tisdag 10 maj 2016

Det aviserade mordet på revolutionären Bertha Caceres fördöms i hela världen

Bertha Caceres mördades den 3 mars, 2016, av utsända och betalda mördare från kraftverksbolaget DESA.





HONDURAS:

Det aviserade mordet på revolutionären Bertha Caceres fördöms i hela världen

Av Dick Emanuelsson

[Publicerad i en kortare version i Proletären]
TEGUCIGALPA / 2016-03-19 / Över hela världen genomfördes förra torsdagen en internationell hyllningsdag till revolutionären, vänster- och indianledaren Bertha Caceres som mördades den 4 mars i sitt hem i Honduras av två ´Pistoleros´.

Bara några timmar efter att militären hade gripit makten den 29 juni 2009, stod Bertha Caceres framför presidentpalatset i sällskap med tiotusentals honduraner. Hon deltog i beslutet om att bilda en Motståndsfront, La Resistencia, mot fascismen. Framför henne stod de till tänderna beväpnade militärerna. Den 8:e statskuppen i Honduras var ett faktum.

Bertha och de mest konsekventa revolutionära vänsterkrafterna i det lilla centralamerikanska landet inledde omedelbart organiseringen av folket och motståndet mot den civila-militära diktaturen. Officiellt fördömdes den av Hillary Clinton och State Departement. Men alla i Honduras begrep in i märgen att det var ”Grannen i Norr” som stod bakom störtandet av den bräckliga borgerliga demokratin som representerades av den liberale presidenten Manuel Zelaya.

Han hade anslutit Honduras till Petrocaribe och ALBA, som leddes av president Hugo Chavez och fördubblat minimilönerna för de mest fattiga i landet. Som krona på verket bjöd han in Kuba till OAS:s (de Amerikanska Staternas Organisation) och föreslog att Kuba återigen skulle bli medlem i organisationen.

Det var på den tidigare honduranska regerings förslag som Kuba hade uteslutits från OAS 40 år tidigare. På konferensen talade de latinamerikanska presidenterna om det Nya Amerika som Bolivar hade drömt och gett sitt liv för. När Hillary Clintons sekreterare påpekade för den honduranska utrikesministern, som stod som värd för mötet, att hennes chef hade väntat 14 timmar på att få tala sa Patricia Rodas bara: Latinamerikas folk har väntat i 40 år på att äntligen få tala. Fru Clinton packade ihop sina resväskor och flög vidare till Egypten. Två veckor senare flög stridsplanen över Tegucigalpa och den militära statskuppen var ett faktum.

Allians arbetare-ursprungsbefolkning

Bertha har i världspressen titulerats ”miljökämpe” eller ”aktivist”. Men hon gick i spetsen för Honduras´ lenkaindianer som har bekämpat bygget av ett vattenkraftverk vid floden Rio Gualcarque och Rio Blanco i Honduras´ nordvästra delar, nära gränsen mot El Salvador.

Men Bertha var mycket mer, hon var också en klasskämpe som begrep, att för att få framgång i försvaret av rättigheterna för Honduras´ sju olika ursprungsbefolkningar, måste det finnas en strategisk allians mellan arbetarklassen och ursprungsbefolkningarna.

Därför accepterade hon att bli kandidat till vicepresidentposten 2008 i allians med den legendariske fackföreningsledaren Carlos H. Reyes, ordförande för det starka facket som organiserar arbetarna på Coca- och Pepsi Cola i Honduras. Valtribunalen (TSE) krävde 45.000 namnunderskrifter för att kunna registrera valbeteckningen och gå till val i november 2009. Reyes-Caceres och den explosion av sympati och aktivt stöd som den Oberoende Vänsteralliansen väckte var enorm och duon kunde överlämna närmare 90.000 namnunderskrifter. TSE tvingades godkänna valdeltagandet.

Parallell folkmakt och författning

Men militärkuppen kom emellan och i stället för att delta i det USA-riggade valet i november 2009 bestämde sig Reyes-Caceres att avstå och i stället arbeta för att störta den kuppjunta som fick stöd av tvåpartisystemets liberaler och konservativa (Partido Nacional).

Bara två veckor innan det USA- och EU-stödda valet i november 2009, ett val som formellt leddes av den Centrala Valtribunalen men som ute i landet verkställdes av armén, intervjuade vi Bertha. Hon menade att det enorma stöd som La Resistencia hade kanaliserat i dagliga demonstrationer och aktioner sedan juni 2009, måste kanaliseras i ett parallellt folkmaktsorgan.

– Motståndsfronten bör delta i arbetet med en parallell folkmakt över hela landet, sa hon.

I staden Esperanza, i länet Intibuca, centrum för lenkaindianerna nära gränsen mot El Salvador, inbjöds representanter från hela landet för att delta i helgkonferenser för att utarbeta en ny författning i folkets tjänst. Några månader senare, mitt under diktaturen, inledde Motståndsfronten arbetet med att samla in namn för en författning. Över 1,3 miljoner namn med fingeravtryck samlades in i ett land med 4,6 miljoner valberättigade. Ett imponerande arbete som var en direkt utmaning och politisk konfrontation mot fascismen som hade institutionaliserats i landet via valet med det utbredda valfusket

Tre års blockad av kraftverksprojekt

Men det som gjorde Bertha till ett hatobjekt för den nationella borgarklassen i Honduras var hennes och organisationen Copinhs (det Civila Rådet för Folkliga och Indianorganisationer i Honduras) kamp mot överlämnandet av det nationella territoriet till de transnationella bolagen. Den mest konkreta kampen var den tre år långa blockad mot ett kraftverksprojekt under ledning av kraftverkskoncessionen DESA. Världens största byggföretag, det statliga kinesiska bolaget Sinohydro, kastade in handsken. DESA, som ägs av Camilo Atala, en fem honduranska oligarker som också är styrelseordföranden i DESA, skrev ett hemligt memorandum i december 2015. I det pekade han ut Bertha som personligt ansvarig för en förlust på tre miljoner dollar i kraftverksprojektet på grund av blockaden.

Samtidigt gick kardinal Oscar Andres Rodriguez ut och varnade landets katoliker och i synnerhet landets lenkaindianer, att vända Bertha och Copinh ryggen och att absolut inte lyssna på Copinhs ”Radio Lenca”. Tre månader senare mördades hon.

1:a namn på dödslista

När vi intervjuade henne i december 2013, efter att ha genomfört ett omfattande reportage vid Rio Blanco där Desa desperat försöker hitta en byggare av kraftverket, sa Bertha, som då hade en arresteringsorder hängande över sig:

– Beslutet att mörda mig och beslutet att samtidigt döma mig till fängelse är resultatet och svaret på vår kollektiva kamp. Vi har sagt det tidigare men det förtjänar att upprepas; vi lever i en enklav för gruv-, energi- och oljebolag, bananbolag och maquilasbolag (enorma hangarer av arbetskraft där bolaget inte betalar skatt men en lön till arbetarna som ligger under minimilönen).

Den spanske domaren Baltasar Garzon hade månaden innan anlänt till Honduras där han på en presskonferens presenterade en lista på 20 personer som skulle mördas av en dödsskvadron. Bertha innehade 1:a platsen.

Internationellt fördömande

Bertha hade ett enormt internationellt nätverk bakom sig vilket uppdagades samma dag när mordet på henne kablades ut över världen. Hon hade förra året tagit emot det Goldmanpriset, mer känt som det Gröna Nobelpriset, Påven, FN:s generalsekreterare men framför allt folkrörelserna och vänstern i Latinamerika uttryckte sitt fördömande av det aviserade mordet. Att representanter för olika regeringar som USA, EU eller Sverige dyker upp och kräver att mordet måste utredas och de ansvariga mördarna ställas till svars, är bra.

Men de är representanter för folkmordsregimer eller regeringar, likt den svenska, som totalt har underordnat sig EU:s och därmed USA:s krigspolitik i världen. Att de nu fördömer mordet på Bertha, som bekämpade imperialismens transnationella truster med livet som insats, är inte bara ett utslag av opportunism, det är ren cynism. För samma regeringar blockerade inte en enda strumpa eller kalsong som går på export från Honduras till USA och EU när militärkuppen var ett faktum i Honduras. Hade liknande händelser ägt rum i Kuba eller Venezuela vet vi vad som hade utspelats och skrivits.

Berthas stöd till Kuba och Venezuela

Hennes solidaritet och konsekventa stöd för den kubanska revolutionen och det venezuelanska folkets kamp för att slå sig fria från USA-imperialismen var inte bara tomma ord utan konkret verklighet, både under hennes besök i Havanna, Caracas som den uttrycktes på gatorna i Tegucigalpa i Honduras. De som i Sverige uppger sig vara vänster och som hyllar Bertha men samtidigt talar om diktaturen i Kuba eller politiska fångar i Venezuela, skulle ha mötts av förakt från Bertha.

Särskilt minns jag när vi, Bertha, jag och ett 90-tal inbjudna gäster flög i ett militärt transportplan från Caracas, som Chavez hade ställt till förfogande, ända ner till staden Sucre i Bolivia. Det var år 2006 och konfrontationerna mellan bolivianska separatister, uppbackade och finansierade av CIA:s olika civila täckorganisationer som USAID eller NED, gick till våldsamma attacker i flera av Bolivias provinser. Målet var det samma som i Jugoslavien; att stycka upp landet i olika statsbildningar som senare skulle bli enkla munsbitar för imperialismen att ta över.

Målet för USA och dess ambassadör i Bolivia, Philip Goldberg, var att slå sönder Bolivia som statsbildning, exakt vad man gjorde i Jugoslavien och vad man försökt och försöker göra i Syrien. Det var ingen tillfällighet att det var just Goldberg som hade varit ambassadör i Jugoslavien och som kunde sin separatistmanual utantill. President Evo Morales kastade senare ut Goldberg från Bolivia.

På konferensen i Sucre, som genomfördes på ett inomhusstadium, uppmanade Bertha de olika ursprungsbefolkningarna i Bolivia och Latinamerika att inte falla i fällan, att avslöja imperialismens sofistikerade nätverk och lokala lakejer i form av olika NGO:s som talar om ursprungsbefolkningarnas rättigheter men som i verkligheten endast tjänar dem som överlämnar dollarna.

Tysta mordutredare

Åklagarämbetet och den honduranska regimen som leds av president Juan Orlando Hernandez har ännu inte överlämnat en enda rapport om hur utredningen av mordet går. Hernandez bjöd in FBI och alla utländska säkerhetsorgan för att tillsammans utreda mordet.

Men det är just den statsterrorism och militarism som succesivt har byggts upp av USA i Honduras sedan militärkuppen 2009 som mördade Bertha, säger inte bara hennes familj utan de främsta representanterna för det honduranska folket. Eller som Bertha själv sa till oss i december 2013: ”Beslutet att mörda mig och beslutet att samtidigt döma mig till fängelse är resultatet och svaret på vår kollektiva kamp”.

Berthas dotter talade i mitten av mars månad i FN:s kvinnoutskott:

– Världen har förlorat en försvarare av mänskliga rättigheter som ägnande hela sitt liv till att försvara skogarna och floderna. Hon utmanade den nuvarande modellen med exploatering av gruvbrytning. Mordet på henne var ingen isolerad händelse. Tvärtom. Det utfördes i ljuset av det våld som har krävt flera liv bland Copinhs medlemmar.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar