Liket av betongarbetaren PEDRO MAGDIEL, 23, bärs bort av hans kamrater från Motståndsfronten, `La Resistencia´ den 26 juli 2009 efter att han under en natt hade torterats och slutligen avrättats av en dödsskvadron. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.
HONDURAS: Vi minns offren
från kampen 2009-2021
TEXT OCH FOTO: DICK & MIRIAM EMANUELSSON HUEZ0
TEGUCIGALPA / 2021-12-04 / Offren som föll
under och efter den militära statskuppen har nu, genom Folkets seger i Honduras
den 28 november 2021, segrat över sina bödlar. Nedan en lista som egentligen
bara är ett fragment av de tusentals som mördades, torterades, fängslades, gick
i exil, avskedades eller terroriserades på annat sätt. Nedan en lista över
martyrerna.
Fotografierna, ett fragment och spegelbild av tolv års kamp, är från den
lilla staden Alauca, med knappt 10.000 invånare. Den 25-26 juli 2009 blev Alauca
föremål för konfrontationer när tusentals honduraner ville möta upp vid
gränsen, elva kilometer söder om Alauca, vid gränsen till Nicaragua där den
störtade presidenten Manuel Zelaya skulle återvända, fyra veckor efter att han
störtats. Men armén satte stopp och släppte inte över någon vid vägspärrarna.
En hyllningsceremoni för Magdiel framför de väpnade styrkorna. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.
Torterades en hel natt
Den unge betongarbetaren PEDRO
MAGDIEL, 23, greps av en av arméns dödsskvadroner på natten den 25 juli och
påträffades på morgonen den 26 juli med 43 knivstick i ryggen och tre
machetehugg i huvudet. Ett knivstick i halspulsådern ändade den nattlånga
tortyren mot denne martyr från `La Resistencia´, den honduranska
Motståndsfronten som uppstod samma dag som militärkuppen den 28 juni 2009.
Fascistjuntan hade infört utegångsförbud över hela landet men i egenskap av
”PRESS” kunde vi förflytta oss till utkanten av staden Danli där XIOMARA CASTRO de ZELAYA hade stoppats
av en armépatrull som hade upprättat en vägspärr på den Panamerikanska vägen.
Denna leder till gränsen mot Nicaragua och gränsposteringen `Las Manos´, där
hennes man, Manuel Zelaya befann sig och som skulle gripas av militären om han
skulle gå över kedjan som markerade gräns mellan Nicaragua och Honduras.
Zelaya retirerade till Nicaragua och anslöt sig till de honduraner som hade
upprättat, med sandinistregeringens hjälp, läger i staden Ocotal, 20 kilometer
från gränsen och bara inväntade order från Zelaya att gå tillbaka till Honduras
för att med vapen i hand störta den civila-militära kuppregimen under ledning
av liberalen Roberto Micheletti och hans högra hand, general Romeo Vazquez.
XIOMARA CASTRO intervjuas av Dick Emanuelsson natten mellan den 25-26 juli utanför staden Danli, 25 km från gränsen till Nicaragua där den störtade presidenten och Xiomaras man, Manuel Zelaya inte kunde gå över gränsen till Honduras utan att gripas. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON
Honduras `omringat´ av
solidaritet
Sandinisterna var beredda att överlämna de vapen honduranerna behövde och
även bistå på annat sätt. Samma information kom från den forna gerillan URNG i
Guatemala och FMLN i El Salvador. Arbetarna och fackföreningarna i de tre
länderna hade blockerat alla gränsövergångar för att ”strypa” kuppregimen i Tegucigalpa.
Dessvärre hade liberalen Manuel Zelaya illusioner om att USA och Hillary
Clinton skulle pressa kuppjuntan om att återgå till kasernerna och det ”civila
livet”.
Men Zelaya misstog, och förmodligen var det det sista beslutet han tog som ”liberal”,
för bakom statskuppen och morden av våra martyrer stod USA och Hillary Clinton
som inte ens införde sanktioner på kalsonger och trosor från USA:s
maquilasfabriker i Honduras. Bara ett indraget visum på tio år för Micheletti.
Å andra sidan inleddes en gigantisk försäljning från USA:s vapenfabrikanter
till de väpnade styrkorna i Honduras, samma styrkor som begick en militär och
politisk våldtäkt på sitt eget folk. Zelaya å sin sida kallar sig från USA:s
förräderi mot Honduras´ folk för ”revolutionär och demokratisk socialist”.
Xiomaras dubbelseger
Motståndsfronten skapade den 26 juni 2011 sin politiska gren, Libertad y
Refundación, LIBRE.
Den 28 juni 2021 erövrade partiet presidentpalatset med 52 procent av
rösterna, blev största parti i kongressen och erövrade en majoritet av landets
städer, bland dem huvudstaden Tegucigalpa och industristaden San Pedro Sula.
Bakom segern återfinns kvinnan som trotsade militärens bajonetter natten
mellan den 25-26 juli 2009 utanför staden Danli och många andra platser och
aktioner under de tolv åren av antifascistisk revolutionär strid; XIOMARA
CASTRO de ZELAYA.
I sitt segertal den 28:e november nämnde hon flera av martyrerna nedan och
försäkrade dem att de dödsskvadroner som opererar i Honduras och som låg bakom
tortyren och mordet på Pedro Magdiel den 26 juli 2009 ska bekämpas och
elimineras.
1 – Abuela Yolanda
2 – Adelmo Leiva
3 – Alexis Fernando Amador
4 – Alfredo Landaverde
5 – Anastasio Barrera
6 – Ángel Salgado
7 – Anselmo Villareal
8 – Arcadia Gómez (Cayita)
9 – Arnold Fernando Serrano Moncada
10 – Berta Cáceres
11 – Brayan Noé Mejía González
12 – Carlos Turcios
13 – Claudia Brizuela
14 – Claudia Zepeda
15 – Constantino Morales
16 – Cristian Fernando Hernández
17 – David Octavio Quiroz
18 – David Romero Ellner
19 – Delmer Josué Medina
20 – Eblin Corea
21 – Edgardo A. Motiño
22 – Edgardo Florián
23 – Eduardo Rubén Rivera
24 – Edwin Fajardo
25 – Elvis Perdomo
26 – Emo Sadloo
27 – Erick Javier Montoya Cruz
28 – Erick Martínez
29 – Félix Hernández
30 – Félix Murillo
31 – Fino Noriega
32 – Francisco Alvarado
33 – Francisco Castillo
34 – Francisco Moncada
35 – Gabriel Parrales
36 – Geovany Díaz
37 – Gustavo Campos
38 – Héctor Daniel González
39 – Henry Díaz
40 – Hernán Cruz
41 – Hugo Contreras
42 – Ignacio García
43 – Ignacio Reyes
44 – Ilse Ivania
45 – Isaac Coello
46 – Isis Obed Murillo
47 – Jairo Sánchez
48 – Janeth Marroquín
49 – Jarol Uriel García
50 – Jesús de María Sánchez Euceda
51 – Jesús Pineda
52 – Jonatan Osorio
53 – José Abilio Soto
54 – José Antonio Ardón Figueroa
55 – José Armando Mariona
56 – José Álvarez
57 – José Braulio Díaz
58 – José Cardoza
59 – José Carías
60 – José Cruz
61 – José David Ramos Lambert
62 – José Fernando Melgar
63 – José Manuel Flores
64 – José Romero
65 – José Sauceda
66 – Josué Leiva
67 – Juan Carlos Flores Silva
68 – Juan Figueroa
69 – Julián Alvarenga
70 – Julio Alexander Fúnez Guillen
71 – Julio Fúnez
72 – Karen Hernández
73 – Katherine Nicole Bonilla
74 – Kenneth Rosa
75 – Kimberly Dayana Fonseca
76 – Lenin Dubón
77 – Lesman Aníbal Cárcamo
78 – Luis Alonzo Ortiz
79 – Luis Gradis Espinal
80 – Luis Ramos Reyes
81 – Macario Mejía
82 – Manuel Reyes
83 – Marco Canales
84 – Marco Martínez
85 – Marcos Matute
86 – Margarita Murillo
87 – Mario Contreras
88 – Marlon Evelyn Mendoza
89 – Martín Florencio Rivera
90 – Matías Valle
91 – Mauricio Jonathan Echeverría
92 – Michael Jair Ponce
93 – Miguel Angel Ramos
94 – Miguel Oliva
95 – Moisés García
96 – Moisés Sánchez
97 – Nahun Palacios
98 – Nelson Arambú
99 – Olayo Sorto
100 – Olga Ucles
101 – Omar Paz
102 – Omar Rodríguez
103 – Oscar Palacios
104 – Pablo Lemus
105 – Pedro Brizuela
106 – Pedro Magdiel
107 – Ramón Fiallos
108 – Ramón García
109 – Raúl Antonio Triminio
110 – Raúl Castillo
111 – Raúl Humberto Brizuela Reyes
112 – Reinaldo Paz
113 – Renán Fajardo
114 – Róger Alberto Vásquez Reyes
115 – Róger Bados
116 – Róger Reyes
117 – Róger Vallejo
118 – Rony Díaz
119 – Rubén Estrada
120 – Santos Alvarado Córdova
121 – Santos Corrales
122 – Santos Domínguez
123 – Sergio Juárez
124 – Siriaco Muñoz
125 – Sixto Ramos
126 – Soad Nicole
127 – Teodoro Acosta
128 – Vanesse Zepeda
129 – Vicky Hernández
130 – Víctor Evelio Martínez
131 – Virgilio Yareth Ávila
132 – Walter Daniel Lemus
133 – Walter Tróchez
134 – Wendy Ávila
#SemillasDeLibertad hasta el cielo de la #Resistencia,
sepan que los derrotamos! #HondurasEsLibre
XIOMARA CASTRO de ZELAYA, favorittippad presidentkandidat framträder i den lilla kommunen San Luis i länet Santa Barbara med 25,000 invånare. Överallt där vänsterns kandidat har dragit fram har hon samlat tusentals människor. Den senaste opinionsundersökningen, gjord av det mexikanska ansedda opinionsföretaget TResearch ger Xiomara 42,9 procent medan högerns kandidat Tito Asfura får 28,2 procent.
På söndag den 28 november går Honduras
folk till val för att välja president och kongress, landets parlament. Den
centralamerikanska nationen och högerregeringen Juan Orlando Hernandez, eller
”JOH”, som han kallas genomgår en av landets djupaste ekonomiska och sociala
kriser, där våldet, narkotikasmugglingen och korruptionen är en ”cancer” som
penetrerat hela samhällskroppen.
Hur hade
rubrikerna i de svenska eller utländska medierna lytt:
Om det på
Kuba hade mördats 72,000 personer åren 2004-2018?
Om det under
2019 mördades 4077 kubaner, 11,1 personer per dag?
Om 247 090
människor i Kuba mellan 2004 och 2018 blev internflyktingar i eget land på
grund av våldet?
Om 153
försvarare av naturresurserna på Kuba dödats?
Om 301 femicidio-mord registrerats på Kuba under
perioden 1 januari-15 november 2021 ?
Om 390
HBTI-personer mördats de senaste 12 åren, 17 hittills i år 2021?
Men ovanstående
uppräkning av barbariet är inte Kuba, för då hade ön till 100 procent redan
varit invaderat av ”Grannen i Norr”. Nej, det är dagens Honduras, som upplåter
tre militärbaser till USA och med det verkar ”Grannen i Norr” låta sig nöjas.
Inga ”extra sessioner i OAS”, som är vanligt när det handlar om grannlandet Nicaragua
eller Venezuela. Bara några ”rekommendationer om ett hederligt val” på söndag.
"Karavanerna" av honduraner, salvadoraner eller guatemalaner från den så kallade "Norra Triangeln" pågår hela tiden. Den påtvingade ekonomiska modellen från USA har gjort länderna än fattigare. Honduras var tidigare "Centralamerikas kornbod". I dag importerar det majs, ris eller bönor, baslivsmedel i Centralamerika.
Krisen har
bokstavligen kastat ut hundratusentals honduraner i exoduskaravaner mot ”Norr”,
inte för att de har några drömmar om ett ”American Paradise”. Det handlar
snarare om att överleva i ett land där rubrikerna i medierna är dagliga massakrer
och mord. Enbart under de senaste tio månaderna har 68 kandidater eller
politiker mördats. Från USA eller dess lydorgan OAS och Luis Almagro hörs inte
ett knäpp i protest. För Honduras är inte Nicaragua där inte en enda politiker
mördades under valkampanjen som kulminerade den 7 november.
För USA är
Honduras den geostrategiskt viktigaste nationen, i centrum av ”Amerikas Midja”
med den längsta landningsbanan på sin militära flygbas, Soto Cano. Därför är
valet av president och parlament i Honduras av högsta prioritet för Pentagon.
– På
honduranskt territorium har vi USSOTHCOM, det Militära Sydkommandot som
tidigare var på panamanskt territorium. När USA förflyttade det förvandlade de
Honduras till en plattform för aggressioner och som än en gång hotar den regionala
freden som de gjorde under 1980-talet.
Det säger Sergio Rivera, medlem och grundare av
partiet Libre när vi träffar honom och fem andra kamrater i `Partikollektivet Luis Alonso Morel´, en
legendarisk ledare inom det dåtida kommunistpartiet i Honduras.
Palmera (Soto Cano), USA:s militärbas med den längsta landningsbanan i Centralamerika, som gjord för militära invasioner i Karibien och Sydamerika.
Indignerade och patriotiska honduraner som på flygbasens kilometerlånga mur har skrivit: ¡"FUERA YANKEES"! Ut med USA från Honduras!
DET BREDA VÄNSTERALTERNATIVET Libre har segervittring och
presidentkandidaten Xiomara Castro de
Zelaya har ett försprång i opinionsundersökningarna med 10-20 procent, mot
regeringspartiets, högerns och USA:s Tito
Asfura.
Novembersolen
hettar när vi går uppför det branta berget i Villavieja, en av tre strategiska
utfarter från huvudstaden Tegucigalpa. Nere på den Panamerikanska vägen som
leder mot gränsen till grannlandet Nicaragua, stod vi och intervjuade några av
Libres medlemmar i januari 2018 då hela Honduras hade rest sig och ockuperat
vägarna under två månader i protest mot det flagranta valfusket. Plötsligt dök
en armépatrull och började avlossa sina automatkarbiner i luften och i gatan.
Och i mitten av den Panamerikanska vägen stod Proletärens utsända och fumlade
med att byta till ett större objektiv.
Nu är det ett
mer och mycket bättre organiserat partikollektiv. Överhuvudtaget har partiet Libre fått en
enorm skjuts kvantitativt som kvalitativt i valet 2021, överallt där Xiomara
Castro drar fram kommer tusentals honduraner i alla åldrar ut för att delta i
massmöten som bara har setts under den legendariska generalstrejken 1954.
Partikollektivet "Luis Alonso Morel", uppkallat efter en legendarisk arbetarledare från det historiska kommunistpartiet, PCH. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.
Yeryn Fernández
Det understryker Yeryn Fernández, en av solen bränd reslig ledare i
kollektivet:
– Kollektivet
organiserades redan 2009, tolv år av kamp och motstånd. Som du kan se, här i
vårt område saknas det mest elementära av mänskliga rättigheter. Behoven är
skriande, säger han och pekar mot bergen där husen reflekterar misären och den
extrema fattigdomen som breder ut sig i bostadsområdena Villanueva och
Villavieja.
– Under årens
lopp har vi fortsatt att förstärka den politiska och organisatoriska
strukturen, trots repressionen från diktaturen med en dröm, att skapa bättre
levnadsförhållanden för våra grannar och vårt folk. Diktaturen har med alla
medel försökt krossa oss. Men med ett enormt stöd från människorna har vi stått
ut och är organiserade och är nu starkare än någonsin tidigare.
På valdagen
förfogar partikollektivet över 300 kamrater som satts på fortbildningsbänken
och drillats i reglerna för hur hela valprocessen ska gå till, allt för att
undvika högerns slipade valfuskare.
Daniel Hernández
Det är ingen tillfällighet att detta och andra liknande
partikollektiv organiserades från 2009, säger Daniel Hernández:
– Kollektivet
skapades som ett svar på den militära statskuppen den 28 juni 2009, men då som
ett kollektiv bakom den Nationella Motståndsfronten, `La Resistencia´. 2012
skapade Motståndsfronten den politiska grenen, partiet LIBRE, Libertad y Refundación. Partiet var och är
en historisk nödvändighet för att göra slut på diktaturen. För högern har
skapat en fattigdom i Honduras som uppgår till över 73 procent. Människorna
står inte ut längre! Se dig runtomkring här, där människorna fortfarande gör
sina naturbehov i latriner, bara några kilometer från presidentpalatset i
huvudstaden!
I latriner som på bilden gör människorna sina naturbehov. I pressklippet berättas om att en bebis påträffas i latrinen i bostadsområdet Villanueva, bara några kilometer från presidentpalatset.
Vilka konkreta uppgifter har då Libre i detta område? frågar vi
Sergio Rivera, en ärrad veteran i
den politiska kampen från 1980-talet då hans bror Roger försvann i händerna på dödsskvadronen
”Bataljon 3-16”. Sergio var också ordförande för Honduras´ lärarförbund Copemh
under en period:
Sergio Rivera
– Först och
främst handlar våra politiska uppgifter här om att skapa medvetenhet bland
människorna om att vi behöver en förändring, inte bara byte av en president,
ett parti utan av en modell. För det är `modellen´ som kväver vårt folk. Den
verklighet som omger oss här är den modell som sjuttiotre procent av den
honduranska befolkningen lever under. I Honduras har vi en priviligierad klass,
oligarkin som utgör en procent (1 %) av befolkningen men som roffar åt sig
alla rikedomar. Den generar ingen utveckling därför att människan betyder inget
för den. De är inte intresserade av att det existerar en utbildning, att det
finns sjukvård eller arbete. Att få våra grannar och det honduranska folket att
begripa detta är det grundläggande för oss. Därför skapade vi också en
partiskola som döptes till ”Luis Morel” och i dag förbereder vi oss för ett
viktigt slag den 28 november 2021, som är valet.
Rivera understryker attdessa partikollektiv som arbetar för att Libre ska ta makten, gör
det utan några som helst resurser mer än vad som kommer från ett redan utarmat
folk, till skillnad mot vad Rivera karaktäriserar som ”narko-diktaturen”, som
förfogar över enorma ekonomiska medel som de använder när de ”bussar” fattiga
till sina manifestationer.
– Det nya och
avgörande för dessa partikollektiv är att de inte bara har nått en högre
politisk medvetandegrad, utan också en högre och mycket bättre organisatorisk
struktur än tidigare. Och denna gång, om oligarkin inte frivilligt överlämnar
makten, om den en tredje gång genomför ett valfusk som 2013 och 2017, så är den
folkliga oppositionen inte bara organiserad i valet utan också för att kämpa om
den uppnådda makten i valurnorna.
– Om valen
inte tjänar till att byta regering, tvingar de folket att tillämpa andra
kampstrategier, att skapa andra element som inte är valprocesser. Dessvärre är
det oligarkin, inte vi, som tvingar folket att besvara valfusket med vad det
har i händerna.
Partikollektivet i de proletära fattiga bostadsområdena Villavieja och Villanueva är uppkallat efter en av de högsta ledarna för det dåtida kommunistpartiet, Luis Alonso Morel, en av ledarna för bryggeriarbetarnas fackförbund Stibys. På bilden talar han inför ett massmöte den 11 augusti 2009, sex veckor efter den militära statskuppen och myntade de i Honduras bevingade orden; "NU ELLER ALDRIG"! FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.
Dagen efter att det tredje största partiet, Partido Salvador de Honduras´
presidentkandidat SALVADOR NASRALLA uppgav att han träder tillbaka som kandidat
till förmån för Xiomara Castro, dök en kaskad av stora valplakat upp över hela
Honduras samt video- och audiotrailers i alla teve- och radiokanaler i Honduras.
Förenandet av dessa två partier samt det lilla socialdemokratiska partiet PINU
skakade om, såväl regeringspartiet Partido Nacional som det decimerade liberala
partiet PL och USA-ambassaden. Nasralla blir nu kandidat till
vicepresidentposten.
Den Röda
Tråden i regeringspartiets valbudskap är inte politiska förslag utan en
honduransk variant av det svenska ”Kosackvalet 1928”. Eller med andra ord:
ANTIKOMMUNISM OCH HAT som får kalla krigets 1950-tal att blekna:
”Kommunism är
FATTIGDOM”.
”Kommunism är
VÅLD”.
”Kommunism är
ABORT”.
”Kommunism är
HUNGER”.
”Kommunism är
MISÄR”.
”XIOMARA - ÄR
KOMMUNISM”!
Den antikommunistiska häxjakten i Honduras (ovan) från högern mot Xiomara, identisk med Jorge Kast, den fascistiska högerns presidentkandidat i Chile som hävdar att en röst på den socialdemokratiske kandidaten Gabriel Boric är en "röst på kommunismen"!
`Formen´ ovan är tagna från den sovjetiske poeten Karachentsev Petr Yakovlevich som 1941, samma år som hans land överfölls av den tyska fascismen med Adolf Hitler i spetsen, skrev:
”FASCISM ÄR HUNGER,
FASCISM ÄR TERROR,
FASCISM ÄR KRIG”!
Connie Suarez, 32, avfärdar den politiska
häxjakten:
– Vad kan ”kommunismen”
ta från mig när jag inte varken har arbete, mark eller hus. De som är rädda är
de som känner att de kommer att förlora regeringsmakten. Därför uppmanar och
stimulerar de till våld. Varifrån kommer pengarna för alla dessa annonser och
trailers i medierna som de sänder var 5:e minut?
– Vad de gör
just nu är att försöka inympa rädsla i folket om ”kommunismen”. Men vad är
”kommunism”? Det kommer från gemenskap och vad denna gemenskap gör är att skapa
en union, förenande. De räds för att förlora makten för att de inte längre ska
kunna bestjäla folket.
Connie säger
attLibre har fått en massanslutning
av tusentals nya ungdomar som nu är aktiva över hela landet. Det går inte att söva
ungdomen längre i dag med alla de till buds stående medel som den politiska
motståndaren förfogar över.
– Ungdomen
spelar en helt avgörande roll i denna kamp. Vi, Libre, representerar ungdomen
som behöver rätten till utbildning, att få dem att förstå att kommunismen
tvärtom är ett framtida mål och inte den förvrängda syn som högern försöker
förmedla på den.
Vad vet denna familj i det av den extrema fattigdomen präglade bostadsområdet Villanueva om "kommunismen"? Vad den däremot känner till inpå kroppen är hungern och våldet. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.
En mor med sitt barn och till höger en far- eller mormoder som ber om en slant för att överleva. De finns vid alla trafikljus eller folksamlingar. Den extrema fattigdomen är hjärtskärande. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.
Andres Martinez är lärare och fackföreningsledare inom
lärarförbundet. Han var en av många honduraner som med livet som insats gick
över gränsen till El Salvador i början av 1980-talet och deltog med olika
uppgifter i det salvadoranska folket mångfasetterade kamp mot den USA-stödda
militärdiktaturen under ledning av FMLN-gerillan. Han säger att situationen för
lärarkåren och miljoner skolelever är katastrofal.
– De tolv
åren sedan militärkuppen har varit katastrofala efter att regimen har övergett utbildningen.
Lärare och föräldrar uppmanas att delta i finansieringen av den allmänna
utbildningen och stora delar av fastigheterna och interiören var förstörda
INNAN pandemin.
– I stället
har utbildningsbudgeten reducerats och överförts till de väpnade styrkorna och
polisen. Det har inte skapats en enda ny lärarplats under dessa tolv år trots
att elevunderlaget har ökat dramatiskt men också `deserteringen´ av tusentals
barn och unga. Men det har inte bara ägt rum en fysisk förstörelse.
Högerregimen har metodiskt och konsekvent och med alla medel försökt krossa
lärarnas fackliga organisationer. Målet med det har varit att utbildningen
skulle privatiseras.
Den halvmilitära polisen har slagit ned lärarprotesterna efter militärkuppen. Flera lärare mördades efter statskuppen 2009. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.
Den 31 mars i år dömdes presidentens bror, Tony Hernandez, tidigare
parlamentsledamot 2014 för samma regeringsparti, till livstids fängelse och
ytterligare 30 år som en strategisk pjäs i narkotikahandeln från Colombia.
Kokainet går via en korridor i Centralamerika, Nicaragua undantaget, till
Mexiko-USA. Flera andra narkotikahandlare från Honduras har överlämnat sig till
USA:s myndigheter för att undgås mördas i Honduras eftersom de vet vilka i det
politiska och militära etablissemanget är de som har tjänat miljoner dollar på
handeln. Till och med Honduras´ förre polischef, Juan Carlos ”El Tigre”
Bonilla såg inget annat råd än att överlämna sig till USA och på så sätt
undvika ett livstidsstraff.
Sergio
Rivera:
– Polis och
militär är Knarkdiktaturens `väktare´ och föremål för processerna i USA. För
Honduras är en ”Narko-Stat”, ledd av Narkotika-Capos där militärer, poliser och
aktuella politiska ledare är delaktiga.
– Det är den
verklighet vi vill förändra och befria oss ifrån. Men också befria oss från
korruptionen av den Modell som påtvingats oss som lämnar utbildning och
sjukvård i sticket. Vi måste befria oss från den Modell som tvingar hundratusentals
honduraner att vandra mot gränsen till USA, understryker Sergio Rivera.
"La Bestia", transporttåget i Mexiko där det varje år dör massor av migranter som hamnar mellan tågsätena.
Wendy Jimenez
Och vandrat mot gränsengjorde Wendy Jimenez
för sex år sedan, ett nytt fenomen som heter ”feminisering av migrationen”. Hon
har tre barn, 8, 11 och 26 år, den äldste har två barn och de lever med den
ensamstående Wendy. Ingen har arbete.
– Jag kom
till Mexiko och hade med mig mina två minsta som då var 2 och 6 år. När vi gick
över gränsen till Guatemala-Mexiko hamnade jag i en chockstämning av
förvandlingen av att ha lämnat mitt land och min äldste son, en situation som
var svår att ta sig ur. Många rekommenderade oss i Mexiko att ”tala inte för
dialekten avslöjar att du inte är mexikanska”.
Men när hon
skulle ta sig upp på taket till ”La Bestia”, det famösa transporttåget som går
från staden Arriaga, i den norra delen av delstaten Chiapas till delstaterna Tamaulipas,
Sonora eller Baja California vid gränsen mot USA greps Wendy med sina två barn
av `La Migra´, migrationspolisen.
– Vi satt
inspärrade i en vecka och vi deporterades tillbaka till Honduras.
För en mor i dagens Honduras med uppskattningsvis
25,000-50,000 så kallade `Maras´, psykopatiska kriminella som är väl
organiserade som en del av den organiserade brottsligheten, är framtiden en
mardröm i ett bostadsområde som Villanueva. Vi hade tänkt att göra reportaget
där, men avråddes av kamraterna på grund av faran att bli både rånade som
mördade.
– Jo, det är
en ständig mardröm att ens barn och ungdomar ska rekryteras till `La Mara´,
framför allt min äldste son. Här finns många av dessa grupper med olika namn.
Vi bodde tidigare i ett sådant område, men även här i Villavieja finns det
Maras.
En `Maras´. De beräknas ha tiotusentals organiserade i "Den Norra Triangelns" länder, med tung beväpning.
Hon menar att
regeringspolitiken bara satsar på en ”militär lösning” på våldet och
kriminaliteten genom att skapa en helt ny halvmilitär gruppering kallad PMOP
bestående av 10.000 enheter, beväpnade med AKA-47 som vid protesterna mot
valfusket 2017-2018 sköt ihjäl 38 protesterande honduraner. Men bara för en
vecka sedan avslöjades sex personer från just den polisenhet som ska bekämpa
´La Mara´ för att operera på samma sätt, narkotika, stölder och mord.
– Både min
son och jag är utan arbete och jag är ensamstående. Därför anslöt jag mig till
Motståndsfronten efter statskuppen 2009 och senare till Libre för att där slåss
för en bättre framtid. För jag ser det som ett stort behov att komma ur det
”hål” folket har begravts i”. De försöker blidka och passivisera folket med
”Solidariska matkassar”, men verkligheten pressar sig på varje honduran.
Sedan mitten av mars 2020-augusti 2020 befann sig folket
instängda i sina hem. Det var utegångsförbud i tron att pandemin skulle kunna
bekämpas så. Efter en månad kunde folk under 60 år göra sina inköp av livsmedel
under åtta timmar en gång i veckan, om de fortfarande hade pengar kvar. Men hur
överlevde 73 procent av människorna i Honduras som är fattiga?
– Man blev
frustrerad och fortsätter bli frustrerad. Jag hade en frisörsalong men
tvingades stänga. Ingen ville klippa håret under pandemin för risken att bli
smittad. Regeringspartiet skickar ut bussar till alla fattigområden där de
plockar upp alla som är beredda att delta på partiets manifestationer i utbyte
mot 50 lempiras (2 dollar) och en matkasse. Så har de traditionellt köpt en
röst i valet och det gör de nu också, 2021.
Under vad oppositionen anser vara kuppartade former antog
majoriteten i kongressen, nationalister-liberaler, ett beslut om att införa
”ekonomiska specialzoner” där Honduras´ författning kommer på undantag, enligt
Libre.
– `Las Cedes´
(specialzonerna) är ett flagrant fosterlandsförräderi. Regimen har inte ens
sålt mark, de har överlämnat den gratis. Det är brott som inte preskriberas.
Många av de som begått brott kan komma att bosätta sig där för där råder inte
honduranska lagar säger Andres.
En armélastbil har satts i brand av rasande demonstranter från oppositionen efter valet den 26 november 2017 då till och med det USA-styrda OAS hade tveksamheter om det ägt rum ett valfusk eller inte. Efter att State Departement gav sitt erkännande av Juan Orlando Hernandez gav också OAS sitt godkännande från sin "observatörsdelegation" som leddes av den bolivianska kuppledaren 2019, Jorge Quiroga.
Totalt har landets Valtribunal (Consejo Nacional Electoral, CNE) iordningställt fem tusen
valdistrikt med totalt 16,000 valurnor&bord som de politiska partierna som
godkänts av CNE har representanter. För Libre och regeringspartiet är det en smal
sak, värre för småpartierna som oftast säljer sin plats vid urnan till någon
från regeringspartiet för 200 dollar. Då kan regeringspartiet med sin majoritet
vid valurnan manipulera både röstsedlar som valprotokollet.
I
partikollektivets områden Villavieja och Villanueva är man mer förberedd än vid
något tidigare val för att undvika högerns mygel.
Yeryn Fernández:
– Vi har satt
ungefär 300 kamrater på ”skolbänken” som drillats i reglerna och formerna för
valproceduren. I de bägge bostadsområdena finns de fem valdistrikt med ett
15-tal valurnor i varje distrikt. Allt arbete är oavlönat och frivilligt.
Sergio Rivera tar upp ytterligare ett tema som är helt
avgörande för valets utgång
– Det är helt
uppenbart att oligarkin öser ut pengar i detta ögonblick för att
”Narko-diktaturen” ska fortsätta. De väpnade styrkorna har gått ut och hotat
befolkningen innan och efter valet för att ha ”kontroll över befolkningen”. Det
har gått ut memorandum till höga arméofficerare om att vara beredda på att
släppa lös alla former av repression i händelse av att valsegern stjäls än en
gång.
– Kom ihåg
att bakom Nationalistpartiet och Narko-Diktaturen står USA. I verkligheten är
det USA som sätter dagordningen och bestämmer vem som ska utses till president
i Honduras. Under valsammanräkningen i november 2017 hängde sig valservern 654
gånger och dess hårddisk formaterades om med alla valresultat raderade som
följd. Innan ”pausen” på 36 timmars hade vår kandidat en ledning med fem
procent men efter ”pausen” hade han förlorat detta försprång. I stället ledde
den sittande Juan Orlando Hernandez med 1,2 procent. I det läget sammankallade
USA:s t.f. ambassadör, Heidi Fulton, en överstelöjtnant i USA:s militära reserv
en presskonferens på Valtribunalen där hon inför medierna uppgav att USA ansåg
att Hernandez hade vunnit och var president i Honduras. Och det blev också
CNN:s och andra mediers rapport.
– Nu möts vi
av nyheten om att USA har utsett en ny ambassadör i Honduras som tidigare var
ambassadör i Nicaragua, Laura Dogu. Hon är Pentagons Kvinna för där var hon
tidigare ”rådgivare”. Hon var även ambassadör under det våldsamma försöket att
störta sandinistregeringen i Nicaragua april-juli 2018. Därför har Nicaragua
skapat nya lagar för att försvara landets nationella suveränitet.
Heidi Fulton, till höger är överste-löjtnant i USA:s militära reserv och var t.f. ambassadör vid valet i november 2017 då hon helt sonika utlyste en presskonferens på Valtribunalens centrala kontor där valsammanräkningen fortfarande pågick och förklarade att USA hade erkänt Juan Orlando Hernandez som president i Honduras. Hur hade rubrikerna lytt i Sverige eller utlandet om Kubas eller Venezuelas ambassadör i Tegucigalpa hade gjort likadant, men erkänt vänsterns kandidat? En tyst David Watson, ordförande för Honduras´ "autonoma" Valtribunal åser Fultons framträdande, en spegelbild av det historiska underordnandet till USA.
Laura Farnsworth Dogu, USA:s ambassadör i Nicaragua under månaderna då den USA-finansierade högeroppositionen med våld försökte störta den folkvalda sandinistregeringen Daniel Ortega. Nu har hon utsetts till USA:s ambassadör i Honduras två veckor INNAN valet. Hon har sedan 2019 varit politisk rådgivare i utrikespolitiska frågor för den högste militäre dignitären i USA:s armé, James C. McConville. I Honduras förfogar han över Centralamerikas längsta landningsbana på militärbasen Soto Cano.
Han menar att temat om ”kommunismen” har poppat upp
för att USA är starkt oroade över en vänsterseger i Honduras!
– Propagandan
talar om att ”Honduras får inte bli ett
nytt Venezuela eller Kuba”! Men all statistik från FN om `mänsklig
utveckling´ visar ett Honduras med en lägre nivå i utbildning, sjukvård än både
Kuba och Venezuela.
– Men USA har
tidigare genomfört intensiva antikommunistiska kampanjer med förevändningen att
invadera länder som försvarar sin rätt till självbestämmande. Från Honduras´
territorium attackerade och attackerar de Kuba, Venezuela och Nicaragua.
Honduras var en ”Plattform” för invasionen av Guatemala 1954 när president
Jacobo Arbenz störtades. Eller när USA:s plan under 1980-talet från lyfte från Centralamerikas
största flygbas, under USA:s kontroll, Palmerola då de gjorde attacker mot
Nicaragua och El Salvador.
– På
honduranskt territorium har vi USSOTHCOM, det Militära Sydkommandot som
tidigare var beläget på panamanskt territorium. När USA förflyttade det
förvandlade de Honduras till en plattform för aggressioner och som än en gång
hotar den regionala freden.
USSOTHCOM:s
`tillväxt´ på flygbasen Soto Cano, eller Palmerola som honduranerna säger i
staden Comayagua har uttryckts i byggnationer för 25 miljoner dollar, eller
ytterligare förläggningar för 700 nya elitsoldater från USA:s Gröna Baskrar.
När som helst kan de sättas in över hela den sydamerikanska kontinenten och
Karibien.
– Det är
därför USA inte vill att det äger rum förändringar i Honduras och att folket
reser sig. Just nu spenderar de och narkotikahandlarna miljoner dollar för att
Libre ska förhindras att komma till makten. Men trots det, har vi beslutat oss
för att folket ska gripa makten, att folket i dag är i stånd att göra det,
vilket opinionsundersökningarna bekräftar. Låt folket kan ta emot matpåsar och
en sedel, men bakom gardinen vid valurnan lägger de sin röst på Xiomara Castro
de Zelaya!
– Regimen har
privatiserat praktiskt taget allt och nu återstår att sälja ut territoriet för
4 dollar per kvadratmeter! Andra länder går i krig för att försvara
territoriet. I Honduras säljs den egna suveräniteten ut. Därför är vi
indignerade och har beslutat att sätta stopp för denna diktatur!
