever på mindre än två dollar per dygn är i Honduras 46 procent av en befolkning på cirka 8,5 miljoner personer.

Cepals statistik för 2017: Honduras det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten.

Honduraner migration och deportering

Drygt en miljon honduraner lever i USA.

Under 2018 första åtta månader ökade deportationen av honduraner från USA och Mexiko med 59,2 %, eller 50,286 honduraner jämfört med 31,593 under samma period 2017.

Av dem är det drygt 55.000 personer som har så kallat TPS, tillfälligt uppehållstillstånd som utfärdades efter den stora Mitchorkanen i november 1998, det vill säga för 20 år sedan. Dessa ska nu kastas ut med familjeanhöriga den 5 januari 2020 om de inte har reglerat sin situation med myndigheterna.

För El Salvador är situationen mycket värre för där hotas cirka 200.000 salvadoraner i USA med TPS att deporteras till det land i Centralamerika som är mindre än Småland.

Alla kännare av migrationen vet att den deporterade nästan undantagslöst återigen går mot norr efter att ha landat eller bussats tillbaka till sitt hemland. För det finns inga framtidsutsikter.

92 % av migranterna utsätts för våld

Enligt en rapport som utfärdades av Läkare utan Gränser med titeln “Tvingade att fly från den Norra Triangeln i Centralamerika: En glömd Humanitär Kris”* som publicerades 2017, beskrivs hur 92 procent av migranterna har utsatts för våld i sina hemländer eller på vägen mot gränsen till USA.

Dokumentet nämner att uppskattningsvis 500.000 personer från den Norra Triangelns länder reser in i Mexiko varje år illegalt.

Mexiko, pressat av USA har tvingats upprätta rigorösa krav och regler på visum för centralamerikaner som i praktiken är liknande de som centralamerikanen måste ha för att resa in i USA.

* Forzados a huir del Triángulo Norte de Centroamérica: Una crisis humanitaria olvidada

Honduras: ”Det är du, Trump, som har provocerat denna exodus av honduraner för du stöder regimen”!

Gränstationen Agua Caliente mellan Hondurs och Guatemala. Här blev det först stopp vid 15.00-tiden på måndagseftermiddagen när ett hundratal från den guatemalanska kravallpolisen hade utposterats. Men efter några minuter bröts kedjan.

Honduras: ”Det är du, Trump, som har provocerat denna exodus av honduraner för du stöder regimen”!

Av Dick Emanuelsson

Mer än 5 000 honduraner är nu vid gränsen till Guatemala. På den guatemalanska sidan har regeringen Jimmy Morales mobiliserat armé och polis med motivet att stoppa Karavanen som är en rejäl politisk örfil mot regeringen Trump.


Det första reportaget från den 13 oktober, 2018:

Honduras: De lämnar allt bakom sig och går till fots från Honduras till gränsen till USA på flykt undan terror och hunger

https://hondurasdick.blogspot.com/2018/10/honduras-de-lamnar-allt-bakom-sig-och.html

TEGUCIGALPA / 2018-10-15 / Fler än 5000 honduraner befinner sig nu vid gränsstationen Agua Caliente mellan Honduras och Guatemala. De startade sin marsch klockan 05.30 i lördags morse från Honduras andra stad San Pedro Sula och genomförde två dagsmarscher till staden Santa Rosa de Copan och nu, staden Ocotepeque. Totalt 273 kilometer.

Under marschen har också salvadoraner anslutit sig och i Guatemala väntar guatemalaner på att ansluta sig till Karavanen som har formats till att bli en exodus från Honduras och de tre länderna i den så kallade ”Norra Triangeln”, Honduras, Guatemala och El Salvador.

Karavanens politiska örfil mot Pence&Pompeo

I skrivande stund befinner sig den mänskliga massan av desperata människor framför de uniformerade militärer och poliser som Guatemalas president Jimmy Morales har mobiliserat för att stoppa Karavanen till varje pris, för bakom beslutet står Donald Trump och hans vice, Mike Pence.

Ty Karavanen är en oerhörd politisk örfil om inte ett rent knytnävslag i mellangärdet på Trumps vicepresident Mike Pence och Mike Pompeo, den före detta CIA-chefen som utnämndes av Trump till utrikesminister.

Duon samlade de tre presidenterna (El Salvadors vicepresident Oscar Ortiz deltog i stället för president Salvador Cerén) i torsdags förra veckan och inskärpte vikten om att stoppa migrationen från de tre länderna. Pence underströk att de tre länderna med alla medel måste stoppa migrationen mot USA och anklagades för att vara cynisk när han sammanfattade USA:s inställning som en ”morot”; att om ni visar resultat kommer det pengar.

Pence sas vara orolig för migrationen från Honduras har ökat med 61 procent medan Guatemala tangerar 74 procents ökning.

Torsdag Mike Pompeo och Mike Pence i mitten för fotografiet med idel glada leenden, två dagar innan de det förändrades märkbart.

Solidariteten tog emot de som hjältar

Och när 1300 honduraner lämnade San Pedro Sula i lördags morse var de nog omedvetna om den gigantiska katalysator de hade igångsatt. För under de två dagarna av marscherande under sol och tropiskt störtregn har över 3700 honduraner till anslutit sig.

En man i Karavanen bar ett plakat med texten: “Trump: Tú has provocado la migración porque tu apoya al gobierno de JOH”!

Trump, du har orsakat denna migration för du stöder regeringen Juan Orlando Hernandez.

Och den uppfattningen är total bland deltagarna.

När Karavanen anlände till Santa Rosa de Copan i lördags togs de emot som hjältar av civilbefolkningen, som gick man ur huse med mat, filtar och vatten för att stärka moralen och fysiken hos deltagarna.

När Karavanen anlände till den lilla staden Ocotepeque, inte långt från gränsstationen till Guatemala exploderade solidariteten med befolkningen som härbärgerades mot kylan i dessa bergiga regioner. I staden anslöt sig ytterligare 500 honduraner för att marschera norrut.

Tårarna rinner efter kinderna på folk när de ser mödrar med 1-3 barn, de rullstolsbundna, de gamla och unga med det gemensamma målet att försöka gripa tag i vad de anser vara det sista halmstrået i livet och skapa det minimala i kampen för ett värdigt och anständigt liv, att besegra den extrema fattigdomen och våldet för att barn och ungdomar inte ska ansluta sig till de fruktade ”Maras-gängen” eller gå under av hunger i det land som innan den nyliberala modellens intrång betraktades som ”Centralamerikas risbod”. I dag importera Honduras ris.

Julio Rivera, bananarbetare med år bakom sig på Chiquitas och Doles plantager där de, i likhet med bananarbetare i Honduras, Guatemala och Costa Rica utsattes och exponerades av växtgiftet Nemagon. I USA förbjöds det på tidiga 70-talet men under nästan hela 1980-talet besprutades de multinationella bananbolagens plantager och med dem arbetarna. FOTO: DICK EMANUELSSON, 2004.

”Marschen utan återvändo” i Nicaragua

Mina tankar går till de sjuka nicaraguanska bananarbetarna som utsattes av växtgiftet Nemagon som besprutades på Chiquitas och Doles plantager på stillahavskusten under 1970- och 80-talet. 2004 inledde de den 130 kilometer långa marschen från staden Chinandega till huvudstaden Managua. På banderollen i täten stod det:

“La Marcha sin Retorno”, Marschen utan återvändo.

Några månader senare anlände vi till den stora parken där de sju tusen bananarbetarna, mer döda än levande, hade slagit läger framför Nationalförsamlingen i Managua. Den liberala regeringen Enrique Bolaño tog inte ens emot en delegation från arbetarna som krävde att de två multinationella bananbolagen skulle utkrävas ett skadestånd för de enorma skador de fått av pesticiden.

Efter att sandinistregeringen under Daniel Ortega vann valet och inledde regeringsarbetet den 10 januari, förvandlades den stora tältparken där dessa utslitna bananarbetare överlevde till moderna bostadshus med en liten läkarstation. Över hela parken syntes de röd-svarta sandinisfanorna vaja. Men mer än 2500 arbetare som deltog i Marschen utan Återvändo avled av sviterna av Doles och Chiquitas gifter men deras kamp var inte förgäves.

Och det är något av det som denna Karavan handlar om, en marsch utan återvändo:

Karavanen på väg mot gränsen till Guatemala. FOTO: DUNIA MONTOYA.

”Vi vill lämna Mardrömmen Honduras bakom oss”

– Vi söker inte den Amerikanska Drömmen. Vad vi vill är att lämna Mardrömmen Honduras bakom oss, sammanfattar en kvinna i marschen med sitt barn på armen.

Om det honduranska folket har gett en enorm solidaritet till dessa människor, har andra politiska krafter försökt misstänkliggöra dem. Bartolo Fuentes som vi intervjuade i lördags har i medierna knutna till högerregeringen utpekats som en ”koyot” som skulle ta 5000 dollar för var och en. Han konfronterade medierna och i direktsändning i flera Tv-kanaler slog han hål på den psykologiska krigföringen som han och oppositionen anser komma från regeringskrafter.

Både USA:s, Mexikos, Honduras och Guatemalas regeringar och migrationsmyndigheter har utfärdat nervösa pressmeddelanden där de uppmanar marschdeltagarna att inte gå vidare och riskera sig och sina anhörigas liv. Det är uppenbart att nervositeten ökar för varje timme som Karavanen avancerar.

Guatemalas regering “kommer inte tillåta inträde av personer eller rörelser av dessa med olagligt syfte (organiserad migration) som påverkar den allmänna ordningen och den nationella säkerheten”.

Honduras kontinentens fattigaste land.

USA oroat för venezuelanska migranter

USA:s ambassad i Tegucigalpa uppgav i ett pressmeddelande att ”vi är mycket oroade över Karavanen av migranter som reser från Honduras norrut med falska löften om att kunna resa in i USA. USA tillämpar och uppfyller rigoröst sina migrationslagar”.

På USA-ambassadens webbsida kan vi också läsa ett annat pressmeddelande [https://hn.usembassy.gov/hospital-ship-to-depart-norfolk-oct-11-for-enduring-promise-mission-in-latin-america/] som säger att Pentagons enorma sjukhusfartyg Norfolk, med 1200 bäddar och tolv operationssalar ska avgå och besöka ett antal länder, framför allt Colombia och ett antal sydamerikanska länder.

Norfolk ska bland annat ankra i kuststaden Riohacha i länet Guajira, bara några mil till den venezuelanska gränsen vid Karibien. Trumps, Pences och Nikky Haleys omsorg och oro för de venezuelanska migranterna är rörande och har bland annat resulterat i löftet från Trumpadministrationen om att Norfolk ska behandla venezuelaner som är sjuka. Venezuelanerna å sin sida småler åt påståendet och säger att sanningen snarare är den att Norfolk ska ta hand om sårade soldater som ska delta i en planerad militär invasion av det Natoanslutna Colombias grannland.

Karavanen bröt i genom vid gränsen!

När jag lägger sista handen på denna rapport, klockan 17.20 på måndagseftermiddagen, 40 minuter innan solnedgången, bryter de fem tusen karavandeltagarna igenom polisspärren som upprättats av den guatemalanska kravallpolisen vid gränsstationen, som inför detta mänskliga hav inte såg något annat val än att träda åt sidan.

Men tre kilometer innan den guatemalanska gränsstaden Esquipulas, med 65.000 invånare, stoppas Karavanen av polis och armé. Marschdeltagarna sjunger Honduras´ nationalsång. De säger att de inte vänder tillbaka.

Efter förhandlingar med befälen för armé och polis går de med på att låta karavandeltagarna gå in i Esquipulas där de tas emot av massor av invånare som ger dem mat och dryck.

Migrationsorganisationen Casa del Migrante (Migrantens Hus) San José, är organisatör av mottagandet.

Trumps förlorade den första ronden!

Migranter på "La Bestia" i Mexiko.

CEPAL: “Honduras det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten”

Enligt den Ekonomiska Kommissionen för Latinamerika och Karibien (CEPAL), var Honduras det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten år 2017.

Fattigdomen uppgick till 67,4 %.

Den extrema fattigdomen, det vill säga de som överlever på mindre än två dollar per dygn är i Honduras 46 procent av en befolkning på cirka 8,5 miljoner personer.

Honduraner migration och deportering

Drygt en miljon honduraner lever i USA.

Under 2018 första åtta månader ökade deportationen av honduraner från USA och Mexiko med 59,2 %, eller 50,286 honduraner jämfört med 31,593 under samma period 2017.

Av dem är det drygt 55.000 personer som har så kallat TPS, tillfälligt uppehållstillstånd som utfärdades efter den stora Mitchorkanen i november 1998, det vill säga för 20 år sedan. Dessa ska nu kastas ut med familjeanhöriga den 5 januari 2020 om de inte har reglerat sin situation med myndigheterna.

För El Salvador är situationen mycket värre för där hotas cirka 200.000 salvadoraner i USA med TPS att deporteras till det land i Centralamerika som är mindre än Småland.

Alla kännare av migrationen vet att den deporterade nästan undantagslöst återigen går mot norr efter att ha landat eller bussats tillbaka till sitt hemland. För det finns inga framtidsutsikter.

Fler än 400 migranter dödades på sin väg mot USa-gränsen 2017.

92 % av migranterna utsätts för våld

Enligt en rapport som utfärdades av Läkare utan Gränser med titeln “Tvingade att fly från den Norra Triangeln i Centralamerika: En glömd Humanitär Kris”* som publicerades 2017, beskrivs hur 92 procent av migranterna har utsatts för våld i sina hemländer eller på vägen mot gränsen till USA.

Dokumentet nämner att uppskattningsvis 500.000 personer från den Norra Triangelns länder reser in i Mexiko varje år illegalt.

Mexiko, pressat av USA har tvingats upprätta rigorösa krav och regler på visum för centralamerikaner som i praktiken är liknande de som centralamerikanen måste ha för att resa in i USA.

* Forzados a huir del Triángulo Norte de Centroamérica: Una crisis humanitaria olvidada

Honduras: De lämnar allt bakom sig och går till fots från Honduras till gränsen till USA på flykt undan terror och hunger

Fler än 200 barn varav den yngsta är tre månader deltar i Karavanen genom Centralamerika och Mexiko mot gränsen till USA. FOTO: CRITERIO.hn.

Honduras: De lämnar allt bakom sig och går till fots från Honduras till gränsen till USA på flykt undan terror och hunger

”Nu kommer vi, Donald Trump”!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-10-13 / Klockan slog 05.30 i morse då ropen började skandera: ”Nu kommer vi, Donald Trump”! Trettonhundra (1300) honduraner lämnade bussterminalen i Honduras näst största stad San Pedro Sula för att till fots vandra genom Centralamerika och Mexiko till USA:s gräns. De vet att utsikterna om att få asyl i landet med en president som anser att de länder som dessa desperata människor kommer i från är ”rövhålsländer”.

Eller att Trumps målsättning under sin mandatperiod är att bygga kontinentens största mur för att för hindra att just dessa 1300 människor ska kunna arbeta och leva i USA utan rädsla av att dödas av psykopatiska gäng och att börja ett nytt liv. För bakom sig lämnar de ett liv av obeskrivligt våld och ekonomisk misär.

152 kilometer ska de gå i dag lördag för att komma fram till Santa Rosa de Copan. Det blåa är Karibien, den norra kusten i Honduras.

500 000 migranter varje år

Synen så här på lördagsförmiddagen är verkligen gripande. Mödrar eller fäder som bär sina barn på armen eller ryggen, ensamstående män eller kvinnor i alla åldrar och till och med rullstolsbundna människor går under en stekhet sol mot den honduranska staden Ocotepeque vid gränsen till Guatemala. Alla vill de börja ett nytt liv för det som det lämnar bakom sig är ett liv i permanent spänning, antingen för att riskera bli mördad eller bli av med hem och de små inkomster de haft. Målsättningen är att ta sig fram till den guatemalanska-mexikanska gränsstationen Tapachula, i Mexiko och där ansöka om skyddsasyl hos den mexikanska kommissionen för flyktingar.

Hur är det möjligt, kanske en europé tänker, ”att söka skydd i våldets Mexiko”!? Men så är det, för medan de stora korporativa medierna koncentrerar ALL sin uppmärksamhet mot venezuelaner som lockats till åtta sydamerikanska och karibiska länder under 2018, har den centralamerikanska tragedin, med 500.000 människor, som varje år försöker ta sig över gränsen mellan Mexiko och USA fått en minimal uppmärksamhet, än mindre när det gäller det okända Honduras.

400 centralamerikanska migranter dödades under 2017 på sin väg mot gränsen till USA. På bilden färdas hundratals papperslösa på "La Bestia", tåget som går från södra till norra Mexiko.

Karavanen växte explosionsartat

Bartolo Fuentes är koordinatör för karavanen och säger att honduranerna kommer från alla delar av landet, men främst kusten. Han menar att de mexikanska myndigheterna har ansvaret att studera varje fall för sig för att kunna ge en skyddsstatus.

– De har rättigheter som medborgare i världen att ansöka om skydd i annat land när landet de lever i inte kan erbjuda en säkerhet för deras liv, och inte heller skapar de materiella möjligheterna att överleva med, understryker Fuentes.

– Denna karavan organiserades av flera lokala grupper i städer som Tegucigalpa, La Ceiba, San Pedro Sula och Colon och de trodde att en grupp på maximalt 160 personer skulle utgöra karavanen. Men när de sociala nätverken började att aktiveras växte antalet och vi kunde aldrig föreställa sig att det skulle anta en sådan dimension, säger Fuentes.

Bartolo Fuentes intervjuas av den svenska reportern Dick Emanuelsson. FOTO/arkiv: MIRIAM EMANUELSSON.

Tvåhundra barn, det yngsta tre månader

När vi intervjuar honom har det gått åtta timmar sedan karavanen inleddes och under marschen har ytterligare 400 personer i länet Santa Barbara anslutit sig.

– De har tillkommit under marschens gång. En stor del är kvinnor och det finns även 200 barn, det yngsta så ungt som tre månader.

Karavanen är i skrivande stund på väg mot Santa Rosa de Copan och går in i vad som är lenkaindianernas regioner. Fuentes säger att två bussar har ställts till förfogande av honduranernas solidaritet som följer karavanen timme för timme. Bussen ska främst ställas till förfogande för kvinnor med barn som under de 152 kilometrarna från San Pedro Sula till Santa Rosa de Copan lider av de enorma umbärandena och den skoningslösa solen. När solnedgången kommer sjunker också temperaturen och de intensiva tropiska skyfallen som faller varje eftermiddag och kväll under denna tid på året är en stor hälsofara för barnen. Men de har inga andra alternativ, säger de. I Santa Rosa de Copan kommer karavanen slå läger i kväll (lördag).

* Hur motiverar människorna beslutet att lämna allt bakom sig? Vi vet att det finns mycket våld och misär i Honduras, men ändå, överge allt?

– Situationen är mycket kritiskt i Honduras och folk ser ingen möjlighet till politisk-ekonomisk förändring. Hoppet är en förändring men vi ser den inte, säger Fuentes.

Den förre USA-ambassadören i FN, Nikky Haley gjorde ett stort mediaspektakel vid gränsövergången mellan Cucuta (Colombia) och San Antonio (Venezuela) den 7 augusti då hon med ryggen mot Venezuela sa att "det finns en diktator i Venezuela" och lovade de venezuelanska migranterna allt stöd. Varför inte samma generösa inställning till de som befinner sig mycket närmare?

Humanitär katastrof i Honduras eller Venezuela?

* I juni 2017 polemiserade Honduras utrikesminister Maria Dolores Agüero mot sin venezuelanska motsvarighet under en session i OAS (de Amerikanska Staternas Organisation) [https://youtu.be/2EFKBKJ_O5k]. Agüero sa att “prata och sluta ögonen är inte det korrekta. Vi kan inte undandra oss att tala om Venezuela. Vi är kallade att agera”! Hur avläser du detta uttalande ställt i förhållandet i det egna Honduras?

– Venezuelanerna som lämnade sitt land uppmuntrades att resa ut av regeringar på kontinenten och de fylldes av hopp om bostad och arbete. Här i Honduras, NEJ!, säger Fuentes indignerad över vad han menar är ett stort politiskt hyckleri, inte bara från honduranska politiker och medier utan även från större delen av de internationella medierna och regeringarna som kritiserar och anklagar Venezuelas regering för den provocerade migrationen men blundar för misären och exodus i sina egna regioner.

– Därför är anslutningen så stark, för ursprungligen hade de som organiserade Karavanen kalkylerat med cirka 200 personer. Men efter att det började cirkulera på de sociala nätverken anslöt sig 1300 personer under 24 timmar.

Trump pressar Guatemala att stoppa Karavanen?

Fuentes säger att han är orolig för hur de guatemalanska myndigheterna kommer att agera när Karavanen anländer till gränsstationen Aguas Calientes. Det borde normalt inte vara några som helst problem för alla centralamerikaner med ID-kort, med undantag för Costa Rica, reser fritt mellan länderna. Men i bakgrunden finns Donald Trumps diktat och makt om hur han ser på sin ”bakgård”.

* Du tror att Trump pressar de guatemalanska myndigheterna att inte släppa in Karavanen?

– Jovisst, det kan bli restriktioner vid gränsen och det oroar oss så klart.

De tre presidenterna från den "Norra Triangeln", El Salvadors Salvador Sánchez Cerén; vicepresident Mike Pence; Guatemalas Jimmy Morales och Honduras´ Juan Orlando HernándezFrån ett möte i juni i år. På mötet i torsdags deltog El Salvadors vicepresident Óscar Ortiz, inte Cerén.

USA-regeringens hot mot Centralamerika

* I torsdags (11 oktober) hölls ett möte mellan vicepresident Mike Pence och de tre presidenterna för den ”Norra Triangeln (El Salvador, Honduras och Guatemala) där Pence kritiserade den salvadoranska regeringens för dess diplomatiska erkännande av Folkrepubliken Kina, samtidigt som han anklagade de tre länderna för att inte stoppa migrationen som från Honduras har ökat med 61 procent det senaste året, enligt Pence. Hur tolkar du detta uttalande?

– Vad de (USA, Pence) gjorde var att utfärda hot. De tror att de ska kunna undvika migrationen enbart för att de säger ”till USA kommer du inte in”! Folk kommer inte att stoppas för det, de försöker på alla vägar ta sig dit i alla fall.

– För här i Honduras har de inga som helst perspektiv. Vad det handlar om är att den honduranska regeringen håller sig uppe med hjälp av USA-regeringen. Därför finns det en direkt motsägelse vad de vill och vad de säger. De vill inte att folk ska ge sig av norrut men de vet att folk beger sig dit på grund av den situation de lever under. Dessutom förvärrar regeringen (Juan Orlando Hernandez) den ekonomiska och sociala situationen och de (USA) stöder dem I klartext är de själva som framkallar migrationen.

* Det fragmenterade statliga energibolaget ENEE aviserade att de höjer tarifferna med 18 % från och med den 1 oktober.

– De ökar priset på ägg, på hushållsgasen, de tvingar på alla bilägare att byta nummerplåt för 21 dollar, allt har blivit dyrare men det största problemet, Dick, är att det inte finns arbete för Honduras folk! Det är en fruktansvärd situation.

På väg från Honduras mot ett ovisst öde i Centralemerika och Mexiko, migranter i alla åldrar, kvinnor och män och till och med rullstolsbundna. FOTO: CRITERIO.hn

Företagens Svarta listor

– Det finns också ett nytt fenomen som förvärrar krisen. Arbetssökande från bostadsområden med rykte om att vara våldsamma och konfliktfulla utsätts för de Svarta Listorna som företagen har upprättat. Bor du i området Nueva Capital eller Chamelecón (som har stora sociala ekonomiska problem) får du inget jobb.

– Vad gör en ung grabb eller tjej som bygger upp en liten verksamhet som efter en tid kanske får framgång men som då utsätts för en ”krigsskatt” (av de kriminella gängen)? Vad har han då för utsikter? Absolut inga! Och det är det som hänt i Honduras. Och för oss över 35 är det kört för länge sedan. Men det mest allvarliga är att det finns inga jobb för ungdomen.

Natten börjar falla och ”Los Caminantes”, marschdeltagarna, svettas och kämpar vidare mot Santa Rosa de Copan. Där ska möten hållas för att medvetengöra befolkningen om vikten av solidaritet.

– På söndag bär det av mot Ocotepeque, vid gränsen mot Guatemala och det är där vi är rädda för att den guatemalanska polisen kommer använda repressiva medel mot oss.