"NEJ TILL DÖDSSKVADRONERNA", var banderollen som gick i täten den 26 mars i år när tusentals honduraner, skakade av morden på de unga studentledarna gick ut på gatorna för att protestera mot den statliga terrorismen. Som symbol för dessa politiska mord stod Soad Nicole Ham Bustillo. Hon var den 13-åriga flickan som dagen innan hon mördades gick i spetsen för demonstrationerna mot en utbildningspolitik som inte ens tillhandahåller stolar och  bänkar till eleverna.

Centralamerikas barn flyr från våld och misär till USA där de placeras i fångläger

 

Flammans medarbetare i Latinamerika, Dick och Miriam Emanuelsson, tar i veckans reportage med oss till Centralamerika. Där flyr tiotusentals barn och ungdomar utan vuxna från våld och hunger mot gränsen till USA. Där de fängslas.

I

“En tolvårig flicka med docka en presumtiv terrorist?

 

CENTRALAMERIKA / APRIL / Den katolske prästen var rejält skakad.

– Den massiva ankomsten av tiotusentals barn och ungdomar utan sina föräldrar har skapat den största humanitära krisen i det här landets historia. Dessa barn är offer för kriminella grupper som vid flera tillfällen har stulit organ i deras kroppar.

Det uppgav fader Marco Cardenas för TV-kanalen “10” i Mexiko. Han är en av de tongivande i det Mexikanska Broderskapet, en organisation som försvarar immigranternas rättigheter från sin bas i Kalifornien där prästen har sin kyrka. Han säger att barnens och ungdomarnas berättelser över vad de har upplevt i sina hemländer och under den livsfarliga resvägen från Centralamerika till Mexiko-USA, är hårresande och “skulle kunna fylla böcker”.

Det var i början av juli 2014 som Canal 10  intervjuade fader Cardenas. Då hade fler än 52.000 minderåriga sedan årets början arresterats av den federala polisen i USA efter att de hade gått över gränsfloden Rio Grande. När 2014 hade gått till ända hade 68.551 minderåriga som kommit utan vuxnas sällskap arresterats och koncentrerats i enorma lager eller offentliga lokaler i USA i väntan på deportering.

131 000 minderåriga arresterades

 

Under åren 2012-2014 arresterade USA 131.713 centralamerikanska minderåriga som inte hade anlänt i sällskap med någon förälder eller vuxen. Enligt uppgifter från Department of Homeland Security, anlände de från Mexiko, Guatemala, Honduras och El Salvador.

Den största gruppen av minderåriga under 18 år utgjordes av mexikaner som uppgick till 92.956 personer. År 2012 grep gränspatrullerna 24.403 minderåriga, en siffra som år 2013 ökade till 38,759 personer. År 2014 nästan fördubblades siffran till 68,551 arresterade barn&tonåringar.

Redan 2006 hade FN-organen varnat för den tidsinställda bomben. Fattigdom, misär och våldet i Centralamerika och Mexiko (Mesoamerika) var den katalysator som FN varnade för. Gjordes inget skulle dessa ekonomiska och sociala faktorer skapa en ännu större migration av människor som flydde från ett liv som de själva betraktar som ett inferno.

Men problemet har vuxit och i stället för att ge de miljoner papperslösa i USA uppehållstillstånd, arresteras barnen och ungdomarna. Mellan 2009-2014 exploderade antalet honduranska barn som arresterades i USA med 16 gånger.

USA:s hårdnade attityd

 

“Barn som söker asyl bör inte placeras i fångläger. Det är särskilt viktigt för de barn som inte har anlänt i ett vuxet sällskap”, sa UNHCR i sina riktlinjer i ämnet redan 1997.

– Enligt artikel 37 (b) i Barnkonventionen, bör inget barn berövas sin frihet olagligen eller godtyckligt, sa FN:s särskilda rapportör för immigranternas rättigheter, François Crépeau, för tre år sedan. 

Men Esther Olavarria, juridisk rådgivare till Department of Homeland Security, är av en annan uppfattning:

– Barnen kan utvisas och de utvisas varje år.

USA:s myndigheter hårdnade sin attityd mot de små immigranterna efter att den internationella ekonomiska krisen exploderade i september 2008. En FBI-kommission lade fram utredningen “Skydda Fosterlandet i det 21:a århundradet”. I detta hemlighetsstämplade dokument, som offentliggjordes den 25 mars i år, läggs tonvikten vid nödvändigheten av att utreda hur förberett USA är för att “möta en morgon i en farlig värld i snabb omvandling”.

USA-myndigheterna målar upp ett framtida scenario som allt mer tar sig paranoida uttryck och där flickor i 12-årsåldern med sin docka i famnen nästan betraktas som en presumtiv terrorist när hon arresteras vid gränsen mellen Mexiko och USA.

“IS har baser i gränsområdet”

 

Och som ett brev på posten slogs enorma rubriker upp den 15 mars uppgifter men utan namngivna källor. Den Islamiska Staten, IS påstods ha hemliga baser i gränsområdet i delstaten Chihuahua, bara åtta kilometer från gränsen till USA. Enligt uppgifter “från höga representanter för regering och Mexikos armé”, ska “muslimska bönemattor, kartor och arabiska dokument med framtida terroristmål i USA”, ha påträffats, som av en ren tillfällighet. Bland de planerade terroristmålen fanns Fort Bliss. Det är militär garnison där USA:s 1:a Pansardivision är belägen i delstaterna State of New Mexico och Texas.

Irene Garcia är utredare för den konservativa organisationen Judicial Watch, som ligger bakom publiceringen. Hon påstår att IS går över gränsen med hjälp av mexikanska coyotes (guider) och knarkkartellerna. På USA-sidan sonderar IS:s terrorister vilka mål de ska ta in i sina planerade terroristeattacker, menar Irene Garcia.

USA utesluter att IS ska ha baser i gränsområdet. Men “källan” är nu planterad och med den gör medierna och politiska krafter som använder uppgifterna som en förevändning för sina politiska intressen, som de vill.

II

 

En ung student som håller potrtättet av den 13-åriga mördade
Soad Nicole i handen framför presidentpalatset.

 

 

“En riktig skitstövel”

 

Jag är härdad efter att ha bevakat kriget i Colombia, både gerillakriget som statens “smutsiga krig”. I Honduras, där jag levt de senaste tio åren, har jag kanske sett mer våld än någonsin tidigare. Ibland är jag blasé när nyheterna presenterar sin “likbörs” varje morgon. I genomsnitt mördas 20 honduraner per dygn i ett land som är fyra gånger mindre än Sverige men med samma folkmängd.

Men vid åsynen av den knutna kaffesäcken med den lilla kroppen av 13-åriga Nicole Soad Ham Bustillo, kände jag både att tårarna trängde fram som ett ursinne över den bestialitet som kan drabba en liten tjej. Hon hade bara inför TV-kamerorna sagt att skolministern Marlon Escoto “är en riktig skitstövel som inte ens är kapabel att ge oss stolar och bänkar att sitta på. Urinvägsinfektionerna florerar när vi sitter på jordgolv med alla slags småkryp”!

Vem förfogar över så mycket hat och rädsla att han/hon/de mördar en liten flicka på 13 år som Nicole?

Hon framträdde offentligt under en stor demonstration och konfrontation med arméns poliskommandon den 24 mars. Tillsammans med tusentals skolungdomar från högstadiet bad hon Escoto att fixa den miserabla situationen för miljoner skolbarn i Honduras, eller bokstavligen dra åt helvete! Sekvenserna sändes i Radio- och Globo-TV. Dagen efter, när åklagarämbetets utsände tillsammans med rättsläkare öppnade kaffesäcken vid en vägkant i närheten av högstadieskolan Instituto Central Caceres, var det Nicoles söndertrasade ansikte de upptäckte. Den lilla kroppen var torterad och flickan hade strypts. Vem förfogar över så mycket hat och rädsla att han/hon/de mördar en liten flicka på 13 år? var frågan jag ställde mig själv.

I denna kaffesäck placerades Nicole nefter att ha torterats och slutligen strypts av sina mördare.

Ytterligare tre studentledare mördas

 

Samma dag som Nicole gick i spetsen för sina kamrater mördades senare på kvällen tre framträdande ledare för skolungdomarnas manifestationer under dagen. De massiva demonstrationerna skakade regimen som beordrade de militära poliskommandona att slå ner 11-15-åringarnas demonstrationer med tårgasbomber och batonger. Studenterna besvarade det statliga våldet med det enda de förfogar över; stenar och barrikader.

I Radio- och TV-Globo kallade den omutlige journalisten David Romero de uniformerades aktioner för “statlig terrorism”. Han anklagade president Juan Orlando Hernandez för att förfoga över “paramilitära dödsskvadroner i stil med dem i Colombia som nu mördar våra barn bara för att de protesterar mot en vedervärdig utbildningspolitik”!

Den 26 mars, gick tusentals honduraner ut på gatorna på uppmaning av Motståndsfronten, La Resistencia, som föddes efter militärkuppen den 28 juni 2009.

– Vi kräver skolbänkar och de svarar med kulor, sa studenterna när de anlände två kvarter från det avspärrade presidentpalatset.

I täten för demonstrationen gick banderollen med texten: “NEJ TILL DÖDSKVADRONER I HONDURAS”!

III

Varför avrättas åttiotvå barn per månad?

 

En välbehaglig doft av tortilla känns i luften. Det är strax efter lunch. Barn och ungdomar pratar glatt när de nyfiket iakttar Miriam och mig. Vi har kommit till Casa Alianza som ligger beläget mitt i centrala Tegucigalpa, Honduras´ huvudstad. På ena sidan några kvarter bort står byggnaden för landets kongress. På den andra sidan av Casa Alianza flyter en tunn stril av vatten i Rio Choluteca. På eftermiddagen kommer slaktbilarna och kastar av skelett av djurkadaver vid flodkanten. Dagens slagsmål mellan gamar och gatubarn och tiggare inleds. Hettan och stanken är nästan outhärdlig mitt i den centralamerikanska högsommaren. Men inne i Casa Alianza, där 1500 barn, under fyra månader, får en säng, tre mål mat om dagen och en trygghet och kärlek som de kanske inte upplevt under sina korta liv, känns gatans hårda liv riktigt avlägset.

– Innan säkerheten i Honduras överlämnades till militärerna för sex år sedan (vid militärkuppen 2009), avrättades varje månad 43 barn och ungdomar yngre än 23 år. I dag har den siffran nästan fördubblats.

Jose Guadalupe Ruelas, chef och koordinatör för Casa Alianza, organisationen för gatubarnen.

10 000 avrättade barn

 

Det säger Jose Guadalupe Ruelas. Han är chef och koordinatör för Casa Alianza som har verkat bland landets gatubarn och ungdomar de senaste 27 åren. Varje månad offentliggör han organisationens bulletin med den senaste statistiken. Och det är en skrämmande läsning. Som en jämförelse tar han försvinnandena av de 43 rurala lärarstudenterna i Mexiko i den lilla byn Ayotzinapa den 26 september 2014.

– I Honduras äger det rum två “Ayotzinapa” PER MÅNAD! Eller 10.000 avrättade barn de senaste 17 åren. Tio procent av dessa mord har ägt rum under den här regeringen (som tillträdde den 27 januari 2014), säger Ruelas i en illustration över en mänsklig tragedi utan motstycke i ett land utan krigskonflikt.

Parallellt med ökningen av avrättningar av barn och ungdomar har migrationen vuxit, säger Ruelas. Över 30.000 barn och ungdomar, med eller utan sina föräldrar eller andra vuxna, lämnade under 2014 Honduras med siktet inställt på USA.

– Det är resultatet av en kronisk fattigdom och brist på andra möjligheter. Men det är också konsekvensen av ett strukturellt våld och en organiserad brottslighet som för växer sig starkare för varje dag som går. Brottsligheten och drogkartellernas operationer i Honduras möjliggörs av den höga korruptionen och straffrihet som råder.

Han säger att de kriminella och välorganiserade grupperna som opererar i de fattiga bostadsområdena av misär, utövar en permanent press både på befolkningen i allmänhet för att knarket ska kunna passera där. Men också en press på ungdomarna för att de ska ansluta sig till dessa grupper.

– Den militaristiska strategin går ut på att enbart genomföra en tillfällig patrullering i dessa områden. Men de som tvingar ungdomarna att fungera som delar av ett underrättelsenätverk utgörs av personer som bor i området. Människorna är helt försvarslösa. Folk är i de flesta fall livrädda för de ser varje dag hur honduraner mördas. Därför flyr de från Honduras, understryker Ruelas.

IV

Monserrat Murill och hennes dotter Jade.

Med sin 5-åriga autistiska dotter mot USA

Monserrat Murillo och hennes femåriga dotter Jade startade den fem dagar långa bussresan mot Mexiko City i början av juni 2014. I likhet med tusentals andra centralamerikaner hade hon nåtts av uppgiften att Obama hade utfärdat ett dekret som handlade om att barn som hade anhöriga i USA automatiskt skulle få permanent uppehållstillstånd. För Monserrat, ensamstående 28-årig mor till ett femårigt autistiskt barn, skulle livet förändras, tänkte hon. Hennes två bröder som redan fanns i USA sedan de tvingades lämna Honduras under militärkuppen, hade skrivit och uppmanat sin syster att packa och resa för att starta ett nytt liv.

– Jag gav mig i väg med Jade när jag fick höra att Obama hade utfärdat en ny lag. Men vi blev fast i Mexiko City under två månader. Till skillnad mot den förkrossande majoriteten centralamerikaner som kommer till Mexiko, hade jag vänner där som Jade och jag kunde stanna hos. Många av mina landsvänner på väg mot USA sov under broar eller på gatan. Det är oerhört riskfullt, säger ´Monse´ när Flamman träffar henne.

Centralamerikanska barn och några mödrar som arresterats av gränspolisen i USA.

Obamas “lag” bara ett rykte

 

Under tiden i Mexiko stod det klart för Monse att Obama inte hade utfärdat någon lag. Flera gånger planerade hon att ta sig över gränsen men gav upp planerna med tanke på den stora risk hon skulle utsätta Jade för.

Hon berättar samma historier som övriga immigranter som försökt ta sig över gränsen till USA. Om övergrepp, stölder, mord och våldtäkter av de kvinnliga immigranter som för varje år blir allt fler.

– Många kidnappas och deras redan utfattiga familjer i Honduras utsätts för utpressning; “Betala eller vi dödar din släkting”! lyder telefonsamtalet eller e-posten till familjen i Honduras. I väntan på betalning tvingas immigranten arbeta, prostituera sig eller smuggla droger för kartellerna.

Varje vecka landar det 1-2 flygplan med honduraner som deporterats från USA. Förra året uppgick de till nära 30.000 personer. Monse bestämde sig för att återvända frivilligt efter två månader i den mexikanska huvudstaden.

Modern mördades

 

– Det känns alltid som ett mänskligt nederlag och förödmjukelse. Men tristessen och detta nederlag kändes dubbelt värre när min syster ringde mig när Jade och jag befann oss i bussen i Guatemala, på väg tillbaka till Honduras. Hon sa att min mor hade mördats. På så sätt och vis var det ett slags förutsatt öde att jag dagen innan hade bestämt mig för att resa tillbaka till Honduras, och nu för att begrava min mor.

Hennes mor var den legendariska ledaren för Honduras organiserade bönder i norra Honduras, Margarita Murillo. Dagen efter mordet skulle hon och hennes grannar ha en träff med Jordreformsinstitutet i Honduras där jorden de hade kämpat för skulle legaliseras. Men på kvällen kom mördaren och med fem skott i huvudet och bröstet släckte han livet för Margarita.

Margarita Murillo intervjuas av Dick Emanuelsson under en kongress för Motståndsfronten, La Resistencia.
Margarita tillhörde den Politiska Kommissionens, frontens och partiets höghsta ledning.

Både hon och hennes söner och döttrar hade varit aktiva i Motståndsfronten som bildades efter militärkuppen. Margarita Murillo var en erfaren folkledare som hade gripits, fängslats och våldtagits av den honduranska militären under det svarta decenniet på 1980-talet. Den starke mannen i Honduras var då USA:s ambassadör John Dimitri Negroponte. Allt samhällsliv militariserades och dödskvadronen 3-16 inledde försvinnandena och avrättningarna av flera hundra av de mest framträdande representanterna för vänstern och den organiserade arbetarklassen.

Monse och hennes syster vid begravningen av deras mor, margarita Murillo.

Naturliga ledaren

 

Margarita blev ett av Negropontes offer. Men han kunde inte knäcka hennes kampvilja. Efter militärkuppen 2009 blev hon den naturlige ledaren för Motståndsfronten i industri- och jordbruksbältet i länet Puerto Cortes och det parti som växte fram ur fronten; Libertad y Refundacion, Libre.

För Margarita och hennes enda syster, som är kvar i Honduras, blev det ett smärtsams återförenande. Honduras´ radiostationer fylldes av kondoleanshälsningar till de två unga kvinnorna som i dag kämpar för att överleva dagen som den kommer.

– I Honduras får vi inga jobb. Min syster har två barn som är beroende av henne medan jag har Jade som jag måste ha under uppsikt varje minut på grund av hennes sjukdom. Jag har inga pengar varken för hennes specialmat eller den terapi hon behöver. Det gör att jag förmodligen kommer att göra ett nytt försök att ta mig över gränsen. . .

Hon är inte ensam om de tankarna. Trots att USA har byggt en hög mur på den långa gränsen till Mexiko och trots de enorma riskerna att förlora livet på tåget “La Bestia” eller att utsättas för stora risker, är det många deporterade som redan nästa dag återvänder till samma rutt de en eller flera gånger har vandrat för att drömmen om “The American Way of Life”, åtminstone ska ge dem en fristad och överlevnad som de förvägras i Honduras.

Dick Emanuelsson 

   

 FN: Honduras våldsammast i världen

 

 

Enligt FN:s kommission för narkotikakontroll och brottsbekämpning och rapporten om de våldsammaste länderna i världen intar Honduras förstaplatsen.

• År 2014 mördades 90,4 honduraner per 100.000 invånare. Sammanlagt mördades 7.172 personer i ett land med 8,2 miljoner invånare.
• Den farligaste staden i världen är den honduranska industristaden San Pedro Sula med ett mordtal på 171,2 mord per 100.000 invånare. På 5:e plats kommer huvudstaden Tegucigalpa med 77,65 mord.
• Kuba redovisade 4,2 och Chile 3,1 mord per 100.000 invånare.
• Genomsnittet i Europa är 3,5 och Sverige redovisar 1,2 mord per 100.000 invånare.