Av Dick och Miriam Huezo

President Juan Orlando Hernandez (HÖGRA VITSKJORTAN) inspekterar den Militära Polisen PMOP:s 5-årsjubileum, trupper som lyder under armén och som sätts in mot den politiska oppositionen. PMOP anklagas av Honduras människorättsorganisatoner för att vara skyldig till majoriteten av de 38 morden på oppositionen som protesterade mot vad den anser vara valfusk den 26 november 2017 då JOH förklarades av den regeringskontrollerade Valtribunalen som vinnare i presidentvalet. FOTO: PRESIDENCIA.

”PRESIDENTFAMILJERNAS KARTELL” [2-3]

Underrättelseagenten som avslöjade `Honduras Tony Montana´, bror till president Hernandez

TEGUCIGALPA / DECEMBER 2018 / I det andra avsnittet i reportaget från Honduras har Dick och Miriam Emanuelsson talat med underrättelseagenten kapten Santos Rodriguez Orellana. Det var han som i september 2016 avslöjade att president Juan Orlandos Hernandez bror, Antonio `Tony´ Hernandez var djupt inblandad i kokainsmuggling från Colombia. Det blev hans fall inom de väpnade styrkorna. Proletären har talat med honom. En kortare version publicerades i det sista numret 2018 av Proletären den 27 december. [http://proletaren.se/artikel/presidentkartellen-styr-i-honduras].

Av Dick och Miriam Huezo

TEGUCIGALPA / DECEMBER 2018 / I oktober 2016 frigavs armékaptenen Santos Rodriguez. Han tillhörde den militära underrättelsetjänsten med specialinriktning på kokainkorridoren som går från Colombia genom Honduras, Centralamerika och Mexiko med slutmålet USA, alla Capos drömmarknad.

Santos hade suttit fängslad på en armébataljon i nästan två år. 2014 rapporterade han till en general högre upp i hierarkin uppgiften om att president Juan Orlando Hernandez´ (JOH) bror, Antonio `Tony´ Hernandez var djupt inblandad i knarktrafiken.

Uppgifterna fick han från sin infiltrerade ”rapportör” inom kartellen. När Santos släpptes i oktober 2016 avskedades han från armén med ”vanhedrande” betyg. Han gick osäker och mordhoten rasade in och därför gick han till medierna, där de flesta regimtrogna ifrågasatte hans uppgifter medan de seriösa och anti-kupp-medierna lät honom lägga pappren på bordet.

Händelsen fick en enorm uppståndelse och `Tony´, som då var parlamentsledamot för regeringspartiet, Partido Nacional, uppmanades av presidentbrodern att flyga till USA för att presentera sig inför USA-myndigheterna, som om det handlade om att USA skulle vara den honduranska statens förmyndare.

”Mordplan på USA-ambassadören”!

Till råga på allt anklagade DEA-agenterna på USA-ambassaden kapten Santos för att stå i tjänst hos en knarkkartell samt att han hade en utarbetad plan för att mörda USA-ambassadören! Med tanke på att ambassadören är Honduras´ starke man borde Santos ha varit uträknad redan i första ronden. Men han var en ärlig krigare som vägrade att bryta mot militäreden om att tala sanning.

Uppgifterna mot Santos hade ambassaden fått av den då militära underrättelsetjänstens chef, general Julian Pacheco, i dag försvarsminister. Men nu är det i stället Pacheco som utpekas av källor inom och utom de väpnade styrkorna samt av knarkkartellen `Los Cachiros´ ledare för att vara en bricka i kartellens verksamhet.

Heidi Fulton, USA:s tillförordnade ambassadör överlämnar ett militärt spaningsplan till president Juan Orlando Hernandez vid en militär ceremoni i början av december. Honduras behöver inte mer vapen utan mediciner. Ibland finns det inte ens bedövningsmedel för operationer. FOTO: PRESIDENCIA.

Pacheco manipulerade DEA-agenterna och dessa trodde på Pacheco, fortbildad på militära underrättelsekurser i USA. Han var ju trots allt ”deras man”. Kartellen Los Cachiros hade 2015 överlämnat sig till DEA för att undgå att mördas i Honduras, ett lika säkert öde som att solen går upp i morgon. I dag samarbetar Cachirosledarna med USA-myndigheterna.

Och det var dessa för DEA nya uppgifter som gjorde att Santos, trots alla odds, gjorde att han gick fri medan en annan prominent greps, skrikande och livrädd.

Den 23 november 2018 greps `Tony´ Hernandez på flygplatsen i Miami. I Honduras går han nu under smeknamnet Honduras `Tony Montana´, efter den legendariska filmen ”Scarface”, med den lika legendariske Al Pacino i huvudrollen.

Åklagaren i New York anklagar presidentens bror för att ha deltagit i smuggling av tonvis med kokain till USA samt vapenhandel. Tre livstidsstraff skulle en dom lyda på om presidentbrodern `Tony´ fälls på alla åklagarens punkter.

Kartelledaren för ´Los Cachiros´, Javier Rivera Maradiaga (vä) och ´Tony Hernandez, bror till president Juan Orlando Hernandez. Javier Rivera Maradiaga och hans bror Devis Leonel har fått Honduras politiska och militära elit att darra av fruktan av att bli avslöjade.

Spåren går mot presidentens bror

När Proletären anländer till platsen för intervjun med den honduranske underrättelseofficeren, står en yngre man med en pistol i byxlinningen och inspekterar oss noggrant på tio meters håll, som om det vore en av dessa ”knarksåpor” som översvämmar tevekanalernas tablåer i dag. Vi går in i en lokal för en advokatbuffé där vi skakar hand med kapten Santos Rodriguez Orellana. Under närmare en timme berättar han om de senaste åren mördande stress där han utmanade både den Faktiska Makten i Honduras som i USA. Hans elva år inom underrättelsetjänsten gick till ända.

– Det började med att vi fick information om en stor kartell som opererade i länet Gracias a Dios, Tack vare Gud (Sic!), i regionen Mosquitia som gränsar till Nicaragua vid Karibien. Vad underrättelsetjänsten gör är att sammanfatta all information som kommer in via våra informatörer och bearbeta den. Det var så vi började tabulera fram uppgifter om att det fanns spår som gick ända upp till regeringen. Detta bekräftades via dess former att operera. Och spåren gick ända fram till presidentens bror.

Kapten Santos Rodriguez Orellana.
Foto: Miriam Emanuelsson

Video: Intervju med kapten Santos Rodriguez Orellana

https://vimeo.com/1213253074

600 kilo kokain i presidentbroderns helikopter

Den 14 augusti 2014 var en helikopter på väg från Costa Rica till Honduras. Dessa helikoptrar, eller mindre flygplan, är tvingade att tanka bränsle för att kunna fortsätta sin färd norrut. I Honduras äger dessa tankningar ofta rum i Mosquitia, en isolerad och djungelliknande region, som har en perfekt typografi för liknande uppdrag. Några dagar innan hade kapten Santos och hans kommandogrupp gjort en operation där de beslagtog just det bränslet som helikoptern behövde under sin färd mot Mexiko. Där lossas det för vidaretransport mot USA.

– Vårt kommando opererade i Mosquitia. Vi hade under elva år samlat information med ett väl utbyggt nätverk. Och så ringde vår informatör som lyckats infiltrera kartellen och sa att Tony Hernandez helikopter hade lastas 600 kilo kokain i Costa Rica men behövde gå ner i Mosquitia för att tanka, på sin resa norrut.

– Jag rapporterade omedelbart till min överordnade, chefen för operationen och berättade vad som hänt, att de (kartellen) först hade erbjudit 500.000 dollar och därefter en miljon dollar för att vi skulle ge dem ”landningstillstånd” i natten, säger kapten Santos och fortsätter:

”Vår man i Kartellen”

– I gryningen ringde vår man i Kartellen igen och sa; ”Kapten, ni har försatt er i en omöjlig situation”! Varför det? frågade jag och han svarade: ”Helikoptern tillhör presidentens bror och hans -`medägare´, försvarsminister Samuel Reyes”!

Knark som beslagtagits i Honduras.

Reyes var inte bara försvarsminister. Han är också släkt med det kanske mäktigaste religiösa överhuvudet i Honduras, pastor Evelio Reyes, ägare av den evangeliska sekten ”Vida Abudante”, `ett Fulländat Liv´. Det mobiliserar tiotusentals trosfränder som ger sin ”Diezmo”, tio procent av sin lön, som går till den miljonär som alla politiker strävar att få som politiskt stöd i valen. Denna sekt transporterar varje söndagsförmiddag tiotusentals av sina medlemmar till templen runt om i landet. Reyes och sekten äger skolor, stora affärskedjor. De förfogar över banker och det mest kraftfulla av TV- och radiostationer i landet. Och dessa evangeliska sekter fortbildas i sin vagga i USA av sina nordamerikanska ”bröder”. Evelio Reyes var genom sitt stöd och politiska inflytande en av aktörerna bakom militärkuppen 2009.

Förflyttad och neutraliserad

Santos befann sig i ett dilemma. Han samtalade med sin överordnad, en överste och sa att Diaz Zelaya, befälhavare för den det högsta kommandot inom de väpnade styrkorna hade utsetts av president Juan Orlando Hernandez (JOH) ”som också utsåg sin kusin, Samuel Reyes till försvarsminister, medan JOH är högste befälhavare för de väpnade styrkorna”, säger Santos och tittar bekymrat ned i bordet.

Inför det faktum att det inte gick att lita på någon, att alla, generaler och högsta politiker inte gick att lita på för att lämna ny information, stod Santos och hans närmaste pålitliga män rådlösa. Vem skulle de kunna informera, om de som BORDE informeras i den högsta ledningen var DE som utpekades som brickor i en kartell?

General Ramon Sabillon Pineda

Santos tog kontakt med chefen för Honduras polisväsende, den hederlige general Ramon Sabillon Pineda, som själv senare kom att tvingas fly från Honduras. Han ordnade ett möte med ett antal DEA-agenter där Santos skulle lägga fram sin information. Men det blev inte som han hade tänkt.

– Vad som hände var att vi förflyttades från Mosquitia efter elva års operationer. Vi hade beslagtagit en mängd av snabbgående yachter, flygplan och vi hade genomfört massor av operationer. Vi hade ett väl utbyggt underrättelsenätverk och visste hur och var vi kunde få tag på information. Och så kallades vi tillbaka! säger underrättelsekaptenen indignerat.

Men bakgrunden till beslutet från högsta ort är logisk. Santos blev ett hinder för kartellens drogtrafik. Militärer, politiker och kretsen kring presidenten insåg att Santos började bli farlig och agerade för att neutralisera honom. Miljarder dollar från de colombianska och mexikanska kartellerna stod på spel, och en fräck lägre arméofficer skulle inte få stoppa denna lukrativa verksamhet för den Faktiska Maktens män och kvinnor.

Sa nej till DEA:s komplott

Inte bara Santos blev obekväm för makten och kartellerna. General Ramon Sabillon, chefen för landets poliskår hade sparkats av JOH efter att generalen i en spekulativ polisiär operation hade avslöjat den andra betydande knarkkartellen i Honduras; ”Los Valle-Valle”. Sabillon visste att han i princip begick ett tjänstefel när han INTE informerade försvarsministern eller presidenten om den planerade operationen som han genomförde med stor sekretess, men med total framgång.

– Om Sabillon hade informerat försvarsministern och presidenten hade operationen omöjliggjorts, då hade kartellens män undsluppit, säger Santos.

Den 10 oktober 2016 ville Sabillon att Santos skulle sammanträffa med några DEA-agenter på ambassaden.

– De ville veta vad som hade hänt och vi utbytte information. Det påstod att det fanns en komplott att mörda ambassadören, James Nealon och jag pekades ut som den förmodade attentatsmannen. DEA-agenterna sa vidare, att om jag pekade ut Tony Hernandez och Winter Blanco (chef för den tredje kartellen) som mina uppdragsgivare (för ambassadattentatet), skulle DEA hjälpa mig, sa de.

– Men jag svarade nej. Den information som de hade till förfogande och som de placerade framför mig var utarbetade av de högsta cheferna inom den militära underrättelsetjänsten, de som hade förflyttat mig från Mosquitia.

DEA-hot mot familjen

– DEA-agenterna hotade mig öppet genom att tala om mina barn, min fru, som så klart är känsligt och rundade av med orden: Om du inte deklarerar mot Tony Hernandez och att det finns en plan om att mörda USA:s ambassadör, publicerar vi i morgon ditt namn i medierna. Jag svarade: publicera då! Men jag kan inte säga något som inte är sant (att Santos stod på kartellens avlöningslista). Jag kan vittna om att presidentens bror är inblandad i droghandeln, vi och ni har all nödvändig information, general Sabillon gav den till er!

Fem dagar senare, den 21 oktober, 2016 avskedades Santos Rodriguez Orellana från Honduras väpnade styrkor med ”Vanhedrande betyg”! General Ramon Sabillon gick under jorden och tog sig ut ur Honduras via hemliga vägar och dök senare upp i USA eftersom han med all sannolikhet skulle ha mördats om han blev kvar i Honduras.

Israeliska radarinstallationer som stängs av

Efter att president Hernandez inlett sin presidentperiod i januari 2014, satte han igång med att bygga landningsbanor just i de regioner där knarkkorridoren i Honduras passerar och att dessa små flygplatser, som oftast bara är en landningsbana, är under kontroll av militären, uppger Santos.

– Presidentgardets fordon tog emot mindre flygplan från Colombia på dessa avlägsna flygplatser där de lossade `resväskor´ klockan 2-3 på natten i två avlägsna regioner där kokainet från Colombia passerar, uppger en sarkastisk armékapten.

Enligt våra egna källor inom militären i Mosquitia, har också israeliska radarinstallationer installerats i Mosquitia under den honduranska militärens ansvar. Men de är av dålig kvalité.

”Teknikerna får order från högre ort om att stänga av radarn innan de små planen anländer med kokain vid 2-3 på natten”, en uppgift som kapten Santos bekräftar under intervjun

– Låter du dig inte köpas generöst av kartellernas tusentals dollar, är du en död människa. Eller så dödar de någon i familjen, säger en annan agent, denna gång inom åklagarämbetets antinarkotikaenhet, till Proletären. Han vägrade låta sig mutas i Mosquitia och begärde och fick förflyttning till annan ort i landet.

Kapten Santos Rodriguez med fru Jennifer visar en helikopter av den modell som påstods transportera 600 kilo kokain från Costa Rica till regionen Mosquitia i Honduras.

DEA som utpressningsorgan

USA:s antinarkotikaorgan DEA betraktas i Latinamerika av seriösa analytiker av knarkkartellerna och grävande journalister som ”den största knarkkartellen” av alla. Sedan militärkuppen i juni 2009 har antalet DEA-agenter ökat dramatiskt i Honduras.

Parallellt med dessa har också Colombias närvaro och deltagande ökat på alla nivåer bland de uniformerade och bland säkerhetsorganen. Den politiska oppositionen talar om en ”colombianisering” och militarisering av Honduras som inte har någon som helst historisk motsvarighet i landet, inte ens under 1980-talet svarta decennium då John Dimitri Negroponte var USA:s ambassadör och statsterrorismen var regeringspolitik.

DEA-agenterna och USA-ambassadens underrättelseorgan förfogar ofta över mer och bättre resurser och teknologi än det egna landets. Insamlandet av uppgifter på ambassaden handlar om att skapa tillräckligt underlag mot personer och organisationer som senare, om dessa ifrågasätter USA:s närvaro och operationer, kan användas som ren utpressning för att främja ”USA: intressen”. Att det landet inte skyr några som helst medel för att gynna den egna saken vet vi av historisk erfarenhet. Och Honduras är inget undantag.

Fyra tandlösa underrättelsetjänster

– Det är otroligt, men med undantag för gripandet av kartellen `los Valle-Valle´, där försvarsministern och presidenten INTE informerades om den planerade operationen av general Sabillon, utlämnades ledarna för de andra kartellerna först efter krav från USA. Hur är det möjligt att regeringen, som har fyra underrättelsetjänster till förfogande, varken visste eller gjorde något åt dessa karteller och inte heller visste vad brodern till presidenten, Tony Hernandez, sysslade med? säger Santos och skakar med ett lätt ironiskt leende på huvudet.

Kartellen ´Los Valle-Valle´ visas upp efter general Sabillons framgångsrika operation mot knarkkartellen som samtidigt blev generalens fall.

Han anser att högt uppsatta personer inom den militära underrättelsetjänsten eller regeringen som har arbetat på dessa nivåer i 10-12 år, är i maskopi med kartellerna. Dessa förfogar över osannolika ekonomiska belopp. Våra egna källor uppger att knarkhandlarna med lätthet köper borgmästare, parlaments-ledamöter, polis och militär som låter de fyrhjulsdrivna fordonen med polariserade fönster köra förbi de militära vägspärrarna på landsvägarna där drogkorridoren i Honduras har sin sträckning.

Nyckelvittne som mördas

Kapten Santos livvakt kommer in och pekar på klockan. Säkerhetsrutinerna måste hålla. För den minsta blunder kan betyda att denne modige officer, som en dag i oktober 2014 meddelade sin överordnad om presidentbroderns och försvarsministerns helikopters last på 600 kilo kokain, kan mördas i et bakhåll var som helst i landet. Han är ett nyckelvittne och sådana mördas i Colombia, föregångslandet för president Juan Orlando Hernandez.

– Regeringen och presidenten slår sig för bröstet och säger att kampen mot knarkhandeln är prioriterad, att de tar ut en särskild skatt för det. Men vi som befinner oss på fältet saknar ibland bensin, fordon, helikoptrar, reservdelar till patrullbåtarna, ja allt som behövs för en effektiv knarkbekämpning. Och man undrar varför?

Första avsnittet:

”I själva verket är det USA som invaderat Honduras” [1-3]

https://hondurasdick.blogspot.com/2019/01/i-sjalva-verket-ar-det-usa-som.html 

I morgon tredje avsnittet:

·         Presidentens syster, ”Presidentkartellens Spindel”, påstås ha förolyckats i en helikopterolycka och utpekas att ha flugits till Taiwan där hon lever under en ny identitet efter att marken började brännas under henne.

·         Den förre presidenten (2010-2013) Porfirio Lobos son dömdes till 24 års fängelse i USA i september 2018 som ”partner” till Cachiros-kartellen, i likhet med den nuvarande president JOH:s bror `Tony´.

·         Lobos fru, Rosa, är fängslad i Honduras sedan ett år, anklagad för att ha stulit ekonomiska medel från ”Fattigdomsfonder”!

President Lobos äldre bror är gripen och anklagas för att ha skrivit ut 84 checkar från presidentpalatsets konto.

”I själva verket är det USA som invaderat Honduras” [1-3]

Den 13 oktober 2018 inledde 1350 honduranska flyktingar en Karavan som kom att skaka det politiska etablissemanget i USA och den centralamerikanska politiska makten. På bilden  lyckas en honduransk mor och hennes två barn passera gränsen mellan Guatemala och Mexiko.

HONDURAS:

”PRESIDENTERNAS KARTELL” SOM STYR LANDET [1-3]

”I själva verket är det USA som invaderat Honduras”

Flyktingarna som lämnade "Mardrömmen Honduras" bakom sig.

Det lilla centralamerikanska landet Honduras hamnade i blickpunkten i slutet av oktober då en flyktingkaravan med tusentals av de fattigaste inledde en marsch mot USA. Bakom lämnade de vad de kallar för ”mardrömmen Honduras”, präglat av hunger och statsterrorism. DICK och MIRIAM EMANUELSSON, granskar korruptionens och maffiaherraväldets Honduras, där de lever och arbetar, i tre delar. En kortare version publicerades i det sista numret av Proletären 27 december 2018 [http://proletaren.se/artikel/presidentkartellen-styr-i-honduras].

Av Dick och Miriam Emanuelsson

ELVIN OVIEDO MARTINEZ VAR BARA SEX ÅR när han blev biten av en giftig korallorm i byn med det vackra namnet Tierra Blanca, Vit Jord, i kommunen Namasigue i södra Honduras. Han anlände till sjukhuset klockan 19.00 i början av december 2018. Men eftersom sjukhuset inte förfogade över serum måste pojken köras med fordon de tre timmarna till huvudstaden Tegucigalpa. Men sjukhusets ambulans, på order av hälsovårdsministeriet, får bara användas från klockan 06.00-15.00. Och pojken, som anlände 19.00 lades därför in på sjukhusets intensivavdelning för barn där pojken avled 08.00 morgonen därpå. Den förkrossade pappan sa till pressen:

– Vi är fattiga och jag hade inga pengar till att betala en transport för min son (till Tegucigalpa).

En uttröttad son och deltagare i flyktingkaravanen. OBS: Inte samma far och son som i korallormfallet.

I DENNA DEL AV LANDET är fattigdomssjukdomar som lepra och tuberkulos vanliga i likhet med bett från giftormar. Men sjukhusen står tomma på allt, från de viktiga serumen till vanlig gasbinda. Sexårige Elvins död illustrerar bakgrunden till varför 300-500 honduraner, bland dem 25 barn, varje dag lämnar Honduras och desperat söker sig norrut mot USA för att lämna, vad de säger; ”Mardrömmen Honduras”, bakom sig.

– Situationen är mycket kritiskt i Honduras och folk ser ingen möjlighet till en politisk-ekonomisk förändring. Hoppet är en förändring men vi ser den inte.

Bartolo Fuentes intervjuas av Dick Emanuelsson. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

DET SA BARTOLO FUENTES, journalist och en av grundarna av vänsterpartiet Libertad y Refundacion, Libre till Proletären samma dag som Flyktingkaravanen lämnade Honduras´ andra stad, San Pedro Sula den 13 oktober. Han var överraskad över att antalet som skulle gå i Karavanen under en natt hade ökat från uppskattningsvis 130 till 1350 personer. När Karavanen anlände till gränsen mot USA efter drygt sex veckor eller 4300 kilometers vandring över berg, floder och militariserade gränsposteringar hade antalet stigit till närmare 10.000 personer.

Karavanen synliggjorde på ett dramatiskt sätt Honduras ekonomiska och sociala situation, som Fuentes säger när vi pratar med honom två månader senare. Både Trump som Honduras´ omstridde president, Juan Orlando Hernandez (JOH) blev helt överrumplade över kraften och beslutsamheten från Karavanens deltagare om att lämna ”Mardrömmen” bakom sig. Trump kallade flyktingarna för terrorister och kriminella medan hans vice, Mike Pence i sin tur anklagade Venezuela för att finansiera Karavanen via Fuentes.

Bartolo greps redan dagen efter att Karavanen hade gått in i Guatemala och deporterades tillbaka till Honduras. Där utpekades han av regimens energiminister som en ”coyote”, den som hade organiserat Karavanen och riskerade att ställas inför rätta och fängslas. Han gick i exil till El Salvador tillfälligt men har kommit tillbaka och anmält energiministern för förtal.

Gränsfloden mellan Guatemala och Mexiko. Antalet deltagare i Flyktingkaravanen steg oavbrutet i sin väg mot Mexiko. Men för Trump och Nikki Haley existerade bara venezuelanska migranter.

Hälften är kvinnor och barn

– 3500 migranter finns i Tapachula, Mexiko och väntar på sin ansökan om flyktingstatus. De registreras varje vecka på det mexikanska flyktingkontoret i staden, en enorm kö måndag och onsdag. Vid ytterligare två härbärgen vid gränsen Mexico-Guatemala finns det 5000 flyktingar som ingen uppmärksammar. Medierna ser bara de 6000-8000 flyktingarna i Tijuana vid gränsen till USA, kommenterar Fuentes.

Det andra fenomenet som synliggjorts med Karavanen är det stora deltagande av kvinnor och barn.

– De utgör cirka hälften. Flera är ensamstående mödrar. I andra fall är det hela familjer.

Som fallet med den gravida maryury Serrano Hernández. Hon och hennes man och deras tvåårige son anlände med Karavanen till Tijuana. Inför de pessimistiska utsikterna att få flyktingstatus i USA, tog familjen sig illegalt över gränsen och som en konsekvens av den fysiska påfrestningen födde hon sitt andra barn samtidigt som de greps av USA:s gränstrupper.

Separerade barn

Ett annat dramatiskt fall som illustrerar desperationen hos de fattiga centralamerikanerna ägde rum den 4 december. USA:s migrationsmyndigheter i Arizona visade en video hur en förmodad coyote först hade fått över föräldrarna över den mur som skiljer de två länderna för att därefter släppa ner deras barn i luften som landade i armarna på föräldrarna, fyra meter längre ner.

Sedan 19 april-30 september har USA-myndigheterna separerat 170 familjer med hänvisning till att det inte existerade något familjeförhållande. Detta drabbade 197 vuxna och 170 barn.

MONSERRATE MURILLO och hennes dotter Jade passerade 2015 gränsen vid El Paso där Trump senare separerade föräldrar och barn och placerade dem i "Frysboxen". Denna fungerade som en tortyrkammare för att frysa de asylansökande till underkastelse och tvinga dem att skriva under att de vill bli repatrierade till Honduras. "Jade skrek av kölden och begrep inte varför vi var tvungna att stå ut i 48 timmar", sa Monse i Proletärens intervju med henne.

– Många av flyktingarna anlände inte till Tijuana utan de separerades tidigare. Orsaken är att deras familjer hade pengar för att betala en coyote som förde dem över till USA via en annan del av gränsen som är 100 mil lång och mindre uppmärksammad än Tijuana. I Tijuana koncentrerade Trump tusentals militärer. Vad jag hört tar coyoten 1500-2000 dollar i betalt per person. Jag hörde fall där fyra personer passerade gränsen för tusen dollar. Många är redan i USA men de söker så klart inte asyl.

Finns det någon skillnad mellan den avgående mexikanske presidenten Enrique Peña Nieto och den nye Manuel Lopez Obrador?

– Vad vi hör nu är ett annat tal än den avgåendes tal. Men skillnad i aktioner har vi ännu inte sett, understryker Fuentes.

USA invasion av Honduras

Trump anklagade Karavanen för att bestå av kriminella element och Bartolo Fuentes som organisatören av densamma. Men Fuentes är så klart av motsatt mening och menar att det råder det motsatta förhållandet, att det är USA som är den verkliga Invasionen av Honduras.

– Trump gick bet, för när han anklagade flyktingarna för att vara invasionselement och terrorister från Syrien presenterade de egna USA-medierna, som har ett horn i sidan på Trump, bilder på flyende gråtande barn. Hans anklagelse förlorade trovärdighet. Han vann inga nya röster i valet till kongressen utan förlorade i stället representanthuset.

Fuentes säger att USA:s invasion av Honduras är av historiskt datum. Här finns flera USA-baser, den största är Palmerola där US-Air Force landar med militärer. Ingen kräver att de ska visa pass eller ett visum.

– I Honduras lever 50.000 gringos. I stället för att av dem kräva samma skyldigheter som honduranerna, får de i stället privilegier. Till exempel kan de föra in en ny lyxbil vartannat år utan att betala en enda dollar i skatt, det privilegium som kongressledamöterna hade tidigare men som avskaffades. Efter fyra år kan de sälja bilen.

Fuentes nämner sedan cirka 350 USA-kedjor som säljer skräpmat och som är undantagna skatt medan honduranska motsvarande restauranger betalar skatt.

Alfonso Zabala med son. Den gamle före detta arbetaren på Standard Brand Co:s (i dag Chiquita) bananplantager utanför staden Progreso i Honduras arbetade med att rensa dikena där regnvattnet och vätskorna från Nemagonet som steg honom över midjan, pesticider från USA som besprutade bananplantagerna. Zabala insjuknade och på sjukhuset fick han ultimatumet att låta sig kastreras eller dö av gifterna i urinröret som hade förvandlats till cancer. I Nicaragua, Costa Rica, Guatemala och Honduras avled tusentals arbetare UNDER ÅREN på USA-bolagens bananplantager. I Honduras erbjöds de 125 dollar i utbyte mot att aldrig ställa ekonomiska krav på Chiquita eller Dole vid eventuella framtida avslöjanden, som kom i slutet av 2004. Zabala såg sig tvingad att låta sig bokstavligen kastreras för att undvika en oundviklig död i cancer. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Chiquita och Dole och USA:s `Contras´

– Här har vi en invasion av Chiquita och Dole som förfogar över 100.000 hektar av den bördigaste marken i landet. 1999 upphörde den hundraåriga koncessionen för dessa företag för vilken de under det seklet inte betalade en enda dollar i ”hyra”. Men 1999, när de skulle återlämna marken till den honduranska staten, legaliserades i stället deras innehav genom den nyliberala lagen ”Modernisering av Landsbygden”. Jag har sett andra siffror som säger att det verkliga innehavet mark var 300.000 hektar av de absolut bördigaste markerna i landet.

Honduras har även invaderats militärt av USA, som 1924, då marinsoldaterna gick in i Fonsekabukten vid stilla havet och gick ända upp till huvudstaden Tegucigalpa. På 1980-talet fanns tusentals marinsoldater i landet som legaliserade invasionen via ett protokoll som hade utarbetats 1954.

– 1986 landsteg marinsoldaterna i länet Olancho, som gränsar till Nicaragua, för att ge skydd och träning till sina skyddslingar i `Contras´ (legosoldater som gjorde räder in i Nicaragua där de dödade och genomförde ekonomiska sabotage mot den revolutionära sandinistregeringen i Managua). USA förde in tusentals AK47-gevär till de cirka 15.000 Contras. Men tusentals av dessa krigsvapen blev kvar i Honduras. Därför är USA ansvariga för den militarisering och våld av Honduras som har ägt rum sedan dess. När utbetalningarna upphörde av de uppskattningsvis 100 miljonerna dollar från USA-kongressen till Contras för att upprätthålla kriget mot Nicaragua, organiserade CIA den så kallade ”Contras-Iran-Gate”-skandalen.

USA:s president Ronald Reagan hånskrattar med en T-shirt med texten: "STOPPA KOMMUNISMEN I CENTRALAMERIKA"! Det försökte han göra genom att sälja colombianskt kokain i Los Angeles för att finanisera vapeninköp för USA:s `Contras´ som invaderade Nicaragua från USA:s militärbaser i Honduras. 50.000 civila nicaraguaner mördades av Reagans `Contras´ som i dag återupstått i ny skepnad: NGO:s som finansieras av USA:s och CIA:s täckorgan.

– Den innebar att CIA sålde vapen till Iran som finansierades av kokainförsäljning (i Los Angeles, USA). Var passerade kokainet? På honduranskt territorium och en del av pengarna finansierade Contras. USA förvandlade de väpnade styrkorna i Honduras till delaktiga i denna skandal och `förgiftade´ i praktiken den honduranska militären som förvandlades till en narkotikahandlare. När Trump anklagade honduranska flyktingar för att vara en invasionsarmé är det i själva verket USA som är den verkliga invasionen, men av Honduras.

Nästa avsnitt [2-3]: ”Presidentfamiljens kartell”

USA:s migrationspolitik: Monserrate och 9-åriga dottern Jade torterades under 48 timmar i ”frysboxen”

Monserrate 32, mor till 9-åriga Jade upplevde förnedringen och tortyren under flera dagar när deras asylansökning försvårades på alla sätt. På bilden en faksimil av inledningen på reportaget och intervjun med Monserrate som publicerades i Proletären tidigare i somras, 2018. I bakgrunden en av platserna där flyktingarna lever koncentrerade i burar i väntan på besked.

USA:s migrationspolitik: Monserrate och 9-åriga dottern Jade torterades under 48 timmar i ”frysboxen”

”Den mannen är en despot”

Av Dick Emanuelsson

Donald Trump drog efter massiva nationella och internationella protester tillbaka beslutet att separera barn till migranter som grips vid gränsen mot Mexiko den 20 juni. Men dagen efter meddelade Pentagons språkrör överstelöjtnant Jamie Davis, att Vita Huset har bett Pentagon att förbereda för att ta emot 20.000 separerade immigrantbarn som ska inhysas på militära anläggningar fram tills 31 december 2018.

I måndags uppgav försvarsminister Jim Mattis president Donald Trump har valt ut en armé- och en flygbas i Texas om ska inhysa de gripna immigranterna. Det blir till slut USA-kongressen som kommer ta ställning till det adekvata i att inhysa barn på militärbaser, barn som många gånger har flytt från våldsamma förhållanden i Centralamerika och Mexiko.

En av dem är Monserrate Murillo Salinas, 32, mor till 9-åriga Jade. Hon drabbades de första åren av en lindrig variant av Guillain-Barré-Strohls syndrom, (GBS). Redan i mitten av 2014 tog hon sig genom Guatemala och kom till den mexikanska huvudstaden. Där uppehöll hon sig i två månader i väntan på att hitta en så kallad coyote, en vägvisare vid Rio Grandefloden, vid gränsen mot USA. Men ett telefonsamtal från hennes syster i Honduras gjorde att hon återvände.

– Jag fick beskedet om att min mor hade mördats.

Hennes mor var den legendariska ledaren för Honduras organiserade bönder i norra Honduras, Margarita Murillo. Dagen efter mordet skulle hon och hennes grannar ha en träff med Jordreformsinstitutet i Honduras där jorden de hade kämpat för skulle legaliseras. Men på kvällen kom mördaren och med fem skott i huvudet och bröstet släckte han livet för Margarita som också var ledare för den honduranska Motståndsrörelsen, la Resistencia, och det nybildade vänsterpartiet Libre, Libertad y Refundacion.

Monserrate berättar om de konstanta mordhot som Margarita och familjen hade utsatts för ända sedan den militära statskuppen den 28 juni 2009. Margarita, Monserrate och hennes syskon var mycket aktiva i kampen mot kuppmännen och de USA-stödda regeringar som följde i spåren åren efter. Hoten blev för starka och därför hade Monserrate och hennes två bröder lämnat Honduras efter att de gripits och mordhotats av militären.

– Det var hemskt trist men jag är inte den som sätter mig ner och gråter utan efter begravningen av min mor började jag planeringen av det nya försöket att ta mig till USA, som miljoner andra centralamerikaner. Vi hade en politisk, och inte en ekonomisk bakgrund för att begära asyl.

Margareta Murillo bondeledare och en av grundarna till den honduranska motståndsrörelsen La Resistencia samt vänsterpartiet Libertad y Refundacion, Libre, mördades av de fascistiska krafter som stod bakom statskuppen 2009 och som är motståndare till en jordreform i Honduras. På bilden intervjuas hon av svenske reportern Dick Emanuelsson. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

I slutet av 2015 började hon strapatserna. Till skillnad mot de flesta valde hon att resa dagsturer med vanliga interregionala bussar i både Guatemala som Mexiko. Många mister livet när de tar sig upp på taket på ”La Bestia”, Besten, ett långt tågsätt som går från södra till norra Mexiko där många har mist livet när de uttröttade rasar ner mellan tågvagnarna eller från taket på vagnarna och skärs i strimlor. Eller kvinnor som våldtas och rånas av psykopatiska så kallade ”mareros”.

Sju gånger gick hon fram till kanten av gränsfloden, denna gång Rio Bravo vid staden Nuevo Laredo. Men hon vågade inte.

– Vår coyote, vägvisaren, sa att han tog oss över floden för 2.000 dollar men han underströk att han inte tänkte rädda någon om personen gick ner i ett hål eller drogs med i flodströmmen. Varje grupp utgjordes av tio personer.

– Den åttonde gången sa en kvinna i området att ”kom inte hit mer för de har börjat att skugga dig tillbaka där du bor för att kontrollera om du är från polisen”. ”Men jag vågar mig inte över”, svarade jag och då sa hon att ”varför inte gå över gränsbron som vilken mexikan som helst och där, på USA-sidan, begär du asyl. Men du kan inte ta med dig mer än dina papper och de kläder du går i”.

 

Monserrate med sin dotter Jade. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON

Och så blev det. Monserrate återvände och dagen efter gick hon till gränsbron som leder över till Texas. Den mexikanska gränspolisen som trodde hon var mexikanska sa bryskt: ”du ska betala fem pesos (ca 5 sv/kr)”!

– Visst sa jag och betalade och gick över till den amerikanska sidan, lättad. Men där blev det en lång kö för alla mexikaner med passersedel eller visum och jag hade inget av det, säger Monserrate som nu skrattar vid minnet av den mardröm som skulle börja.

När USA:s gränspolis började förhöret med henne sa de att hon måste vända tillbaka, men hon vägrade och sa att hon hade rätt att begära politisk asyl. Då hade hon stått under den stekheta solen i fem timmar med den då sexåriga dottern.

Vid 3-tiden på natten, i migrationens kontor, kom en kvinna som kunde spanska och förhörde Monserrate. Efter att hon visat pressklipp med mera från mordet på Margareta Murillo gick gränspolisen med på att flytta henne till vad som kallas för ”Kylskåpet”.

– Det är en tortyr som är obeskrivlig. Du tas ifrån alla dina varma kläder och skor och sätts i ett litet rum med tio andra personer i en temperatur som är programmerad till 13-15 grader. Och där du ska sova på det iskalla golvet. De tar ingen som helst hänsyn till att du har små barn, Jade skrek av kölden och förstod ingenting. Du ber dem till slut att få skriva under pappren som säger att du har behandlats väl och vill bli deporterad tillbaka till hemlandet. Jag omfamnade stackars Jade med hela min kropp för att hon inte skulle få lunginflammation.

Monserrate och Jade stod ut, de vägrade, medvetna om att i Honduras skulle de röna samma öde som Margarita sin mor&mormor, att ge upp inför USA-myndigheternas utpressning.

Efter två dygn kom migrationspolisen de vid tolvtiden på natten för att registrera, ta fingeravtryck, med mera. Efter den processen fördes mor och dotter bort till en institution som USA-Migrationen kallar för ”Casa de Hogar” ett slags tillfälligt hem för migranterna.

– Men det är allt utom ett hem utan ett fängelse! dundrar Monserrate.

– Där placeras du under uppsikt. Där har du åtminstone, mat, en säng men det är ändå ett fängelse för du kan inte kommunicera med någon, du har bara rätt att ringa ett samtal om du har en släkting i USA. Har du en mobil så beslagtar de den.

Efter en vecka på den anläggningen ringde gränsmyndigheterna till Monserates bror som uppmanades skicka pengar för att hon och Jade skulle kunna resa till New York, där brodern finns. Han hade kommit ur migrationsfängelset där han hade placerats i väntan på att hans ansökan om att inleda en asylprocess skulle accepteras en månad innan. I över ett år hade han suttit där. Så kom Monserrate och Jade till slut till New York där några honduranska solidariska vänner gav dem ett tak över huvudet några månader innan de tre hittade ett litet kyffe där de tre nu lever och som de betalar hutlösa 2.000 dollar för.

Ett helt nytt liv har inletts utan rätt att arbeta och där Jade behöver en specialskola, på grund av sin sjukdom, som kostar stora pengar. Men som Monserrate sa, hon sätter sig inte ner och gråter utan började leta efter en skola och jobb för att kunna betala den skamlösa men ”normala” hyran i staden. Och det blev, som så många andra immigranter har hon ett städjobb på natten för att betala hyra, Jades skola och mat för dagen.

Vad säger hon om president Donald Trumps första beslut att separera barnen från föräldrarna vid gränsen och placera dem i burliknande konstruktioner, något som nästan har jämställts med de tyska nazisternas fångläger?

– Det här var nästan legio tidigare. Det är sant att barnen inte separerades från föräldrarna. Men den omänskliga behandlingen pågick. Den här mannen är en despot och beslutet han tog är omänskligt och har satt ett ärr i dessa barn. Han (Trump) drog tillbaka beslutet men det är inte mycket som förändras. För Obama är den president som har deporterat mest migranter av alla presidenter, hela tre miljoner människor under sina två perioder.

Hon säger att den vanlige USA-medborgaren har skakats av Trumps beslut att separera barnen från modern eller fadern.

FAKTA:

·         36 745 centralamerikanska familjer greps av USA:s gränspolis vid gränsfloden Rio Grande 1 januari-31 maj, 2018.

·         Av dessa var 20 675 honduranska familjer medan 6 530 var minderåriga som kom ensamma när de greps.

·         Under tidsperioden 1 oktober 2017-31 maj 2018 greps 58 581 familjer av vilka 35% var honduraner. Övriga var salvadoraner, guatemalaner eller mexikaner. Varje dag greps 98 honduranska familjer.

·         Under samma tid greps 32 178 minderåriga utan något vuxet sällskap varav 20 procent var honduraner. Det betyder att varje dag greps 30 minderåriga honduraner.

Källa: Förenta staternas tull- och gränsbevakning, United States Customs and Border Protection, CBP, Department of Homeland Security.